Att lysa upp mörkret - byta lampor på bilar

Noterades att ena halvljuset var väldigt på avtagande för en tid sedan. Gjorde ingenting åt saken :-/. Plötsligt blev det beckmörkt när jag tog mig hem från staden väl framme i Tyresöskogen. Det var väldigt obehagligt. Efter några kvällars livsfarlig körning med bara varselljus så ringde jag Mekonomen. "Jag kan klämma in dig på fredag, innan dess har vi inga tider", sade Janne där. Nej, det gick ju inte, konstaterade jag. "Kan jag byta själv ,tror du?" undrade jag. "Tja, det kan fungera. Ibland kan det vara knöligt" svarade Janne då. Jag fick veta vilken sorts glödlampor jag skulle köpa till just min bil och sedan tog jag vägen förbi OK. Visade uppslaget i manualen och undrade var grejorna satt. Fick lite råd och sedan tog jag mig till garageplatsen i staden.

Det var en vidrig upplevelse. Trångt även för ganska små händer som mina, skitigt och totalt obegripligt hur man kan konstruera bilar så att en sådan sak som glödlampsbyte ska vara så komplicerat och svettigt för en vanlig amatör. Jag kunde inte se ordentligt, hur går det då för människor som är ännu äldre än jag? Lamporna satt fast väldigt hårt dessutom... Jag hade ett par kirurghandskar på mig, de var formligen i trasor när jag var klar.

Jag kan inte tänka mig att det finns en enda bilkonstruktör som är kvinna som skulle bygga på detta viset...

Finns det förresten någon kvinnlig bilkonstruktör? Jag vet att Volvo eller SAAB hade något projekt för några år sedan där man byggde en bil som skulle kunna passa ergonomiskt och appellera allmänt specifikt till kvinnor. De hade naturligtvis kvinnor involverade som konsulter. Sedan vet jag inget mer om det.

Förra veckan var jag på middag hos landshövdingen dit alla ledamöter från Stockholms län var bjudna. Vi fick information om infrastruktur, boende och demografi samt arbete. Sedan buffé på Tessinska, det var en mycket vacker byggnad och trevlig tillställning.

Fortsättning följer, måste rusa iväg till vakten för att ta emot lunchbesök...