Anna i livet och politiken

Året som gått, bye bye 2011!

2011-12-31T17:32:00.004+01:00

Vilket år det har varit för hela världen! Förändringarnas vindar har blåst hårt, både ekonomiskt och politiskt. Euron vacklar men utan den så skulle jag vilja påstå att det hade kunnat vara mycket värre vad gäller både Europas och Sveriges finansiella läge. Syriens folk kämpar med livet som insats och blod och tårar. Det har varit naturkatastrofer och elände.

Socialdemokraternas nye ledare har inspirerat till ett begrepp: Att göra en Juholtare. Otroligt!

På det personliga planet har det också varit ett förändringarnas år med skilsmässa, ny relation och sedemera förlovning på självaste Nobeldagen, den tionde december. Ett avskedets och sorgens år på många olika sätt. Samtidigt har det behövts tid att acklimatisera sig till det nya arbetet på riksdagen. Wordfeud har blivit en ständig följeslagare, vet inte hur länge det ska hålla men jag gillar det som avkoppling.

Jag känner att det finns så mycket att förmedla om detta år som gått att jag helt enkelt får låta bli istället, jag behöver gå vidare och inte återuppleva. Det finns massor att göra och kämpa med och jag känner att jag har kraft att ta mig an det inför det nya året.

Så har det inte känts alltid under 2011, definitivt inte! Tröttheten och känslan av att vara helt tärd har varit väldigt närvarande, sorgen över att ha misslyckats med en lång, lång relation mycket tydlig stundtals. I allt detta så kom en starkare och starkare känsla av glädje över att få uppleva en ny kärlek. Nu till sist så tror jag att molnen börjar skingras. Henrik är en stor källa för skratt och frid, han är vacker inifrån och ut.

På riksdagen finns massor av engagerade och inspirerande och fan-ta-stiska!!! människor som jag har äran att få ha som arbetskamrater ett tag till. Det är en wow-känsla som nästan inte går att beskriva. Alla möten med personer utanför riksdagen har också varit extremt givande.

Bye bye 2011 - jag är redo för 2012! Önskar er alla ett bra, BRA! nytt år!

The last couple of weeks...

2011-12-05T17:32:00.002+01:00

Schweiz ambassadör bjöd in intresserade riksdagsledamöter till sin ambassad på Valhallavägen för att berätta om stundande val i Schweiz. Det var mycket inressant att höra om ett ganska komplicerat valsystem där balansen tydligt har förändrats, speciellt efter det senaste valet.

Har varit på studiebesök på Romska kulturklassen där vi fick höra att det är mycket svårt för romska barn och ungdomar att gå i vanliga skolor om man vill behålla sina egenarter utan att bli mobbade och trakasserade. Alltså måste man förneka sitt ursprung vilket i sig måste vara svårt nog. Ett givande besök med Romska gruppen på riksdagen där jag ingår och Roger Haddad är ordförande.

Södertörns folkpartister har haft sin lunchträff igen, denna gång samlades vi på Sundby gård. Gruppledare, kommunalråd, ordförande och politiska sekreterare från Södertörns kommuner försöker träffas med någorlunda regelbundenhet för att byta erfarenheter och hålla oss andra a jour om vad som pågår runt om i vår region. Det blir alltid bra samtal och viktig information som vi alla får ta del av.

Har hämtat mitt nya pass, numera står det bara Steele i det. På tur är körkortet som jag väntar på.

Har hunnit med middag hos min vän Seved och fått gulla med hans och Henriks underbart fina små tvillinggossar och varit på födelsedagsmiddag för systersönerna Daniel och Jacob hos Karin.

Har varit på Augustgalan för första gången i mitt liv, det var väldigt trevligt och välordnat. Henrik var med och vi hamnade på en mingelbild i Expressen, jag höll på att skratta ihjäl mig, det var ju helt osannolikt att just jag skulle hamna där…

Riksdagen mottog besök av kvinnliga politiker från Kosovo och vi samlades i den fina konferenssalen Templum som är omgärdad av vatten och där lyssnade vi på hur otroligt ojämlikt dessa kvinnor har det och hur de kämpar på med för oss basala rättigheter.

Med anledning av Japanske kejsarens födelsedag så bjöd Japanske ambassadören till ambassaden på Djursholm. Trafiken ut från stan var svårartad och väl framme så var det bilar överallt och mycket svårt att hitta en parkeringsplats. Ställde mig i vassen vid vägen en bit bort från den enorma ambassaden där det kryllade av säkerhetspoliser och diplomatbilar. Folk stod och köade i stora horder för att komma in och hälsa på ambassadören och hans fru. I kön hamnade jag med Hillevi Engström som är trevlig. Orphei Drängar var på plats och sjöng fina sånger. Sedan var det buffé med japanska läckerheter.

Alliansgruppens spelansvariga i kulturutskottet har träffat en eldsjäl från spelinstitutet och jag blev imponerad.

Kulturutskottet har haft besök av båda Nyamko Sabuni, Lena Adelsohn Liljeroth och Amelie von Zweigbergk, den senare berättade om regeringens arbete gällande folkbildningen och folkhögskolorna.

Vi har haft ett seminarium om kvinnors asylskäl som var oroväckande eftersom Migrationsverket tyvärr skickar tillbaka kvinnor som är utsatta för våld i hederns namn, ofta till säker misshandel och trolig död. Homosexualitet är inte heller skäl att få stanna trots att det är livsfarligt att ha kommit ut eller att någon har fått reda på detta.

Via kammaren där Sverigedemokraterna inte ville att budgeten ska innehålla pengar till internationella samarbeten (deprimerande) så hade jag gått till seminariet från ett frukostmöte med en representant från World Childhood foundation, vars armband med små olikfärgade pärlor som står för de olika punkterna i barnkonventionen jag bär dygnet runt, där vi fick höra bland annat om utsatta barn i Ukraina. Jag kände mig illamående när seminariet var avslutat. Det är för jävligt hur det ser ut i vår värld!

Efter voteringen kom en grupp från ett stort svenskt företag för visning av riksdagen, det var roligt och gjorde att dagen inte kändes så tung till sist.

Det har varit studiebesök på Riksantikvarieämbetet och det var otroligt intressant. Man arbetar stenhårt med att få ut allt som går att få ut på nätet så att det blir tillgängligt och möjligt för vem som helst att ta del av. Jag blev mycket inspirerad och ville genast ut och surfa eftersom det blir så lätt att se på bilder och läsa texter från olika samlingar och museer runt om i Sverige. Sedan är denna information i sin tur kopplad till internationella databaser så att vi har en fullkomligt gigantisk källa för information direkt i våra hem, jag tycker att det är helt fantastiskt!

Har fått vara ”försökspolitiker” tillsammans med min partivän Ismail Kamil i riksdagen, vi kom in samtidigt förra året men han har varit/är landstingspolitiker. Partiets politiska sekreterare, de som var anmälda till detta event, fick vara med om att utbilda sig om hur man informerar sina politiker i samband med olika händelser av medial natur. Jag fick vara en kommunpolitiker som grillades av en duktig partivän, som låtsades vara journalist, om bland annat Carema "som kommunen upphandlat äldreomsorg" av och om "en partivän som tydligen köpt svart arbetskraft" (OBS fiktivt!!!)

HBT-liberaler har haft styrelsemöte som avslutades med glöggmingel och besök av några av de kristdemokrater som varit med om att se till att KD var närvarande med tält i Pridepark i år. De berättade en del om det och svarade på frågor. Jag beundrar dem oerhört och stöttar dem till hundra procent.

Nu följer några hektiska veckor och sedan blir det förhoppningsvis lite lugnt runt jul. Allra bästa julhälsningar och önskan om en fröjdefull jul!

Aktuell motion lagd både i år och förra

2011-11-16T11:59:00.000+01:00

Motion 2011/12:So306 Upphandling av äldreomsorg

MER INFORMATION
Behandling av 2011/12:So306
MOT201112So306 (52 kbyte)

Motion till riksdagen

2011/12:So306

av Anna SteeleKarlström (FP)

Upphandling av äldreomsorg

--------------------------------------------------------------------------------

Förslag till riksdagsbeslut
1.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tvingande nationella föreskrifter för avtalsskrivning vid upphandling av äldreomsorg ska anges av Socialstyrelsen.

2.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att etablera en funktion för kvalitetsutveckling inom Socialstyrelsen.

Motivering

I takt med att vi får fler och fler äldreboenden som drivs av privata aktörer bör nationella riktlinjer för upphandling och avtalsskrivning införas för att i första hand säkra en god och värdig vård, samt i andra hand för att tillse att de upphandlade tjänsterna uppnår en basal kvalitet. Om man inte inför det så kommer vi se en marknad som utnyttjar systemet på bekostnad av en god och värdig äldreomsorg.

Kvalitet inom alla former av vård och omsorg är ett område som diskuterats under lång tid, utan att vare sig globala eller nationella allmänt accepterade kvalitetsmått har etablerats, på det sätt som exempelvis tillverkande industrier har etablerade kvalitetsmått.

Det har inte hindrat att många goda initiativ tagits, och i ett globalt perspektiv finns det väl etablerade kvalitetssystem, forskningsinstitut, vetenskapliga tidskrifter samt utbildningar helt inriktade på kvalitet och/eller kvalitetsutveckling inom vården.

Inom Sverige samarbetar Socialstyrelsen internationellt i frågan inom OECD och EU samt med de nordiska länderna. Exempelvis angav den stora utredning som president Clinton tillsatte kring det amerikanska sjukvårdssystemet fem rekommendationer i kapitlet om kvalitet. Samtliga fem förslag talar om att samla kunskap och att samarbeta mellan offentligt (federalt) och privat för att uppnå en förbättrad kvalitet.

Ett första steg bör vara att fastslå att varje avtal mellan vårdgivare och upphandlare ovillkorligen skall innehålla kvalitetsmått, detta för att fokusera på kvalitet i omsorgen om den enskilda brukaren.

Idag står det varje huvudman (kommun, region, landsting) fritt att ange vilka kvalitetskrav som skall finnas i olika avsnitt/tjänster i en upphandling. Det har lett till en stor spridning av hur önskemål om kvalitet uttrycks. I sig skapar det ett problem för de företag som lämnar anbud på tjänster, eftersom varje huvudman kan fokusera på olika saker.

Det finns exempel på avtal där kvalitet anges i termer av faktorer som inte berör den enskilde brukarens upplevelse, men också avtal där priset är satt från början och det anbudslämnarna skall differentieras på är hur mycket kvalitet som erhålles för de pengarna.

Avsaknaden av gemensamma kvalitetsmått gör det oerhört komplicerat för en tjänsteman på en upphandlingsenhet att avgöra om ett sätt att ange kvalitetsmått är bättre än ett annat. De upphandlande enheterna skulle sannolikt välkomna nationella riktlinjer på området.

Skulle kvalitetsmåtten vara gemensamma skulle hela sektorn av företag verksamma inom vårdtjänster få en större trygghet i vad som efterfrågas på lång sikt. Det är då inte osannolikt att brukare skulle uppleva ett större fokus från vårdgivarna att satsa på att utveckla kvalitetsnivåerna. Orsaken är att vårdgivarna ser att långsiktigt stabila kvalitetsmått gör det värt investeringen att satsa på kvalitetssystem, och gör det också lättare att rekrytera personal från andra vårdföretag eftersom de arbetar med samma grundkrav.

I förlängningen blir ett nationellt krav på kvalitetsmått något som gagnar även vårdpersonalen, dels eftersom de krav som ställs inte är ensidiga från arbetsgivaren, och dels eftersom likheter och skillnader mellan olika arbetsgivare blir lättare att urskilja. Man skulle kunna tänka sig att det dessutom blir en ökad tydlighet i när Lex Sarah-anmälningar blir aktuella. Dessutom är det inte osannolikt att det från fackligt håll finns en positiv syn på att samhället stöder de anställda i att en grundkvalitet ovillkorligen skall upprätthållas, oavsett direktiv från arbetsgivarsidan.

Lämpliga kvalitetsmått bör utgå från dels objektiva kvalitetsmått ur brukarens perspektiv, men dels också från subjektiva kvalitetsmått angivna av brukaren själv.

Exempel på objektiva mått är: Viktförändring under vårdtiden, Läkemedelsförskrivning, Väntetid, Frekvens för vårdinsatser, Längd på vårdtid, Behov av återremittering till vård efter hemgång etc. Exempel på subjektiva mått är: Förändring över vårdtiden av i) Självbedömd livskvalitet, ii) Självbedömt ADL-oberoende, ii) Självbedömd uppfattning av vårdgivarens bemötande.

Som en möjlig ytterligare utveckling kan nationella kvalitetsmått fastställas för samtliga vårdrelaterade avtal. Inte heller nu erhålles gemensamma kvalitetsnivåer, däremot kan samtliga vårdgivare jämföras eftersom ett minsta antal kvalitetsmått ovillkorligen skall användas och rapporteras. I och med detta ökar möjligheten för vårdtagare att på egen hand bilda sig en uppfattning om skillnaderna mellan olika vårdgivare. Man skulle kunna säga att brukaren för första gången får tillgång till vital information för det som kan vara livsavgörande beslut.

Ett steg för att uppnå kvalitetssäkring är att ge Socialstyrelsen en funktion som ansvarar för ständig utveckling av Vårdkvalitet i landet. Förutom ansvaret för att fastställa nationella kvalitetsmått bör finnas ansvar för att ändra och finna nya kvalitetsmått, ge råd till sjukvårdsinstitutioner samt kartlägga kunskap från andra länder gällande vårdkvalitet, och givetvis samverka inom internationella organ i frågan.

En statlig utredning om nationellt system för vårdkvalitet kan lämpligen ha ett mycket detaljerat direktiv tillsammans med en kort utredningstid om förslagsvis 6 månader, om direktivet för utredningen läggs på vilka funktioner som staten bör etablera, och de ramar som respektive funktion bör ha. Inom ramen för arbetssättet med kvalitetsutveckling finns en strävan mot ständig förbättring, och det är därför inte nödvändigt att utreda i många år vilket som är den mest optimala lösningen för vårdkvalitet. Istället bör den frågan överlåtas till samverkan mellan de nya institutionerna och dem som arbetar inom vården.

Stockholm den 28 september 2011

Anna SteeleKarlström (FP)

Vecka 43 till nästan hela 46

2011-11-16T10:51:00.003+01:00

Tiden rusar och det går lång tid mellan varje gång jag skriver. Lika så gott det kanske… Det är nog mer meningsfullt för en läsare att få en sammanfattning en gång i månaden än många små fragment av texter. Har dålig koll på bloggningar överhuvudtaget.
Kanske är de på utdöende?

För tre veckor sedan var jag på min partivän Tommy Lundins begravning. Den hölls i en kyrka som var fylld till sista sätet. Det var en fin begravning med bland annat en säckpipeblåsare som spelade Amazing Graze och sång av Tommys unga släkting. Livet är förgängligt.

Jag är med i en nybildad grupp som ska arbeta för Syriens folk över partigränserna i riksdagen. Det händer fruktansvärda saker där.

Kulturutskottet har varit på studiebesök hos Riksrevisionen och det var superintressant. Jag berättade för den grupp tjänstemän med chefen i spetsen att jag aldrig trott att jag skulle säga en sådan sak, men att jag verkligen tycker att det är spännande att läsa deras rapporter! Detta menar jag ur hela mitt hjärta! De är som riktiga deckare och ofta får man en känsla av ”vad var det jag sa” vilket alltid spär på självförtroendet på ett mycket behagligt sätt.

Vi har haft en trevlig återträff med Korsika-gänget där lärarna flugit hit därifrån och tagit med sig olika delikatesser och så fick vi se bildspel som lockade till många skratt från allt vi gjort under våra studiebesök och under lektionerna.

Äldsta dottern Sofia har hunnit komma på besök och åka vidare igen. Hon skulle vara på Stockholms stadsbibliotek i en panel och bli utfrågad och berätta om sin bok, sitt examensarbete Doggie. (Fanns till salu på Ad Libris)

Själv fick jag vara med i en panel på söndagen samma vecka som skulle diskutera genus i teatervärlden. Robin Spegel hade bjudit in mig och deras pjäs var helt galen och mycket tänkvärd, vi såg den först och sedan satt vi och pratade med hjälp av en moderator. Henrik var med i publiken, han är rolig för han är intresserad av precis allt och tycker att det är kul att hänga med. Innan pjäsen hamnade vi på en restaurang som heter Döden i grytan med italiensk mat eftersom vi behövde äta något. Det var gudomlig mat!

På höstlovet hade jag lovat att följa med min syster till London i fem dagar och vi bodde i en lägenhet i Whapping vid Themsen bara femton minuter från Tower Bridge. Det var en väldigt fin lägenhet och vi åkte mycket tunnelbana och promenerade minst en mil varje dag. Min systers söner som var med, och för vars skull resan egentligen gjordes, fick välja museer och sightseeing. Vi var på allt som pojkarna ville se och vi åkte också en bit på tvåvåningsbussarna, det gillades stort. Det bästa museet var Museum of Natural History, helt otroligt häftigt, vackert, pedagogiskt och gigantiskt. Vi hann inte se allt, det behövdes flera timmar till och killarna var trötta efter ett besök på Imperial War Museum tidigare på dagen. En härlig vecka där jag inte hade nätkontakt mer än första dagen, sedan var det som att ha tappat något mycket viktigt… Vi flög på London Airport in, det var en ny upplevelse, den ligger längs med Themsen mitt inne i staden och landningen var: Ta i marken och brooooooomsa! Ut flög vi från Heathrow som ju är enormt. Pojkarna fick handla engelsk choklad och var nöjda. Jag handlade mina smarties och fruktdroppar som är så goda och jag var nöjd. I resväskan hade jag också fått med mig en del godsaker i klädväg från min systers och mitt favoritställe: Marks and Spencers.

Min käraste Nina Lundström har fyllt femtio vilket är fullständigt omöjligt för mig att begripa och Henrik och jag var och firade hos henne på lördagen i höstlovet. Hon och hennes familj har ett fantastiskt sommarhus dit hon bjudit oss.

Veckan efter höstlovet fick jag celebert besök på riksdagen: Tyresö kommunförening kom för en rundvisning och det var så väldigt trevligt och alla var på mycket gott humör. Vi avslutade med fika i Folkpartiets klubbrum på riksdagen.

På onsdagen samma vecka fick jag prata jämställdhet och HBT-frågor för en grupp genusvetare som var på besök på riksdagen.

Den dagen hade också Svensk-Japanska förbundet i riksdagen sitt årsmöte. Vi fick lyssna på bland andra Niklas Modig vars historia var remarkabel. Han åkte till Japan som sextonåring för att han var intresserad av kampsport. Han kom från Stenungsund där det fanns lite studietradition. När han kom till gymnasiet i Japan så fick han den bästa undervisningen i japanska språket, skolan satsade stenhårt på att han skulle lära sig det. Detta i sin tur gjorde att han fick upp ögonen för studier i stort och det blev mer av den varan och egentligen ingen kampsport. Istället kom han till Handelshögskolan och sedan till Tokyo Universitet vilket gjorde att han slutligen fick komma till Toyota där han var i två år, om jag minns rätt, och fick en djup inblick i Lean. Den inblicken resulterade i boken ”Vad är lean?” av Niklas Modig och Pär Åhlström.

Besökte matmässan i torsdags för att yngsta dottern Sara skulle arbeta i Fiskbilen.se där. På tre kvart gjorde jag av med stora summor pengar på olika obskyra oljor, kött, löjrom och andra delikatesser. Hå hå ja ja.

Denna måndag fick jag besök från Tyresö kommunhus, ett gäng glada tjänstemän från Bygg och Tekniska avdelningen kom och blev visade runt i riksdagen efter att vi ätit lunch. Det var så roligt.

Igår hade vi extra lång partigrupp och fick bland annat lyssna på en chefsekonom från finansdepartementet om det ekonomiska läget i Europa. Hon var väldigt engagerande och samtidigt rätt så pessimistisk. Det finns ingen krisinsikt hos italienarna uppenbarligen. Och vad gäller grekerna så är det mest avsaknad av politisk styrning och vilja, det verkar så långt från svenskt sätt att se på sina finanser från båda dessa länders håll så att man blir alldeles förstummad.

Stefan Attefall besökte kulturutskottet förra veckan och det enda som kunde konstateras var att på hans departement kan man konstruera de tekniska lösningar som vi önskar vad gäller pensioner men det måste finnas ”en vilja inom kulturpolitiken” för att man ska få ramarna för dessa lösningar. Det är inte hans partis fel och inte heller centerpartiets eller folkpartiets fel att vi inte kan ge ett slutgiltigt svar till scenkonstnärerna om deras pensionsavtal. Det är inte alltid lätt att vara i allians.

Landsmötet, Khadaffi och ambassadörer

2011-10-24T10:47:00.004+02:00

Hemmabutiken i Tyresö stänger
Hemmabutiken i Tyresö stänger. Utförsäljning har pågått en tid och någon ny i Tyresö öppnas inte i annan lokal. Under åren som jag handlat där så har jag varit lika fascinerad varje gång. Ofta har butiken varit tom på kunder men minst tre personal. De har haft ett otroligt utbud på varor och jag har i princip alltid hittat det jag behöver. Men personalen har varit frustrerande oengagerad, åtminstone den manliga. Ingen har frågat om man vill ha hjälp, och när man bett om hjälp så har männen varit buttra, fåordiga och totalt ointresserade. Det är ju roliga saker man säljer, allt för köket, hemmet och kroppen (hårskötsel med mera). Jag har varit perplex över okunskapen om produkterna man säljer och att man inte varit entusiastiska över det utbud de har haft. Jag har vid ett flertal tillfällen frågat: Vill du inte sälja mer? De har tittat på mig som om jag vore från Mars. Nej, jag kan verkligen och tyvärr inte säga att jag är förvånad att affären inte ska vara kvar.

