SKÅJ - Stockholms kultursällskap för ånga och järnväg

Igår åkte Olle och jag förväntansfullt till Stockholms central där goda vänner sagt att vi skulle träffas en viss tid. Vår gemensamma födelsedagspresent bestod av en upplevelse som inte hade förmedlats i förväg. Vi fick veta att vi kunde ha "normal" klädsel...

Utgångsläget att ses på stationen behövde i mitt sinne inte betyda att vi skulle åka tåg. Nu visade det sig dock att så var fallet. Vi sågs och satte oss för att ta en kaffe och då fick vi varsitt kuvert. Där fanns vad vi skulle göra under dagen. Vi skulle få åka i fina gamla tågvagnar till - Örebro! På tåget skulle vi få lunch. Väl framme i Örebro väntade en buss som skulle ta oss till Nya Parkteatern. Där skulle vi få se "Hjalmar på Örebroadway". Hemresan innefattade middag med tre rätter.

Vi bordade tåget och fick sitta i fina fåtöljer i en gammal tågvagn med björkträ och fina detaljer. Vi fick en behaglig resa med god mat och gott vin. Föreställningen var otroligt bra och rolig på en väldigt fin teater. Köpte teatergodis, en stor påse M och lite chips. Tryckt i mig några M och plötsligt gjorde det ont och så tyckte jag att det fanns en sten i en av dragéerna. Det var inte en sten utan en bit av min andra undre kindtand! Jäkla elände!

Hemresan var lika trevlig, det svenska vinterlandskapet svepte förbi i en ovanligt låg fart för att vara per tåg. En urgod middag med både förrätt och efterrätt serverades tillika gott rött vin och herrarna tog en Calvados till kaffet. Vi pratade om allt möjligt. Bland annat om boken jag läst om som ska vara så bra som heter "Baka med surdeg". Våra vänner var stora fans av den boken och kunde vittna om hur goda bröd det blir. De hade skaffat allt från en baksten till speciella baguette-plåtar. Jag fick till och med se bilder som de hade inlagda på en av sina mobiler på, vad det såg ut som, helt deliciösa bröd.

Denna härliga dag avslutades med varsin Cosmopolitan för oss damer och varsin G&T för herrarna på Skybar där vi satt och såg ut över vackra Stockholm by night.

En fantastisk gåva som vi aldrig kommer att glömma. SKÅJ har resor under hela året, bland annat till Dalhalla där Trollflöjten ska framföras i augusti, det blir nog magiskt. Rekommenderas!

Tragedi på Haiti

Att följa händelserna på Haiti är fruktansvärt uppslitande och hjärtskärande. Situationen är overklig och omfattningen och innebörden totalt omöjlig att ta till sig för de flesta i vår del av världen.

Att hjälparbetare inte kan verka utan att riskera livet på grund av att laglösheten börjar få grepp om Haitis raserade samhällsstruktur är vidrigt. Desperationen i dessa horribla förhållanden föder våld och laglöshet.

Omvärlden sluter upp. Dålig tajmimg att det förekommer organisationer som förlorat givmilda människors förtroende.

Mycket att göra plus underlig inriktning på forskning

Stockholms länds landstingsvalkrets ost (Tyresö, Nacka, värmdö och Lidingö) håller på att avsluta provvalet, räkning sker om någon vecka och sedan sätts en lista som tas på ett medlemsmöte i februari. Vi ska snart påbörja provvalet för listan för Tyresö kommunfullmäktige.

Liberal Mångfald ska ha årsmöte i mars, kallelser måste gå ut om en vecka.

Valprogrammet för Folkpartiet Liberalerna i Tyresö ska tas fram. Vi hoppas kunna hålla det arbetet ganska interaktivt med folk genom en hemsida där folk kan komma med synpunkter inom olika områden.

För några dagar sedan stod det i tidningen att gräsänder håller ihop för livet men att de parar sig med fler. Gräsandshonan får utstå ganska brutala våldtäkter från många olika partners. Däremot har man forskat fram att gräsandshonans underliv är så utformat att hon själv kan bestämma vem hon vill bli befruktad av. Alltså, jag vill inte tänka på hur man kommit fram till dessa, för mänskligheten viktiga, forskningsresultat. Vad jag undrar över är hur sådan forskning överhuvudtaget får medel?

Men - man har ju faktiskt kommit fram till att hönor utvecklar motmedel mot virus så att patienter som är extremt känsliga för halsinfektioner (till exempel KOL-patienter, Kronisk obstruktiv lungsjukdom) istället för att behöva antibiotika varannan månad nu kan få en shot en gång vart fjärde år...

