Slottet

I början på varje ny mandatperiod är det tradition att alla ledamöter i riksdagen blir inbjudna till middag på slottet. Jag hade först inte fått någon inbjudan och det hade heller inte min partivän Emma som kommit in istället för Tobias Krantz. Emma ringde till hovet och snart hade även vi fått inbjudningar till "Divertissement och supé".

I onsdags var det den stora dagen. Alla klädde sig fint i sina respektive tjänsterum om man inte hann åka hem emellan. Männen skulle ha smoking. Vi stämde träff hos Nina på plan tre. Det hade fallit mycket snö och då blev det extra svårt att försöka gå med långa klänningar. Vi traskade ett helt gäng uppför trapporna till slottet och kom in på borggården. Där öppnades dörrarna av olika personer och sedan fick man lämna sina speciella inbjudningskort med ean-koder som lästes in i datorer. Därefter hängde man av sig ytterkläderna och där fick alla sitt eget personliga placeringskort med en liten stjärna vid det bord och den plats man skulle sitta på. Sedan fick vi hälsa på slottfru och lite olika hovfolk.

Jag hade en vintageklänning i blå spets med en liten vintage bolerojacka i svart taft. Klänningen var fotsid med lite släp bakåt, väldigt fin men svår att gå i. Det värsta var alla stora salar med slitna, om än vackra, parkettgolv, de var extremt hala. Jag kunde skrida fram verkligen snyggt bara där det fanns mattor...

Vi samlades i en stor sal och fick förfriskningar, jag skulle köra så jag fick något mustliknande alkoholfritt. Där stod vi och minglade tills det sas till att vi kunde gå och hälsa på kungen med familj. Alla gick i rader framåt genom slottet till det ställe där vi skulle få ta i hand. Hovfolk gav instruktioner till oss när vi gick förbi om vad vi skulle säga: Namn och var vi kommer ifrån samt partitillhörighet. En partivän före mig berättade även om vilka utskott hon satt i varpå kungen barskt utbrast: Det var mycket information att ta in! Han såg glad ut när han hälsade på mig, drottningen såg lite plågad ut, ungefär som om hon inte riktigt uppfattat vad jag sa, kronprinsessan strålade och Daniel såg vänlig ut, Madeleine såg ut som om hon verkligen ville vara någon annanstans. Kungen och drottningen var mycket kortare än jag trott att de skulle vara.

Dessa heroiska personer fick ta fyrahundrafemtio gäster i hand denna kväll!

Vi samlades i den stora hall som man alltid haft för öppnandet av riksdagen förr. Där fanns orkestrar och körer. Vi fick lyssna på dessa i cirka en timme och sedan var det dags för maten. Vi tågade bort till våra bord, jag tog en sidoväg till damrummet. Där började sakta bildas en väldigt lång kö...

Väl framme vid bordet hälsade jag på alla genom att ta i hand. Jag hade en person från hovet till bordet, en mycket trevlig överintendent ungefär i min egen ålder. Vi samtalade om ditt och datt under hela middagen och vi skrattade en hel del. Bordet var dukat med mycket gamla tallrikar med hovsigillet på i guld och dessa skulle nästa dag alla diskas för hand. Linnedukarna, berättade överintendenten, kallmanglades och förvarades i speciella kylrum så att de inte skulle vittra sönder. Jag slogs av hur små glas vi hade. Jag valde ju alkoholfritt vin. Men jag tänkte att dessa små glas i storleksordning avec- eller likörglas, dem hade man valt så att inte alla riksdagsledamöter skulle bli överförfriskade...

Vi satt i bord om åtta. Överintendenten hade nog läst på om oss alla lite för plötsligt förvånade han mig med att säga: Du är ju född -59, så fick du bli firad i kommunhuset på din femtioårsdag förra året? Jag vet inte om det verkligen var att följa etiketten, att tala om en dams ålder... Men det kändes ju lite smickrande att stackarn hade fått lära sig lite om oss vid bordet.

Vi fick ankleverterrin till förrätt, renytterfilé till huvudrätt och pistageglass till efterrätt. Allt var väldigt gott. Det drog kallt från det stora fönstret där vårt bord var placerat. Jag är ju så känslig för drag, men det var värt kylan i rygg och nacke med tanke på att jag kunde speja ut över vårt magnifika Stockholm INIFRÅN slottet för en enda gångs skull i mitt liv.

Salen vi satt i heter Karl XI sal och den var otroligt vacker med massor av guld, stora speglar och olika målningar. Vi hade blivit tillsagda att man INTE FÅR LÄMNA BORDET innan kungen och drottningen gått ut. Sverigedemokraten vid vårt bord var vegetarian och av någon anledning serverades han även en annan efterrätt vilket gjorde att vi blev försenade med vårt inmundigande av vår pistageglass eftersom hans efterrätt hade dröjt så. När kungen och drottningen kom förvi med olika marskalkar med stavar före sig så skulle alla stå upp. Överintendenten sade då att: Ni som inte har ätit upp er efterrätt kan glömma den nu, vi måste alla gå nu!

Det är olika etikettsregler som man följer strikt, även tiderna måste hållas minutiöst. Överintendenten hade berättat för mig att kungens livmedikus satt vi bordet intill oss, hans väska som stod vid väggen innehöll allt möjligt "om så skulle behövas". Jag sa att det kändes tryggt. Fick då höra att en av ministrarna hade svimmat inne vid konserten, på "divertissementet". Då hade livmedikusen kommit väl till pass.

Överallt där vi rörde oss fanns fantastiska blomsterarrangemang som gick i rött, orange och rosa, även bordsdukningarna hade mycket vackra blommor i de färgerna. På spridda platser fanns olika små musikgrupper eller körer, det var barn och ungdomar som sjöng och spelade för oss, det var mycket stämningsfullt.

Alla lämnade den vackra salen där vi intagit middagen och så gick vi till en annan stor sal där kaffe serverades.

Jag bälgade i mig en kopp och tog mig sedan till kapprummet och ut på borggården. Tog mig till tjänsterummet och hämtade min handväska och kappa och sedan körde jag i snön hem till Tyresö för att få sova endast fyra-fem timmar. Det var fantastiskt att få vara med om en middag på slottet!

I torsdags hade företagarna ordnat med samling i företagens hus med lite dryck och en macka innan beställd buss kom och hämtade oss för färd till Oscarsteatern där vi fick se "Sugar". Den var väldigt bra och rolig, jag skrattade högt massor av gånger.

Igår var det avslutning på mandatperioden för kommunstyrelsen, vi fick åka beställd buss från Nordea i Tyresö centrum till Van der Nootska palatset på St Paulsgatan. Där åt vi en god middag och umgicks och sedan åkte vi tillbaka med bussen. Många sociala aktiviteter på en enda vecka...

Folkhögskolorna

Förra veckan hade Civilutskottet mingel inför ny mandatperiod så att alla skulle få chansen att lära känna varandra lite. Vi fick börja med tipspromenad med allehanda mer eller mindre svåra frågor om just Civilutskottet och sedan blev det buffé. (Jag har aldrig under en så komprimerad period i mitt liv fått inmundiga så stort antal bufféer, det övergår till och med julbordsfrenesin man ibland får vara med om)

Medan vi satt och åt hade jag sällskap av en yngre kvinna som jag på något diffust sätt kände igen, men i mitt minnes dimridåer inte kunde placera var jag hade träffat. Vi mumsade och pratade och hon berättade att hon var lärare och hade varit förbundsstyrelseordförande i en nykterhetsorganisation. På ett infall frågade jag henne om hon någonsin varit på Tollare folkhögskola. "Jamen!" svarade hon. "2002, ledarskapsutbildningen! Jag kände igen dig med!"

Världen är liten. När jag fick mitt första politiska ordförandeuppdrag gick jag en ledarskapsutbildning på egen bekostnad på Tollare. Nu, åtta år senare, är två av oss som gått den utbildningen nya ledamöter i riksdagen. Olle utbrast när jag berättade detta att det måste vara en sjusärdeles ledarskapsutbildning. What can I say? Folkhögskolorna behövs.

I torsdags hade vi budgetfullmäktige och den nya gruppen med flera nya ledamöter skötte sig fantastiskt! Det var riktigt roligt. Folkbildningen ska tillföras medel som togs bort och det beror på Folkpartiets yrkande om detta som fick stöd av oppositionen.

Problemet med cystan i mitt bröst är inte över, tvärtom, nu har jag rejält ont. Ny tid på Bröstmottagningen. Ingen rast och ingen ro.

I helgen ville tjejerna gå på nya Harry Potter som vi såg på Heron city. Har också spenderat flera timmar med att restaurera min vintageklänning som jag planerar att bära på kungamiddagen. Hoppas att jag inte snubblar, den är jättelång.

Igår fyllde mitt andra syskonbarn år så det blev family gathering där. Min systers mans för detta fru som också var på plats arbetar med filminstitutet sedan många år och jag vill verkligen arbeta med promoverande av film så vi utbytte en del tankar.

Skulle ha handlat något till mitt syskonbarn på NK dit jag gick sedan jag kört Sofia till Umeåbussen (suck, saknar min dotter) men det blev istället ny kappa och Pertti Palmrothstövlar. Jag är hopplös.

Vädret skulle bli BUS, men just nu är det bara deprimerande grådaskigt och duggregn.

Nu in till riksdagen. Därefter intervju för Tyresö Närradio.

Att lysa upp mörkret - byta lampor på bilar

Noterades att ena halvljuset var väldigt på avtagande för en tid sedan. Gjorde ingenting åt saken :-/. Plötsligt blev det beckmörkt när jag tog mig hem från staden väl framme i Tyresöskogen. Det var väldigt obehagligt. Efter några kvällars livsfarlig körning med bara varselljus så ringde jag Mekonomen. "Jag kan klämma in dig på fredag, innan dess har vi inga tider", sade Janne där. Nej, det gick ju inte, konstaterade jag. "Kan jag byta själv ,tror du?" undrade jag. "Tja, det kan fungera. Ibland kan det vara knöligt" svarade Janne då. Jag fick veta vilken sorts glödlampor jag skulle köpa till just min bil och sedan tog jag vägen förbi OK. Visade uppslaget i manualen och undrade var grejorna satt. Fick lite råd och sedan tog jag mig till garageplatsen i staden.

Det var en vidrig upplevelse. Trångt även för ganska små händer som mina, skitigt och totalt obegripligt hur man kan konstruera bilar så att en sådan sak som glödlampsbyte ska vara så komplicerat och svettigt för en vanlig amatör. Jag kunde inte se ordentligt, hur går det då för människor som är ännu äldre än jag? Lamporna satt fast väldigt hårt dessutom... Jag hade ett par kirurghandskar på mig, de var formligen i trasor när jag var klar.

Jag kan inte tänka mig att det finns en enda bilkonstruktör som är kvinna som skulle bygga på detta viset...

Finns det förresten någon kvinnlig bilkonstruktör? Jag vet att Volvo eller SAAB hade något projekt för några år sedan där man byggde en bil som skulle kunna passa ergonomiskt och appellera allmänt specifikt till kvinnor. De hade naturligtvis kvinnor involverade som konsulter. Sedan vet jag inget mer om det.

Förra veckan var jag på middag hos landshövdingen dit alla ledamöter från Stockholms län var bjudna. Vi fick information om infrastruktur, boende och demografi samt arbete. Sedan buffé på Tessinska, det var en mycket vacker byggnad och trevlig tillställning.

Fortsättning följer, måste rusa iväg till vakten för att ta emot lunchbesök...

Att ta ansvar

I lördags träffades jag och min syster vid mina föräldrars grav där den nya stenen kommit på plats så att både fars och mors namn står ingraverade. Vi tände marschaller och lade dit en krans. Kan inte fatta att det gått ett och ett halvt år sedan pappa gick bort.

På söndagen samlades många folkpartimedlemmar i Grillska Huset i Gamla stan för att välja landstingsråd, det blev Birgitta Rydberg och Anna Starbrink som kommer att representera vårt parti i landstinget, två fantastiskt duktiga företrädare.

Jag åkte till Bröstmottagningen på måndagen och fick en tid och blev undersökt efter alla konstens regler och knölen var en cysta som inte var farlig. En hel del oro släppte och jag har varit mycket trött de senaste dagarna.

I Kulturutskottet har vi haft mingel för att lära känna varandra och vi träffar företrädare för olika verksamheter nästan varje utskott.

Igår lades riksdagens HBT-styrelse ner men ombildades som HBT-forum, för folkpartiet kommer jag och Barbro Westerholm finnas med.

Jag blev vaccinerad med någons slags influensacocktail och var ganska öm i armen på kvällen igår. Det var möte över lunchen i Nubiska rummet med företrädare för Handelskammaren, Svenskt näringsliv, Hantverkarna och Företagarna samt fackföreningen Unionen. Det var intressant.

Idag hade vi besök från Svenska Filminstitutet och Statens Musiksamlingar som nästa år går över till att bli Statens Musikverk.

