Socialdemokraternas kongress försvann med 100-årsfesten

I förra veckan var det hektiska dagar med vänortsbesök i fyra dagar med tillhörande olika studiebesök, avtackningar två gånger av Berit Assarsson och inhandling på systemet och Martin Ohlsson till helgens hundraårsfest. Fantastiska människor från Frankrike, Finland, Polen och Lettland, nya och gamla bekantskaper, alltid lika underbart med dessa möten...Vänorternas representanter åkte hem på fredagen.

Socialdemokraternas kongress följde jag sporadiskt i tidningarna och på nyheterna men med visst avstånd. Det som upptog all min tid och tanke var "the party", vår hundraårsfest som skulle hållas på bygdegården. Det tog sådan tid bara för oss att få till en inbjudningslista, där vi säkerligen dessvärre glömt bort en del människor, att den inte gick ut förrän väldigt nära inpå. Under tiden skulle vi enas om och planera ett festupplägg som var i bådas tycke godtagbart. DET var inte så lätt. Vi sökte lokaler redan innan sommaren. Det är inte många där man har möjlighet att hyra utan att behöva ta med mat och dryck i paketet. Slutligen hamnade vi på bygdegården ändå, det stället där jag först faktiskt absolut inte ville vara på. Men det ligger nära bussarna, rimligt prisläge, stort kök och man får hyra utan mat och allt. Jag tyckte att det skulle vara jobbigt med sittande middag med så många och dessutom så får inte 150 sittande gäster plats på bygdegården. Vi enades om att det skulle vara mingelfest. Dans var essentiellt. Maskerad var det jag som ville ha, mitt fel helt och hållet.

Detta var själva geisten av vårt upplägg. Så vi skulle ha massor med vin och öl och en bar med möjlighet att bjuda på drinkar.

Vi gnabbades om mängd på allt, jag såg framför mig ett fylleslag medan Olle såg framför sig hur allt tog slut, bådas scenarion personliga skräckscenarion...

Hämtade Sofia på Bromma på fredagskvällen, hon har en lugnande effekt på mig, trygg och vacker och lugn.

Lördagen kom och det var en del pyssel och körningar till Bygdegården för att ställa iordning och lämpa in allt som skulle vara där. Nio marschaller med hållare var bara en del av det som fyllde bilen, det var miljoners kassar med allt för en fest... Vi åkte med två bilar i två omgångar med fullastade utrymmen. Olle fixade allt tekniskt. Han ordnade bland annat en videokamera som rullade konstant mot en del av dansgolvet som vi sedan projicerade på en av salens väggar så att det blev lite liv åt rummet.

Välkomstdrinkar på övervåningen. Sara skulle vara fotograf, Emilie hänvisa alla upp. Sofia servera välkomstdrinken med is. Det började komma folk. Alla såg fantastiska ut, man hade verkligen ansträngt sig ordentligt, det fanns allt från en helt rödmålad djävul med tillhörande hemska ögon med smala pupiller till indianer, pirater, brynjeklädda riddare, katter, häxor, Pulp fiction overdose offret (med en adrenalinspruta i bröstet! skitbra) en munk, en kines, en zigenerska, en pirat, ett brudpar (Olle och jag)en korv m bröd (?), ett skelett, tyrolerfolk, ett utsökt sjuttonhundratalspar, en hallick, en egyptisk prinsessa, ett afrikansk par, fru Simphson, Chaplin, en speleman och massor mer. Lena var Smurfan, helt blåmålad och söt som en sockertopp, hon hade lyckats få till allt perfekt, till och med mössan slokade så där perfekt som bara smurfarnas mössor gör. Jag var helt betagen och bergtagen!

