Att vägra ta i hand

Förra mandatperioden träffade jag en mauritanier som, när jag gick fram för att hälsa med handen utsträckt, lade sin högerhand på sitt hjärta och bugade lätt. Men han tog inte i hand. Jag blev paff men inte förolämpad. Det beror på två saker. Det ena är att man hade "varnat" mig om att det fanns vissa män som inte skulle ta mig som kvinna i hand på grund av sin religion.

Det andra är att det finns så mycket saker och ritualer som har att göra med religion och det mesta är totalt ojämställt vilket är en av orsakerna till att jag är ateist.

Jag tycker inte att jag sulle ropa på DO. Om jag skulle anställa mannen och han vägrade ta i handen så skulle jag begrunda om just den sociala förmågan att ta alla, oavsett kön, i handen är speciellt viktig i det mannen ska uträtta. Om jag ansåg att han inte kunde uträtta det han förväntades att göra och därför inte kunde få anställningen så tycker inte jag att han heller skulle ropa på DO.

Jag har träffat många oartiga människor, en del har varit riktiga lufsar. Att koppla samman DO med tanken att folk inte tar i hand känns som något mindre viktigt än många, många andra företeelser i samhället.

Nu kommer fall efter fall till diskrimineringsombudsmannen som i de flesta fall har religiös koppling eftersom kroppsspråk och klädsel alltså är del av vissa religioner. Jag önskar att jag kunde få slippa ALLA religioner.

Våra kyrkor är oftast fantastiskt vackra byggnader. Men finge jag slippa att se dem, för att det de står för är något dåligt för mig, då skulle jag vara glad.

Å andra sidan är grunden för liberalismen alla individers frihet till att forma sina egna liv. Så länge det inte går ut över någon annan. Och bland annat religionsfrihet...

Jag ser ändå detta som en oartig man och oartighet ska inte rendera skadestånd. En händelse alldeles ur proportion.

Trombin

Nu ska man kunna "klistra" ihop köttbitar med hjälp av ett slags köttklister baserat på blod som heter Trombin. Tankar om närproducerat kött från lyckliga djur känns långt borta om man nämner köttklister i samma mening. Hur kommer det sig att branschen överhuvudtaget anser sig behöva en sådan produkt och rätten att använda den?

Jag blir både äcklad och smått fascinerad. Framtiden verkar kunna komma bestå av syntetiska mejeriprodukter, genmodifierade grönsaker och frukt samt människotillverkat kött!

Och vi bara äter och äter i västvärlden. Jag har alltid sagt att människan inte är skapad för en kontinuerlig tillgång i överflöd av föda. Jag tror istället att man ska ha ett visst mått av lägre intag vissa perioder. Lite som fasta. Inte för att jag själv praktiserar detta, har inte fastat av egen fri vilja på trettio år. Men jag tror att man skulle må bra av att leva så.

Lyxproblem. På Haiti och i andra delar av världen existerar inga tankar om att "fasta lite för att må bättre".

Den overkliga flätan

Julia Tymosjenko lär ha fått en direkt fråga från SvD om hennes fläta verkligen är hennes eget hår. Hon ska ha svarat att så är fallet och att det tar sju minuter varje morgon att sätta upp det. Jag vet inte varför detta retar mig. Men det gör det! Det är ju uppenbart att hon far med osanning!

Jag har själv hår som är så tjockt så att det känns som att ha en ylletröja på huvudet. Inte det typiskt svenska med tunna silkiga hårstrån som jag alltid önskat mig utan mer som tagel.

Min mamma tyckte att kvinnor över femtio inte skulle ha långt hår. Jag vet inte om det är trots eller tjuten från döttrarna att: "Nej mamma, du ska INTE klippa dig!" men just nu räcker mitt hår ner på ryggen.

(Förr brukade jag klippa håret kort vart tredje till femte år. Utan ett ungt och vackert ansikte gör kortkort hår att jag mest liknar en rysk kvinnlig kulstötare. Jag ser inte så feminin ut, helt enkelt...)

I alla fall, jag tog mitt hår och gjorde en riktigt tät och fin fläta. Den räckte ungefär till närmaste öra när jag ville vira den runt huvudet. Dessutom tunnar den ut i änden. Julias fläta som inte har ett hårstrå fel är jämntjock och räcker runt HELA huvudet och försvinner sedan in i en sinnrik dold skarv som liksom inte sitter fast i huvudet. Visst kan det vara hårförlängning. Den bör då räcka ner över rumpan på henne för att flätan ska räcka runt. För inte har hon ett uppseéndeväckande litet huvud?

