Pride, bomber och kungliga bebisar

Prideveckan har kommit och gått. Det är nu femte gången som jag varit aktiv under denna vecka med att stå i Prideparks tält och att vara med och hjälpa till med paraden. De tre senaste åren har jag dessutom suttit med i HBT-liberalers styrelse och det känns så roligt att få göra det som hetero. Precis som många andra tillfällen i livet så har jag svårt att förstå att man måste tillhöra en intressegrupp för att kunna vara med och försvara gruppens rättigheter. Det finns så mycket diskriminering och kränkningar i samhället så att alla som bara förmår borde kunna vara med där det går och arbeta mot detta.

En öppen park var helt nytt i år. Diskussionen om huruvida det är bra eller dåligt pågick före och fortsätter att pågå. Själv tänker jag att det borde vara bra att ha det öppet så att det blir ett normaliserande och en naturlighet i att vi människor har olika sexuella läggningar. Men det finns de som känner att detta är den gång på året när man kan samlas och få slappna av och inte bli uttittad eller hånad. Parken är en slags sanctum där likasinnade kan få vara sig själva. Eftersom jag enligt våra normer, som gör mig mycket upprörd, är typ ”normal” så tror jag inte att jag ska vara förmäten och kunna uttala mig om vad som är bäst. Jag kan på min höjd känna mig ”jagad” eller ifrågasatt för det lilla enkla att jag är liberal och folkpartist. Men att ständigt bli ifrågasatt i arbetssammanhang, i vården, i resandet (man kan inte gå hand i hand med en person av samma kön öppet överallt i världen) i familjen, i sökande av bostad, i grannskapet, i samhället i stort och juridiken: DET är något helt annat!

Mobbningen i skolorna skrivs det flitigt om just nu. Ingen pratar så mycket om att om inte vuxenvärlden, till exempel lärarna själva OCH rektorer/skolledare kan avhålla sig från dylika beteenden så är det klart att de inte heller klarar av att stävja mobbning bland eleverna!

På tal om att jaga utsatta varelser: Har aldrig varit för licensjakt på en stam av djur som är försvinnande liten, nämligen vargen. Däremot skyddsjakt. Det är förståeligt att man inte vill ha sina djur rivna. Jag har själv varit med om att grävling och mink gått bärsärkargång på mina höns som jag höll i åtta år. Men att vilja skjuta av hela tiden... Det är en märklig hållning till vår natur och de få rovdjur vi har.

Det blev i alla fall en bra vecka och paraden blev rolig med en enda stor lastbil istället för en cab och en liten lastbil som vi haft flera gånger samt orange masker som alla som ville fick bära. Till det väldigt fina banderoller på lastbilen samt en orange som det stod ”Masken av för öppenhet” på.
Ingen partiledare. Usch, Jan Björklund! Nästa gång får du allt gå med! Men väl Nyamko Sabuni, Birgitta Ohlsson, Barbro Westerholm, Ulf Nilsson, Karin Pilsäter, Roger Haddad och många, många fler. Tack för en fantastisk Pridevecka!

Under dessa veckor har jag försökt röja i mitt hus som ju är ett före detta fritidshus som byggts till lite här och där. Det är åratal av eftersatthet där jag inte haft ork eller tid att rensa och kasta och skänka bort. Det började för tolv år sedan med bortgången av min morbror Allan där alla hans tillhörigheter skulle tas om hand och hans lägenhet tömmas. Sedan dog min mor Kerstin och precis innan det så flyttade hon och far Clive till en lägenhet i Södertälje efter att ha bott trettio år i en villa i Nykvarn, den skulle också tömmas och massor tas om hand och tas bort. Sedan min moster Annas flytt från stor lägenhet till omsorgsboende, fler lådor och möbler som skulle förvaras. Hon dog och även om hon inte hade massor så var det grejor där också. Sist så gick min far bort och det finns fortfarande lådor ouppackade från honom.

Det krävs tid och ett känslomässigt avstånd för att man ska förmå sig att verkligen neutralt kunna gå igenom närståendes ägodelar, deras hela liv och sedan göra sig av med dessa. Är nu på god väg och det är en stor lättnad.

Breivik ville ha uniform på sig i rätten. När han inte får det så vill han ha frack. Meh???

En liten fyraårig flicka fick båda sina händer förstörda av en bomb i en sandlåda. Hur sjuk kan man bli? (Skriver jag den frågan efter att ha nämnt Breivik? Ber om ursäkt)

Euron, euron, euron… Alla har starka åsikter. Många känner vad var det jag sa, både i positiv och negativ bemärkelse. För hur dåligt hade det kunnat gå om vi INTE hade haft en gemensam valuta i stora delar av Europa? För hur bra hade det väl kunnat vara om vi INTE hade haft gemensam valuta i stora delar av Europa? Så väsensskilda är folks åsikter… Jag vet vad jag tycker baserat på den logik som min hjärna förmår prestera. Men jag bidar min tid också. Vem vet vad som har skett i detta sammanhang om tio år?

Victoria ska få barn, hurra för henne! Jag är inte rojalist. Så – grattis, visst. Men låt det stackars barnet få ett någorlunda vanligt liv!

En sista sak som det stod om i SvD för några veckor sedan om. ”Individualister bättre på samarbete” var rubriken. Brittiska forskare lät försökspersoner spela ett om att arbeta för gruppens gemensamma bästa. Personer som ogärna följer sociala normer, nonkonformister, var mer benägna att satsa pengar i en gemensam fond som kom alla till del. Konformisterna utnyttjade oftare möjligheten att berika sig själva. –I motsats till våra förväntningar går inte konformism och samarbete hand i hand, sade psykologen Piers Fleming vid University of East Anglia.
Vad nytt under solen? Det vet väl alla att individualister bättre förstår när det stora gemensammas intresse är viktigast. De som vill att alla ska leva efter statens regler och stöpa alla i samma form har alltid roffat åt sig för egen vinnings skull. I am a liberal and I am a proud liberal!