Landsmötet
Det har gått flera veckor sedan senaste bloggen. Det senaste som hänt är att Folkpartiets Landsmöte, som hålls vartannat år, har hunnit gå av stapeln och avslutats. Det var en dag kortare denna gång men med hjälp av mötesordning med korta talartider och extraordinärt duktiga presidier så klarades tidhållande på varje områdespass galant och vi malde igenom 600 motioner och höll sluttiden. En dålig sak var att partistyrelse, utskottsordförande och ombud fick komma före övriga på talarlistan vilket gjorde att flera motionsläggare som inte var ombud aldrig fick komma upp. Vi måste finna ett sätt så att det inte återupprepar sig. Men vi var på Karlstad CCC och det var väldigt funktionellt förutom att i plenisalen var bänkarna obrutna och TV-kamerorna blockerade de gångar som i vanliga fall är till för förflyttning till andra sidan av salen så att det var lite opraktiskt. Jag är glad att drogtester i skolan togs bort, det är inte liberalt med det fenomenet. Skola, elevhälsa, socialtjänst och föräldrar ska arbeta med dessa frågor. Tester ska göras på de mottagningar som är specialiserade på det.

Khaddaffi
Så stupar ytterligare en diktator. Ur mitt västerländska perspektiv ter sig hans slut osmakligt och med avsaknad av hur en fungerande rättsstat hanterar en person som begått brottsliga handlingar. Samtidigt vet vi ju alla att i denne diktators värld har aldrig funnits någon rättssäkerhet för någon. Vreden och hatet som hans folk måtte känna förklarar hans slut. Den skoningslöshet som folket fått utstå slår tillbaka. Jag hoppas att alla länder där nu diktaturer faller får möjligheter att uppleva demokrati och den trygghet med påföljande ansvar som råder i andra delar av världen.

Att ta farväl
Min granne som är änkling och som fyllde nittio i somras har sitt hus på försäljning, efter att först ha haft huset som sommarhus för sig och sin familj, och på senare år ha bott där permanent. Han har haft sitt hus i femtiotre år! Nu ska han få förtur till Tyresös nya trygghetsboende. Han är ute och dansar med pensionärsföreningen tre gånger i veckan och han har sååå roligt och har aldrig haft så många vänner i hela sitt liv, berättade han för mig. Om jag lever så länge hoppas jag att jag får vara så pigg att jag kan ha roligt, jag med. Nu tar min käre gamle granne farväl av ett helt liv. Men han ser fram emot att få bo i centrum i en fin lägenhet. :-)

Ambassadörer
Jag har fått ha förmånen att vara med på några olika tillställningar dit jag inbjudits i min egenskap av riksdagsledamot. För några veckor sedan ordnade Indiske ambassadören en träff där vi först fick lyssna på en professor som höll ett anförande om Indiens kärnkraft där man nu kommer att bygga ut storskaligt eftersom behoven av elkraft de närmaste decennierna är enorma. Samtidigt lade hon in reflektioner om Indiens ställning i förhållande till omvärlden vad gäller kärnvapen. Ett mycket intressant anförande. Den indiske ambassadören och hans fru är mycket omtänksamma som värd och värdinna och jag blev presenterad för och kom i samtal med flera olika ambassadörer från olika länder. Jag fick också äran att komma till en middag på Schweiziska ambassadörparets residens och även där träffade jag flera ambassadörer. Det är något mycket fint att prata med ambassadörer, deras sociala förmåga är fantastisk, de är älskvärda, artiga, insatta och allmänt extremt trevliga att konversera med. Deras förmåga att vara diplomatiska är förstås ett krav för deras ämbete. Men tänk om fler vore begåvade med just de förmågor som dessa kvinnor och män besitter. Vi skulle ha en helt annan atmosfär överallt: Om vi alla lärde oss att vara ”ambassadörer” för våra olika frågor, föreningar, partier eller varför inte familjer, då skulle det vara lätt att vara ”snäll” i ton och handling. Nå, det finns ju en annan sida av diplomatin också… Men i det stora hela så är artighet och belevade människor en bristvara.

Två gångna veckorna före och efter landsmötet
Under dessa veckor har jag ätit lunch med Tyresös kommunalråd Fredrik Saweståhl, alltid lika trevligt. Träffat företrädare för ett stort spelbolag, träffat företrädare för spelmissburksenheten på Karolinska, ätit middag på departementet med Stefan Attefall, varit på mottagning hos Birgitta Rydberg som fyllde, hör och häpna: Sextio år! Varit på Café Bonza, ungdomscaféet i Tyresö, och lyssnat på Filip Wästberg från LUF:s utrikesutskott som berättade om Egypten och resten av länderna i den demokratiska vågen som nu rullar över de delarna av världen. Haft möte med Riksdagens grupp för Romska frågor, lyssnat på Anna Ekström från Skolverket på ett frukostmöte anordnat av Talmannens grupp för jämställdhetsfrågor där jag är med, lyckats missa ett möte på moskén på Söder anordnat av en grupp godemän (Anna skäms!), haft ett första möte med mitt livs första adept, varit på Berwaldhallen för att vara med på firandet av Sveriges Radios symfoniorkester som fyller 75 år, varit på maskeradfest utklädd till Hare Krishna-medlem, varit på de sedvanliga utskotten och partigrupperna och bastat flera gånger. Olle, min exmake, har förlovat sig. Jag har påbörjat processen med att ta tillbaka mitt flicknamn, alltså ta bort Karlström. Back to Steele!
Och så rullar det på, medan Juholt gör sin Sverige-odyssé.

Hur är det med polisen och kristdemokraterna?

2011-10-03T16:13:00.001+02:00

Polisen verkar inte kunna arbeta mer effektivt. Meh – vad är problemet??? Sparka cheferna (eller vad ska man göra?) och ta in nya från andra verksamheter i samhället som är TVUNGNA att arbeta effektivt! Poliser har själva valt att arbeta i en organisation med hierarki, de vill ha ordning och reda och förhoppningsvis disciplin. Nu verkar det som om det är trögt. Vilka måluppfyllelser ställs som inte är på märklig nivå? För att nå måluppfyllelsen för utblåsningar står man typ ute på en måndag eftermiddag ibland. Istället för att omorganisera arbetstiderna så att man står och verkligen TAR folk på lördag och söndagsmorgnar! Vad är annars VITSEN? Kom inte och snacka om resurser. Inte hädanefter, så mycket pengar som har gått in i myndigheterna och så många fler poliser som har utbildats!

Dessutom retar det mig att man arbetar så olika i hela Sverige. Det saknas utbildning i olika brottsrubriceringar som exempelvis hatbrott, det saknas krav på öppenhet och jämställdhet. Precis som jag tycker med det mesta som har med rättsstat, vård och skola så ska vi ha enhetlig behandling även från polisens sida oavsett var man bor i vårt land. Om jag vore homosexuell och ville arbeta som polis i Skåne så vore det bara att ge upp den tanken, för något mer inskränkt får man leta efter, dessutom finns både rasistiska ojämställda tendenser. Att varje enskild individ förhåller sig så menar jag inte, det är klart att alla inte är på det sättet. Men ledarskapet verkar sakna att man pekar med hela handen i syd. Polisen behöver kompetensutveckling i hela Sverige, ledarskap med coachning från länder med goda exempel med mera…

Har fått mängder med mail från personer som är mycket upprörda över sjöfyllerilagen. Den har förstört deras liv helt. What can I say? Ska man på fest på torra land och köra bil dit så får man vackert dricka alkoholfritt. Varför ska det inte vara samma sak på vattnet? Diskussionen fortsätter.

Hägglund är ansatt igen. Vad är det med kristdemokraterna? De verkar inte förstå sitt eget bästa… Mats Odell är ute på krigsstigen och nu även Birro. Den jag gillar hos KD heter Caroline Szyber, en helt fantastisk person, extremt kompetent, brilliant och vacker: Karismatisk! Någonting som KD väl behöver i det här läget. Ursäkta Mats, men – nej! Caroline skulle leda partiet på rätt väg!

I lördags hade vi ”minilandsmöte” på riksdagskansliets klubbrum. Nätverken: Kulturliberaler, Liberala Kvinnor, HBT-liberaler, Liberala företagare och Liberal Mångfald var där. Gröna Liberaler hade haft sitt i veckan då de har väldigt många motioner. Vi gick igenom de motioner som hade att göra med respektive område samt tog upp partistyrelsens svar. Minilandsmöten har nu genomförts över hela Sverige för första gången i Folkpartiet inför landsmötet om två veckor. Vi höll på hela dagen, sedan åkte jag till Liljeholmskajen och hämtade Seved.

Vi åt middag, jag, Henrik, Seved och Lena och sedan gick vi och bastade. Jag mådde lite dåligt för att jag inte hade ätit lunch och hällde i mig två glas vin till maten, urk. Nåväl, det kom en Dry Martini före vinet... Det var skönt att basta och jag doppade mig två gånger i det svinkalla Erstaviken. Nu är håret som en kvast.

Det mesta de senaste veckorna har kretsat kring motioner till riksdagen. Det blev en väldigt blandad kompott detta år. Man kan verkligen fråga sig varför man ska lägga tid på dylikt när det ändå blir avslag på allt. Men det här är saker som jag tycker är viktiga. Nischa mig? Hur ska det gå till?

Riksdagens öppnande, budgeten och svampar en masse!

2011-09-25T16:54:00.003+02:00

Byggnads ”går med på” att börja arbeta för mer jämställda löner, speciellt för lågavlönade kvinnor. Wow.

Maria Larsson säger att om hennes parti hade styrt ensamma så hade barnhemsbarnen fått ersättning utan prut. Hennes alliansvänner ska ha kört över henne. Jag är inte troende och jag tycker ändå att det är fult att ljuga.

Vid valet förra året så kom jag in i riksdagen först efter det att den redan hade öppnat. I år fick jag alltså vara med om detta event för första gången i mitt liv. Det var väldigt roligt. När jag frågade runt lite så fanns det många som har varit med otaliga gånger och då blir man nog lite luttrad. Men jag njöt i fulla drag.

Först var det upprop då hela plenum ropades upp via namn. Sedan bar det av till Storkyrkan, något som jag hade tänkt hoppa över eftersom jag som sagt var inte är troende men jag blev övertalad att gå med ändå.
Det behövde jag inte ångra. Det var oerhört fint med kören som sjöng solo och stämmor och en rabbin, en imam och ärkebiskopen. Kungafamiljen var med också och det kändes högtidligt och känslosamt med sången och fina tal.

Sedan återvände vi till riksdagen. Alla gick in via gamla riksdagens ingång och det var så ståtligt med soldater i full livré som stod på rad i givakt när vi tågade in. Väl inne i den vackra foajén stod massor med folkdräktsklädda personer och flankerade trapporna upp och där spelades och sjöngs. Vi samlades återigen i kammaren och där talade kungen och statsministern. Fina musikaliska och artistiska framträdanden även där.

Några timmar senare återsamlades de flesta på operan där vi fick se delar av Svansjön och Figaros bröllop. Det var så tjusigt och vackert. Kommer inte att glömma denna dag där ledordet var ”högtidligt”.

Det mesta just nu cirkulerar allt kring motioner och vad vi alla ska ”knö” ur oss. För min del blir det ganska många fler detta år och de är ur mycket spridda sfärer.

I tisdags morse for jag till Östersund och Teaterhotellet för att vara med mina alliansvänner och presentera budgeten för media. Det blev i mitt tycke inte så bra. Det beror på att vi inte fick siffrorna nerbrutna till regionens förutsättningar utan de siffror vi hade fått samma morgon var totalsiffror för riket. Inte undra på att journalisterna undrade vad vi gjorde där, när vi inte kunde ge besked om ”bredbandssatsningen – hur mycket får VI?” eller skogsnäringen eller vad som nu efterfrågades…

Nej, det var inte en höjdare. Det som däremot var desto trevligare var att få träffa FP:s ordförande och FP:s gruppledare i Östersund. Vi åt lunch efter det ganska pinsamma pressmötet och sedan fick jag en rundtur i Östersund med omnejd när ordförande körde mig. Innan dess hade vi tagit en promenad till Mittuniversitetets campus och det var verkligen trevligt att se vilken levande, inspirerande och estetisk miljö man skapat där. Väl hemma i Stockholm igen på kvällen så tänkte jag bara: Inte en gång till utan vettiga siffror!

Christer Nylander och jag har varit på Lärarförbundets högkvarter och träffat lärare från olika kommuners kulturskolor. Vi hade ett mycket givande samtal och det känns så viktigt att driva frågan om alla barns rätt till musik, dans och bild i skolan.

Vi hade vårt första partigruppsmöte i onsdags efter sommaruppehållet med undantag av ett extrainkallat möte inför budgeten i augusti då jag inte kunde närvara eftersom jag var på Korsika. Vi har alltså alltid våra möten på tisdagar i vanliga fall. Det som dryftades var budgeten där Jan Björklund stod för den dragningen. Sedan hade vi ett samtal om hur kommunikationen går mellan samordningen, departementen och partiledarna i alliansen. Vi hade bara en timmes möte för sedan skulle vi raskt ta oss till plenum för att votera om Libyen och Sveriges fortsatta närvaro där.

Så mycket svamp det är skogarna detta år! Makalöst. Har aldrig varit med om något liknande. Men så är det också en ny tillvaro som startat för mig 2011. Allt är annorlunda, en hel del är nya upplevelser och erfarenheter. Snart femtiotvå och upphör ändå aldrig att förvånas.

Skottska och Brittiska Parlamenten

2011-09-13T13:59:00.006+02:00

Sitter och tuggar på Smarties, min barndoms godis som det dröjde länge innan man kunde köpa även här i Sverige. Har varit på en otroligt intressant studieresa som började i Edinburgh där vi var ett antal riksdagsledamöter som skulle besöka Skotska parlamentet. Edinburgh är en mycket vacker stad med dramatisk natur och en förbluffande närhet till sagda natur. Man kliver liksom rätt ut från den gamla delen av staden och dess kullerstenar till gräsbevuxna stigar och fantastiska Kings seat.

Har varit där olika tillfällen förut och det är en stad jag gärna återvänder till. Vi började med olika studiebesök på några företag som arbetar med aktiefonder, pensionsförsäkringar och livförsäkringar. Precis som i Sverige är det få individer som gör aktiva val rörande sina pensionsfonder.

Vi fick lära oss att Edinburgh är fjärde största stad i Europa gällande finanser. Edinburgh har en lång historia inom det området. Där uppfanns den dubbelsidiga sedeln. Två präster ville hjälpa prästänkor på sjuttonhundratalet och då startade man världens första livförsäkringssystem. Aktiefonder såg också dagens första ljus i Edinburgh.

Skotska parlamentet, Holyrood, har 129 ledamöter och har funnits sedan 1999. Man har nu en extremt spektakulär parlamentsbyggnad som kostat miljarder att bygga och som jag tycker kanske inte är i paritet med det faktum att man bara har cirka 5,1 miljoner invånare. Man styr över allt utom försvar, utrikesförhandlingar, makroekonomi, TV - och radiosändningar samt invandring som fortfarande åligger Brittiska parlamentet att besluta över. Där har man 59 skotska ledamöter.

Det var intressant att få besöka ett av deras utskott, man har öppna utskottsmöten. Det framstod som ett kommunalt nämndmöte där man diskuterade ett brobygge på otroligt detaljerad nivå med några inbjudna kontrakterare. Jag satt och irriterade mig över de olika frågeställningarna eftersom parlamentsledamöterna borde känna till allt de ställde frågor om redan. Det var ganska förvirrande. Men sedan insåg jag att allt var noga regisserat eftersom alla utskottsmöten spelas in och sänds ut på nätet. Varje ledamot har alltså på sin lott att framstå som mån om olika värden, ekonomi etcetera.

Öppna utskott må vara en slags demokrati men också en skev bild av verkligheten. Betänk så mycket förarbete man måste lägga ner inför varje möte för att det ska bli så mycket som möjligt på varje partis villkor och utan större ”glitchar”.

Vi fick följa debatten i kammaren en timme och det var också intressant. Parlamentarikerna kan tala halvtimmesvis, de andra som lyssnar kan börja banka på sina bänkar och gapa till när de inte gillar det de hör. En helt annan stil än i riksdagen. Sittningen är i alla fall som i Sveriges riksdag, halvcirkelformad, och inte som i Brittiska parlamentet, mitt emot varandra, och om vars sittnings historia jag snart ska berätta.

Tyvärr har skotska nationalistiska partiet mer än sextio procent efter senaste valet. Till exempel Liberaldemokraterna har minskat från sexton till fem mandat. Hemskt.

Vi avslutade besöket med att titta i parlamentsshoppen och jag kunde inte låta bli att köpa en sjal som var mönstrad i det officiella skotska parlamentets tartan som består av en ljus lite kopparärgsgrön botten och blå rutning.

På kvällen åt vi middag med svenske konsuln som var en mycket trevlig äldre herre.

Flög till Heathrow. Inte ett plan har gått i tid på hela resan…

Slutligen var vi framme i London där vi nästa morgon besökte Boots flaggskeppsbutik på Oxford street. Vi fick lära oss mycket om det engelska sjukvårds- och apotekssystemet och jag funderar en del på det faktum att det är förbjudet att sälja kombinationsläkemedel i Sverige.

Sedan snabbt till Svenska residenset där vi åt lunch och fick höra om det senaste som händer i England och om att den nye brittiske ambassadören har anlänt till Sverige.

Därefter besök på en organisation för livsmedelskedjor som arbetade med bland annat samordning av livsmedelsmärkning. Jag saknar ursprungsmärkning i Sverige på våra varor och här sägs det att det beror på att det är alldeles för krångligt. I United Kingdom fungerar det! Det gäller bara att reglera så får handeln följa regelverket. Vi är alldeles för dåliga på att ställa krav på våra livsmedelshandlare och leverantörer i Sverige. Konsumenterna kan kräva mycket mer och politikerna (ja, VI) borde göra mycket mer!

Sista dagen i London fick vi besöka brittiska parlamentet. En lord, alltså en ledamot av House of Lords, som var mycket sympatisk, visade oss runt. Han var själva sinnesbilden av min föreställning av en sådan person: Lite kutryggigt gänglig och disträ, närmare sjuttio, pratade posh engelska och hade en enormt tjock pärm med massor av A4-kuvert med olika info till oss och lösa blad som jag var livrädd skulle flyga ut över hela golvet när vi gick.

De olika byggnaderna vi vandrade runt i var helt otroligt vackra. Vi fick komma in via lordernas ingång. Där såg ut som ur Harry Potter, alla lorderna hade sin egen krok med namnskylt över och där hängde allehanda paraplyer och lite kassar och någon enstaka krokig galge. Vår lord visade Margaret Thatchers krok och sa spjuveraktigt att han ibland på pin kiv brukade hänga någon ful galge just på den kroken, chuckle chuckle…

Delar av parlamentet brann ner och under Drottning Viktoria byggdes nya delar som nu är House of Lords (överhuset) och House of Commons (underhuset). De byggdes med avsikt att vara en passande inramning för drottningen och därför mycket pampigt med stora målningar, enorma blyinfattade fönster med olika motiv, guld och sniderier och mycket röd sammet.

Vi gick till den stora runda hallen som binder samman de två husen och lorden visade på att jag råkat hamna precis i mittcirkeln där avståndet till änden av de båda parlamentssalarna är lika långt. Här fanns magnifika mosaiker av fyra helgon, bland andra S:t Patrick och S:t Michael. Vi fick höra att två av dem gjorts av inkallade mycket duktiga italienska mosaiksättare. Men sedan tog pengarna slut och de två övriga gjordes av inhemska och inte alls fullt så duktiga mosaikläggare vilket faktiskt syntes.

Vi fick komma in i House of Lords där vår lord suttit sedan 1974. Hans far hade varit premiärminister på Irland så hans pärskap var inte fullt så gammalt som många av de andra drygt 800 som ärver sin plats. ”There are only about four hundred seats but we simlpy rely on that they do not all turn up”, sade lorden på typiskt torrt engelsk sätt. De hade ett väldigt förlegat voteringssätt där de som röstade nej fick gå i en korridor och de som röstade ja fick gå i den motsatta som gick parallellt med själva salen. Där sitter sedan en man på var sida och bockar av namnen i tillhörande rutor med tuschpenna som sedan läses igenom av en dator.

Någon frågade hur ofta de röstade och vi fick ett något tvetydigt svar som inte gick att tolka riktigt. Ärenden från House of Commons sänds över till House of Lords och där kan man förlänga ärendegången genom att skicka tillbaka det om det inte gillades i sin helhet. Det kalls för ping-pong.

