Besök i Falköping - Jan Björklund "görhäftig" enligt medresenär på tåget

Onsdagen susade förbi med bland annat styrelsemöte med Vårljus. Denna gången var vi i Nacka kommunhus där ordförande för styrelsen hör hemma i vanliga fall. Trevligt och intressant med vissa inte helt lätta frågor att ta ställning till.

På torsdagen åkte jag tåget till Falköping. Fick sällskap från Södertälje av en trevlig ung man som studerade på Chalmers. Han såg min folkpartipin på min dräktjacka och tog upp konversationen med mig. (Jag hade trott att jag skulle hinna läsa massor.) Men vi pratade mycket om politik och när jag sade något om att "Jan Björklund är ju tydlig" så utbrast han: "Jan Björklund är görhäftig!" på sin Göteborgska. Tänk så det varierar med omdömen om min partiledare. Ingen är ljum inför honom. Antingen hatar man eller älskar man. Personligen tycker jag att det är lite av ett dilemma. Skulle det vara bättre för partiet med en person som inte väcker riktigt så starka känslor?

Erik Ullenhag har sagt i olika sammanhand nu att vi folkpartister har en tendens att vara lite veliga inför medborgarna när det gäller våra partiledare om någon kritiserar så har vi ofta sagt: "Tja, men vi ska snart byta ut honom..." När det gäller Björklund så har jag då aldrig hört någon säga så och jag tror att det dröjer innan den tendensen återkommer i partiet om den ens gör det. Jag tror att vad vår partisekreterare Ullenhag menar är att vi borde vara mer lojala och inför alla visa att vi tror på vår partiledare och att det han säger är bra. Folkpartister ska alltid vara lite rebelliska, lite utmanande i den egna gruppen. Det är roligt att vara folkpartist vilket är bra eftersom det är det enda rätta partiet för en sann liberal.

Resan gick fort och snart hoppade jag av i Skövde för vidare transport till Falköping. Där träffade jag den herre som bjudit ner mig till deras mångfaldsgrupp som höll en studiecirkel. Vi hade ett trevligt möte och den inbjudande herren och hans rara fru tog hand om mig tills tåget gick tillbaka mot Stockholm.

Jag kände mig mycket vemodig på hemresan. Massor att göra som inte hade åtgärdats. En enormt hedrande placering på riksdagslistan värmde mitt hjärta. Medan tåget susade fram i mörkret tänkte jag mycket på människor jag älskar och hur livet kan förändras drastiskt från en dag till en annan på både gott och ont.

En mycket berusad medelålders kostymklädd australiensare vinglade omkring i tågvagnen. Han kom från restaurangvagnen där han måtte ha fått i sig en hel del och sedan visste han inte var hans sittplats var. När han slutligen hittade den så var det vid en måttligt road yngre kvinna som egentligen inte hade någon lust att konversera med honom. Han kunde inte sitta stilla en längre stund utan plötsligt gick han iväg till bistron igen och kom tillbaka med en ölburk. Åter igen kunde han inte finna sin plats. Jag pekade ut den för honom och han sluddrade att jag verkligen var "very sweet" medan han lullade och satte sig.

När vi började närma oss Stockholm gick jag och ställde mig vid dörren för att kunna gå av fort. Då kom australiensaren och ställde sig med mig. Han såg faktiskt ganska trevlig ut förutom att han var fullkomligt packad. Han sa att han tyckte att jag var "very beautiful" och då svarade jag att alla berusade män tycker att de flesta kvinnor är beautiful. Sedan frågade han vad jag skulle göra i Stockholm. Jag svarade att jag skulle gå till min bil och köra hem. Då sa han att "that was the sexiest thing I have ever heard". Jag brast faktiskt i skratt, han var ju helt borta, men det var ju rätt så lustigt. Så snart tåget hade stannat skred jag iväg med raska steg. I Stockholm öste regnet ner och när jag kom fram till bilen som stått parkerade bortom Olof Palmes gata så var jag helt dyngsur. Det passade mitt kynne väldigt väl.

Olle hade inte gått och lagt sig. Det var skönt att komma hem.