Nå, hennes koncept har ju lyckats. (Jag känner också igen spår av ansiktsbehandlingar där botox är en del av receptet och läppförstoring.)

Någon skrev i tidningen: hennes "flätor" i pluralis. Det där är inte flera flätor! Det är en enda lång, ringlande och enligt min övertygelse, falsk hårorm!

Men vad bitter jag verkar! Hennes attribut borde vara hennes rättighet. Precis som rappare som alltid bär på sina kepsar och sitt blingbling. Men de hävdar å andra sidan inte att det är deras äkta kroppsdelar... Nej, jag måste släppa det där.

Tänk om hennes fläta blev stulen och sedan såldes på Sotherby's?

Anna! Let it go!!!

Nu ska jag sätta upp min "ullttröja" i två flätor som möts mitt på huvudet, som en Gretchen. Alla kommer att se tydligt att det är mitt eget hår. What you see is what you get. :-)

Ofrånkomligt ifrågasättande av svensk närvaro i Afghanistan

Självklart uppkommer diskussionen om huruvida svenska styrkor verkligen ska skickas till Afghanistan när två personer blivit dödade.

Nyheterna igår visade en bild av hur de människor som faktiskt är på väg till detta land för att utsätta sig för livsfara känner till riskerna men ändå är fast beslutna om att åka ner och göra sina insatser.

Samtidigt satt jag och undrade över det som tidningen idag kallar för "social patroling". Detta att närma sig lokalbefolkningen till fots utan synliga vapen för att samtala. Verkar vara mycket farligt. Är det så alla länders styrkor i Afghanistan arbetar? Eller är det en typiskt svensk företeelse? Det verkar ju vara så där typiskt svenskt sympatiskt och vänligt och kanske lite naivt...

Den civila befolkningen måste känna stor maktlöshet över att talibaner och olika klaner härjar över hela deras land.

Utländska styrkor rör sig synligt i territorier där gerillakrig i oländig mark är vardagsmat. Dessutom är civilbefolkningen livrädd och deras egna är fiender som gömmer sig överallt.

Nu ifrågasätts svenska styrkors närvaro i Afghanistan. Hur skulle landet sett ut idag utan attacken från USA? Kvinnor och barns villkor där är fruktansvärda och det såg inte bättre ut för tio år sedan. Det är ett sargat och splittrat land. Man måste våga tro att det finns en framtid där som ser annorlunda ut än idag. Peter Wolodarski sa i TV4 nyss att man måste ha en återtågsplan, ett mål och en avslutning för dessa insatser.

Det borde vara det minsta man kan förvänta sig när fyrtiosju olika länder är närvarande för att stävja oron och försöka upprätthålla lugnet.

Diskussionen har bara börjat.

Döda soldater

Unga människor offrar sina liv för att människor i andra länder ska kunna vara trygga. Det finns en tanke med att Sverige och andra länder skickar soldater till Afghanistan. Men talibanerna vill härja fritt. Det finns de som då säger: Låt dem göra det!

Oroshärdar kan vara små och de kan vara gigantiska. Afghanistan är inte en liten oroshärd, är inte en enda liten tråd som lossnat i väven. Den är gigantisk och kan få hela väven att rämna. Det vi gör och inte gör får konsekvenser för hela världen.

Soldaterna som begav sig till den delen av vår jord och nu omkommit visste detta. De som befinner sig där vet detta. Vår tacksamhet bör vara oändlig att det finns modiga människor som ställer upp på de villkoren.

Ung kvinna levande begravd

Hedersvåld och hedersmord är fruktansvärt. Hur man ska kunna stoppa sådana företeelser känns oöverstigligt. Börjar man tänka på hur det sett ut i Sverige så är det inte så länge sedan som man betedde sig på ungefär samma sätt även här.

Vad är människors drivkraft till att döda? Visst har man diskuterat det vid middagar och oftast kommer man fram till samma saker: Ja, hotar någon mina barn, ja, DÅ skulle jag kunna döda! Om någon hotar min familj...