Vi fick komma in i House of commons där det pågick session och vi satt bakom glas på läktaren. En ledamot lade upp benen mot talmannens bord, folk satt emellanåt lite respektlöst som tonåringar i ett klassrum. Det var intressant att se och höra men ganska lugnt i jämförelse med skotska parlamentet där man ju hade gapat och bankat. Men så var det mycket få närvarande och i princip tomt på oppositionens bänksida.

Jag ställde en del frågor och fick först hela tiden till svar: ”That’s a very good question” och sedan kom svaret. Detta gjorde att jag började känna mig lite skamsen, han tyckte nog att jag ställde för många frågor, kände jag. Måste nog be om ursäkt för det… Men när vi sedan skulle avsluta med att ta farväl och få med oss material om parlamentet kom denne älskvärde man och smusslade lite och gav mig något ”because you put so many good questions”. Det visade sig vara en temugg med House of lords emblem på. Tänk så rart!

Slutligen måste jag berätta om sittningen i parlamentet. I början så var ju en annan del av Westminster kyrka och på båda sidor om gången fanns bänkar för kören. Sedan när man började använda kyrkan för att ha parlamentssammanträden ställde man ett bord i mitten med en stol på vardera sidan för dem som hade ordet. Bakom på körbänkarna fick parlamentarikerna sitta mitt emot varandra! Si, där av kom den nuvarande sittningen! Tilläggas måste att alla inte fick plats i bänkarna utan många knödde in sig och fick stå.

Det finns massor att berätta om brittiska parlamentet, dess historia, de olika husens historia och valsystemet. Men det är bättre att läsa på nätet än här, det handlar om spaltmetrar… Vår lord stannade till några gånger för att vi skulle lyssna på Big Ben som han berättade ekade till andra sidan Themsen så att man kunde höra dess ringning två gånger. Jag är så glad att ha fått se dessa byggnader som tillsammans bildar ett monument som har historia i varje sten och varje del.

Helgen fick jag spendera på Dufweholms herrgård med käre Seved och afternoon tea, bubbelpoolande, sanslös middag med fem rätter tillika viner samt relax med kroppsmassage och ansiktsbehandling. På hemvägen tog vi vägen förbi hans sommarställe och där fann vi så många kantareller att jag höll på att få andnöd, det var sanslöst!

Nu väntar motionsskrivning, har massor med motioner som flyter omkring i huvudet på mig som jag måste få ner på pränt. Om några dagar får jag vara med om mitt livs första Riksdagens öppnande eftersom jag missade förra gången då jag kom in i riksdagen först två veckor efter att den hade öppnat. Autumn is here, but everything feels better after a nice cup of tea, wouldn’t you say? I say!

Korsika - pärla i medelhavet!

2011-08-31T10:27:00.002+02:00

Så lider sommaren mot sitt slut. Riksdagshuset har börjat fyllas med folk igen, lunchrestaurangen har varit fullsatt denna vecka. Tyresö har haft besök från Sydafrika, tre politiker och en tjänsteman, i ett utbytesprojekt som bland annat handlar om att stävja ungdomsarbetslöshet och främja företagande. I förrgår fick jag äran att visa runt gruppen på riksdagen. Det var väldigt trevligt och vi skildes åt i mycket positiv stämning.

Detta projekt började Tyresö kommuns metodutvecklare att arbeta med för flera år sedan men tyvärr blev det stopp i maskineriet och faktiskt inte på grund av oss politiker. Nu har det löst sig och jag tror att det kommer att bli väldigt lärorikt och nyttig för båda parter att ta del av varandras sätt att försöka stävja exempelvis ungdomsarbetslösheten som dessvärre är ett växande problem i många delar av världen. ”Allt handlar om utbildning” sa tjänstemannen som dessutom var den ende mannen i gruppen. Han är ekonomichef i sin kommun. Ja, vad annat kan jag som folkpartist göra än att hålla med?

Har varit på en extremt intensiv-intensiv språkresa till Korsika. Upplägget var superbra: Lektioner från nio till femton varje dag. På lunchen hade varje bord alltid med en fransktalande lokal gäst, typ en journalist, en politiker eller lärare, vilket gjorde att vi även då tvingades konversera på franska. Efter två dagar, på förmiddagspasset, så kändes mitt huvud som sirap, plötsligt var de enklaste ord borta och det var enormt trögt. Flera vittnade om samma sak. Sedan släppte det förstås. Men hjärnan är märklig när det gäller att ta in information.

När veckan var slut kändes det som att nu, äntligen, kan jag tro att jag kommer att kunna få ordning på ordförrådet och hjälpligt även med grammatiken. Det är trots allt trettiosex år sedan jag läste franska på högstadiet. Sedan blev det tyska studier istället eftersom jag var au-pair i en tysk familj i Schweiz i ett år efter gymnasiet. Då talade jag flytande tyska så väl att till och med tyskar trodde att jag kom från Tyskland. Där behövs en brush-up också, språk är sådant som måste upprätthållas hela tiden.

Korsika. KORSIKA!!! Soltimmar i juni, juli och augusti är i snitt tolv per dag. Vi hade trettiofem grader i skuggan mest hela tiden. Jag stormtrivdes! Äntligen fick jag tina upp, den efterlängtade värmen har inte kommit till Sverige denna sommar. Ön är helt formidabelt vacker med dramatiska kustlinjer där stup avbyts av långa, vita sandstränder. Där finns en bergskedja som någon sade hade en av Europas högsta bergstoppar som mången bergsklättrare gått bet på.

Folket lär ska vara vresigt och vrångt men det märkte då inte vi av alls, åtminstone inte i Ajaccio. Eftersom det är en ö som förstås är beroende av transporter utifrån för att kunna få in varor så har man utvecklat en autonomi som går tillbaka i historien och som upprätthållits in i nutid. Det finns inte sädodlingar på ön men däremot massor av kastanjeträd som växer vilt över hela ön med ätbara kastanjer. Av dessa gör man massor av ätbart och drickbart. Kastanjemjöl är grund för olika kakor, pannkakor, bröd och polenta. Man har kastanjehonung, kastanjepuré, kastanjevin, kastanjelikör och kastanjewhiskey. Förutom det så har man de mest underbara charkuterivaror som otroligt goda korvar, lufttorkade skinkor av olika köttsorter och mer. Även fisk och skaldjur. Ostarna är himmelska! Vinet fantastiskt, vitt, rosé och rött.

I alla byar lever man i självhushåll. Man har sina egna grönsaksodlingar, man har kanske några getter och höns. Man lever med närodlat och äter mat som kommer från de finaste råvaror. Grisarna är halvvilda och äter sig mätta på ekollon och kastanjer vilket ger köttet en fantastisk smak, förutom det faktum att det är glada grisar som förstås också påverkar köttet. Vattnet i kranarna är gott och rent och drickbart, man har bergskällor som försörjer hela ön. Fikonträd växer överallt med magnifika fikon, både svarta och gröna. Jag är kort sagt förälskad i Korsika, kan varmt rekommendera denna ö som jag inte hade någon som helst inklination att besöka innan denna språkresa. Nu hoppas jag kunna fortsätta franskstudierna här hemma.

Annie Lööf verkar bli föreslagen som ny partiledare för centerpartiet. Grattis till dem! Klokt!

Varför ska vi ha vargar i Sverige? Varför inte lika gärna ta bort hela bunten (den stackars lilla inavlade skara som är kvar) så slipper vi höra ylandet från jägarförbunden mer. Eller kommer det ylas om något annat istället? Inte gapas det speciellt mycket om det faktum att det varje år vådaskjuts några stycken människor av jägare? (Det är tvåhundra år sedan en varg dödade en människa i Sverige) Eller att fler jakthundar vådaskjuts av jägare själva än dödas av vargar? Vildsvinen dödar flera jakthundar varje år… Hur kan det komma sig att man kan leva tusentals vargar på kontinenten i samklang med människan?

Jag är helt emot licensjakt som stammen ser ut nu. Jag är för skyddsjakt vilket borde vara fullständigt naturligt om man har tamdjur som ständigt rivs av samma individer ur en vargflock. Man säger hela tiden att det är ett stad-land perspektiv på detta med nedlåtande syftning till att stad inte fattar någonting: ”Se själva hur det känns att ha vargen strykande kring knutarna, då blir det minsann annat ljud i skällan, jäkla nollåttor”.

Män med bössor och gevär som dessutom är högljudda och inte alltid nyktra på sina jaktpass. Vem vill öppna truten och säga emot då? Även om man är ”land”? De som gör det, ja, det finns de som vågar, de får själva vittna om vad som händer dem, det gör inte jag här. Ibland är det inte så stor skillnad på människa och ulv. Ska vi ha en vargstam i Sverige så ska den tillåtas bli större och livskraftigare. Någon gång borde det väl bli ett generationsskifte även i jägarkretsar. Förhoppningsvis.

Motionsdags! Då menar jag inte joggning eller något annat som skulle ge mig bättre flås och smalare midjemått. Nej, dags att skriva motioner! Det har hängt över mig hela sommaren och nu måste tankarna förverkligas. Har en del förslag och dessutom verkar många ledamöter verka ”re-cycla” sina motioner från föregående år. Det gäller bara att sitta ner och skriva.

För första gången på flera år så önskar jag att det kunde komma en sådan där indiansommar eller brittsommar eller vad de kallas (de syftar till olika månader tror jag, indiansommar är nog augustihetta medan britt är september eller oktober, får googla) Jag vill inte att hösten ska komma ännu, jag vill så gärna ha lite mer värme, bara liiiite till.

Pride, bomber och kungliga bebisar

2011-08-18T09:13:00.004+02:00

Prideveckan har kommit och gått. Det är nu femte gången som jag varit aktiv under denna vecka med att stå i Prideparks tält och att vara med och hjälpa till med paraden. De tre senaste åren har jag dessutom suttit med i HBT-liberalers styrelse och det känns så roligt att få göra det som hetero. Precis som många andra tillfällen i livet så har jag svårt att förstå att man måste tillhöra en intressegrupp för att kunna vara med och försvara gruppens rättigheter. Det finns så mycket diskriminering och kränkningar i samhället så att alla som bara förmår borde kunna vara med där det går och arbeta mot detta.

En öppen park var helt nytt i år. Diskussionen om huruvida det är bra eller dåligt pågick före och fortsätter att pågå. Själv tänker jag att det borde vara bra att ha det öppet så att det blir ett normaliserande och en naturlighet i att vi människor har olika sexuella läggningar. Men det finns de som känner att detta är den gång på året när man kan samlas och få slappna av och inte bli uttittad eller hånad. Parken är en slags sanctum där likasinnade kan få vara sig själva. Eftersom jag enligt våra normer, som gör mig mycket upprörd, är typ ”normal” så tror jag inte att jag ska vara förmäten och kunna uttala mig om vad som är bäst. Jag kan på min höjd känna mig ”jagad” eller ifrågasatt för det lilla enkla att jag är liberal och folkpartist. Men att ständigt bli ifrågasatt i arbetssammanhang, i vården, i resandet (man kan inte gå hand i hand med en person av samma kön öppet överallt i världen) i familjen, i sökande av bostad, i grannskapet, i samhället i stort och juridiken: DET är något helt annat!

Mobbningen i skolorna skrivs det flitigt om just nu. Ingen pratar så mycket om att om inte vuxenvärlden, till exempel lärarna själva OCH rektorer/skolledare kan avhålla sig från dylika beteenden så är det klart att de inte heller klarar av att stävja mobbning bland eleverna!

På tal om att jaga utsatta varelser: Har aldrig varit för licensjakt på en stam av djur som är försvinnande liten, nämligen vargen. Däremot skyddsjakt. Det är förståeligt att man inte vill ha sina djur rivna. Jag har själv varit med om att grävling och mink gått bärsärkargång på mina höns som jag höll i åtta år. Men att vilja skjuta av hela tiden... Det är en märklig hållning till vår natur och de få rovdjur vi har.

Det blev i alla fall en bra vecka och paraden blev rolig med en enda stor lastbil istället för en cab och en liten lastbil som vi haft flera gånger samt orange masker som alla som ville fick bära. Till det väldigt fina banderoller på lastbilen samt en orange som det stod ”Masken av för öppenhet” på.
Ingen partiledare. Usch, Jan Björklund! Nästa gång får du allt gå med! Men väl Nyamko Sabuni, Birgitta Ohlsson, Barbro Westerholm, Ulf Nilsson, Karin Pilsäter, Roger Haddad och många, många fler. Tack för en fantastisk Pridevecka!

Under dessa veckor har jag försökt röja i mitt hus som ju är ett före detta fritidshus som byggts till lite här och där. Det är åratal av eftersatthet där jag inte haft ork eller tid att rensa och kasta och skänka bort. Det började för tolv år sedan med bortgången av min morbror Allan där alla hans tillhörigheter skulle tas om hand och hans lägenhet tömmas. Sedan dog min mor Kerstin och precis innan det så flyttade hon och far Clive till en lägenhet i Södertälje efter att ha bott trettio år i en villa i Nykvarn, den skulle också tömmas och massor tas om hand och tas bort. Sedan min moster Annas flytt från stor lägenhet till omsorgsboende, fler lådor och möbler som skulle förvaras. Hon dog och även om hon inte hade massor så var det grejor där också. Sist så gick min far bort och det finns fortfarande lådor ouppackade från honom.

Det krävs tid och ett känslomässigt avstånd för att man ska förmå sig att verkligen neutralt kunna gå igenom närståendes ägodelar, deras hela liv och sedan göra sig av med dessa. Är nu på god väg och det är en stor lättnad.

Breivik ville ha uniform på sig i rätten. När han inte får det så vill han ha frack. Meh???

En liten fyraårig flicka fick båda sina händer förstörda av en bomb i en sandlåda. Hur sjuk kan man bli? (Skriver jag den frågan efter att ha nämnt Breivik? Ber om ursäkt)

Euron, euron, euron… Alla har starka åsikter. Många känner vad var det jag sa, både i positiv och negativ bemärkelse. För hur dåligt hade det kunnat gå om vi INTE hade haft en gemensam valuta i stora delar av Europa? För hur bra hade det väl kunnat vara om vi INTE hade haft gemensam valuta i stora delar av Europa? Så väsensskilda är folks åsikter… Jag vet vad jag tycker baserat på den logik som min hjärna förmår prestera. Men jag bidar min tid också. Vem vet vad som har skett i detta sammanhang om tio år?

Victoria ska få barn, hurra för henne! Jag är inte rojalist. Så – grattis, visst. Men låt det stackars barnet få ett någorlunda vanligt liv!

En sista sak som det stod om i SvD för några veckor sedan om. ”Individualister bättre på samarbete” var rubriken. Brittiska forskare lät försökspersoner spela ett om att arbeta för gruppens gemensamma bästa. Personer som ogärna följer sociala normer, nonkonformister, var mer benägna att satsa pengar i en gemensam fond som kom alla till del. Konformisterna utnyttjade oftare möjligheten att berika sig själva. –I motsats till våra förväntningar går inte konformism och samarbete hand i hand, sade psykologen Piers Fleming vid University of East Anglia.
Vad nytt under solen? Det vet väl alla att individualister bättre förstår när det stora gemensammas intresse är viktigast. De som vill att alla ska leva efter statens regler och stöpa alla i samma form har alltid roffat åt sig för egen vinnings skull. I am a liberal and I am a proud liberal!

The rehabilitated neo-Nazi Sweden Democrats

2011-07-26T11:47:00.005+02:00

Under tiden som USA har stora problem med sin ekonomi och att komma till någon slags konsensus i hur dessa problem ska lösas så händer det fruktansvärda saker i Norge. Sverigedemokraterna, som naturligtvis tog för givet att händelserna var initierade av krafter som skulle ge dem vatten på sin kvarn, tystnade snabbt och antog en ”korrekt” och populistisk fördömande attityd.

Det är mycket intressant att läsa hur en tidning som Financial Times beskriver den radikala anti-muslimska trenden som sprider sig över Europa i sitt måndagsnummer (25 juli 2011) Våra Sverigedemokrater benämns utan hymlande som ”the rehabilitated neo-Nazi Sweden Democrats”. (de förment salongsfähiga nynazisterna Sverigedemokraterna)

Svenska tidningar skriver inte så om Sverigedemokraterna. Det finns en slags beröringsskräck med sanningen som jag tycker är mycket olycklig och som givetvis spelar SD rakt i händerna. De har inte bara putsat och tvättat sig själva utåt sett, de får dessutom hjälp av media. Svensk journalistik har ett ansvar som man inte vill kännas vid. Det är som om själva scenariot är så kittlande och säljande att man gärna är med och regisserar svensk politik och hur samhället speglas. Vi i politiken får väl skylla oss själva, känns det som. ”De är trots allt folkvalda”.

För några år sedan gav Expo ut en bok som heter ”Sverigedemokraterna har fel – igen” där jag fick med en text. Den skrevs visserligen i all hast och därför kan det finnas meningar som skulle kunna ha skrivits ännu bättre. Men den hänvisade till Sverigedemokraternas partiprogram som fanns utlagt på deras hemsida för vem som helst att läsa. Deras texter som jag hänvisade till finns inte kvar längre. Det är förstås del av deras strategi att putsa och tvätta sig utåt, kort sagt vara ulvar i fårakläder. Deras ”rehabilitering” är bara en del av en propagandaapparat som de mobiliserar så opportunistiskt för att vinna mer mark inför nästa val. Här nedan lägger jag med texten ur boken. Jag var mycket uppbragt när jag skrev eftersom deras texter gjorde mig fruktansvärt indignerad.

”Låt alla folk vara herrar i sitt eget hus” (Den nationalistiska principen) Sommaren 2009 av Anna SteeleKarlström
Sverigedemokraterna vill ha ett befolkningsmässigt homogent samhälle. I det folkhem de önskar sig anser de att trygghet, harmoni och solidaritet i samhället förutsätter befolkningens kulturella och etniska likhet. Problemet i dessa åsikter är att Sveriges folkhem och välfärdsstat byggts av det faktum att människor från andra länder varit villiga att bryta upp sina bopålar och flytta hit för att arbeta hårt i Sverige. Sveriges utveckling hade helt enkelt inte sett ut som den gör idag om det inte hade funnits modiga, arbetsamma och innovativa människor som hade velat flytta hit. Historiskt sett så finns det inte ett enda land som idag är en demokrati som har haft sina gränser stängda. Historiskt sett så bör varje ”svensk” titta på sin egen historia för att inse att endast samerna är något som man kan kalla ursprungssvenskar om man nu måste använda det begreppet.

Det är en utopi och ett bakåtsträvande, en förvrängd och skev bild av verkligheten att anse att alla folk ska vara herrar i sina egna hus när vi lever i en globaliserad värld där alla folk är beroende av varandra när det gäller miljö, energi, arbetskraft, brottsbekämpning, utveckling och innovation, demokratiarbete och jämställdhet samt fredsarbete och bistånd.
För att beskriva närmare hur världen skulle se ut om Sverigedemokraterna fick beslutanderätt så vill de inte att Sverige ska vara med i EU vilket skulle göra att Sverige förlorar sin möjlighet att påverka i en medlemssfär som består av tjugosju länder. De vill ha en homogen sammansättning av befolkningen och anser att det tar generationer innan man helt uppgår i en nation. Enligt Sverigedemokraterna påtvingas Sverige kulturella möten och det är en kränkning av ”den nationalistiska principen”. Att svenskar rest ut i världen mer än många andra länders befolkning innebär inte en kränkning på andra länders nationalistiska principer, nej, det är bara Sverige som ”kränks”. Detta är en provinsiell och inskränkt hållning. I Sverigedemokraternas värld får inte marknadskrafterna styra eftersom nationalstaten då inte kan garantera landets kultur och identitet. Politiken ska i samverkan med det civila samhället och privata sektorn skydda den egna kulturen och därigenom överlevnaden av ”det egna folket”.

Den värld som målas upp av Sverigedemokraterna är en sorgligt begränsad och odemokratisk värld, ett Sverige som inte skulle överleva en sekund i nutiden. ”

Nu har vi en ung man i Norge som drivits till fullständiga vansinnesdåd i ögonen på varje normal människa. Men han har gjort det med total mental närvaro och iskyla. Frågan är för mig inte hur samhället har kunnat missa honom. Frågan är hur en förälder kan missa dessa tendenser hos sitt barn. Den frågan är det ingen som ställer. Det är förstås för stigmatiserande och skuldbeläggande att man som förälder har ett ansvar för vilka åsikter de bär på.

Det går inte att bestämma över vad ens barn bär på för ideologier. Men även om de är myndiga och inte ens bor hemma längre så tycker i alla fall jag att man ska diskutera politik, strömningar i samhället och varför det ser ut som det gör även med sina vuxna barn. Jag har verkligen inte daglig kontakt med mina utflugna döttrar. Men det känns som att de har en ifrågasättande bas att stå på. Deras engagemang består av att brinna för de olika konstnärskap de utövar. Dessa konstnärskap torde inte skada någon fysiskt. Den här oförargliga mamman till gärningsmannen, hade hon verkligen ingen, INGEN aning om vad som rörde sig i hennes sons huvud? Kan hon rentav ha spätt på hans tankar? Ja, det jag berör nu är tabu. Allt är ju samhällets fel, har jag fått höra så länge jag kan minnas.

Jag sörjer att man förlorat en generation av framtida engagerade politiker i Norge, jag sörjer med deras föräldrar och anhöriga. Jag hoppas för allt i världen att vi inte ska bli rädda och stänga in oss, dessa krafter som gärningsmannen står för ska inte få segra! Ett fortsatt öppet samhälle, för demokrati.

