Adrenalin

Helgen flöt på med flytt för tjejerna, denna gång till förstahandskontrakt i Solna. Emilie kom och förberedde på lördagen, hela vårt vardagsrum var fyllt av hennes grejor. Hon slängde massor, rensade ut tyg till Sofia och ratade kläder i expressfart. Min kära mellandotter! Hon är så fin. På söndagen kom Pelle med lastbilen och stora ekbordet togs till panncentralen och sedan hämtades en fin säng skänkt från snälla grannar som Emilie skulle få överta. Alla prylar kördes från Kärrtorp och sedan tömdes i princip vardagsrummet. Nu väntar vi på soffa och divan, cooolt! Jag sydde på spets för hand på en klänning och det var märkligt lugnande. Det tog hela söndagen. Emellanåt gick jag ut och rökte. Men det måste bli ett slut på den olaten, jag har börjat få kramp i fötterna, de blir jätte kalla... Och allt man har på sig luktar illa, yack!

Idag var en adrenalindag. Det började med att jag viker upp SvD och ser rubrik om Fp som vill förbjuda undervisning på andra språk. Jag blev så trött! Va fan! Ska vi nu försöka få väljare från SD eller vad är det frågan om? Tack och lov så dementerades detta av partiledaren. Men adrenalin blev det, väldigt tidigt på dagen...

Sedan hade det uppstått en schism på grund av frågeställningar till några tjänstemän som kände sig påhoppade och det blev ett möte och diskussioner med KSO om hur detta hade hanterats. Jag har varit upprörd över detta sedan igårkväll. Samtidigt kan man inte blåsa upp allt ur proportion. Innan dess hade jag möte om hur vi har våra möten i föreningen. Det behövs nytänk för att nya och unga medlemmar ska tycka att det är värt och kul att vara med. Lite röda kinder blev det på det mötet också.

Åkte hem för att hämta Sofia på eftermiddagen, hon skulle ta flygbussen för att flyga hem till Umeå. Min kära äldsta dotter! Hon är så fin.

Tillbaka till kommunhuset kollade jag facebook där jag skrivit work, work, work. Sara hade kommenterat min status med: Mami, slit inte ut dig, jag kan försörja dig! Min kära yngsta dotter! Hon är så fin.

Demokratiberedningen är ett kapitel för sig. Adrenalinet hade uppenbarligen inte tagit slut tidigare på dagen.

Väl hemma hade Olle gjort mat som var jättegod och jag var vrålhungrig. Min käre man! Han är så fin.

Jag känner mig inte så fin :-(