Så det kan kanske komma något konstruktivt av forskningen på gräsänders sexliv.

Mefisto på Stadsteatern

Igår fick jag och Olle gå på genrep på Stadsteaterns Klarascén och se Mefisto med bland andra Björn Kjellman och Lennart Jähkel. Den har premiär på lördag. Klaus Mann, son till Thomas Mann, skrev den roman som pjäsen baseras på 1936 och den utspelar sig i mellankrigstiden. Den var förbjuden i Tyskland ända tills 1981. Huvudrollen Hendrik Höfgen ansågs av Klaus svåger och före detta älskare Gustav Grundgens(Klaus homosexualitet gjorde att far Thomas tog avstånd ifrån honom) var för lik honom.

Klaus Mann gick i exil 1933 och skrev mot nazismen tills han dog genom att ta sitt liv 1949.

Pjäsen inleds med att man har öppnat upp hela scenen och ser alla skådespelare back-stage medan de håller på att klä sig för en föreställning. En annan föreställning med en av Hamburgteaterns stora stjärnor ska precis börja och man smygtittar och småpratar om henne och med varandra. Det är ett intressant sätt att använda scenen. Överallt pågår någonting. Men man skulle behöve vidvinkelseende för att hinna uppfatta allt så det känns lite lätt splittrat att försöka följa de olika individerna på scenen. Mitt i detta så sker scener i scenen, två personer pratar politik, konstaterar att "Dora är ju jude" och kommenterar "vad som håller på att ske i Tyskland". Nicoletta tycker att "vad som än händer i Tyskland så vill folk alltid se teater".

Scenen är enorm och där rör sig alltså de olika skådespelarna på stora ytor, det tar mycket tid för dem att förflytta sig och därför också mycket tid för publiken att följa pjäsen. Förmodligen vill regisssören utnyttja extrem yta för att visa känslomässiga avstånd mellan individerna på ett fysiskt sätt? Det är riktigt bra skådespelarinsatser. Men till och med min generation vill ha lite mer tempo när vi går på teater eller ser film. Det hela var för långt och förflyttningarna tog för mycket tid och det var för långa tystnader.

Mot denna min synpunkt kan man argumentera att dagens människor behöver laaanda och aaaandas och taaaa in. Men tyvärr fungerar det inte pedagogiskt att få stressade människor som tagit sig tid, kanske fixat barnvakt eller annat som måste ordnas för att man ska kunna ta sig en teaterkväll, att lära ut att vi behöver dra ner på tempot genom en enda uppsättning teater. Det behövs mer än så.

Det var i alla fall en förskräcklig tid i Tyskland. Göring hade Berlins stadsteater under sina vingar, tydligen. Det fanns ett växande och mycket påtagligt hot mot alla som inte följde dekreten ovanifrån vilket innebar risk för misshandel, hot, försvinnanden och/eller dödande. Det man har gjort i pjäsen är att kyligt betrakta och konstatera några sådana företeelser. Den känsla av skräck och vanmakt som kunda ha förmedlats till publiken infaller aldrig.

Det finns en enda scen som var direkt obehaglig och det är när Lennart Jähkels Göring (fenomenalt spelad) frågar Hendrik vad han egentligen vill när det framkommit att Hendrik inte vill att hans före detta danslärarinna som är lesbisk (och om jag förstår rätt också judinna, men jag kan ha missförstått) ska komma till skada. Då känns det obehagligt eftersom det är tydligt att Hendrik måste välja mellan sitt eget skinn och andras för att själv överleva.

Björn Kjellman har varit en typ av man som jag tycker är för "söt" och pojkaktig (Kanske låter jag sexistisk när jag säger det? För mig handlar det om skådespelares möjlighet att nå fram till mig och en del av det är utseendet. Veka utseenden "biter" inte på mig). Nu har hans utseende blivit mer manligt när han blivit lite äldre och det känns mer attraktivt i mina ögon. Han är väldigt bra. Kvinnorna är inte centrala i den här pjäsen, det är männen som har de svåraste valen, det är uppenbart.

Kanske genrepen igår och idag får regissören att tajta upp och förtäta en del. Då kommer det att vara en lysande pjäs att se och den väcker frågor om dåtidens, nutidens och framtidens karriärister: Vad är man beredd att göra för att komma till toppen?

Antalet förtidspensioner minskar. Vargarna decimerades rekordsnabbt.