Amy Winehouse är död, bara tjugosju år gammal. Hon hade en helt enastående röst, verkligen en förlust i musikvärlden.

Har efter snart tre decenniers boende i Tyresö äntligen tagit mig till Utö på en dagsutflykt. Båtarna går dagligen från Trintorpsbryggan och jag åkte med Henrik och hans son samt Tyresös kommunstyrelseordförande med make. Det blev en trevlig dag med god mat och småprat och inget regn. Vilken skärgård vi har!

I förra veckan var jag med om något som jag tyckte var lite chockartat: Jag hade stannat för att handla något på Öringeboden. När jag kom ut hade en bil parkerat rätt så tight intill min bil och bilens förare skulle strax ge sig av. Jag gick runt till passagerarsidan så länge och slängde in min väska där – samt även bilnycklarna! När jag började gå runt bilen för att sätta mig i förarsätet eftersom bredvidvarande bil gav sig av så – låstes bilen. SHIT! Det var verkligen inte kul.

Mobiler och allt låg inuti bilen och tittade retfullt på mig. Jag gick tillbaka in till Öringeboden och fick hjälp av en mycket trevlig ung man som hjälpte mig så att jag fick låna telefon och även att söka nummer. Min hjärna gick nämligen in i ett vegetativt tillstånd, nummer jag slagit i åratal var nästan bortblåsta, jag ringde fel flera gånger. Patetiskt! Till sist fick jag tag på Olle som var enormt snäll och lugn, han tog sig från arbetet hem till sig där han hade ett par extra bilnycklar (vilken tur att vi hade en sådan framförhållning) och körde med dessa till mig där jag stod vid min bil med nycklarna glittrande genom rutan. Fy! Ingen har sagt att om man låst upp på passagerarsidan och stänger igen så låser sig bilen. När man låser upp på förarsidan förblir bilen upplåst. Aldrig mer att jag slänger in bilnycklarna i bilen, förstår inte vad som flög i mig!

Köpte ett par skor på rea i Tyresö centrum när jag ändå var där igår, skulle träffa en man och en kvinna som jag ska viga om några veckor. Provexemplaret av skon passade som handsken, storlek 38. Jag tar dem! sa jag till expediten. Hon hämtade den andra tillhörande skon och lade dem båda i en skokartong. Jag betalade och lämnade butiken. Väl hemma tog jag förväntansfullt fram mina fynd, bara för att upptäcka att den ena skon hade storlek 41!

Inlåsta nycklar och fel storlek på skorna. Det ter sig verkligen futtigt i skuggan av det hemska som hänt i vårt grannland. Men som de flesta vet, så går livet vidare. På något vis verkar det gå mer vidare i Sverige än i många andra länder, av någon outgrundlig anledning. Varför gnäller vi så mycket här?

Böcker och bio

2011-07-16T09:26:00.003+02:00

Har läst Harper Lee's "To kill a mockingbird" som kom ut 1960. Den utspelar sig i en liten stad i södra USA under 1935 och lite framåt. Berättad av en liten försigkommen flicka blir det en märklig vinkling av allt som händer omkring henne. Harper Lee skrev aldrig några fler böcker men hennes bok vann Pulitzerpriset och många gymnasieelever i Amerika får än idag läsa boken som bas för diskussion om rasism.

Min syster och jag letar ständigt efter nya deckarförfattare som vi sedan följer vid varje nyutkommen bok. Vi längtar och väntar och när det kommer nya av samma författare oftast med samma huvudperson på nya äventyr så blir vi så glada. Vi har väl ett tiotal som vi följt i några decennier och i den gruppen finns förstås sådana som kommit till under åren. Nu har syrran hittat en för mig ny erfarenhet: Deon Meyer. Han skriver om en poliskår i Kapstaden. Har nu börjat läsa "Tretton timmar". Förra sommaren läste jag nio böcker av Peter Robinson, kunde bara inte sluta.

Igår öste regnet ner så jag kände för att gå på bio. Det blev "Potiche" på min favoritbio Victoria. Bland flera fantastiska skådespelare så var Depardieu och Deneuve mycket bra och filmen var rolig. Behöver dock inte ses på bio. Varför tycker jag så? Jag hinner sällan gå på bio. Jag älskar film och kollar ofta film på DVD och på TV. I decennier har jag haft den åsikten att biograferna ger mig ytterligare dimensioner på filmer som verkligen är storslagna i teknik och ljud och effekter. Nu har ju 3D sin storhetstid så det är också orsak till bio-besök. Det dröjer dock inte länge förrän de flesta kan kolla 3D på hemmabion också. Filmer som inte har de där "storslagna" dimensionerna kan jag lika gärna se hemma. Därför säger jag att "Potiche" inte behöver ses på bio.

En kvinna i Filipstad (tror jag att det var) påstod att hennes man hade tagit sitt liv. Han var skjuten i ryggen...

En man utanför Sveg har vid flera tillfällen ringt ambulans och sagt sig ha hjärtproblem och sedan skuttat upp när man kommit till Sveg för att gå på Systembolaget och till tobaksbutiken...

Henrik sa häromdagen plötsligt: Titta på Soleil,(min Yorkshireterrier) ser du vem hon är lik? Jag tittade och såg inte. Ser du inte mustaschen? fortsatte han. Jag började skratta och kunde inte sluta. Tårarna rann. Varje gång jag tittade på henne så såg hon på mig med förebrående bruna ögon och stor hängande mustasch... Det blev ett sådant där skrattanfall som man oftast får i tonåren på ställen och vid tillfällen när det är fullständigt olämpligt och helt fel. Jag fick kramp av skratt och det tog inte slut. Det var väldigt roligt.

Ett stort hopp till en sak som är mycket allvarlig, rubriken i SvD igår: "Unga flickors bröst bränns i Kamerun". Där utsätts en kvinna av fem för våldtäkt eller försök till våldtäkt och genomsnittsåldern är femton år. Därför har fenomenet bröstbränning och "bröststrykning" uppkommit. Mammorna vill rädda sina döttrar från att utsättas för dessa övergrepp. De har kommit till slutsatsen att bröst i ung ålder ökar risken för våldtäkt. Därför försöker man stoppa brösten från att utvecklas genom att föra varma föremål över brösten. Eller så bränner och stympar man dem helt. Följden blir svåra smärtor, svårigheter eller oförmåga att amma, psykiska men. Fullständigt vidrigt med ett samhälle där så många män kan bete sig så och samhället inte verkar göra någonting utan kvinnorna fortsätter att vara utan värde.

Jag vill gråta.

Almedalen 2011

2011-07-14T09:44:00.001+02:00

Jag anlände till Visby på måndagen under Almedalsveckan. Massor av människor var redan på plats. Jag lassade av packningen på mitt boende och gick sedan direkt till det seminarium som vi i talmannens nätverk för jämställdhet kommit överens om skulle hållas. Talmannens tjänstemän på riksdagskansliet hade gjort ett fantastiskt arbete med att ordna lokal (Lindgården på Strandgatan) och boka in de olika intressanta deltagarna: Ingvar Carlsson, Lars Leijonborg, Jenny Madestam (fil. Dr.)och Erik Fichtelius. Temat var: Partiets ledare – en fråga om jämställdhet? Per Westerberg inledde förstås, vi som hade kommit till Visby från gruppen satt vid ett eget bord bredvid panelen.

Det blev en väldigt bra diskussion med intressanta infallsvinklar och efter det att vi i gruppen startade upp med några frågor så kom publiken in också. En eloge till talmannens duktiga medarbetare, stort tack!

Senare hade jag ett möte inbokat med representanter för Standard Life Investment, en från Sverige och en från Edinburgh. Detta som ett led inför studieresan till Skottland och England i september. Ordet intressant är ett för mig återkommande ord när det gäller Almedalen eftersom det är så mycket roligt som händer där, så många olika områden som man kan ta in kunskap om och så många människor som är villiga att berätta om sina verksamheter. Mötet med SLI var intressant och trevligt.

På tisdagen fanns det tid på förmiddagen att ta det lite lugnt, träffa vänner och titta lite i affärer. Vid tolv infann jag mig i hamnen där Vestas hade ett seminarium om något som kallas Windmade och som handlar om certifiering av olika företag som använder sig av el från vindkraft och i och med certifieringen ska man kunna ha en symbol som visar konsumenter att man de facto gör så. Det ligger ett gediget förarbete i detta och det kommer igång först vid årsskiftet men jag tycker att det är mycket positivt, som svanenmärkningen eller fair trade och liknande.

Direkt efter seminariet fick jag köra en Tesla, en elbil, och det var otroligt roligt och fascinerande. Bilen såg ut som en häftig sportbil med skålade stolar och ingen plats för handväskan, den fick VD:n för Vestas hålla i knäet eftersom han skulle guida min körning. Vi tog oss försiktigt ut från hamnområdet och Skeppsbron där det alltid myllrar av folk och finns en hel del trafik. Känslan att köra en bil som inte hörs alls var lite skrämmande, gångtrafikanter kliver rätt ut och jag visste inte genast hur broms och allt fungerade. Det är en automatväxlad bil som laddas upp med el och då kan köras 40 mil på en laddning. Sedan kom vi förbi Gotlandsbåtarna och efter en rondell blev jag uppmanad att trycka gasen i botten. Med viss tvekan och stor förtjusning gjorde jag så och vi formligen lyfte och speedade fram snabbt (men lagligt) en kort sträcka innan jag tog ner på farten. Det var hisnande kul att köra en bil som reagerar så snabbt och jag gjorde om det efter en liten stund innan jag vände tillbaka till hamnen. Detta borde vara den optimala stadsbilen miljömässigt förutom att man inte kan ta med barnen om man har några sådana. Det finns fler tillverkare och jag hoppas att priserna går ner. Istället för biltullar borde vi ha något slags statligt stöd för denna typ av bil, min egen personliga reflektion.

Sedan var det dags för mig att ta plats i en panel som skulle diskutera upphovsrätt i Tonsättarnas hus som anordnades av nätverket Kulturskaparna. Jag tycker att detta är ett knepigt område där vi måste titta över upphovsrättslagen så att den bli anpassad för nutidens teknik och spridning av olika verk.

Efter denna mycket intressanta diskussion (vad var det jag sa, intressant kommer att återkomma) gick jag tillbaka till Vestas som hade ett trevligt mingel med en underbar buffé.

Man träffar många människor hela tiden, överallt stöter man ihop med bekanta och vänner och personer man träffat i olika sammanhang. Det är som att arbeta flera dagar på en mässa, det är kul men man blir helt färdig! Det är Almedalen.

Onsdagen bjöd på en lugn förmiddag, dimman som tagit Visby i ett märkligt till och från grepp sedan lördagen, böljade in och böljade ut. Jag fick träffa representanter för Svensk basindustri och hade ett mycket bra samtal som nog kommer att leda till flera studiebesök ute i landet. Vid två var det dags för det seminarium som var ursprungsorsaken till att jag över huvudtaget befann mig i Visby i år, hade nämligen tänkt skippa Almedalen denna sommar för första gången på sex år. Men si, det gick inte. Jag blev inbjuden av Stockholms hantverkarförening att prata om lärlingsutbildningar på folkpartiets dag. Sedan fylldes agendan på med andra förfrågningar så till sist blev vistelsen i Visby planerad till fem dagar, istället för noll :-)

Vår diskussion handlade om lärlingsutbildningarnas framtid och hur det har gått hitintills. Ingela Nylund Watz var med från socialdemokraterna. Efteråt fick jag veta att allt spelats in och skulle läggas ut på nätet. Hua.

Mingel på Westanders resulterade i en enorm skörd av visitkort med små vidhängande ”speed-dejtingssamtal”, mycket trevligt, givande och – intressant! Min väninna som var med var mäkta imponerad över hur jag betade mig igenom horden av människor som alla stod i grupper och mest höll sig för sig själva, en helt naturlig instinkt. Men jag tänkte att det finns en vits med mingel och den ska nyttjas! Sedan lyssnade vi på Björklund som var ovanligt bra. Då menar jag verkligen ur ett objektivt perspektiv!

På torsdagen infann jag mig på Folkpartiets lokaler i Visby där vi skulle prata Liberal kulturpolitik. Det blev OCKSÅ intressant, bland annat fanns där en ung man som tyckte att yttrandefriheten borde sträcka sig till att tillåta att svastikan får bäras på allmän plats av den som vill…

Efter lunchen satt flera av oss från kulturutskottet i en panel i en trädgård för att prata om Konstfrämjandet och REKO-rapporten. En sammanställning har gjorts två år i rad nu där man visar hur olika museer behandlar sina utställare, konstnärerna, och hur man ger ersättningar med mera. Det var en mycket fin trädgård och ett mycket fint ordnat seminarium. Men solen gassade och vi satt där i närmare två timmar. Jag kände hur jag formligen brann i pannan och i urringningen. Jag sitter aldrig så länge i solen utan solskydd med min rödmosiga, fräkniga hy. Jag tror att alla var nöjda med utkomsten av svaren på de frågor som ställdes till oss politiker. Jag var själv nöjd. Men jag sved i huden när jag gick därifrån.

Varje kväll talar olika partiledare. Deras tal recenserar jag inte, utom min egen partiledares som tidigare nämnts. Media följer dessa och har också många olika åsikter. Det som är intressant nu är att Almedalens själva tillkomst med tal från först några och sedan alla partiledare nu har förändrats. Det är min åsikt att talen faktiskt har blivit ganska perifera, inte lika viktiga som de måtte ha varit förr. Allt annat runtomkring verkar vara betydligt mer fokus för, åtminstone för oss som är på plats.

Nästa morgon var det dags att städa ut på boendet och lämna tillbaka nyckeln. Jag skulle träffa SIDA på morgonen. Lunchen och eftermiddagen spenderades med möten med släktingar och besök på Krusmyntagården innan avfärd till flygplatsen. Ytterligare en Almedalsvecka avverkad, denna gång som riksdagsledamot.

Stolpskott

2011-06-28T07:54:00.000+02:00

Chockhöjd boendeparkering i Stockholm, det känns inte OK. Förslaget är mer ett stolpskott. Som om det inte redan är dyrt nog bara att äga en bil. För "vanliga" familjer i innerstaden är det här verkligen inte ett schysst förslag. Det känns helt enkelt väldigt "moderat".

I DN idag står att elever "kan" få hjälp tillbaka till skolan. Vad då "kan"??! SKA borde väl ändå vara ordet?. Alla som inte dyker upp efter en dags frånvaro utan anmälan ska väl kontaktas, alltid? Det är något som inte stämmer om det kan gå så långt så att barn kan vara borta vecka ut och vecka in utan att skolan reagerar, eller reagerar för långsamt, med resultat att barnet inte kommer tillbaka. Det borde väl vara självklart att skola och socialtjänst samarbetar, alltid, hela tiden. Goda förvaltningschefer måste tillsammans med politiken driva detta i hela vårt land. Bort med dikena mellan förvaltningarna, barnen är hela kommunens angelägenhet, de kan inte, SKA inte delas in i förvaltningstillhörigheter.

Nu ska jag inte blogga förrän Almedalen. Ha det så skönt, det verkar komma lite sommar nu :-)

Juholts yviga gester, Vitrysslands situation och gaybröllop i NYC

2011-06-26T13:34:00.002+02:00

I dagens DN skriver Wolodarski om Juholts fladdrande som jag anser är direkt skadligt för vårt land. Det är en otroligt ansvarslös hållning och dessutom ohederligt. Det är som när man har handslag på överenskommelser eller när man i olika sportsliga sammanhang har tysta överenskommelser om att spela rent och inte fuska. Mitt i allt så bryter man överenskommelsen eller ändrar man spelreglerna och spelar ohederligt. Jag har ingen respekt för sådant, har aldrig haft, kommer aldrig att ha.

Det visar på en svaghet hos S som jag inte kan tro att partiet egentligen vill förmedla.

Underbart med frivilliga livräddare som kan få sms om de befinner sig i närheten av akutfall. Skulle gärna anmäla mig om jag visste att jag var på samma plats mesta arbetstiden.

Turerna kring SAAB kontinuerar att försätta alla i nagelbitarställning. Väldigt oroligt när så många människor under så lång tid aldrig riktigt får slappna av och veta att framtiden är någorlunda trygg.

Belarus: Mitt hjärtas Belarus. Jag tänker på mina vänner i oppositionen där som faktiskt hoppats på sanktioner så att det sätts tryck på Lukashenko. Men vill västvärlden verkligen se denna stat köras rätt i knäet på Ryssland? Jag är tacksam till DN som skriver om situationen, det borde DN och andra tidningar göra mycket oftare eftersom alla svenskar borde påminnas om hur nära oss det existerar en diktatur. Hur nära oss ett land ligger där människor verkar under helt andra förutsättningar än dem vi lever under.

Kanske än färre skulle rösta på ett parti som Sverigedemokraterna som vill se vårt land ha stängda gränser och inget samarbete med omvärlden vad gäller miljö- och klimatfrågor, brottsbekämpning och säkerhetsfrågor om fler rapporter kom från ett land som Vitryssland? Sverigedemokraterna vill dessutom inte att vi alla ska få vara oss själva utan vurmar för något de kallar "det äkta svenska" som jag aldrig riktigt kunna klura ut vad det egentligen är.

Hoppas att folket orkar stå emot Lukashenko, hur hårdhänt han än blir mot sina medborgare. Och det är ju lätt för mig att säga...

New York har röstat igenom en ny äktenskapslag, nu får gaypar gifta sig, äntligen! Hurra för New York!

Själv lade jag för en stund sedan ut bilder på Erstaviken 1. Igår i ösregn och hagel 2. Idag i solsken. Under tiden så började det nu ösregna igen. Raskt ut och slita in dynor, tidningar och böcker ur vätan. Det går inte att lita på vare sig vädret eller socialdemokraterna i dessa tider. Not good at all!

Snart midsommarafton - vart tog juni vägen?

2011-06-21T15:02:00.000+02:00

I tisdags var det som vanligt partigrupp på eftermiddagen och sedan susade jag ut till Villa Bonnier där en delegation Indier skulle få äta middag med representanter för alla partier. Vi samlades i nedervåningen där gästboken ligger. Magnifik konst på väggarna och vackra möbler ger en Inbjudande atmosfär. Bubbel serverades medan alla inbjudna droppade in och hälsningsfraser sades. Sedan var det dags att gå till bords.

Jag hade en indisk parlamentariker till vänster och Indiens ambassadör till höger. Snett emot mig satt en annan indisk parlamentariker som var klädd mer traditionsenligt, de flesta andra hade kostym. Precis när Per Westerberg skulle börja välkomsttala rapade den traditionsenlige ganska ljudligt och lite makligt. Hans bordsdam från moderaterna och jag tittade över bordet på varandra och bet oss i läpparna för att inte börja fnissa.

Den kvinnliga indiske talmannen ställde sig upp i sin fantastiska sari, sitt vackra mörka hår i en uppsättning i nacken och sin röda prick i pannan och med ett litet block i handen. Sedan började hon tala till oss med mycket mild stämma, samtidigt som hon vände blad i sitt lilla manuskript, om vilken ära det var att få komma till oss och hur tacksamma delegationen var och så vidare med alla de krusiduller som man kan förknippa med diplomatins språk. Jag slogs av denna mildhet och tänkte att: Hur får hon pondus genom detta försynta sätt? Det skulle aldrig fungera här i Sverige.

Sedan fick vi förrätt och jag konverserade och ställde frågor, först till min bordsherre men sedan mest med ambassadören som var en äldre herre (bara lite äldre än jag, får medges, man får helt enkelt acceptera fakta, jag ÄR inte purung längre) och som var ytterst älskvärd. Jag frågade om alla möjliga saker om Indien men också om hur han och hans familj upplever Sverige, han har bara varit här i nio månader. Han berättade om hur han rest land och rike runt, hur han redan hade varit i gruvorna i Kiruna och i södra Sverige på denna korta tid.

Middagen avslutades med bland annat jordgubbar till efterrätt och min bordsherre sa att man exporterar jordgubbar från hans del av Indien. Jag sa: ”But you have many other exotic fruits in your country” precis i en sådan stund när ALLA vid bordet slutade sorla. Det verkade uppstå en förbluffad tystnad vid detta mitt konstaterande men sedan började alla genast prata igen. Märkligt.

Vi fick kaffe i mottagningssalen och sedan gick jag därifrån efter att ha tagit farväl med dem som hör kutymen till. Utanför stod flera polisbilar, två säkerhetspoliser stod och småpratade vid Villa Bonniers grindar. Jag sa: ”Och här står ni och skvallrar! De kommer snart.” Jahapp, svarade de och log.
Längre bort sa jag till en polisman som satt i sista polisbilen: ”Vilket uppbåd!” Han svarade: ”Det kallas eskort” med ett snett leende.
Det var lite trafik på Strandvägen så jag var hemma snabbt.

I onsdags var det partiledardebatt. Juholt är inte kul. Jag kan inte förstå vad det ska bli av detta för socialdemokraterna.

Sedan hade Barngruppen och Gruppen mot hedersvåld och förtryck, där jag är med i båda, tillsammans med Rädda barnen ett seminarium om tvångsgifte mellan ett och halvfyra. Efter dragningar av en kvinna från Nyamkos departement som var superduktig, en väldigt bra man från Ungdomsstyrelsen och en kvinna som nu arbetar på Stockholms kvinnojourer med stor erfarenhet satt vi i en panel och skulle berätta vad vi tyckte. Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Folkpartiet och Moderaterna var representerade. Det blev ett bra seminarium. Samma dag fanns en artikel om ämnet i DN och dagen innan hade Sabuni och Bildt en artikel i Aftonbladet om hur ambassaderna ska hantera personer som behöver hjälp i frågan utomlands. Tajmingen kunde inte ha varit bättre.

På kvällen kom ett gäng alliansen i kulturutskottet ut och hälsade på hos mig på Tyresö. Vi åt och drack och en av killarna som är så duktig på att spela gitarr (som jag hade tagit fram) och sjunga underhöll oss där vi satt på altanen med filtar på oss eftersom det var ganska kallt. Det blev en trevlig afton.

På onsdagen var det också en artikel i Svenska dagbladet: SD:s språkbruk har spritt sig till riksdagen. En stor bild från plenum där jag skymtar (så fet jag såg ut) och en listning på namn på ledamöter och eventuella ministrar som ”anammat” Sverigedemokraternas språkbruk. Jag blir faktisk ganska upprörd. Jag har aldrig i hela mitt liv brukat ordet massinvandring. Jag tycker inte att det förekommer massinvandring till Sverige. Men om någon i plenum säger att det existerar så måste man bemöta det. Man kan väl inte åsyfta något och argumentera emot det om man inte använder det ord som beskriver en företeelse som motparten hävdar finns i samhället? Jag sade vid något tillfälle att skolor som har problem med att elever inte når målen inte beror på någon ”massinvandring”. För det är vad som påstods av Sverigedemokraterna en stund innan. Ska man säga: ”Jag anser inte att problemen med svensk skola beror på xxx, har ingen lust att ta m-ordet i min mun”? Vad ville Svenska Dagbladet egentligen uppnå med artikeln? Hur menar tidningen att vi ska argumentera?
Så om en företeelse som Norrbotniabanan kommit in i riksdagens språkbruk (döööh) så är det ett utslag av att Norrlänningarnas språkbruk kommit in i riksdagen? Eller sexköpslagen, är det feministernas språkbruk? Ja, bevare oss väl för att vi har ord över huvudtaget att kommunicera med.

På torsdagen var det kaffe och tårta på kulturutskottets kansli eftersom det var sista utskottet inför sommaren.
På kvällen var det budgetfullmäktige i Tyresö. Det gick bra men det är väldigt mycket barnfattigdom just nu enligt oppositionen…

På fredagen var det debatt om Libyeninsatsen och sedan votering. Efter lunch träffades fem av åtta av oss kvinnor som gick ledarskapsutvecklingskurs 2008. Vi försöker hålla kontakten och varandra ajour så gott det går med allas bystfulla scheman.

I lördags fick jag äran att viga en klasskamrat från nittiotalets mediestudier, det skedde vid stora eken i slottsparken. Paret var så vackert och deras tre barn så söta.

I söndags öste regnet när jag körde min älskade Sofia till sin Umeå-bussen. Sedan träffade jag en partivän och hans lilla tre-åriga dotter på Kulturhuset och lunchade. Han skulle ha kommit ut och hälsat på hos mig på Tyresö med hela sin familj men vi sköt upp det till en dag med bättre väder.

Igår visade jag en partivän och hennes tre väninnor runt på riksdagen. På kvällen hade vi avslutning inför sommaren hos Tyresö kommunförenings ordförande och hans fru. De bor så vackert med utsikt över Erstaviken, precis som jag, men deras hus är otroligt välplanerat och fint. Det var en mycket trevlig afton och värdparet hade gjort jättegod mat och min favorittårta som görs av lite sega tunna marängbottnar och så har man bär och grädde: MUMS!

Fattar inte att det snart är midsommarafton, hur gick det till?

Falun och Köpenhamn - musik på olika sätt.

2011-06-13T15:25:00.003+02:00

Vitryssland har problem med att betala sina elskulder. Den 19 juni ska återbetalning ske. Om det inte händer kommer det att bli ett större tryck på Lukashenkos styre. Frågan är vad konsekvenserna för landets invånare blir. Kommer medborgarna i högre utsträckning visa sitt missnöje och kommer Lukashenko i så fall att bli ännu mer uppbunden mot Ryssland?

På P1 igår kommenterade en brittisk kriminolog och före detta brottsutredare den svenska uppklarningsstatistiken för inbrott som ju är på blott fyra procent. Han skrattade misstroget i radioutsändningen och sa att det var en helt oacceptabel siffra (i Storbritannien är siffran drygt 16 procent) och att en polischefs jobb skulle hänga mycket löst om man uppvisade sådana siffror i hans land. I programmet jämförde man hur arbetet utförs i England och Sverige och det kändes som att vi har en poliskår med ett arbetssätt som är synnerligen oprofessionellt. Det ÄR helt enkelt inte acceptabelt.

Förra helgen var jag i Falun för att bevista ESTA-konferensen. Det är en kongress som sker i olika länder med stråkpedagoger och stråkmusiker från hela Europa. I år hade turen kommit till Sverige som värdland. Jag skulle få äran att sitta med i det för konferensen avslutande panelsamtalet, som företrädare för alliansen i Kulturutskottet. Med var också en socialdemokrat från samma utskott. I panelen fanns kunniga personer från olika sfärer inom musik och vårt samtal skulle handla om kulturskolans framtid i Sverige. Det blev ett mycket trevligt utbyte mellan panelen och publiken. Trots att det finns en stor oro för hur verkligheten har utvecklats och ser ut just nu så avslutades det hela med hoppingivande tankar inför framtiden. En öppen kommunikation med oss politiker uppskattades och förväntades hädanefter.

På partigruppen på tisdagen ställde jag frågan om hur vi ska ställa oss från partiets sida inför Tysklands avveckling av sin kärnkraft. Det blev en diskussion som kommer att fortsätta. På onsdagen höll jag ett anförande om kulturarvet i debatten om samma ämne.

På kvällen var vi på Carlhälls gård på Långholmen och hade avslutande vårfest för riksdagsgruppen och personal. Det var suveränt god mat och trevligt. Eftersom jag skulle upp sex nästa morgon för att jag skulle vara på talmannens referensgrupp om jämställdhet redan klockan åtta på riksdagen så gick jag hem bland de första.

Efter mötet med talmansgruppen så hade vi Öppen utfrågning om barns rätt till kultur i 1:a kammarssalen. Det var intressant med olika företrädare med olika infallsvinklar och blev bra frågor. Fredrik Malm och jag hade ansvar för frågestunden med ministrarna samma dag klockan två. Jag ställde en fråga om våldsutsatta kvinnor till Nyamko eftersom det är ett lagförändringsförslag på gång. Sedan hade Pridegruppen möte och vi planerade allt som har med Prideveckan att göra, utsmyckning av lastbilen, budskap på banderoller, parken, seminarier med mera. Jag lämnade gruppen innan vi var klara eftersom jag skulle till min väninnas dotters studentfest.

Nästa dag åkte jag med Henrik till Köpenhamn. Jag skulle få se Turandot på den fina operan där. Vädret var fantastiskt, vi hann med stadens finaste sushiställe, flanerande på Ströget, smörrebrödsinmundigande, operan och Glyptoteket. Tryckte i mig olika smörrebröd vid sen lunch och dessutom några snapsar som var lokalens eget kryddade.

Operahuset är mycket spektakulärt och personligen tycker jag att det är snyggare än Oslooperan. Man kan åka dit med skyttelfärjor från andra sidan vattnet som tar cirka tre minuter. Föreställningen var underbar.
När det gäller finansiering av viktiga kulturella byggnader så har Maersk byggt operahuset. Carlsberg håller tydligen igång Glyptoteket som har en otroligt fin samling skulpturer. (Just nu pågår också en utställning om Kleopatra.) Vad är det med oss här i Sverige? Det borde vara OK att privata näringslivet stöder kulturen på olika sätt. Och nog borde det kunna vara avdragsgillt i någon mån? Precis som stöd till ideella sektorn… Det lär vara mer vanligt i framtiden i takt med att det blir mindre resurser i den offentliga sektorn.

Imorgon kommer Sofialej på väg från Göteborg upp till Umeå. Jag vet inte hur länge hon stannar men det är alltid lika underbart att få ha henne hemma en stund. Emilie kom hem från sin Italienresa glad och extremt solbränd. Sara har hjälpt mig med att ta hand om hundarna hela tiden när jag reser och hon rensar dessutom massor i stenpartiet och rabatten framför huset som varit helt igengrott. Mina små, små flickor är nu vackra, kompetenta vuxna kvinnor som jag känner stor ödmjukhet inför. Jag är sååååå stolt!

Ödmjuka ministrar från Kenya

2011-06-02T10:41:00.010+02:00

I torsdags hade riksdagen besök från Kenya, ett antal ledamöter, en vice talman och några ministrar. Vi träffades i talmannens konferensrum, jag, en kvinna från centerpartiet och en av våra kvinnliga vice talmän från socialdemokraterna. Alla presenterade sig och det var intressant att notera hur de kenyanska kvinnorna (som ingår i ett svenskt utbyte om kvinnligt ledarskap) presenterade sig som ledamöter i parlamentet men inte att de var ministrar (om de var det) eller som någon, professor. Istället fick den som satt efter i tur säga till om detta. ödmjukheten finns kvar starkare i deras system, tack och lov hade det inte hänt om det hade varit en svensk grupp av kvinnliga politiker där ministrar ingick.

På fredagen samlades kommunerna i hela länets gruppledare i kommunfullmäktiegrupperna för folkpartiet på riksdagen. Jag var och tog emot och hälsade välkomna. På söndagen tog Olle ut sin kusin och ryckte strömming som vi sedan tillagade så pinfärska så att de krökte sig när jag stekte dem. Det var mycket gott, som alltid.

På måndagen fick jag komma och hälsa på till Folkpartiet i Haninge kommunföreningsstyrelse och berätta om arbetet på riksdagen. Det var väldigt roligt och det var en mycket intresserad grupp folkpartister som ställde frågor och kom med synpunkter.

På tisdagen hade den tvärpolitiska gruppen för Vitryssland sitt första möte denna mandatperiod efter att det varit årsmöte. Vi enades om att försöka få hit svenske ambassadören från Minsk om några veckor för ett frukostseminarium. Situationen i Belarus är prekär, ekonomin i landet usel. Sanktioner från EU är att vänta. Frågan är varthän sådana sanktioner leder. Det finns en lista på vitryssar som inte får resa in i EU, bland andra vitryska valnämndens ordförande som tydligen inte är en särskilt trevlig person. Listan har blivit längre med tiden, från att först bara inbegripit Lukashenko och hans närmaste medarbetare till fler andra i demokratisammanhang nyckelpersoner. Min alliansvän i moderaterna har nu blivit stoppad två gånger från att resa in i Belarus på bara några månaders tid så det är uppenbart att det även existerar en Vitrysk lista på "busar" från EU-länder också.

Andrew Mitchell, brittiske ambassadören i Sverige, hade farvälparty i tisdags och öppet hus. Han ska börja arbeta med London OS. Han är en mycket älskvärd och charmerande diplomat och jag önskar honom lycka till. Det är ett nöje att lyssna på honom och han har alla de bästa kvaliteter som en engelsk diplomat kan ha när det är som absolut bäst. Mina landsmän kan verkligen vara mycket socialt intelligenta när allt stämmer. Diplomati är en stor nypa smidighet och lyhördhet förutom förmågan att läsa politiska situationer i allmänhet.

Jag kom till ambassaden två timmar efter det att man startat open house eftersom vår partigrupp också startade 16.00. Vid det laget hade alltså ambassadören och hans fru stått vid ingången i två timmar och hälsat välkomna. Andrew själv var lika vänlig som vanligt och såg inte nämvärt sliten ut. Men hans fru såg lite mer sammanbiten ut. Jag kunde riktigt se hur hon önskade att den sista timmen skulle flyga så att hon kunde få göra något annat. Man gick fram på en röd matta till paret, jag sa mina fraser om vilken fantastisk ambassadör jag tycker att han är och önskade dem lycka till. Sedan gick jag in till eventet där det kryllade av höga potentater, bland annat Carl Bildt som jag log emot (i en naiv förhoppning om att han skulle känna igen mig från plenum) men han rynkade nästan pannan mot mig, stackarn, han trodde kanske att jag skulle vilja prata med honom...

Inga andra partivänner var där som jag kunde se, inga riksdagsledamöter heller. Det serverades en av mina älsklingsdrycker, Pimm's, som jag ju inte drack eftersom jag körde bil, och små snittar. Jag tog en snitt som inte var så god, dessvärre, och tryckte in den hel i munnen. Drack några klunkar alkoholfritt som jag inte kunde identifiera, lemonad kanske?

Gick två varv och märkte att en annan person också var lite vilsen, en ensam ung kvinna i fin grön klänning. Jag gick fram till henne och presenterade mig och frågade om hon inte heller kände någon. Hon svarade på bruten engelska att hon inte gjorde det. Jag småpratade artigt med henne och fick veta att hon arbetade på Makedoniska ambassaden och bara varit i Sverige i tre månader. Det slutade med att jag fick hennes visitkort eftersom jag förstås lämnat väska och allt i bilen, så att hon skulle kunna få komma på besök på riksdagen om hon ville. Det verkade göra henne glad. Smet ut efter bara femton minuter och hoppades att ambassadörsparet inte såg det, de var involverade i samtal med någon nykommen gäst. Jag kände mig som en proffsminglare trots allt. Alla möten som resulterar i utbyte av visitkort är lyckade!

På onsdagen hade vi frukostseminarium om Hedershus i Stockholm där bland andra Per Unckel var med. Detta gjordes genom Talmannens referensgrupp för jämställdhet som jag är med i samt Riksdagens grupp mot hedersrelaterat förtryck och våld där jag också är med plus riksdagens mansnätverk (där jag inte är med).

Voteringen på eftermiddagen där alliansen hade reservationer på två punkter i arbetsmarknadsutskottet betänkande om arbetslöshetsförsäkringen slutade med förlust med mycket små marginaler. Inte bra alls. För övrigt en ovanligt lång votering.

Nu är det helg, Sara ska komma hit och vara med mig och sedan ta hand om hundarna när jag åker till Dalarna för att vara med på ett panelsamtal om kulturskolan.

Emilie kommer hem från Italien på lördag. Sofia kommer snart hit för sommaruppehåll. Allt rullar på.

Upprymd av rymden och reflektioner om korsordens utveckling

2011-05-19T11:59:00.004+02:00

I torsdags förra veckan var vi på studiebesök på Operan. Vi togs emot av den tekniske chefen på stället som visade runt i rasande fart. Scenen sluttar med 4 centimeter per meter och det ser man ju inte som publik. Föreställ er att dansa i ständigt motlut, vilken kondition dansarna måste ha! (Tänkte på det när jag såg Black swan, en film om balett, på bio igår, den var väldigt bra men lite läskig. Självskadebeteende och perfektionskrav som är många unga människors verklighet, det skär i mitt hjärta när jag tänker på det.)

Orsaken till denna lutning är att man byggde så för det visuella och akustiken. Allt för publiken! Operan är oerhört vacker, det vet nog de flesta. När man kommer in bakom kulisserna inser man än mer hur gammal byggnaden är och vilken svår arbetsplats att vara på. De stora fonderna som man har i varje föreställning hängandes som hör till dekoren är mycket otympliga och förvaras vid sidan av scenen i ett stort lager som sträcker sig från botten av byggnaden ända upp till husets hela höjd. Där ligger de alla ihoprullade på stora träarmar som är desamma sedan byggnaden uppfördes. Dessa tas ut med mankraft på scenen. Ett höj- och sänkbart "golv" i lagret gör att man kan nå alla "hyllplan".

Vi var många utskottsledamöter som spatserade omkring i de trånga korridorerna, trapporna och prången som finns i operan. Vi fick följa med upp till vindsvåningen där kostymtillverkningen sker, det var mycket fascinerande. Vi fick se kommande uppsättningars olika fina dräkter som hade en del klara plagg och en del höll på att sys. Vi fick se kostymer som fortfarande används som syddes till produktioner på femtiotalet, tala om kvalitet! Jag ställde frågan om hur man tvättar allt. Det finns förstås ett eget tvätteri på operan men en del dräkter tål inte tvätt. Förr lät man dem vara otvättade (usch) men nu har man ett ozonskåp som tydligen är en finländsk uppfinning och när man hänger in plaggen där så försvinner alla kroppsodörer...

Det var roligt att få höra och se hur man arbetar på operan.

Fick min nya iPhone precis en stund innan voteringen samma dag, har haft helgen på mig att försöka vänja mig vid den. Den verkar väldigt behaglig.

I tisdags hade vi ett längre partigruppsmöte än vanligt och fick en dragning från Riksidrottsförbundet om hur man hanterar sexuella trakasserier och liknande i sina verksamheter. Detta är än mer aktuellt på grund av Patrik Sjöbergs bok som nyligen givits ut.

När resten av mina vänner i riksdagsgruppen gick iväg och åt middag tillsammans i Gamla stan stannade jag kvar för att ta emot ett gäng från Rotaryföreningen på Fryshuset. De fick komma till vårt klubbrum där jag berättade om riksdagsarbetet och sedan fick de en visning av riksdagens byggnader. Det var en mycket trevlig grupp människor och det blev livliga diskussioner främst och barns och ungdomars villkor.

Igår hade vi i tvärparlamentariska gruppen mot hedersförtryck möte och pratade ihop oss om ett seminarium som ska ske i mitten på juni tillsammans med barngruppen där jag också är med. Vi talade lite om Almedalen också, kanske blir det ett seminarium även där. Viktiga frågor.

Inför arbetet med ett nytt partiprogram sitter jag med i gruppen som ska jobba med kulturfrågor. Vi hade ett första möte där vi arbetade i fyra timmar på att prata ihop oss om innehåll och ansats. Olle Wästberg var med som gäst under halva tiden. Han ska dock sedan inte ingå i gruppen.

I veckan här tidigare började jag fundera på hur korsorden måtte ha förändrats under flera decennier, de har blivit lättare och det måste ju bero på att människor blir mindre och mindre allmänbildade för varje generation. Jag tycker att man borde forska på det och jämföra "deklinationen" av korsordens utmaningsgrad under tid. Denna fundering dryftade jag i gruppen. Min viceordförande i Kulturutskottet, Christer Nylander, sa genast att det borde väl bero på att JAG, Anna, har utvecklats en del under dessa årtionden sedan jag började lösa korsord. Olle W tyckte däremot att det lät lite intressant: Skriv om det! uppmanade han.
:-) Nu gjorde jag det även om jag tror att han menade att jag skulle försöka få in mina tankar i någon tidning.

Imorse presenterades en rymdagenda på ett frukostmöte som sammanställts av företag, institut samt universitet och högskola som verkar inom den svenska rymdsektorn. Intressant! Fler borde vara insatta i vikten av att vi har en bra strategi när det gäller rymden. Satellitteknik distribuerar TV- och radiokanaler, webbsidor och annan kommunikation i enorm omfattning. Man följer förändringar i skogsbruk, miljö, naturskydd, jordbruk och bebyggelse med hjälp av satellitbilder. Man gör pålitliga väderprognoser till nytta för befolkningen och helt vitalt till exempel för flygbranschen.

Man utför medicinska experiment och man använder data från satelliter inom säkerhetsarbete, krishantering och vid naturkatastrofer. Man följer förändringar i hav som exempelvis oljeutsläpp och fiske och på land där man kan läsa av förändringar i vattendrag och sjöar för att ha koll på klimatförändringen. Man läser av atmosfären på olika sätt för att lära sig om utsläpp och miljöförstöring.

När man forskar i metallurgi som ska användas i rymden så kan man dra nytta av resultaten i framställningen av fordon på jorden.

Jag är ärligt talat helt upprymd över hur mycket rymden betyder för svensk forskning, innovation och framförhållning i klimatfrågan!

Sara har varit sjuk och åkte till akuten på Karolinska. Hur de behandlade henne där får håret att krulla sig på huvudet på mig. Hon hade så ont i magen att hon inte kunde gå. Hon satte sig på golvet i väntrummet för att det inte fanns stolar. En patient hjälpte till att få fram en stol! När hon skulle gå in till doktorn kunde hon ju knappt gå och en annan patient ropade: Va fasen håller ni på med, få fram en rullstol!

Jag brukar oftast försvara sjukvården, men det är ju inte bara mina döttrar jag fått höra hårresande historier ifrån. Av någon anledning förväntade jag mig mer av Karolinska, vet faktiskt inte varför. Men jag blev mäkta besviken när jag fick höra Saras berättelse.

Emilie är i Toscana och det hon berättar är desto trevligare: Underbar utsikt, sol, värme och hon förlänger sin vistelse i Italien tio dagar för att ta sig hem med bil istället. Wow!

Jag önskar verkligen att det kunde bli lite varmare, jag är så hjärtligt trött på kylslaget väder. Väderprognoserna vi får från dessa magnifika satelliter däruppe i den höga rymden, de verkar förutspå bättre väder till helgen. Hoppas!

Kiruna, Esrange och lite till...

2011-05-11T20:20:00.003+02:00

I söndags eftermiddag åkte jag upp till Kiruna med ett antal andra riksdagsledamöter i rymdgruppen där jag är med, för att besöka Kiruna och Esrange. Vi kom fram till ett stort område med olika byggnader som används till olika ändamål, till exempel ett boende med matsal för forskare och tekniker när de håller på att utföra olika experiment, stora hangarer som används till ballonguppsläppen, en bunker som används till dem som sköter uppskjutningarna av raketer, kontorshus där all monitorering av satelliterna sker, byggnader för bygge av experimenten eller de så kallade nyttolasterna.

Vi fick sova över på plats och nästa morgon fick vi föredrag om all verksamhet som försiggår på Esrange av före detta Rymdbolaget som numera heter Swedish Space Center, SSC, som grundades 1972. Det utförs massor med mycket intressanta experiment som stamcellsforskning och cancerforskning i tyngdlöshet.

Ett gäng japaner hade arbetat länge med förberedelser att kolla överljudsfart därför att de vill bygga överljudsplan för passagerare. Deras experiment gick ut på att man tog upp en droppkropp, en raket som naturligtvis inte är bestyckad med något annat än avläsningsinstrument, med nosen neråt, till tre kilometer höjd. Därefter släpptes den ner och när den nått marken, väldigt långt ner eftersom det blir med stor kraft den går ner med nosen i jorden, så bärgas den och man tar ut mätinstrumenten och läser av resultatet. Japanerna var väldigt nöjda, allt hade gått efter beräkningarna.

I sommar kommer man släppa upp en ballong på 1 200 000 kubik, storlek två stycken Globen, som ska flyga högt upp i skyn för att göra mätningar.
Normala storlekar på ballonger brukar vara 35 000 till 400 000 kubik.
Man gör uppskjutningar av något som man kallar sondraketer, det är raketer som skjuts upp i rymden och tas tillbaka under en mycket begränsad tid, sex eller tretton minuter, för att få möjlighet att utföra experiment i tyngdlöshet. Allt styrs från marken.

Dessa experiment kräver lång tids planering och tester på marken innan man skjuter upp. Det kan handla om att man ska röntga och ha värmeexperiment och det måste fungera på marken utan glitchar innan man utför det reella experimentet som är oerhört kostsamt.

Satelliterna finns i rymden av olika orsaker men främst för att överföra data och kommunikation. Esrange har cirka 130 satellitpassager varje dag som personal följer och läser av hela tiden för att kolla att de mår bra och att inga fel har uppstått med deras funktion. Sedan finns det också antenner som olika intressenter avtalar med Esrange om att få ha placerade på Esranges område för ta hand om kommunikationen och skicka vidare eller också sköta helt och hållet.Det var mycket intressant att få besöka Esrange.

Efter det åkte vi till Institutet för Rymdfysik i Kiruna. Sedan var det dags med Kiruna stadshus, en byggnad från sextiotalet som vissa grupperingar på allvar tycker ska flyttas med hela sin huskropp dit där man slutligen bestämmer sig för att hamna med staden. Visserligen en pampig byggnation men hopplöst otidsenlig och inte särskilt människovänlig. Vi fick höra om hur man tänker med Kirunas väg till att flytta till ett annat ställe som borde vara långsiktigt och hållbart.

Dagen avslutades med möte med LKAB som kommer att behöva anställa tolvhundra människor de närmast kommande åren. Vi fick höra en del om de förhandlingar som pågått med Kiruna Kommun och om malmnäringen. Allt som allt var detta en enormt spännande och intressant studieresa. Kiruna är ju en spektakulär stad med sina platåer och synbara spår efter gruvdrift och i bakgrunden hägrar Kebnekajse. Det som var lite jobbigt var att planet nästa morgon gick 05.50 från flygplatsen! Annars var allt suveränt.

Igår flög vi alltså till Arlanda för att gå direkt till arbetet. På kvällen var en annan riksdagsgrupp, parlamentariska Svensk-Schweiziska gruppen på besök hos Schweiz ambassadör på residenset ute i Djursholm. Vi bjöds på information om Schweiz historia av en älskvärd ambassadör och sedan fick vi raclette, den speciella ost som man smälter och äter med bland annat cornichons och syltlök, det var ljuvligt! Vi hade så trevligt.

Imorse fick vi en dragning om folkbildningen och riksrevisionens rapport. Därefter möte om utredningen om Public service och därefter workshop om museernas, bibliotekens, riksantikvariets och riksarkivets IT-utveckling.

Efter voteringen skulle jag ha varit på talmannens jämställdhetsgrupp på möte men glömde av någon anledning bort det. Det kan ha berott på att man blir ganska trött av att vara igång i tjugotvå timmar dagen innan och sedan inte hinna sova igen det.
Tja, lite svinn får man räkna med :-) Har nu nätkollat/lyssnat på debatten på kulturhuset om skolan. Samma ältande om samma saker, väldigt mycket snack. Skulle vara kul att få se om verkstaden fungerar.

Tyresö ligger fjärde i topp i landet med bra äldreomsorg. Det är så glädjande!

Varning för bilköer!

2011-05-07T22:05:00.004+02:00

Vecka 17 var en vecka som flög förbi med bland annat familjen på annandags påskmingel, avslutningsmiddag med Vårljus styrelse i vilken jag suttit i fyra år, seminarium om Romska frågor (sitter med i nätverket) som Roger Haddad hade ordnat väldigt bra, Stockholmssoppan där jag var inbjudande riksdagsledamot samt möte för spelgruppen i Kulturutskottet där jag ingår.

Valborgshelgen kom och gick och sedan var det måndag med dystert och kallt väder vilket passade: Vi var på svärmor Barbros begravning på Trons kapell på vackra Skogskyrkogården. Det var en fint ordnad ceremoni och en mycket bra förrättare. Olle höll ett fint tal. Det var så sorgligt.

I tisdags hade Kultur och hälsa ett mycket bra seminarium, sitter med i det nätverket också. Folkpartiet ordnade ett seminarium om läktarvåld som jag tyckte var oerhört intressant.

I torsdags var alliansen i Kulturutskottet på studieresa till Skövde, Skara och Mariestad. Vi hälsade på handbollsföreningarna i Skövde. Vi åt lunch på Jula Hotell och konferenscenter där väggarna är fullbehängda med äkta Zorn, Liljefors och Larsson. Det var helt overkligt! Sveriges största privata samling Zorn.

Vi besökte gamla biblioteket i Skara där Västgötalagen finns inlånad från Kungliga biblioteket, Sveriges äldsta lagbok, skrevs cirka 1220 och denna version var från 1290, ett enda exemplar.

Sedan tog vi en sväng till Västergötlands museum.
Slutligen till Mariestad där Göteborgs universitet har ett Hantverkslaboratorium där man till exempel har utbildningar för konservatorer. Man lär ut hur man ska bygga stickspåntak på rätt sätt så att de håller flera decennier och hur man ska blanda väggkalkning på rätt sätt så att det inte möglar eller förstörs. Gamla kulturbyggnader som kyrkor som ska restaureras behöver människor som kan sitt hantverk där inte gamla metoder glömts bort.

En mycket trevlig och intressant dag och på hemvägen var tåget bara fyrtiofem minuter försenat till Stockholms central denna gång… :-)

Igår var jag och Margareta Ternstedt på besök på Tyresö gymnasium för att höra hur det har gått med deras lärlingsutbildningar. Dessa har de på handel och media och det har slagit mycket väl ut. Det var ett riktigt positivt besök där det kunde konstateras att alla som går lärling kommer att få arbete när de är klara.

Idag åkte jag, Sofia och Emilie till Kulturhuset där Sofias bok fanns med hennes förlag på Seriemässan. Sedan åkte jag och Emilie till Waldemarsudde för att gå på invigningen av Lars Wallins utställning ”Fashion stories”. Emilie har ju gjort illustrationer till Wallin när hon gick sitt andra år på Beckmans. En av klänningarna som hon hade med i sina illustrationer var med på utställningen.

Vi var allt som allt på Waldemarsudde tre kvart. Sedan gick vi till bilen för att köra till city igen. Det var kö utanför. Bilkö. Stillastående. Efter en timme hade vi kommit trettio meter! Det var helt makalöst! Det tog oss nästan tre timmar att åka från Waldemarsudde till brofästet vid Strandvägen. Fy fasen! Ringde till polisen för att kolla vad som hade hänt. Deras svar var att Gröna Lund hade öppnat. Drar mig för att åka till Djurgården på ett tag.

Usama är död.

Min älskade svärmor Barbro

2011-04-22T08:57:00.003+02:00

Min lilla älskade svärmor har gått bort. Hon fick en stroke 1997 och blev halvsidesförlamad. Min svärfar Gunnar har sedan dess, med stöd av hemstjänsten, skött om henne dag och natt. Hon blev åttiotre år gammal.

När jag träffade Olles föräldrar hösten 1983 så slogs jag av hur fantastiska de var och så roliga att umgås med. Jag kände genast att jag hade velat ha precis sådana föräldrar! Mina egna föräldrar gav jag inte mycket för vid den tiden, det var orättvisa jämförelser jag gjorde då, och med tiden blev min bild av dessa båda par förstås mer balanserad.

Barbro var en mycket skärpt och rolig person och jag har skrattat mycket med henne. Hon fick mig att känna mig välkommen och som en dotter i familjen Karlström. Så många somrar vi tillbringat ute på Olles föräldrars sommarställe på Tyresöhalvön när barnen var små. Så många högtider och middagar vi fått tillsammans.

När det hade brunnit i vårt hus den svinkalla vintern januari 1987, när jag var höggravid med Emilie, fick vi bo med svärföräldrarna i deras lägenhet på Frejgatan inne i stan. Vårt hus gick inte att bo i på evigheter så jag hann föda Emilie och med lilla Sofia 1,5 och en nyfödd fick vi ta över Barbro och Gunnars sovrum och häckade där med blöjbyten och allt som hör till småbarnsföräldrars liv. Olles föräldrar tog emot oss utan några klagomål och med generositet och självklarhet.

Jag är så ledsen över att Barbro är borta.

Så trött!

2011-04-19T10:04:00.002+02:00

För en dryg vecka sedan fick jag äran att representera folkpartiet på en talmansmiddag på Villa Bonnier. Sverige hade besök av Australiens talman och ett antal parlamentariker och senatorer. Det var första gången för mig att se detta fina hus uppfört av Åke Bonnier d.ä och hans hustru 1927. Huset är otroligt vackert, ett museum, med fantastisk inredning och konst. Matsalen där vi åt middagen hade alla väggar bemålade av Isaac Grünewald i blå toner och vår talman inledde måltiden med att berätta att en kvadratmeter av denne konstnär betingar ett pris på tvåhundrafemtiotusen dollar på aktion.

Han berättade också den sorgliga berättelsen om sonen i huset som på grund av ständigt frånvarande jet-set föräldrar fick sin uppfostran av kocken, chauffören och övrig personal i villan och att han aldrig fick ta hem kompisar på grund av den dyrbara inredningen. Denna mörka barndom ledde till att när gossen sedermera ärvde huset lät han skänka det till riksdagens talman och regeringen för representationssyften.

Jag fick en äldre aussie, liberal, vid bordet, han var väldigt trevlig och jag pumpade honom på hur han såg på sitt land och hur han arbetade. Han hade en nationalistisk syn på invandringen och ansåg att det fanns alltför många invandrare som bara kostade pengar. Jag blev lite uppbragt inombords men visade inte det. När jag nystade lite mer i denna hans attityd och ställde frågan om alla de arbetsuppgifter som invandrare utför och hur det skulle se ut i det australiensiska samhället om de inte utförde dessa mindre åtråvärda sysslor så blev han svarslös och skruvade på sig lite.

Han verkade gilla mig och vi pratade och skrattade mycket. Hans valdistrikt sträcker sig tvåhundrafemtio mil och har tre olika klimatzoner! Han tar sig oftast med plan till sina väljare.

Förrförra helgen var det så dags för förbundsårsmötet för Folkpartiet Stockholms länsförbund. Det tyngsta med årsmötet denna gång var att vi tackade av Maria Wallhager efter åtta år som förbundsordförande. Hon har verkligen lyft folkpartiet i denna region. Jag kände mig tung i hjärtat. Men hennes efterträdare är Erik Ullenhag och honom gillar jag skarpt, det ska nog bli bra! Resten av dagen på Bonniercentret ägnades åt det som nu blivit tradition, nämligen Stockholmskonferensen, där alla medlemmar som vill kan mingla, lyssna på partiledaren och andra ministrar samt gå på seminarier. Det blev en bra dag.

Under föregående vecka hade vi första Pridegruppen inför Prideveckan. Det är den grupp som utses av HBT-liberalers styrelse att ratta Prideparaden, seminarierna i Pridehouse och arbetet i Pridepark. Om jag räknat rätt så blir det sjätte året som jag är involverad i detta roliga arbete.

Partigruppen var kort för att sedan övergå i alliansgruppsmöte med Anders Borg som föredrog Vårpropositionen. Inga nyheter: ”Vi ska ha en sund ekonomi när dåliga tider åter slår till”. Jag är dock glad att en slant till tidigareläggning av införande av digitaliseringen av biografer kom till. Jag började tjata redan i oktober om vikten av detta och inte tror jag att det berodde bara på mig, men kanske en smula i alla fall. Dessvärre lyckades jag inte lika bra med scenkonstnärernas pensionsavtal, det verkar råda någon slags förlamning av den frågan som jag inte begriper.

En stor grupp nya medlemmar kom sedan på besök på riksdagen där jag berättade om mitt nya uppdrag i cirka en- och en halv timme, sedan visade jag runt i gamla riksdagen och nya plenum. Det kom flera intressanta frågor och alla verkade uppskatta besöket. Jonas Engström, kanslichef på Stadshuset var också med, det var kul. Vi arbetade så bra ihop inför valet då han var ombud och kampanjledare för bland annat Tyresö kommun. Sedan var han också fantastiskt väl behjälplig inför och under Pride 2010.

I veckan skulle kulturutskottet till Operan på studiebesök – trodde jag! När jag kom till Operans biljettkassa visste ingen någonting. Jag gick ut för att ringa min partivän vice ordförande Christer Nylander när moderaternas gruppledare hastigt kom gående. ”Vi ska till Dramaten.” Jag är så utmattad att jag blir alldeles disträ. Det är inte klokt. Vi fick en mycket bra dragning av Marie-Louise Ekman och hennes personal och sedan middag, därefter föreställning. Jag hade valt Romeo och Julia, eftersom jag hade sett Idlaflickorna med Sif Ruud för länge sedan. Som ni förstår så visste jag vid något skede i detta att det var till Dramaten vi skulle. Men just denna onsdag, denna eftermiddag, så var det som bortblåst. Hjärnans vindlingar förstår jag mig inte alltid på... Romeo och Julia var otroligt bra!

På torsdagen hade vi ett lunchseminarium om radions framtid på folkpartiets kansli. Det var väldigt välbesökt och blev mycket lyckat. Intressant att höra branschfolk från både den kommersiella- och publicservicesfären komma med synpunkter.

På kvällen var det kommunfullmäktige i Tyresö och de taxeförändringar som är tänkta fick återigen (de var återremitterade från förra fullmäktigesammanträdet) oppositionen att ta i med de mest högljudda attacker och med ordval som är ur proportion. Om man skulle samla alla taxehöjningar som görs kontinuerligt i socialdemokratiskt styrda kommuner runt om i landet och läsa upp dem för oppositionen så skulle antagligen inte ens dessa fakta täppa till trutarna på dem. De verkar nästan komma in i ett onåbart tillstånd där inga argument biter och förmodligen är det så en opposition ska vara. Det är bara det att jag inte ännu efter snart elva år i politiken riktigt kan vänja mig vid det.

I Libyen används klusterbomber på den egna befolkningen. Jag kom i diskussion med en lobbyist på Almedalsveckan 2006 och hon gillade inte alls att jag inte gillade att hon försvarade svensk försäljning av dessa vidriga vapen. (Om det nu kan mätas huruvida vapen är mer eller mindre vidriga, men man skulle kunna fundera på om ett vapen är etiskt eller fair play. Ungefär som att jag inte tycker om slagsmål men om det ska slåss så ska inte tre stycken hålla i den fjärde så att den inte har en chans… Går det att förstå min tankegång???)

På mycket kort varsel åkte jag, Nina Lundström och Gunnar Andrén från riksdagen, samt Peter Olevik Dunder och Anita Mikkos från kommunpolitiken till Helsingfors för att vara med i slutspurten på valkampanjandet där. Vi stod vid Svenska Folkpartiets valstuga mitt i Helsingfors och delade ut material och pratade med förbipasserande. Flera som jag ville ge till var skeptiska och frågade vilka som var avsändare och när jag sa Svenska Folkpartiet så svarade de: Nå, men då kan jag ta det!
Minister Thors stod med och vi hade en säkerhetsvakt som kollade läget, det kändes tryggt. Tyvärr var samtalsämnet mest Sannfinländarna och de var också det stora orosämnet. Nu när vi vet valresultatet så känns det förödande. Inget land står förskonat mot dessa populistiska, främlingsfientliga vindar som drar över alla kontinenter. Min magkänsla säger mig att det inte bådar gott, det kan bara bli värre innan (om) det ska bli bättre. Varje parti som kommer in i en riksdag eller ett parlament får en salongsfähighet som är hopplös för oss som försöker visa deras rätta ansikten.

Mina partivänner Peter Kjällkvist och Haralampos Karatzas och några till har skrivit i SvD idag om hur förolämpade de känner sig av hur man beter sig på grekiskt håll inför det faktum att en svensk ung kvinna blivit våldtagen och ger sig för att anmäla den hemska händelsen. Det hedrar dem verkligen!

Tyresö damlag i fotboll slog Örebro med 2-1. Bravo!

Efter det att en pub kastat ut två kyssande män så blev det en stor demonstration i England. Därefter startades en Facebook- grupp med en bild från serien Eastenders med tillika två kyssande män. Den släcktes ut av FB. Jag tycker att FB är censurerande och kränker yttrandefriheten. Det ger mig obehagliga känslor om behovet av bojkottsupprop och annat. Hur påverka en inskränkt organisation från ett inskränkt land? Hart när omöjligt, min röst vore en droppe i havet. NEJ! Så kan jag inte tänka som alltid menat att en droppe urholkar stenen. Ska fundera ut hur man kan göra.

För övrigt är jag så himla trött, det må vara på grund av sommartidsförändringen, pollen, mycket att göra, många känslosamheter. En helt vanlig vår. Och egentligen inte alls.

Det snurrar på!

2011-04-07T07:53:00.006+02:00

Veckorna rullar på med proppfull kalender med möten av de mest skilda slag. Fick besök på riksdagen av en granne som funnits härute sedan jag flyttade till Gamla Tyresö för tjugosju år sedan. Han arbetar med utslussningsboende för människor som suttit i fängelse och ville prata med mig tillsammans med en medarbetare om en del av de villkor som gäller för personer som varit kriminella och som ska försöka börja nya liv. Det var intressant.

Anita Brodén hade ordnat ett mycket bra seminarium om Djurskyddsfrågor och där talades om en ny utredning som snart är klar som hade med alla aspekter, från straffskalor och hur de används till djurskyddsinspektörernas villkor till pälsfarmning och hur man ska lösa det faktum att det inte sköts efter regelverket. Vi fick se bilder från hur man kastrerade kultingar utan bedövning för att deras kött inte ska börja smaka illa när de blir könsmogna och dessutom börjar de slåss och kan skada varandra, vi fick se hur man Halal-slaktar kossor i Belgien genom att ställa djuret i en stor trumma och sedan skära halsen av den utan att först bedöva den medan man vänder på trumman med kossan inuti så att blodet rinner ut. En vidrig och plågsam död som sker kontinuerligt i andra länder. I Sverige är det tack och lov förbjudet med halalslakt eller något slakt utan att först bedöva.

Kulturutskottet har varit och hälsat på hos de tre scenallianserna: Dans- teater och musikallianserna. Dessa bildades med någon tids mellanrum efter varandra för att trygga villkoren för de olika grupperna. Det fungerar tydligen mycket bra och naturligtvis skulle företrädarna för dessa allianser önska få utöka dessa så att fler människor kunde ta del av denna trygghet.

Vi hade en extra votering i fredags då Libyen-frågan skulle beslutas efter debatt i kammaren. Plötsligt började två unga män på åskådarläktaren ropa: Hycklare! Hycklare! Och så vecklade de ut någon banderoll som de lyckats smuggla med sig in. Jag trodde att de var från Libyen och att de därför hade synpunkter. Men Fredrik Malm trodde sig veta att de var från någon rasistisk gruppering.

HBT-liberaler hade konferens på Haga Forum i lördags, gjorde sällskap dit med en partivän som arbetar med Gaypolisen. Haga Forum är väldigt fint, rofyllt och vackert beläget. Jag susade därifrån för att vara med på Riksdagens öppna hus som jag hade lovat tidigare. Före tolv hade det redan börjat strömma in folk. Sedan var det otroligt många människor. Hela plenum var proppfullt. Jag gick runt och pratade med en del och frågade om de hade några frågor. Alla var odelat positiva. Där fanns många turister och de var så imponerade av att vi har ett system i Sverige där vi öppnar på detta sättet. Det var väldigt kul!

Efter ett tag åkte jag till Högdalen där jag hade en vigsel att förrätta. Bruden som var i min ålder var lite nervös men allt gick bra. Efter akten kom någon på att: Jäklar, vi lovade ju pappa att vi skulle ringa honom så att han fick höra! Ni får göra det en gång till! Hm! Nej, så blev det inte. Jag erbjöd mig att ringa och säga att det var väldigt fint, men det tackade systern till bruden nej till, trots att det var hon som utropat att vi skulle ta om...

Hade bilen inlämnad på service och fick köpa nya sommardäck för att ersätta dem som blev stulna bara några dagar efter att jag fått däcken bytta till vinterdäck. Vilka kostnader för fullservice och däck, det är så man baxnar! Någon kommenterade på Facebook att det räcker till många taxiresor under ett år och en massa champagne :-) Att ha bil är att äga ett svart hål, sa någon. Men ack så bekvämt!

Sofia kom till Stockholm denna måndagen, alltid lika mysigt. Hon arbetar träget på med sin masters på Umeå konsthögskola.

Var med Lena Adelson Liljeroth och några till från Kulturutskottet på Fryshuset för att bjudas på "Förorten brinner" som spelades upp av två unga män. Jag blev väldigt upprörd över hur man framställde förorter som bara helveteshålor utan hopp och att politiker inte lyssnar och polisen trycker pistoler mot gamla sjuka kvinnors huvuden. Efter föreställningen som jag tvingade mig att sitta kvar på så skulle det vara frågestund. En kille började orera om att hans spelningar blev stoppade av polisen hela tiden så at than inte fick uttrycka sig och Lena försökte svara men det slutade med att han skrek fuck you och stolpade därifrån. Jag har sagt till dem jag var där med att jag aldrig i hela mitt liv vill se en liknande föreställning. Den var absolut väl framställd och det var bra och suggestiv musik till. Men syftet känns bara som svärtning och vänsterpropaganda och för att åka runt med föreställningen har man fått hundra miljoner från staten! Aiiaaa!

Kulturutskottet har varit på TV4 och fått en rundvisning och dragning av hur de ser på situationen innan man nu ska skriva nya avtal. Jag förstår till viss del deras synpunkter som kommersiellt bolag när de talar om Public service och detta fenomens uppdrag. Vi åt avslutningsvis en fantastiskt god lunch och sedan bar det av tillbaka till riksdagen.

Fick äran att komma på besök hos Folkpartisterna på Norrmalm där jag var i min egenskap av ersättare i kulturutskottet för att ha en diskussion om hur vi ska kunna inlemma mer kultur i skolan. Det var så trevligt och vi höll till i en partiväns mycket vackra lägenhet på Rörstrandsgatan. Ibland vill jag flytta tillbaka till stan!

Ett intressant möte med Liberala seniorer

2011-03-27T18:37:00.004+02:00

Fick äran att komma och tala på Liberala seniorers möte i city i veckan. Det var så roligt eftersom det rör sig om att få möta väldigt erfarna och kunniga folkpartister som är genuint intresserade och som har bra frågor och funderingar. Hadar Cars kom förbi också, det var ett tag sedan vi sågs sist, han är alltid så rar och peppande. Vet inte vad det är med min hjärna, han heter HADAR och inte annat, ändå kallade jag honom Harald en gång på mötet, och nu hade jag gjort det i bloggen, jag blir så TRÖTT!

Tyresö folkpartis kommunförening har haft kickoff-konferens inför den nya mandatperioden på Cinderella fredag till lördag. Det var så välordnat och bra, ett fantastiskt och taggat gäng. Tyvärr blev en av mina partivänner tvärsjuk bara några minuter in på konferensen, han tillbringade sedan resten av resan i sin hytt, magsjuk. Stackarn! Moderaterna i Stockholmstrakten hade också konferens i rummet intill vårt. En riksdagsledamot var med och en kommunpolitiker som jag träffat under åren i Barn-och utbildning från Sollentuna. Lustigt att vi var där samtidigt!

Idag hade vi årsmöte med HBT-liberalerna på klubbrummet på riksdagen, det blev en delvis ny styrelse. Spännande med nya idéer och nya synpunkter. Jag får fortsätta ett år till :-)

"Jungfrutal", riksmöte och lärlingar

2011-03-25T14:47:00.005+01:00

Vecka 11 och 12 har susat förbi. Styrelsemöte i kommunföreningen, förbundsstyrelsemöte, frukostseminarium med talmannens jämställdhetsgrupp om hur media speglar manliga och kvinnliga politiker (intressant och sorgligt, blir förbannad!)

Höll mitt "jungfrutal" i kammaren, det gick bra. Men det blev inte replikskifte! (Jungfrutal kallas det tydligen när en ledamot talar från talarstolen för första gången, jag har hållit mig till att tala några minutrar ibland från min plats eller på frågestunderna)

Riksmöte i Göteborg med massor av olika intressanta seminarier och panelsamtal samt tal av bland andra partiledaren. Åttahundra folkpartister samlade med gott humör och lugn stämning.

Idag har jag varit på studiebesök på Sågbäcksgymnasiet i Huddinge och talat med engagerade lärare och samordnare samt elever om lärlingsutbildningar. En helt enastående verksamhet har byggts upp på detta gymnasium med mycket få avhopp och stolta och nöjda elever som mycket säkert har arbete när de är klara med sina utbildningar. Detta är framtiden för flera av Sveriges ungdomar, en bra framtid anser jag till skillnad från oppositionen som svartmålar och säger att ALLA måste bli och eller vara akademiker...

I helgen blir det lokalföreningens mandperiodskick-off samt HBT-liberalers årsmöte.

En mycket rudimentär sammanfattning av hela två veckor. Men pollenallergin (som jag aldrig vill kännas vid men som pockar på uppmärksamhet meddelst svidande, röda ögon och en enorm lust att lägga sig ner att sova var som helst) gör sig gällande med sin obändiga trötthet.

Snabb inblick av gångna veckor

2011-03-12T09:58:00.007+01:00

Japan Japan Japan. Fruktansvärda scener utspelar sig på våra TV-skärmar. Just nu talas det om Fukushima 1 och befarad härdsmälta. Det i sin tur sätter förstås fokus på kärnkraften.

Juholt Juholt Juholt. Verkar totalt obegripligt för mig att man ska välja en person som inte har särskilt stort stöd i det största partiets riksdagsgrupp. Ett parti på tillbakagång. Vem är deras ”spindoktor” och hur tänker den personen i så fall? Någonstans skrevs det om att han ser ut som en georgisk dragspelare. Tycker nog att det är lite raljant att börja uttala sig om en persons utseende. Ingen kan väl rå för hur man ser ut…

Belarus Belarus Belarus. Vi i Tyresö har haft besök av en grupp av våra vitryska vänner och det var väldigt trevligt och givande. Dessutom hade vi ett seminarium på riksdagen där vi fick höra hur situationen ser ut just nu i Belarus och det är förstås illa. Isolation är inte bra samtidigt som vi fick höra hur viktigt det är att den vitryska befolkningen får arbeta på plats med demokratiarbetet.

Ett besök på justitiedepartementet satte griller i huvudet på mig.

Även ett besök kulturdepartementet gjorde mig konfunderad, men var visserligen trevligare, kulturministern var med och vi fick semlor, alltid ett plus :-)Semlan på kulturdepartementet gjorde att jag fick i mig tre semlor på drygt två timmar, en semla till sen lunch istället för riktig mat, en kultursemla och en partigruppssemla. Urk, semmelchock. Men jag ääääälskar semlor.

Lite mer kultur: Har sett "Kings speech" på bio och varit på Dramaten och sett "Lusthuset". Filmen var mycket bra, jag visste ju att det var en stackars motsträvig person som tog över när Edvard valde Wallis. Lusthuset var intressant, bra dialog om än lite märklig.

Sofia har fått kulturstöd så att hennes bok kommer ut i 290 bibliotek i Sverige och en slant, you go girl!

På frågestunden förra veckan ställde jag frågor om e-krig och vårt utsatta samhälle och samverkan mellan försvarsmakten och det civila samhället till Tolgfors och en sammanfattning på svaret jag fick gick ut på att vi har en minister som har dessa frågor på sitt bord. Han verkade lite irriterad. Helt obegripligt. Detta är en mycket stor fråga och någonstans finns en känsla av att man vill bolla runt detta istället för att ta ett samlat grepp. Verkligheten är redan här, det går inte att skjuta upp och tro att vi ska slippa de enorma problem som kan uppkomma om det inte är samordning som gäller.

Möte med gruppen för kultur och hälsa, förbundsstyrelsemöte, romska nätverket, det är några möten från de gångna veckorna.

Jag har äntligen tagit mig ur dinosauriestadiet och börjat betala räkningar på nätet. Ja, jag vet, i vilken grotta har jag bott? Hade något slags motstånd men det är väldigt praktiskt. Det tog mig alltså massor med år att göra detta, hrmpff! :-)

Har talat på Sergels torg på kvinnodagen i snålblåsten med ganska få åhörare.

Har varit på Huddinges kommunförenings årsmöte och talat och det var mycket trevligt.

Har varit i tingsrätten för att svara på några frågor som härledde från min tid som socialnämndens ordförande. En brukare hade kallat mig som vittne och tyvärr kunde jag inte vara till någon större hjälp. Jag arbetade ju inte som tjänsteman på den tiden så de operativa delarna var jag inte inblandad i.

Under veckan har jag haft en ung man med mig som praktikant som var mycket trevlig och mycket duktig och intresserad. Han kommer att bli något stort, det är jag övertygad om. Vi besökte bland annat riksdagens utredningstjänst som berättade om nya sätt att arbeta och det var ett givande besök även för mig.

Har haft besök av fantastiskt engagerade medborgare/vänner/godemän i Tyresö på riksdagen som jag tycker så mycket om och de berättar alltid saker som är viktiga att få reda på och som man måste arbeta med.

Igår så var jag, Gunnar Andrén och Nina Lundström, vi tre på folkpartiets Stockholms läns riksdagsbänk, på besök i Södertälje hamn och Nynäshamn och Norvik. Det är ett led i att vi vill bilda oss en uppfattning om Sveriges sjöfart och dess framtid som ett oerhört miljövänligt sätt att transportera last och för all del passagerare. Vi fick ta del av många olika tankar och aspekter i denna sfär. Vi fick borda ett fartyg som höll på med på och avlastning av stora containrar, otroligt imponerande, vilken precision som kranförarna måste ha! Hela logistiken i en hamn är fascinerande. Jag lärde mig massor.

Idag försöker jag få ordning på ett kaotiskt hem, en del i min plan att förenkla livet och rensa.

Lyckad konferens, besök till Falköping och utskottresa till Norge

2011-02-26T10:10:00.006+01:00

Vecka 7 rullade på som vanligt med undantag för två saker som inte hör till det vardagliga: På onsdagen hade jag besök av en mycket trevlig ung man (femton år) som praktiserade på stadshuset men som ”lånades ut” till mig en stund på riksdagen. Hans morfar (eller var det farfar?) hade varit tredje vice talman för cirka två decennier sedan och företrädde då folkpartiet. Som vanligt när jag träffar unga personer som är intresserade av politik blev jag imponerad över den insikt och klokskap denne unge man besatt och jag känner att det bådar gott för framtiden. Vi hade några trevliga timmar där vi samtalade om allt möjligt.

På torsdagen kom så den stora dagen när vår konferens ”Frivilligt socialt arbete i fokus” skulle gå av stapeln. Denna har planerats av Ann Näfver i nästan ett års tid. Det blev en helt suverän dag som inleddes med formidable Rikard Wulff: Var man inte begeistrad av honom förut (vilket jag redan var) så blev man det! Han är så vänlig och generös med sitt fina, livserfarna ansikte och varma ögon, sin långa siluett och sin begåvning att fånga och charma publiken. Alla var lyckliga redan i start på grund av honom, han är helt suverän och vi tackar tusenfalt för att han och hans två musikerkollegor Göran Martling och Niklas Sundén kom och sjön och spelade ideellt för oss alla.

Därefter hade vi Erik O Wennerström från UD, Maria Palmer från Väntjänsten, Sylvia Ljungdahl från Tyresö kvinno och tjejjour, Christian Agdur som är chef på operativa avdelningen hos polisen, Jenny Ögren som är volontärsamordnare hos polisen, Björn Fries som är hedersdoktor på Malmö högskola, Nyamko Sabuni som är minister, Lars Svedberg från Ersta Sköndal, Alec Carlberg från Rainbow/Prima och slutligen Amelie Silfverstolpe från Volontärbyrån. Allt klaffade perfekt på grund av Anns strikta och ordningsamma organiserande, alla hade väldigt trevligt och fick stort utbyte av dagen. SVT var där och filmade också. En fantastisk prestation från Anns sida att samordna detta och sätta Tyresö på kartan. Vilken pangdag!

Vecka 8 har gått i resandets tecken. På tisdagen gick jag upp fem för att åka hemifrån sex för att hinna med tåget som gick sju och tio. Skulle få äran att hälsa på mina partivänner i Falköping, åka på företagsbesök och avsluta med att tala på deras årsmöte. Väl på centralen blev tiden uppskjuten en halvtimme och därefter ställdes avgången in helt. Tåget hade inte gått att värma upp på grund av elfel.
Alla uppmanades att gå till servicecentret för ombokning av sina biljetter. Alla stod i kö för att ta kölappar. Det gavs ingen information om att det fanns speciella köer för oss som skulle boka om där vi inte behövde kölappar. Inte ens i denna lilla sfär klara man av att organisera. Vad är problemet? Har man bara lyckats anställa människor utan ledarskapsförmåga i hela denna gigantiska organisation? Otroligt!

Fick en av de sista platsbiljetterna till tåget åtta och tio. Stoiskt stod folk och väntade medan den avgångstiden ändrades fyra gånger. Slutligen byttes även spåret där tåget skulle avgå ifrån. Tåget kom iväg fyrtiofem minuter senare än beräknat från spår tolv istället för spår tio.

Mina partivänner var givetvis stressade när de väntade på mig på sitt håll, det fanns en hel del logistik som skulle klaffa där olika människor skulle vara på plats på olika tider för att möta oss. Tågresan visade sig sedan fungera magnifikt trots femtio minuters försening, fina tågvärdar och tågförare!

Framme i Falköping mötte mina kära FP:are med bil och vi åkte direkt till företaget Autokaross i Floby. De startade sin verksamhet för nittio år sedan med tillverkning av träskor. Sedan började man bygga bilhytter och nu bygger man brandbilar. Vi fick följa hela tillverkningskedjan och det var synnerligen intressant. Dessa bilar väger sjutton-arton ton och kostar minst två-tre miljoner beroende på hur de är bestyckade. Väldigt trevligt gäng på företaget och det var så roligt att få komma så nära själva arbetet. Tack, Magnus Sahlén, för fin rundvisning!

Ola Johansson som är chef för Räddningsskolan i Skövde berättade om sin verksamhet som är mycket viktig för vårt land, nämligen att vi har välutbildad räddningspersonal. Något som jag som liberal inte kan acceptera är om det förekommer ojämlika villkor på marknaden på grund av att MSB anser sig ha monopol på att hålla liknande utbildningar. Om detta visar sig vara fallet så är det något som bör rättas till snarast!

Efter besöket på Autokaross dit även en journalist från Falköpings tidning kom och ställde lite frågor, så åkte vi till Löfwings galleri som ligger fantastiskt vackert ovanför Hornborgarsjön. Där fick vi en visning av de tavlor som snart öppnas utställning av som Göran Löfwing har målat, så oerhört vackra naturåtergivningar med olika djur i motiven, enormt slående tavlor. Hela Galleriet med de olika rummen som en gång varit bland annat lada och kostall var mycket fint renoverade och en känsla av frid lägrade sig över mig.

Vi fick störa konstnären mitt uppe i sitt arbete och han var en typisk entreprenör med intressanta idéer för att lyfta denna del av Sverige. Vi drack kaffe och åt semlor (det ju var fettisdag) medan brasan i kakelugnen sprakade! Sedan gick färden vidare tillbaka till Falköping genom denna väldigt vackra bygd. Årsmötet skulle börja arton och mitt tåg tillbaka till Stockholm skulle gå nitton och elva. Hade aldrig valt en sådan tajt tid om det inte varit för att jag skulle upp fyra nästa morgon för resa mot Kristiansand via Oslo.Det var trevligt att få berätta om riksdagens arbete och det var många intressanta frågeställningar som kom upp. Jag hade en fantastisk dag i Falköping med omnejd.

Sedan var det så dags för Kulturutskottets studieresa till Norge. Planet skulle gå halvåtta. Det var tvunget att bytas ut när vi redan alla satt inne i planet för att det var nedisat. Vi kom väl iväg en timme senare vilket gjorde att vi missade det anslutande planet till Kristiansand och nästa skulle inte gå förrän halv tre. Jag känner nu Gardemoen utan och innan efter att ha strandsatts där i över fyra timmar…
Dagen var ju planerad med olika aktiviteter men som tur var kom i alla fall en del av gruppen i tid då de kom via Köpenhamn.

Vi kom fram i tid till middagen. Den intogs i något som heter Kruthuset, en vacker byggnad nere i hamnen. Man lägger mycket pengar på ett otroligt ståtligt kulturhus nere vid vattnet med mycket spektakulär arkitektur där det ska finnas flera scener. Man satsar stora resurser på kulturutbud för barn och ungdomar genom dekret från Kulturdepartementet. Vi fick underbar torsk (jag äääälskar ju torsk) och vi fick lyssna på folkmusik framfört av ett par artister bosatta i Kristiansand.

En museiintendent bjöd spontant in alla som ville på visning mitt i natten, han undrade varför vi inte avsatt tid för att besöka HANS museum. Jag var utmattad och det var jag inte ensam om men det var några som trotsade tröttheten och följde med vilket visade sig vara en upplevelse av flera orsaker. Detta att gå runt på en privat visning på natten på ett museum är ju en lite märkvärdig känsla. Sedan var tydligen utställningen också speciell, med gammal norsk nationalromantisk konst blandade med modern samt en filmvisning som tydligen inte gick av för hackor. Under tiden slöt jag mina ögon och sov djupt.

Nästa dag var det planet tillbaka till Oslo som gällde. Denna gång var det bagaget som tog en väldans tid istället. Vi lassade av oss på hotellet och sedan åkte vi till Stortinget. Där togs vi emot av svenska ambassadören Ingrid Hjelt af Trolle. Sedan blev det möte med ett antal ledamöter i den norska motsvarigheten till Kulturutskottet. Vi fick lyssna på hur de arbetar samtidigt som vi åt lunch. Sedan fick vi gå upp till åhörarläktaren och se ner på Stortingets plenum. Allt var i rött och såg gammeldags ut. Talmannen reste på sig när en ledamot skulle tala. Hos oss är det vi som reser oss för talmannen…

Sedan åkte vi till Oslo Operahus. Oj, vad fantastiskt det är! Urtjusigt helt enkelt. Vi fick en visning av innanmätet och det var extremt intressant att höra hur hela planeringsstadiet gått till och hur själva förverkligandet samt de olika personer som varit med i allt så att det blev rätt från början. Här är scener som ska nyttjas av både sångare, dansare och musiker och alla har sina olika behov för att kunna prestera optimalt. En operascen är ju lite på skrå, alltså lutad upp mot publiken för att få bästa ljud och det är lätt att sätta sig in hur arbetsamt det är för dansare att jobba på ett lutande dansgolv.

Denna opera har allt det tekniska som man kan önska och innanför den scen som vi som besökare kan se finns ytterliga tre lika stora scener som ligger på båda sidor och bakom. Dessutom finns det scen under i ett dike som är sexton meter djupt. Det finns ett golv för danarna som är upphissat i taket när det ska sjungas. Det finns oändliga möjligheter att ändra scener. Den slutliga notan gick på 4,4 miljarder!

Det arbetar cirka sexhundra människor på Oslos opera så det är en stor arbetsplats.
Själva byggnaden gjordes med utgångsläge att bjuda in sin publik, så taket kan man vandra upp till på en lutande vandring uppåt och neråt på vardera sida. Det finns full insyn till allt arbete som görs i verkstäderna som tillhör operan. Massor av glas och trä. En skulptur som är förankrad ute i vattnet vid operan som flyter runt fritt där den sitter föreställer en isformation och kostade elva miljoner. Väldigt snygg, visserligen…

På kvällen fick vi komma till ambassadresidenset på middag. Underbar torsk igen med gudomlig potatispuré och krispiga sparrisar, jag var lycklig, för som sagt: Jag ääääälskar torsk!

Igår var vi på Voksenåsen, nära Holmenkollen. På allas läppar var ju förstås de olika sportprestationerna och vi hade lyckats ta två guld och ett brons, vi trodde att vi skulle kunna kolla lite av detta eftersom Holmenkollen ligger nästgårds. Voksenåsen skänktes av Norge till Sverige efter insatser under andra världskriget. Sedan 1960 är detta en mötesplats som ska öka förståelsen och samarbetet mellan våra länder. Det är en hotell- och konferensanläggning som ligger högt och vackert. Dessvärre var det tvärdimma så man såg knappt handen för sig. I vanliga fall kan man se miltals. Tji fick vi.