Varje dag, över hela världen, varje minut, så hotas någons familjemedlemmar på olika sätt. Barn som tvingas utföra livsfarliga sysslor eller som tvingas röra sig i farliga territorier för att till exempel hämta vatten där inte bara minor eller rovdjur existerar utan de värsta hajarna av alla, andra vuxna. Kvinnor och män som arbetar under de mest vidriga förhållanden, i gruvor eller på odlingar med kemiska bekämpningsmedel (för att vi svenskar ska få vårt kaffe och våra bananer) Människor lever i verkligheter där själva deras trossatser, vare sig religiösa eller politiska, hotar deras tillvaro och liv varje sekund.

Vi måste ALLTID passa in för att överleva! Om vi inte gör som gruppen anser att vi ska göra så finns vi inte mera.

Det är oförsvarligt med mord och våld i hederns namn och vårt samhälle och alla som mäktar med ska göra allt för att få det att upphöra. Men de som använder existensen av dessa företeelser som argument för att vi inte ska "släppa in" fler människor från andra länder glömmer att de har funnits här också.

För sextio år sedan skylde fortfarande kvinnor sina huvuden med hatt eller sjal i våra kyrkor. För sextio år sedan så blev en ogift gravid kvinna utfrusen utan pardon i de flesta svenska småsamhällen. Lägg till hundra år så fanns morden för att försvara hedern även här.

Att döda sin otrogna maka eller make, vad är väl det om inte ett hedersmord? Att förlora ansiktet, att förlora sin "plats" kan vara något av det värsta som kan hända en människa.

Själv strävar jag efter att inte skämmas över någonting överhuvudtaget. Jag inbillar mig att jag på så sätt blir oåtkomlig. Men det är ju inte sant...

Jag sörjer alla individer som inte får vara sig själva vars familjer skäms så mycket att de måste döda de sina för att känna sig återupprättade.

Jönköping och besök från Svenska folkpartiet i Finland

I onsdags åkte kommunledningen i Tyresö till Jönköping för att konferera. Vi besökte Jönköping energi vilket var mycket intressant. Mängder av sopor används för att omvandlas till energi.

Jönköpings majoritet var med oss och berättade om hur man arbetar med stadsplanering för att använda närheten till vattnet så att staden blir en plats för människorna att njuta av denna närhet och hur man styr om trafik och förbereder för spårtrafik på bästa sätt. Allt har skett i stort samarbete med näringslivet och byggföretag.

Tyresö kommuns majoritet konfererade om hur vi ska planera för hur Tyresö ska se ut framöver. Nya tankar och ideér kom fram med inspiration från hur Jönköping arbetar.

Vi åkte tåg fram och tillbaka. På perrongen i Nässjö när vi väntade på anslutningen till Stockholm kom ett godståg farande i högsta fart utan någon som helst hänsyn till att ett trettiotal människor stod där. Någon skrek och alla lyckades med nöd och näppe vända ryggarna till när tåget rusade förbi sprutandes stora mängder is och snö som slog över oss alla som en livsfarlig snötsunami. En kvinna fick sina glasögon sönderslagna. Alla var täckta med snö. Flera av oss hade fått som stenar kastade på oss, jag fick ett blåmärke på benet och ont på ryggen där en stenhård isbit kastats. De flesta var skärrade. Vi konstaterade att hade det funnits barn bland oss hade det kunnat sluta mycket illa. Den lokföraren borde inte få behålla jobbet. Helt oacceptabelt, det måste ha varit en vettvilling som körde tåget. SJ har en del skadestånd att vänta...

Idag hade vi fint besök av en stor grupp Svenska folkpartister från Finland. De blev visade riksdagen med hjälp av Gunnar Andrén och Nina Lundström, riksdagsledamöter för Folkpartiet Liberalerna i Sverige och två personer som jag tycker väldigt mycket om.

Nästa söndag har vi årsmöte i vår kommunförening och vi får besök av skolborgarrådet i Stockholm stad, folkpartisten Lotta Edholm. Årsmötet innebär en del dokumentation som jag måste prestera som gruppledare.

Även vår ordförande och vår kassör har en del att göra. På måndagen 15 februari kommer Nyamko Sabuni hit för att tala i hörsalen på biblioteket.

Allt rullar på och det händer saker hela tiden. Olle tillbringade tre timmar med att skotta bort all snö på vår veranda i torsdags, det började bli sådana massor att man kunde oroa sig för att den inte skulle hålla. När jag kom hem från Jönköping var i alla fall vårt vatten tillbaka, till min glädje. Jag hade använt duschen på plan 6 i kommunhuset och på hotellet i Jönköping. Det är skönt att det fungerar igen!