Att konstatera att antalet förtidspenionerade har minskat och fortsätter att minska drastiskt under denna mandatperiod är inte något medierna gör just nu. Istället är det OK att en distriktssköterska i Lysekil kan förkunna att hon överväger att inte dyka upp på Arbetsförmedlingen. Hon är ju så trött. Jag känner många trötta människor...

Om man är "stadsbo" och har följt vargjakten via medierna så verkar det lite bisarrt. Jag har förstått att uppslutningen till just denna jakt har varit enorm. En fläkt av lynchstämning har anats.

Personligen tycker jag att vargar ska få finnas, de ska vara livskraftiga stammar och de ska få vara fler än de är nu. Personligen tycker jag att när det förekommer enstaka djur som får smak för anfall på gårdar och besinningslöst dödande av tamdjur så ska man få bedriva skyddsjakt.

Man "skjuter av" älgar. Vargarna anses vara konkurrenter till tillgången av antal älgar som man ska få skjuta av... Helkonstig inställning till hur naturen fungerar.

Precis som att säl är konkurrenter till yrkesfiskarna. Naturen reglerar sig själv. När varken människan eller miljöförstöringen saboterar så är naturen både en minutiöst reglerad företeelse och en slumpartad och ibland dör arter ut och ibland kommer nya till.

Vilken soppa! Åh, att ÄNTLIGEN få vara med om att döda en (eller gärna flera) varg/vargar... Jag kan absolut förstå att den bonde som konstant har fått sina tamdjur dödade vill gå ut och ta bort det förhatliga rovdjuret. Men resten av alla dessa företrädesvis manliga jägare som med så stor skjutglädje varit ute så att flera vargar blev skadskjutna (det borde finnas hederskodex bland jägare, men det finns det inte)och stora och långa (vidrigt eftersom lidandet för djuret blir lika långdraget som den tid det tar att finna det skadade djuret, om man ens finner det) eftersökningar fick göras, jag tycker att det är på gränsen till skamligt. Det har heller inte funnits någon urskillning på vilka djur man skjutit. Hela affären har skötts oprofessionellt och hafsigt. När jag tog min jägarexamen så kände jag att det fanns flera i gruppen, varav de flesta var män, som jag aldrig skulle vilja vistas nära om de hade vapen i hand. Den enda jag hade totalt förtroende för var jägarmästaren som var vår lärare.

Att se på dödandet som något som ska skötas humant och med kunskap om att minska lidandet för de djuren man ska döda kändes mycket långt borta. Skadeskjutning borde vara totalt tabu (visst kan det hända, men det är oftast omdömeslösa skjutningar). Hantering av vapen ska ske med stor försiktighet och med respekt för risk och olyckor. Själva dödandet ska ske med insikt om bästa tillfälle och avstånd med mera. Nykterhet en självklarhet. Alkohol förbjudet. Så ser det inte ut idag. Jag har flera vänner som åker på jakt varje år. I den stund att de verkar vara extremt kompetenta och respektfulla jägare så vet jag att de alltid har någon i sitt jaktlag som det kan vara lite si och så med. Nej, det borde krävas mer av dem som får vara ute i våra skogar med dödliga vapen i sina händer.

Rubrik i SvD "Fiaskon skakar Obama" för att den amerikanska underrättelsetjänsten inte verkar fungera. Eller snarare är det så att man inte tar den underrättelseinformation man får på allvar? Signalspaning och kroppsscanningar och allt annat som kan vara integritetskränkandde mot att stoppa terrorism... Då vill det till att man kan ta till sig den information man ser mitt framför ögonen!

Island ska folkomrösta om Icesave-avtalet. Konsekvenserna kan bli att Island blir isolerat och inte med i EU. Väldigt trist. Det handlar om enorma summor som islänningarna gemensamt skulle få försöka ersätta. Situationen känns faktiskt helt overklig.

Folkpartiet vill utreda bokens framtid. Jag tycker snarare man ska utreda hur tekniken kan underlätta för människor att få tag i och läsa all möjlig litteratur. Varför utreda pappersbokens framtid? Det är som att vilja utreda papperstidningens framtid. Alla ser trenderna i västvärlden vad gäller tidningar. I takt med att vi om några år har smidiga läsplattor att tillgå och lätt kan tanka ner tidningarna så kommer ytterst få att fortsätta med prenumerationer. Det är dessutom inte miljövänligt med papper. Om tio-tjugo år så kommer det vara samma sak med böcker. Samtidigt kommer vi behöva mer energi...

Det som man verkligen borde utreda är varför barn och unga mår så fruktansvärt dåligt i västvärlden och Sverige när de egentligen "har det så bra". Jag hoppas att vi i Folkpartiet ska börja ta tag i det på allvar.

