Nu är hela den, som en gång var, idylliska lilla backen förbi vår grind blivit uppgrävd och uppblästrad och man har blottlagt hela berget. Det känns nästan lite intimt och lite läskigt. Därunder jorden och marken där vi gått i decennier finns detta fina berg med skåror och ådringar och gropar och krön. Så ser vårt land ut när det är avklätt. Mitt fina urberg som jag legat på när det varit uppvärmt av gassande sol och stirrat på stjärnhimlen, detta magiska berg med ärr efter istiden. Nu ska det sprängas. Det kallas utveckling. Vi kommer aldrig mer känna av att grundvattnet inte är tillräckligt. Vi kommer få spoltoalett. Vi kommer få en gatubelysningslampa precis utanför vårt sovrumsfönster. Jag är inte emot detta. Men jag finner att det känns som en extrem extreme makeover. Och - bara vi får det lugnt i sommar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar