Föräldrar i skolan och elevhälsa

Med tre döttrar i olika klasser på två olika skolor så känner jag mycket väl till problematiken med stök i klassrummen. I den äldsta dotterns klass löste rektorn saken, med föräldrarnas bistånd, genom att plocka ut de åtta-tio jobbigaste pojkarna under årskurs åtta till ett eget klassrum där de fick extra stöd. Om jag minns rätt varade detta under en termin, sedan hade de lugnat ner sig så att de kunde komma tillbaka och vistas med resten av klassen.

I yngsta dotterns klass kom vi föräldrar överens om att vistas i klassrummet till och från så att det kunde bli lugnare. Det är klart att det inte kan vara helt självklart för lärarna att föräldrarna är med som ytterligare auktoriteter. Men samtidigt så är det nödvändigt att varje förälder visar sina barn att vissa beteenden inte är OK och att det blir konsekvenser av sådant beteende.

Jag har haft svårt när Björklund har haft åsikter om kvarsittning, för mig har det framstått som något dammigt från äldre dagar. En annan sak är att arbeta extra timmar för att komma ifatt eventuella brister i utbildningen. Men som bestraffningsmetod tycker jag att det inte kan vara konstruktivt.

Jag tycker att det är bra att föreslå att föräldrarna ska vara med mer i skolan, den här åsikten har jag haft sedan jag började i politiken redan för tio år sedan. Det sades mig att det inte skulle kunna vara genomförbart så därför är jag glad att det tas upp idag som ett nästan färdigt förslag.

Jag tror dock att vissa föräldragrupper kommer att ta avstånd från detta och inte vilja vara närvarande. De upplever konflikter som uppkommer med sina barn av olika anledningar som så extremt besvärliga, obekväma och rent av smärtsamma så att de hellre backar för det barnen vill och tycker snarare än hävdar sitt föräldrarskap. Föräldrarskap är att visa vägen och lära ut de rätta värderingarna, de regler och sociala koder man behöver kunna för att man ska överleva i samhället och gruppen.

Det handlar också om att föräldrar förmedlar till sina barn hur oerhört viktigt det är med kunskapen som skolan ger, som utbildning ger. Det kan inte bara komma an på skolan att ständigt kämpa med ovilliga, ointresserade och bångstyriga elever. Har barnet någon slags inlärningssvårigheter så ska skolan ta tag i det så snart det uppdagas, det får inte gå år ut och år in med status quo som det nu sker på många ställen. Jag pratar emellanåt med föräldrar som desperat har gjort allt, kommunicerat allt med skolan och inte fått någon respons. Det är ovärdigt och helt onödigt. Förutom att eleven kommer oåterkalleligt efter så är det ett systemfel som är oacceptabelt.

Därför är det glädjande att elevhälsan får stor betydelse. Alla resurser till förebyggande insatser. Det ska inte vara möjligt att gå ut nian utan att eventuella läs- eller skrivsvårigheter eller annan problematik konstaterats för länge sedan och tagits itu med. Nu händer det faktiskt oftare än man vill tro. Så ser det ut i Sverige idag. Det måste bli en förändring.

Nu drar det igång...

I torsdags hade vi det första förbundsstyrelsemötet efter sommarens uppehåll. Jag susade som vanligt in och parkerade på Riddarholmen och gick upp till partikansliet i Gamla stan där vi oftast brukar hålla till. Där var det tomt. Då slog det mig att vi skulle vara på landstingshuset denna gång! Med tio minuter till godo rusade jag tillbaka till bilen efter att ha grabbat med mig lådorna med mina nytryckta visitkort som jag hade fått intruktioner om var de var så att jag kunde passa på att hämta dem. Hann i tid till mötets början, puh.

På eftermiddagen hade jag varit och handlat två hinkar finska och två lådor turkiska färska kräftor. Jag och alla tre döttrar som var på besök samt den yngstas pojkvän hade bestämt att vi skulle äta en kräftsupé när jag kom tillbaka från förbundstyrelsen.

När jag kom hem upptäckte jag att jag hade fått med mig en annan persons visitkort också, retfullt.

Allt var klart och upplagt på vårt stora skaldjursfat från Martin Ohlsson när jag kom genom dörren. Vi började genast att glufsa i oss. Dessa kräftor var definitivt bättre än de svenska jag ätit tidigare i veckan. Av de två sorterna skulle jag vilja säga att de turkiska var bäst.

Olle har varit uppe i Jämtland för att kolla stugan vars arrende upphör och han åkte med Bosse som skulle inspektera vindkraftverk där och i Härjedalen.

Utedasset vi har i stugan är kombinerad med vedskjul. Där bland vedtravarna bor en vessla som Emilie döpt till Mr Mississippi. Han kom fram på natten när Olle besökte toan och var väldigt nyfiken och kom mycket nära. När Olle skulle stänga fönsterluckorna inför hemfärd så hängde det en liten darrande fladdermus bakom en av dem, Olle var så ledsen att den blev alldeles oskyddad. Han såg också en enorm orrtupp sträcka ut vingarna där den hade stått mitt på vägen när de var ute och körde. Onekligen påtagliga naturupplevelser. Ammerån är lugnare än Indalsälven även om det finns forsar där också, kanske Olle kan få tag på något där istället. Det vore kul.

Igår var vi på middag hos goda vänner och när blixtovädret började komma närmare släckte några av oss ner på verandan och bara satt och tittade och njöt av detta spektakulära och magnifika skådespel. En av blixtarna var så stark att jag för en millisekund inte kunde se någonting direkt efteråt.

Vi hade en mycket trevlig afton. Jag är trött hela tiden så jag hoppas få upp energin snarast, för nu börjar allt dra igång.

Djurskydd, EU och maten på våra bord

Igår åkte jag och de tre döttrarna samt den yngstas kille och lyssnade på bland andra Birgitta Ohlsson på riksdagskansliet där det hölls ett seminarium om djurskyddsfrågor. Olika organisationer följer djurtransporterna, talar med chaufförerna, är öppna med vilka de företräder och tar fotografier för att dokumentera.

Fruktansvärda bilder med levande grisar staplade på varandra så att de understa vid framkomsten ligger döda eller döende med blodet rinnande ur lastbilarna (olagligt). Transportlådor monterade mellan bildäcken där djuren får utstå fruktansvärd värme, avgaser och oljud (olagligt). Kalvar som bara är tre till åtta veckor gamla, ej avvanda, som transporteras från Holland till Gran Canaria med vattennipplar som de inte kan ta vatten ifrån eftersom nipplarna är avsedda för vuxna djur. Transporter som kan ta en vecka under vidriga omständigheter där inspektion är godtycklig eftersom man vill inte vill "störa systemet". Groteska belgianblue med brutna ben som också transporteras under svåra smärtor med dessa brutna ben (olagligt)

Ska vi som konsumenter verkligen gå med på detta? Idag står det i tidningen om att ursprungsmärkningen också är godtycklig. Vi kan inte veta varifrån köttet kommer, hur djuren har behandlats eller ens om de är sprängfyllda med antibiotika. För mig är det otroligt viktigt att det kött jag äter från vilket djur som helst är från djur som har fått leva under bra villkor. I Sverige har vi riktlinjer, till exempel så ska betesdjur få vistas på sommarbete. Kycklingar ska ha sittpinnar, reden och sandbäddar. Nu kan vi alltså inte säkert veta om djuren de facto kommer från Sverige!

De olika medlemsländerna i EU har mycket divergerande syn på hur man ska behandla djur. Marit Paulsen arbetar med att få igenom ett förslag där basala krav ska ställas på alla medlemsländer vad gäller både transporter, uppfödning, antibiotikaanvändning med mera.

Antibiotikan är ett kapitel för sig. Eftersom man föder upp under sådana usla villkor så måste man tillsätta antibiotika i djurens foder eller medicinera dem för att de ska hålla sig någorlunda friska fram till slakt. Vi människor får i vår tur i oss dessa antibiotika. Resistens mot olika sjukdomar är följden och vi ser redan denna tendens. Om djuren behandlades som levande varelser som har rätt att under sina korta livstider ha de livsvillkor som passar just dem så att de mår bra så skulle vi slippa medicinering. Vi skulle kunna äta med bättre samvete och även slippa få i oss medel som gör att sjukdomar som vi drabbas av inte går att behandla.

Kött från jakt borde vara det bästa köttet vi kan äta, en god jägare skadskjuter inte och djuret har levat i sitt sanna habitat hela sitt liv. Slakterierna är ytterligare en dimension och hur det går till där vill vi inte veta.

Vi människor borde känna mer vördnad för de varelser som hjälper oss att överleva. Dessa frågor borde lyftas på den politiska agendan men behandlas med löjets skimmer. "Äh, vad spelar det för roll vad som pågår med djuren, bara jag får min köttbit!"

Det som pågår kommer att slå tillbaka på oss alla. Vi är redan där. Epidemier som vi inte rår på. Västvärldens stora ohälsotal vad gäller hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och övervikt.

Jag som älskar salami och absolut tycker att man ska kunna äta även hästkött, jag skäms, SKÄMS, när jag hör om hästtransporterna från östeuropa till Italien, där man insisterar på att ta emot levande hästar för salamitillverkningen. Bilderna på de transporterna och under vilka omständigheter de genomförs, där hästarna packas så att de trycks mot väggar och tak och där många är halvdöda när de kommer fram på grund av brist på vatten och tillfogade skador under resan gör att jag önskar att vi bojkottade denna produkt!