Jag var med Skatteutskottet på besök på Finansdepartementet och fick lyssna på Anders Borg. Det som håller på att hända med budgetförslaget från (S) om att sänka anslaget till regeringskansliet med 670 miljoner med stöd av (SD) är totalt oansvarigt. Det är inte att ta ansvar och enbart i syfte att sabotera. Det handlar om att tusen av fyratusenfemhundra anställda får gå. Facket har redan påpekat att de som finns där nu har en enorm arbetsbörda.

Dessutom måste trettio ambassader stängas i olika delar av världen. Hur kommer man att ställa sig i dessa länder? I omvärlden överhuvudtaget? Hur går det för frivilligorganisationer och näringsliv i länderna som blir aktuella? Vad säger facket om att skära ner med en så stor skara människor på mycket kort varsel?

Detta är totalt oansvarigt!

Under tiden så krishanteras det i socialdemokratin. Alla ska gå - utom Mona? Jag som tycker mig ha uppfattat att hon är det största problemet för partiet...

Min snart nittioåriga granne som är änkling sedan några år och som alltid tillsammans med sin fru varit mycket rar mot mig och Olle alla år vi bott grannar sa till mig vid postlådan häromdagen: "Jag har alltid, i hela mitt liv, röstat på socialdemokraterna. Jag växte upp i fattigkvarteren på Söder. Men nu - nu handlade det om vilka som styr landet bäst! Det var bara det det handlade om!"

Var och varannan socialdemokrat säger liknande saker. Det måste vara oerhört tufft att vara aktiv i det partiet just nu.

Idag var det statsministerns frågestund, Reinfeldt är väldigt bra!

Nu ska jag gå på middag hos landshövdingen.

Sverigedemokraterna i riksdagen

Som vanligt har veckan gått fort och det är fullt upp hela tiden. Partiledardebatten i onsdags var fascinerande av två orsaker: Sverigedemokraterna visade exakt vilka de är och Ohly tog debatt med båda sina, före detta, får man väl säga, samarbetspartners Sahlin och Eriksson.

Att lyssna på SD får mig att må fysiskt illa, det är verkligen så. Jag var på väg att hulka vid ett tillfälle, så hemskt är det att höra deras dravel.

Den allmänpolitiska debatten är märklig, alla som anmält sig är uppdelade i olika ämnesområden och sedan kör man på och har sina sex minuter och på det får vem som vill begära replik. Igårkväll blev kammaren tommare och tommare. För en ny ter sig detta förfarande underligt. Det borde vara lite mer drag och närvaroplikt.

Jag har en knöl i ena bröstet som nu börjar oroa mig ordentligt. Måste ta tag i det nu :-) Inte bröstet, men jag måste till doktorn.

Sofia och Jesper åkte till Göteborg i tisdags och sedan kommer Sofia tillbaka om några veckor och stannar till här innan hon åker vidare till Umeå. Otroligt - snart är det dags för lussebullar, min specialitet!

Hur kan tiden gå så fort??? Imorgon har jag varit rökfri en vecka och det ska hålla denna gång!

Sista veckan för motionsinlämning

Även denna vecka rusade förbi och det verkar bara bli ett inlägg per vecka från mig just nu i detta forum. På måndagen hade vi i lokalföreningen nomnineringsmöte för nästa mandatperiods uppställning. Det är ett underbart taggat gäng som ska jobba och jag tycker att det blir en väldigt bra fördelning av olika poster och när förhandlingarna äntligen är i hamn ska vi vara nöjda från båda sidor, tycker jag. (Båda sidor syftar till moderaterna och folkpartiet)

På tisdagen var det förbundsstyrelsemöte där den största frågan som diskuterades var vem som ska ta plats i partistyrelsen som 1:e vice ordförande efter Cecilia Malmström som ju blivit EU-kommissionär. Nästa dag meddelades att Helene Odenljung går upp från 2:a till förste och Erik Ullenhag blir 2:e vice. En mycket bra lösning.

På onsdagen fick jag den vemodiga äran att hålla min sista socialnämnd (för denna gång?) och det gick bra men var som sagt inte helt utan sorg i hjärtat. Jag har lärt mig så otroligt mycket dessa fyra år, jag tycker att vi har en helt fantastisk förvaltning där alla sliter och jobbar så hårt för olika utsatta familjer, personer med funktionshinder, missbrukare och äldre.