Benskörhet och sociala medier

Hur ska man respondera till berättelsen i en av dagens morgontidningar om en kvinna som hela tiden fick olika brott på skelettet utan att läkaren kunde ge en korrekt diagnos? En lekman hade väl kunnat sätta den efter snabbt funderande? Vad ÄR det med läkare och deras brist på förmåga att se och analysera de vanligast förekommande sjukdomarna? Varför inte göra en checklista åt dem så att de kan utesluta dessa för att minska lidandet för så många patienter? Upprörande! Man får vara sin egen läkare nu för tiden och söka symptom på nätet själv för att sedan lägga fram teorier till doktorn...

Kul att folkpartisterna har så många riksdagsledamöter som är aktiva både på Facebook och Twitter! Men analytiker säger att det kommer dröja ytterligare ett decennium innan sociala medier betyder något vad gäller valen. Det tycker jag låter alltför långt fram i tiden och jag tror inte på den åsikten. Jag tror att alla politiker måste visa vilka de är på ett helt annat sätt från och med nu. Jag tror att människor är väldigt medvetna och söker information på ett helt annat sätt än vad man gjorde bara inför förra valet. Jag tror att vi alla som är politiskt aktiva måste visa tydligt var vi står i olika frågor på ett helt annat sätt än vad man har behövt göra hitinstills. Det är vad jag tror och det står jag för! :-)

Filmer baserade på verkliga händelser

Olle brukar säga att det värsta, mest avtändande vad gäller filmpresentation som man kan säga är: En erotisk thriller baserad på verkliga händelser.

Just den kombinationen brukar inte förekomma särskilt ofta, men det är alltså inte två av Olles favoritgenrer. Som den cineast jag är så kan jag kolla det mesta och ha en åsikt om det, kan även appliceras till min inställning i livet i allmänhet. Ja, jag HAR åsikter om precis allt. What to do? Well, I am happy. Även om mina närmaste inte alltid uppskattar just den sidan av mig :-)

Nå, som chicflicälskare så är ju en riktigt bra erotisk thriller aldrig fel. Och filmer baserade på verkliga händelser kan vara fruktansvärt engagerande och gripande, verkligheten överträffar i princip alltid fiktionen.

Just idag när jag hänger hemma och latar mig har jag tagit del av två verklighetsbaserade filmers synopsis. Den ena såg jag först: American crime. Den var fruktansvärd. Alltså, historien var fruktansvärd så jag mådde illa men den var väldigt bra. Googla Sylvia Likens. Jag kan inte komma över den mordhistorien som skedde 1965 där en hel familj plus andra barn och ungdomar deltog i det som slutligen blev Sylvias vidriga och fruktansvärt plågsamma död. Man frågar sig alltid hur människor kan göra det de är kapabla till... Och man får aldrig något riktigt svar.

Den andra filmen som jag bara såg lite av, där Richard Gere blev intervjuad, är filmen om hunden Hachiko som regisserats av Lasse Hallström. Från början handlar den om en hund som kom i en japansk professors ägo 1923 när den var två månader gammal. Den brukade alltid följa professorn till tågstationen och mötte honom alltid när han kom tillbaka från sin instutition på kvällen. När Hachiko som hunden hette var arton månader fick professorn en stroke på sitt arbete och dog där för att aldrig mer komma hem igen. Hachiko satt och väntade varje dag vid stationen sina resterande nio år i livet och gick alltid hem själv när inte hans kamrat dök upp, oberoende var hunden fick bo. Nu finns hunden som staty vid stationen i Japan och det har blivit en populär mötesplats, ungefär som Stockholms centralstations "spottkopp"... Jag blev helt tagen av båda dessa historier idag.

Det värsta med Sylvia Likens är att det som visades i filmen bara är en bråkdel av vad hon fick utstå de månader hennes liv sakta och plågsamt släcktes. Grymheten som kvinnan utsatte henne för där Sylvia med lillasyster var tillfälligt inneboende och det resten av barnen i familjen samt grannskapet gjorde är så vidriga så att det övergår ens förstånd att ta in. Exempelvis hade hon över hundrafemtio brännmärken från cigaretter på sin sargade kropp. Hon dog sexton år gammal. När jag sett filmens slut med tårarna rinnande började jag tänka på andra hus och andra källare och andra barn i andra stater, länder och delar av världen och den där känslan av vanmakt och smärta började komma över mig som den gör med viss regelbundenhet.

Och jag måste kämpa för att den inte ska ta över. Jag måste tro att det går att göra skillnad.