Det här är ingen liten skitfråga, det här är det vi alla lever på varje dag, nämligen maten på våra bord.

Liberal Mångfald och slöjförbud

Många år var jag passiv medlem i Liberal Mångfald. Blev aktiv i Stockholmssektionen för tre år sedan och var ordförande för riks i nästan ett år. Avgick i mars i år och är nu passiv medlem igen. Under denna tid har jag aldrig en enda gång hört att frågan om slöjförbud ska drivas. Därför är det märkligt att höra uttalanden från nuvarande förbundssekreteraren som påstår att detta har drivits i Liberal Mångfald under många år.

Liberal Mångfald är en sidoorganisation till Folkpartiet Liberalerna vars syfte är att driva liberalismen och få människor med utländsk bakgrund att bli intresserade av denna ideologi och också aktiva i politiken.

Det som sägs om att man driver slöjförbudsfrågan är 1 Osant 2 Krockar med alla liberala värderingar.

Jag är ledsen för alla medlemmar som gått med i Liberal Mångfald i tron att det är ett förbund som är ideologiskt förankrat i liberalismen när dessa uttalanden kommer.

Slöjförbud för elever också?

Måste säga att det är svårt med förbud. Jag var snabb igår när jag skrev om hur jag ser på min partiledares utspel. Jag tog för givet att det han syftade på var lärarna. Elever är det svårare med tycker jag. Problemet där är ju det knepiga för en lärare och skolledning att veta att det verkligen är "Amira" eller "Zahrah" bakom tyget som intar den kunskap hon behöver och gör de examina hon ska ha för att få sina betyg.

För en sann liberal är förbud ett mycket stort dilemma. Så lite som möjligt ska staten lägga sig i hur individen lever sitt liv. Individen ska själv bestämma vad som är rätt för just den. I en helhet handlar det om att leva och låta leva så länge man inte skadar andra. Skadar man andra med val av livsstil och klädsel? I de sociala normsystem som alla samhällen är uppbyggda på kan visserligen omgivningen känna obehag eller rädsla inför vissa företeelser. Men det måste accepteras att vi inte är skapade i samma mallar, har samma bakgrunder, åsikter eller trossatser.

Värderingar i ett samhälle ska vara basala, de som handlar om allas lika värde och rättigheter samt skyldigheter.

Problemet med slöjan är att den i mina ögon står för förtryck. Om en kvinna säger att hon bär den av eget val har jag ändå inte rätt att döma och önska förbud, jag måste respektera det valet. En diskussion om vad själva slöjan symboliserar kan man ju ta. Kanske en dag denna kvinna väljer att låta SINA döttrar slippa?

När kvinnor åker till mellanöstern så måste klädkoderna där tas på allvar, annars råkar de illa ut. Det går inte att klä sig som vi gör.

Det som breder ut sig som en löpeld i Europa är att vi omvänt inte ska acceptera det som slöjan SYMBOLISERAR, snarare än själva tanken att alla ska ha rätt att vara sig själva. Alla attribut som olika grupperingar i samhället står för är ju symboler. Varför just välja ut en liten, liten skara människor, som dessutom råkar vara kvinnor, som redan har det mycket svårt på grund av den kultur de kommer ifrån med total ojämställdhet?

Detta är otroligt svårt, en samvetsfråga för en sann liberal. Att detta utspel kom nu är jag väldigt ledsen för. Jag önskar att vår partiledare hade haft större känsla för vad som är OK när vi utgår från vår ideologi. Många gånger har jag uppfattat att jagandet efter sympati baserat på opinionsundersökningar (så som det nyligen skrevs en artikel om i en av morgontidningarna: Partiledarna kollar opinionen snarare än följer sina övertygelser) tar över och det sunda förnuftet far all världens väg.

Och vi som ska arbeta på gräsrotsnivå inför ett viktigt val, vi får enorma problem med att försvara vad vi står för som parti. I tio år har jag varit med och det verkar aldrig bli någon förändring på det här området.

Nej, jag önskar att det funnes större klokskap "däruppe".

Att ha eller inte ha slöja...

Jahapp, så kom då ett lagändringsförslag från vår partiledare Jan Björklund gällande att bära slöja i skolans värld. Det finns inte en tillstymmelse till tvekan för mig att det är rätt. Det finns få yrken där det är OK att täcka ansiktet helt och hållet. Om detta skulle sträcka sig till förbud i hela samhällets offentliga sfärer, alltså att exempelvis gå på en gata med slöja, ja, DÅ har vi kommit helt fel!

