Händelserikt i Almedalen

Detta år i Almedalen var det första på de fyra år jag varit där som min man Olle var med. För honom var det tydligen en rolig och lärorik upplevelse, både för att förstå vad Almedalen egentligen är och även för att han såg mig "in action", i arbete, för första gången på nära håll. Han kallar mig för ett socialt geni vilket säkerligen är en överdrift men icke dess då mindre en stor komplimang från den man jag levat och skavt med i tjugosex år.

Vi träffade många av mina partivänner och många från olika lobbygrupper och många från andra partier. Vi umgicks varje dag och varje kväll med olika konstellationer av människor. Jag gick på några seminarier varje dag, ingen extrem frekvens detta år, mycket därför att Olle var med. Vi avslutade veckan och vistelsen med en underbar dag i Ekeviken på Fårö där jag verkligen kände att jag varvade ner och bara var. Sanden, havet, solen, inga tider att passa, min älskade med mig. En ljuvlig dag. På lördagen skulle vi ta båten hem på kvällen och under dagen for vi ner till vänner som bor vid Holmhällar. Det blev en trevlig dag också.

Under tiden vi var i Almedalen hände många saker men det som stod ut mest var först de rykten som kom om Maud Olofssons avgång som raskt dementerades via ett "Bullshit" från en av Mauds talesmän (ganska avfärdande får man ju konstatera). Sedan kom Littorins sorgliga avgång/avsked som grep de flesta av oss och fick åtminstone mig att inte för första gången fundera lite extra på vad jag egentligen håller på med och "varför utsätter man sig för detta frivilligt?". Sedan spelade Gudrun ut sina sedlar med medietäckande genialisk bravur. Samtidigt tycker jag att det var otroligt smaklöst. Alla händelser förtog liksom de olika partiernas speciella dagar så att frågan för mig blir: Vem/vilka/vilka partier vann på dessa olika händelser sammantaget? Gick det kanske på ett ut?

Just nu så vilar vi, de flesta av oss, inför den stundande valkampanjen. Men sedan kommer allt igång. För mig ter sig hösten ömsom som ett skimrande löfte, ömsom som en vit fläck på kartan. Jag vet inte var jag hamnar. Jag vet inte någonting. Detta är vad många av oss lever med, vi som inte har hunnit bli luttrade och säkra yrkespolitiker som har politiken som enda tänkbara jobb.

Det känns både spännande och läskigt. Ska försöka häcka så mycket som möjligt på min altan, med så få klädespersedlar som möjligt på kroppen och så lite inbokat som möjligt. Ut på havet vill jag också när tillfälle ges. Håll ut, sol, I need you!