Förvaltningschefen Anita Brynje är en helt fantastisk person som för alltid finns i mitt hjärta. Kring henne finns alla chefer för de olika enheterna som förvisso för det mesta råkar vara av kvinnligt kön, vilket någon brukare vid något tillfälle har kritiserat, de är alla så duktiga. Ann Näfver, vår metodutvecklare, är en av de mest drivande människor jag träffat, hon har också en speciell plats i mitt hjärta. Jag kommer aldrig att glömma denna tid och för alltid att vara mycket tacksam och ödmjuk över att jag fått vara med och arbeta med dessa otroliga individer.

På torsdagen hölls en avslutning för den gamla kommunfullmäktigegruppen, bland andra så tackades Inger från vänsterpartiet av efter tjugoåtta år i Tyresös fullmäktige och förstås Berit med sina trettiofyra år i samma församling!!!

En intervju med mig finns med i denna veckas NU, där står att jag är statsrådsersättare för Erik Ullenhag. Men det är ett faktafel, jag har hela tiden varit medveten om att jag är statsrådsersättare för Nyamko Sabuni, så jag vet inte var det kom ifrån... Annars tycker jag att det blev bra men jag hade gärna fått med något om jämställdhetsarbetet i partiet. Det blev mest fokus på arbetet mot främlingsfientlighet vilket ju är nog så viktigt med SD i riksdagen. Givet är dock att inom kulturen kan man initiera arbete både för jämställdheten och mångfalden och det hoppas jag kunna påverka.

Träffade en förälder vid affären igår, vars barn gått i samma klass som en av mina döttrar, och han gratulerade till riksdagsplatsen men tillade att han inte röstat på mig. "Det gör ingenting", svarade jag. Han fortsatte: "Jag stödröstade på KD, de behövs ju också". Jag frågade om detta med dynamiken med stödröstande: "Hur tänkte du då?" Han svarade att det var första gången i hela hans liv som han inte röstat på socialdemokraterna. "När Sahlin blev partiordförande gick jag upp till kansliet och avslutade mitt medlemskap".

Wow! Hårda ord och inga visor!

Denna onsdag som varit var sista motionsinlämning totalt, det fanns en egen intern deadline till fredagen förra veckan. Tre olika rådgivare inspirerade till tre riktigt viktiga motioner: Att födas in i donationsregistret, Nationella riktlinjer för upphandling av äldreomsorg samt Vapenslag för E-krig.

Nästa vecka blir det bland annat partiledardebatt och två dagar med allmänpolitisk debatt.

Jag har börjat bo in mig på mitt rum och börjat hitta genom de mest obskyra gångarna och kulverterna. Ännu har jag dock inte besökt biblioteket som lär vara mycket fint. Har heller inte hunnit ta ett dopp i badhallen. Om nu inget av statsråden Nyamko eller Erik avgår så kanske jag hinner med det också. Annars är den bistra sanningen att jag inte får sitta kvar i riksdagen. :-(

Man får helt enkelt "go with the flow"!

Andra veckan på riksdagen

Veckan har susat förbi. Utskottsmöten, besök hos Kulturministern på departementet, partigruppsmöte, intervju med tidningen NU, klurande med motioner och inlämning av den första färdiga på kammarkollegiet.

Veckan avslutades med att hela familjen kom till Riksgatan 1, där jag stod och väntade på trappan, för att äta lunch med mig och få en rundvisning. Olle kom längst fram och såg så glad ut i snålblåsten. Sedan kom tjejerna och Jesper. James hade kommit en liten stund före eftersom han kom från sitt jobb. Vi var totalt sju personer som intog restaurang Strömmen som var renons på andra gäster den mesta tiden vi befann oss där tills Östros med ett sällskap kom in och åt.

Vi åt och njöt och det var så trevligt. Sara var dock stressad, hon hade trott att hon skulle kunna klämma in både restid fram- och tillbaka till sitt arbete i närheten av SÖS samt intagande av lunch på endast en timme.

Hon sprang tillbaka till sitt arbete utan att kunna följa med på rundvandringen. Jag skulle vilja byta några ord med hennes chef...

Alla tyckte det var kul och intressant att se kammaren, första- och andrakammarsalen, mitt arbetsrum, partikansliet och allt annat. Har ännu inte lärt mig historiken om riksdagen så bra och måste läsa på om all konst. Men det var så roligt att få ha familjen där och de kan nu placera in mig i den verklighet JAG befinner mig i.

Byte av däck idag samt hämtning av de sista prylarna från kommunhuset. Nästa vecka har jag bokat in lunchträffar varje dag utom fredag. Det är väldigt roligt. I'll be back!