Svenska kräftor och vemod

Vi vräkte i oss kräftor från Hjälmaren i lördags som Olle kokat efter alla konstens regler. De var supergoda! Vi hade så himla trevligt och avslutade med bastu och dopp i mitt älskade Erstaviken. Några avstod från bastandet och stannade kvar och spelade Wii med Henrik som instruktör.

Debaclet med uttalanden i Aftonbladet och yttrandefrihet samt kris i relationen med Israel fortsätter. Jag vet inte vad Bildt får betalt för egentligen. Någon perfekt diplomat är han inte i alla fall. Yttranderätten är helig i Sverige och det borde väl gå att förmedla?

Idag kritiseras min partivän Tobias Krantz för att göra just det han lovat att inte göra i ett upprop i DN. På samma uppslag skriver två infektionsläkare om sprutbyten och säger att Brommes med fleras åsikter med underkända forsksningsresultat gör den svenska debatten ovärdig.

Jag är för vår yttrande- och tryckfrihet. Jag är för Tobias. Jag är för sprutbyten.

Jag älskar hösten, den årstid jag föddes på. Men jag känner mig vemodig, missmodig och vankelmodig och jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Det har varit en djävulusisk vår och försommar och kanske börjar allt komma ifatt?