Kommande rader är ironiska OBS menade som ironi!"Då kan vi lika gärna förbjuda allt i klädväg och utseendeväg som utgår från personligt tyckande. Jag vill ha förbud på byxor som inte räcker till för att täcka överdelen av skinkorna när män böjer sig fram när de ska kolla däcken eller vad de nu böjer sig fram för att göra... Och förbud på nakna överkroppar på äldre män på matställen.

Jag vill också slippa alla märkeskläder på små barn och även stringtrosor för desamma. Jag tycker att vi ska ta bort all dålig klädsmak och slafsighet i det offentliga rummet. Jag vill också att folk ska sluta spotta offentligt och också sluta låta snus rinna ner över tänder och ut i mungipor.

Jag vill också förbjuda otrevliga människor att finnas i den offentliga sfären. Små barn som ständigt skriker måste vi ta bort. Dåliga bilförare borde inte tillåtas. Vi borde inrätta ett råd som tar itu med alla dessa problem som är störande för de flesta men som vi ändå verkar behöva stå ut med. Helst ska det vara jag som bestämmer allt utifrån hur JAG tycker!"

Nej, de som har läst inlägg om burkha och niqab med mera som jag skrivit vet hur jag känner inför ett totalförbud. Men i arbetslivet passar det definitivt inte. Hela vår sociala tillvaro bygger på kommunikation med ansiktet, gester och kroppsspråk. Det är som att famla i blindo med personer som inte visar någonting. Not OK at all.

Pride, papperslösas rätt till vård och splitterbomber

Nu är det den första augusti! Jag har inte bloggat på några veckor. Det har ändå varit fullt upp. Huset fullt med besökande hemifrånflyttade barn (nice!), småjobb med förvaltningsfrågor, middagar på altanen med goda vänner och grannar, Sofias tjugofemårsfest (ja, det är två- och ett halvt decennium sedan lilla Sofia, vår förstfödda kom tre veckor för tidigt med små ludna öron och väldigt lik Olle. Luddet är borta, har jag sett :-))och förstås: Prideveckan!

Vi har inte haft det så torrt på hundra år. Ett magnifikt åskoväder med mycket regn var kronan på verket, det måste ju ske efter sådan värme.

Prideveckan förlöpte mycket bra. Pridegruppen i HBT-liberalers styrelse, där jag är stolt enda hetero, arbetade med allt från att samordna inför de olika seminarierna till att köra möbler och inredning till tältet och att fixa så att våra gästbesökare skulle komma in utan krångel. Tältet bemannades i år av LUF, Liberala Kvinnor och HBT-liberaler. Det var väldigt roligt för det var gott om folk hela tiden. Dessvärre öste regnet ganska ihållande just på schlagerkvällen som brukar vara höjdpunkten i Pridepark. Men det var ändå stor publik.

Paraden gick otroligt bra med ny sträckning och allt. Vi har aldrig haft så många med i paradtåget, fantastiskt. Nyamko kom som latexklädd catwoman, ursnygg. Jag hade fått låna en orange sextiotalsklänning från min före detta svägerska och till det hade jag en kornblå fjäderboa, oj, vad varmt det var runt halsen! I år hade vi bra material, otroligt bra seminarier på Pridehouse, bra inredning, mycket god bemanning i tältet, en underbar valombudsman till vår tjänst och största närvaron någonsin i paraden. Kort sagt: Lysande!

Själva parken var i år förlagd till Sjöhistoriska muséet gräsklädda omgivning. Väldigt "off" kan man tycka men det gick bussar varje kvart från kl.17.00 från Sergelstorg. Gräset var absolut ett plus, utom när det ösregnade för då var allt bara en lerpöl. (Grusplanen på Tanto är alltid dammig.) Man hade placerat tälten ganska glest och lite ostrukturerat så det var ett stort minus. Allt som allt är jag glad för en lyckad Pridevecka. Vi liberaler kan vara stolta för vi har haft stort genomslag i år med våra frågor.

Papperslösa flyktingar behandlas godtyckligt i Sverige vilket är en skam! För mig som är liberal är det självklart att alla som befinner sig här ska ha rätt till vård. Som det nu ser ut är det upp till landsting eller enskild person inom vården hur/om man blir behandlad. Nej, det krävs ändring på detta handhavande snarast.

För fyra år sedan, mitt första Almedalen, så träffade jag en representant/lobbyist för svensk vapentillverkning. Jag tog genast upp min aversion mot att Sverige tillverkar splitterbomber och minor för export. Det var naturligtvis inte behagligt för lobbyisten att företräda sådan tillverkning och vi skildes åt med vänlig men bestämd inställning till att vi var oeniga. Idag kan vi läsa om att många nationer ska sluta att använda dessa vapen. Är det överhuvudtaget OK med vapentillverkning för krigsbruk bara för att man annars förlorar arbetstillfällen?