Sedan körde dansen igång och folk dansade som galningar. Jag hade fått världens finaste present, nämligen. DJ Josefin, döttrarnas kusin, Olles systers dotter som i vanliga fall spelar på Engelen. Otroligt duktig. Henne fick jag för kvällen som födelsedagspresent! Därav en fantastiskt bra musik hela festen! Därav många med träningsvärk nästa dag...Mitt i allt kom en vän och hennes man med dragspel och fick igång alla med en allsång som de gjort en egen text till Viljasången. Det var så fint. Alla sjöng med mitt i allt och sedan dansades det igen...

Vilket party. Städade sedan i fem timmar eftersom det skulle vara rent för inspektion 08.30 nästa morgon inför ett dop. Jag var helt slut. Vi kom inte i säng förrän 09.30. Men jag fann en känsla av frid över att allt var över and done with... Nu kan jag gå vidare i livet...

Söndagen var hela huset i kaos eftersom vi slängt in allt från festen där det fanns plats. Mycket dryck blev över, Olle glad att det inte tog slut. Inget fylleslag, Anna glad att det inte tog slut. Båda nöjda!

Måndag hade vi strategigrupp med dragningar om hur halvöns logistik ska klaras av och kommuncieras till invånarna med detaljplaneläggning och kommunalt VA och vägbreddning samt belysning, om alternativlägen för eventhall samt utredning om tillagningskök.

Fredrik och jag rusade iväg innan vi var klara med insikten att mötet vi skulle vara på med PRO och SPF började 15.00 och inte 15.30 som vi först gått och trott... Vi kom dit och fick applåder, slokörat.

Debatten gick bra. Berit Assarsson var där och lyssnade. Hon hade förstås synpunkter efteråt men jag tycker att alliansen klarade sig bra.

Kommunföreningsmöte på kvällen, trevligt.
Socialnämndsberedning på tisdag förmiddag. Seminarium med Nyamko och Dilsa på Ohlininstitutet om "Var drar vi gränserna - om religiösa symboler i ett sekulärt samhälle"
Uppvaktning på Trollängen där en dam fyllde hundra år. Man hade ordnat en bukett blommor från förvaltningen som jag tog med. Damen i fråga och jag konstaterade att hon var dubbelt så gammal som jag exakt, att vi båda var skorpioner och att "ja, oss sätter man sig inte på!" Vi skrattade gott.

Klockan 16.00 hade man ställt i ordning sal Ulriksdal på plan 1 i kommunhuset för en mottagning åt mig. Smörgåstårta och kaffe med kladdkaka. Jag hade köpt vin. Det kom en hel del folk och det kändes oerhört rörande. Fina blommor en masse och fina flaskor och böcker...Förvaltningschefen höll ett fantastiskt tal. Mats Fält höll ett tal med en del irritationsmoment men det var fint ändå. Efteråt fick jag hjälp ner till bilen med allt och susade för att hämta Sofia som skulle till Bromma och sitt plan till Umeå.

Har aldrig sett så mycket blommor samtidigt sedan mamma fyllde sjuttio. Jag tänkte på alla de bilder som folk tar på jämna födelsedagar där de sitter som små dvärgar i ett hav av gåvoblommor. Så tänkte jag att jag inte ska göra så för att jag är en ny generation (?!!) som inte gör så längre... Jo, pytt. Jag är FEMTIO, för helskotta! Inte 27 som jag känner mig som... It is cruel när verkligheten kommer ikapp. Samtidigt känner jag ett visst lugn plötsligt, kanske är detta en vändpunkt, kanske jag blir mer värdig, slutar springa fram i korridorerna, hoppa i pölar (det gör jag visserligen bara med erforderliga vattentäta skor eller stövlar, märk väl) och klättra i träd... Näe, verkligen inte! Hur skulle det se ut om jag förändrade hela min personlighet?

Jag längtar till 2010 och en hejdundrande valkampanj och en härlig sommar. Redan.
Då har jag varit aktiv i partiet i tio år, faktiskt några av de bästa åren av mitt liv, och då ska jag ha mingelfest för alla folkpartister jag känner, det är bara så!

Är det så konstigt att sossarnas kongress hamnar i skuggan av allt detta?