Besök i Umeå och på Lundsbrunn

Ännu en vecka som swischat förbi. Åkte med flyg till Umeå på onsdagsmorgonen, vädret helt OK på Bromma. Jag och min medresenär registrerade oss vid gaten och skulle gå till planet som stod parkerat och följde strömmen av människor medan vi var djupt inbegripna i samtal. Plötsligt var vi på väg in till ankomsthallen! Vi hade följt fel ström av människor… Jag tvärstannade och försökte gå tillbaka genom de automatiska dörrarna ut. Då började rödljus blinka och det tjöt och dörren låstes. Folk som var på väg in stoppades och såg måttligt roade ut. Vi fick springa runt och gå igenom hela proceduren genom säkerhetskontrollen igen. Vi skrattade för det var ju ganska genant. Vi kom på sist på planet.

Landningen var hemsk, det var snöstorm i Umeå och hela planet krängde och darrade och det lät som om det skulle gå i bitar. Jag kunde dock säga att vi hade en väldigt duktig pilot, det var en gammal arbetskamrat till Olle som presenterat sig inför avfärd och jag visste att han hade utbildat sig i USA och var välrenommérad på Malmö Aviation.

Det var underbart att få träffa Sofia och Sara. Vi tillbringade en mysig dag i ett totalt snökaotiskt Umeå. Vart vi än gick var en bedrift, det blåste hårt och snön var som smågrus i ögonen. Drivor av snö överallt och bilarna slirade och kunde knappt komma iväg när de stannat för rödljus.
Det skulle ha varit fackeltåg till minnesstunden på Umeå stadskyrka men stormen gjorde detta omöjligt. Kyrkan är väldigt fin. Saras soundcheck på eftermiddagen gick bra. Vi gick runt lite och shoppade och sedan satt vi och myste på ett café nära kyrkan med gigantiska koppar choklad.

Minnesdagen för förintelsen blev värdig och lugn. Jag och en annan politiker höll våra tal varvat med Saras vackra sång och pianospel (se tidigare blogginlägg för att läsa mitt tal). Jag var mäkta stolt över henne. Sedan avslutade vi på Bishops Arms där vi åt middag och var hemma i Sofias lilla studentlya vid elvatiden. Jag och Sara var helt slut. Nästa morgon bar det av hemåt igen med flyget till Bromma. Bredvid oss satt en tjej som visade sig hålla på med något som kallas för popkollo och hon och Sara bytte kontaktuppgifter. Tjejen fick skjuts av mig till centralen efter det att jag släppt av Sara hemma hos sig i Solna.

På lördagen skulle jag ta tåget till Skövde 08.10. Det var kaos på centralstation. Partiledaren var också där för att ta samma tåg med sitt entourage och en säkerhetspolis och även Birgitta Ohlsson. Vi fikade ett helt gäng folkpartister i väntan på att tåget skulle gå. Det blev så försenat att både Jan Björklund och Birgitta fick skippa sina framträdanden på Lundsbrunn dit vi alla skulle. Det är en konferens som Folkpartiet i västra Sverige håller varje år. Jag skulle åka dit för att hålla i ett seminarium tillsammans med en partivän från Liberal Mångfald.

Jag fick sällskap av Gunnar Andrén som är riksdagsledamot för folkpartiet. Vi hade platser nära varandra på tåget men vi var mycket trötta när det väl kom iväg. Vi åt våra frukostar två och en halv timme försenade och slumrade sedan resten av färden.
Väl framme möttes vi upp av en trevlig ombudsman från Bohuslän som hämtade oss med bil. Vi blev mottagna som hjältar: ” Ja, ni gav i alla fall inte upp, vi är mycket glada att ha er här!”

Erik Ullenhag tog sig till Lundsbrunn idag, söndag, och höll ett lysande tal. Valkampanjen är igång. Fick nyss ett sms från Folkpartiet som påminner om partiledardebatten ikväll. Jag tror att det blir en spännande TV-duell. Medan vi alla stod och huttrade bland mängden personer som väntade på Stockholms central igår hade jag nyfiket frågat Jan Björklund hur man förbereder sig för en sådan debatt. Tydligen får ingen veta förrän i sista minuten vilka områden som ska tas upp, brukar vara ungefär sex, sju ämnen. Strongt att klara den pressen tycker jag.

Det har varit en behaglig helg med mycket mingel och god mat och väldigt lugnt. Jag släckte lampan vid midnatt och sov tills halvsju imorse. Nu sitter jag på stationen i Skövde och väntar på ett tåg som antagligen är mycket försenat. Det som jag hade velat åka med var fullt och är femtio minuter sent. Urspårningen i Göteborg har ställt till med stora problem i trafiken.

När jag satt på tåget visade det sig att vi skulle komma in först en och en halvtimme senare än ordinarie ankomsttid. Vid samtal med Olle fick jag höra att elledningen som tinar vattnet från brunnen gått sönder så vi har inget vatten hemma. Jag som längtat efter en varm dusch! Ska bli skönt den dagen vi blir anslutna till det kommunala VA:t. Vi har haft våra pärser under dessa tjugofem år och är luttrade. Men det blir lite tjötigt när det varje år alltid händer något med vattnet.
Nu väntar ytterligare en tung vecka med många möten. Det är roligt och lärorikt.