Sedan åkte vi till vårt nu hemtama Gardemoen för att vänta in planet till Arlanda. Våra tjänstemän har varit suveräna i att ordna denna resa och allt har klaffat perfekt när det gäller sådant som man kan råda över. De olika deltagarna från utskottet har också umgåtts och lärt känna varandra lite bättre över partigränserna.

Nu skiner solen i Tyresö och jag ska försöka bara vara ledig resten av helgen…

Rågången - tjänstemän och politiker

2011-02-14T05:00:00.001+01:00

När jag började med politiken fick jag lära mig att det är viktigt med rågången mellan tjänstemän och politiker. Politiken sätter agendan, kommer med synpunkter på vad som bör förändras, förnyas eller påbörjas och tjänstemännen kommer med förslag på hur detta ska genomföras och ser sedan till att så görs.

Personliga åsikter från tjänstemännen hör inte till den bilden. Personliga delaktigheter rent operativt från politikerna hör heller inte till den bilden.
Under den senaste tiden har jag varit med om två tillfällen när en tjänsteman från ett av de största partierna bryter flagrant mot detta. Ena gången var på ett förmöte på ett utskott när en tjänsteman lade sig i politikernas diskussion på ett i mina ögon totalt förkastligt sätt. Tilläggas bör att det absolut inte var en tjänsteman från utskottets kansli utan en politiskt tillsatt sakkunnig.

Den andra gången är något mycket värre. Det gäller en politisk sekreterare som bloggar ingående om interna alliansdiskussioner som över huvud taget inte är vare sig protokollförda eller offentliga. Det tillhör själva essensen av dessa möten, att de ska finnas en tillit, att samtalen är informella och sker med respekt inför de olika partierna i alliansen och deras hjärtefrågor. På sin blogg skriver denna tjänsteman, som i mina ögon aldrig borde få närvara på sagda möten någonsin igen, nedsättande om ”Nepotism Bröderna Larsson FP” som hon förkortar NBLFP.

Hon redogör för hela den interna diskussionen på ett fullständigt oprofessionellt och oacceptabelt vis och skriver dessutom om maktkåthet i samma andetag. Det ordet skulle man på sin höjd kunna fördra från en opposition, men i det här sammanhanget är det obegripligt att hon får behålla jobbet!

Att dessutom höra en moderat, vare sig det är en politisk sekreterare eller politiker, använda maktkåt som epitet för andra partiföreträdare känns ironiskt.
Nej, detta är ett sådant lågvattenmärke i det kommunala allianssamarbetet att jag inte tror att det är sant.

Ålar, finska folkpartister och små marginaler

2011-02-11T09:14:00.008+01:00

Min partivän Christer Nylander är från Skåne och ordnade ett seminarium om ålens framtid. Ålen är rödlistad. Människor med olika intressen i att ålens fortsatta existens säkras fanns representerade och det blev en synnerligen intressant diskussion. Ålens fortplantningsprocess är till viss del höljd i dunkel, men Sargassohavet är av central betydelse, tycks det.

Ålarna vandrar upp i våra olika vattensystem och under färden råkar de ut för olika missöden. Det största hotet verkar vara kraftbolagens turbiner som ålarna sugs in i och förolyckas. Det finns tydligen olika sätt att förminska den risken kraftigt, bland annat med skydd för turbinerna som visst dessutom ökar turbinernas kapacitet, vinna-vinna helt enkelt. Men det krävs investeringsvilja från kraftbolagen av ganska försumbara pengar. Länsstyrelserna agerar inte samstämmigt och de är ganska tandlösa.

Märkligt land att leva i (glöm inte att jag ÄLSKAR Sverige) där man har en utrotningshotad djurart och det man mest tänker på är näringen som lever av den djurarten snarare än att åtgärda drasiskt.

OK. Många länder har fiskare som lever på ålafiske och den utkomsten som blir i förlängningen. I Sverige är det turism med hotellnätter och besök på flera ställen i regionen, handel och allt därtill som blir konsekvensen av att man kan servera ål och hålla ålagillen. Det skulle alltså bli tusentals människor som skulle märka av om man förbjöd fiske av ål helt. Så gör man bara inte i detta land.

Det är som med vapenindustrin och vapenexporten, den sysselsätter hundratusentals människor. Finns inte en moralkaka i världen som skulle smaka så viktigt och intressant att det skulle beslutas om en minskning av den näringen.

Det vi kom fram till efter olika inlägg från bland annat experterna på fiskeristyrelsen och de andra MÄNNEN som var med var att man borde börja arbeta med länsstyrelserna som i sin tur kan sätta press på kraftbolagen, förutom att kraftbolagen kan få goodwill gentemot konsumenterna om de exempelvis skulle marknadsföra sin el med: "El producerad utan att ålar dör" eller något annat klatschigt. Slutligen utan att tänka mig för så brast jag ut i den enda nubbevisan jag kan minnas texten på: "Det var en gång en flicka som red uppå en åååååål - SKÅÅÅÅÅÅL!" Det väckte viss munterhet. Anna, vet du inte vad behärskning är???

Har nu två torsdagar i rad varit med på frågestunderna. Förra torsdagen ställde jag en fråga om vitboken om romernas situation under nittonhundratalet till Erik Ullenhag och denna vecka om hur IT-ministern Anna-Karin Hatt ser på samordning av myndigheter och företag när Sverige är under attack och krisen redan är ett faktum. IT-ministern svarade något undanglidande och inte tillfredsställande så jag får fortsätta mala på. Jag ville egentligen ställa frågor inom samma område till försvarsministern och utrikesministern som också var närvarande. Men en frågeställare får tydligen bara ställa en fråga (damn!!!)så jag få ta det en gång i veckan tills jag ställt frågor och fått svar som är tillfyllest.

Andelsägarföreningen var på middag på det nya stället på Vasagatan, i det märkliga nybyggda metallpinnehuset där posten låg förut. Det var otroligt god mat och väldigt mysig inredning. Styrelsen har denna middag en gång varje år och tar med sina respektive, detta var en försenad julmiddag. Alla är så rara och trevliga, det är kul att träffa "grannarna", de människor som bor i vårt närområde. En slags social trygghet att veta vilka alla är där man bor. Det har förstås urholkats mer och mer under åren jag har bott på Violstigen, många flyttar in och flyttar ut. Men det finns en kärna av människor som stadigt finns kvar. Det gillar jag.

Jag åt så att magen kändes fyrkantig. :-)

På lördagen kom etthundra finska folkpartister på besök hos oss på Folkpartiet. Det var väldigt trevligt. Jag tog emot på Riksdagen vid ingången till Mynttorget där deras bussar kom från färjan, de vällde ut i oändliga rader, jag började med att hålla upp dörren och ta i hand och välkomna var och en. Det tog en stund för alla att ta sig in, Per Hammar lämnade ut besökskort till alla. Därefter så delades gruppen in på två mindre grupper och så fick de två olika dragningar. Jag var med i klubbrummet och berättade om vad valutvärderingsgruppen kommit fram till på riksnivå, Per berättade om länets utvärdering. Vi svarade på frågor och det var en allmänt mycket trevlig stämning. Sedan visade jag gänget ut i olika omgångar, jag var som en riktig mässvärdinna. Om en tid så är det val i Finland och vi ska försöka vara med och hjälpa till.

Jag har träffat några personer som vill hjälpa mig att driva på arbetet med en ny försvarsgren, i min motions anda om ett vapenslag för e-krig eller info-krig eller cyber-krig (namnet är inte så viktigt utan vad man lägger in i det).

På partigruppen dryftades mest hur vi ska förhålla oss till utredningen om gårdsförsäljning av vin. Den pensionerade juristen som presenterade utredningen var något långrandig (det låter kanske otacksamt men vi hade tidsbrist och hon malde på i fyrtio minuter vad hon kunde fått sagt på en kvart) så Gabriel Romanus fick bara åtta minuter innan mötet var slut.

Kunde man då inte gjort ett undantag för en gångs skull och dragit ut på tiden? Det undrar förstås någon?

Tack och lov att vi INTE gör det! Om det är något jag uppskattar med politik på den här nivån är att det inte finns utrymme för dilly-dallying! Har man sagt en sluttid så är det det som gäller! Man slösar inte på människors tid, man respekterar att människor bokar upp sig på många olika möten och alltid är på väg någon annanstans eller har annat att göra. Om vi kunde arbeta mer så på lokal nivå så skulle det bli stuns och dynamik i tiden som folk lägger in i arbetet med politik och kanske skulle även unga personer kunna vilja bli mer aktiva.

Att man håller tider gör också att det finns en stor disciplin inom gruppen att vara kortfattad och ta med det absolut viktigaste. Alla som drar över tiden vet att konsekvensen blir att partivännerna som var på tur inte får komma till tals förrän om en vecka.

HBT-liberaler hade ett intressant seminarium med en kvinna som skrivit en avhandling om vithetsnormen och hur den påverkar oss på ett genomgripande sätt, vart än i världen vi vänder oss. Vi gjorde diskussionsövningar med lappar med påståenden. Några minuter och sedan bytte man person som man diskuterade med. Detta gjorde vi i två timmar och det var en aha-upplevelse för mig. Inte en enorm sådan, har man levt ett tag är det inte mycket som kan överraska, jag tycker att jag har kommit fram till de flesta sanningar jag behöver för att kunna se mig själv i spegeln. Men några saker blev mer definierade. Det var väldigt bra!

Jag ska sitta med i talmannens jämställdhetsgrupp. Vi hade frukostmöte som var så trevligt där vi fick veta hur man arbetat föregående mandatperioder och vad man tänker sig under denna. Vi satt i Per Westerbergs arbetsrum vid ett ovalt bord dukat med otroligt vackert gråvitt porslin med små blå kronor på. Per sade att det inte tillverkades längre så porslinet var inne på sin sista vers eftersom det naturligtvis går sönder pjäser sakta men säkert, och dessa kan inte ersättas.

Talmannens tjänstemän hade förslag på olika teman för de möten som ska hållas under denna vår och höst och även i Almedalen. Det ska bli spännande att få vara med i denna grupp.

Voteringen på onsdagen denna vecka inleddes med en röstning om småviltsjakt där alliansen lagt en gemensam reservation vilket betydde att vi för en gångs skull tryckte på våra nej-knappar. När omröstningen var klar och siffrorna kom upp på tavlan stod det Ja: 156 Nej: 157 Det spred sig en djup aaaah-suck i hela plenum och sedan applåderade vi som fått vår vilja igenom. Besökarna vid detta tillfälle fick verkligen bevittna något mycket ovanligt! Så små marginaler är det nog ytterst sällan. (Edit: Glömde nämna att en av orsakerna var att William Petzäll är borta på grund av sin bläcka förra helgen. Undrar om om även hans överkonsumtion av sprit beror på massinvandringen?)

Olle har flyttat till en lägenhet i Tyresö centrum. Jag ska försöka klara att ha kvar huset själv. Har känt en djup sorg en längre tid (längre än jag förmår erkänna, det handlar inte om veckor eller månader, utan år) men det som bär upp mig är att jag verkligen tror att det kommer bli mycket bättre för oss båda i sluttampen.

Idag kommer dock hela familjen samlas här på Violstigen för en gemensam middag, vi måste passa på medan Sofia är på besök, hon åker tillbaka till Umeå på söndag.

Eftersom alla bussar är inställda idag och det är totalt snökaos så måste vi nog hämta Emilie och Sara inne i stan. Sofia påpekade att hon kanske inte kan/får åka hem på söndag: Vem vet hur länge detta håller på? Ska klä på mig och skotta fram dörren! :-)

"Doggie" av Sofia Karlström

2011-02-02T22:31:00.002+01:00

Förstfödda dottern Sofia Karlström har kommit ut med sitt examensprov på Umeå Konsthögskola: Doggie

Finns på AdLibris och Bokus och kanske fler ställen. Jag är mycket stolt och glad. Hennes bilder är fantastiska och hela berättelsen underbar, förskräcklig och tänkvärd.

Inga ord, bara bilder. Når alla i hela världen. En bild säger mer än tusen ord.
Sofia, du äger!

Vad är unga elever mest rädda för?

2011-02-02T22:09:00.002+01:00

En skolklass någonstans i Sverige: På frågan om vad eleverna är mest rädda för så blev reultatet från de unga just i denna skola just i denna klass att det man var mest rädda för, förutom det vanliga som spindlar och annat: Mona Sahlin och efter det Michael Jackson!

Vad ska man säga?

Ute i världen så är det mest omvälvande Egypten och det som händer där. Alla följer detta med stor oro och med stort intresse. Det känns som att det nya seklet är ett förändringarnas århundrade och förhoppningsvis handlar dessa förändringar om större möjligheter för mänskliga rättigheter, frihet och demokrati i delar av världen som man knappt skulle kunnat hoppas på i dessa tider.

Människor får sätta livet till medan vi sitter tryggt hemma i våra soffor i Sverige. (Människor som gör det med öppna ögon i kamp för det de tror på.) Sverige - ett land där vi tar demokratin så för given att det är OK att uttala sig rasistiskt till och med i vår riksdag.

Detta är förstås en av anledningarna till att det finns en åstundan i vår omvärld att få leva och verka här.

Är mycket trött. Visst beror det på mörkret till viss del, behöver ljus och värme, hoppas att det vänder snart. Kan ändå inte låta bli att tillstå att det finns en sorg i mig över det faktum att människor som lever i vårt priviligierade land kan tänka sig att rösta inskränkt, egoistiskt och okunnigt.

Folkoperan: Fausts förvandling

2011-01-30T20:04:00.003+01:00

Oroligheterna i Egypten gör att det känns som en skarp kontrast att relatera till en opera för unga: Fausts förvandling på Folkoperan. Ger mig ändå på det.

Jag och min systers son traskade tillsammans från Heleneborgsgatan bort mot Folkoperan som ligger på Hornsgatan. Han är nio år och det är inte alls ofta som vi får talas vid bara vi två. Jag började med att fråga hur det gick i skolan. Vilka ämnen var roligast och så vidare.

Motorik är kul.

-Motorik är det nya namnet på gymnastik, sa Jacob opåkallat. Jag vet ju redan det men sa: Jasssååååå?
-Vad gör ni på motoriken då?
-Vi gör till exempel "Tandläkaren". Jag frågade hur det går till och fick en beskrivning och dessutom:
-Det är en av de populäraste lekarna just nu på motoriken, ja, och så Lillemorsleken förstås... Jag fick en besrkivning av hur den leken gick till också.

Jacob gillar motorik, teckning och matte för det är han duktig på. Vi promenerade på och Jacob berättade att han var intresserad av finska kriget och även att han börjat intressera sig för andra världkriget.
- Synd att inte morfar lever längre, sa jag. Han kunde ha berättat hur det var att vara barn i andra världskrigets London.
- Jag vet, svarade Jacob med sorg i rösten. - Men mamma har berättat en del om det morfar var med om, fortsatte han.

- Stockholm bombades av ryssarna, sa Jacob sedan och gjorde ett skutt. - Nej, sa jag klentroget, det kan väl inte stämma, det har jag aldrig hört förut.
- Jooo, det är sant! De bombade Eriksdalsbadet, det har jag läst. Ska vi slå vad?
- Ja, vi kan slå vad om femtio kronor, sa en tvärsäker moster. - Men du kanske inte har femtio kronor förresten? - Nej, skrattade Jacob, vi slår vad om äran!

Vi gick in i en affär så att Jacob kunde få välja lite godis och sedan kom vi fram till Folkoperan. Vi hade suveräna platser på rad tre. Nyamko dök upp med sina söner och vi hejade.

Det var rökigt inne i salongen och Jacob undrade om de hade en rökmaskin. Jag skojade och sa att det kanske var några som satt och rökte för att få fram effekten. - Då måste det vara tusen stycken minst, svarade Jacob.

Historien om Faust som säljer sin själ till djävulen i utbyte för en högsta önskan känner ju de flesta vuxna till. Men barn mellan 8 och tolv år behöver mer tydlighet än vad man bjuder på i denna föreställning. Jag tycker själv att det var svårt att hänga med. Dessutom har man en reklambild på en kille där halva ansiktet är lite finnigt och med musbrunt hår och där halva ansiktet är med fin klar hy och blont stajlat hår och barnen måtte ha undrat när den killen skulle dyka upp och förvandlas... Fredrik af Klint, Ulrika Mjörndal och Ulrika Skarby var mycket kompetenta.

Jag tänker att detta ändå är ett fint sätt att väcka barns intresse för opera. Jacob var helt klart nöjd och vill gärna gå fler gånger. Så föreställningen var inte avskräckande trots att han inte kunde berätta för mig vad den egentligen gick ut på. Det duger för mig, hans moster.

Väl tillbaka hos min syster med levererat syskonbarn så fick moster skämmas när Jacob triumferande visade i boken om andra världskriget om det märkliga som hände i feruari 1944, nämligen att delar av Stockholm bombades av ryssar. Inga dödsfall, några lindrigt skadade, diffusa besked om varför det hela egentligen skett. Intressant! Har lärt lärt mig mycket nytt idag, och detta av en nio-åring. Mer nytt än mången vuxen kan åstadkomma för mig även vid umgänge en längre tid...

Igår kväll var vi ett litet gäng som träffades på Stampen, en av våra vänner hade en släkting som skulle spela. Det var totalt bystfullt, inte det bästa jag vet, måste jag tillstå. Man kan inte digga, det går inte att röra sig alls. Och varmt och jävligt. Men det var en väldigt bra grupp som spelade Motown-covers. I källaren spelade en annan grupp Springsteen-covers. Det var trevligt men vi åkte hem vid elva. Då var det fortfarande folk som köade in, helt otroligt!

Uppdatering

2011-01-22T22:08:00.004+01:00

Riksdagsgruppen för Folkpartiet har varit på vinterkonferens i Tällberg. Det var väldigt trevligt. Vi vara några stycken som hälsade på hos Siljan Turism (riksdagsgruppen hade delat upp sig på olika ställen för studiebesök) och fick en dragning om hur man arbetar med turistnäringen. Massor av småföretagare lever på turister i Dalarna. Tyvärr är det till största delen turister från andra delar av Sverige, en liten procentsats kommer från andra länder vilket är synd. Dalarna är fantastiskt och exotiskt och av någon anledning hittar inte utlänningar dit.

Intressant att lyssna på partiledarens och integrationsministerns tankar om framtiden. Den nya riksdagsgruppen umgicks och lyssnade på inbjudna talare. God mat, minus tjugo utomhus (vilket inte hindrade några av de mest hurtiga att åka skidor) och på den lediga stund som var inlagd i konferensschemat fick jag massage och ansiktsbehandling.

Tågresorna dit och hem gick som på räls, inga förseningar.

Veckan som gick har bestått av kommunföreningens första styrelsemöte för året. På första kulturutskottet efter juluppehållet kom Nyamko och berättade om EU och satsningar på barn och ungdomar. På förmötet innan hann vi se Estlands presidentbesök med hästkortege pampigt fara förbi mot slottet (utskottets sammanträdesrum ligger ju i gamla riksdagshuset och vårt rum har utsikt mot Operahuset med omnejd).

Den brittiska parlamentariska gruppen fick komma till ambassadörens residens på Djurgården för att dricka afternoon tea och lyssna på ambassadörens dragning av det politiska och ekonomiska läget i Storbritannien.

Årets första partiledardebatt gick av stapeln på onsdagen. Det hela var precis som media förmedlat mest en avskedsmanifestation och avtackning av Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson.

Vi fick också komma på studiebesök till en studio i Värtan där vi träffade representanter för Sveriges TV och filmproducenter. Vi fick gå runt i kulisserna till en ny TV-serie som SVT beställt som utspelar sig på sjuttonhundratalet i form av en deckare. Tre av skådespelarna från serien var med en stund. En manlig och en kvinnlig ledamot i utskottet fick klä sig i tidsenliga kläder och de var otroligt fina. Rosengren och Aschberg talade och sedan fick vi lyssna på fristående producenter som berättade om sin syn på sitt arbete.

Det var mycket lärorikt och god stämning.

Vi hade möte i gruppen som ska arbeta med romernas situation. Samma eftermiddag fick jag frågan om jag skullle kunna tala på Sergels torg till minne av Fadime, Nyamko och Birgitta hade båda förhinder. Fick ett förslag på tal skrivet (hade annars gjort det själv men det var så kort varsel) och sedan var det bara att bege sig dit. Iskallt var det. Men stämningsfullt med marschaller som formade Fadimes namn. Efter en timme i kylan tog jag mig till förbundsstyrelsens möte.

Idag har jag varit i Täby och försökt berätta om riksdagens arbete, efter bara fyra månader där så kan jag inte säga att jag är den bästa att referera till detta men det var roligt att få vara med. Mats Hasselgren i Täby är en av de första jag träffade när jag blev aktiv i partiet, han var en av ledarna när vi fick gå utbildningen "Kandidat 2001" inför riksdagsvalet 2002. Imorgon är det styrelsemöte med HBT-liberalerna.

Kommande vecka ska vi hälsa på hos rymdbolaget. Voteringen ligger för en gångs skull förlagd till onsdagen.

Glömde de viktigaste beskrivningarna

2011-01-10T22:21:00.002+01:00

Två huvudord om människor som är anhängare till Sverigedemokraterna glömde jag, förmodligen för att de är så självklara: Rasistiska och diskriminerande.

Ack så viktiga dessvärre.

Sverigedemokraterna och deras ideologi

2011-01-10T10:38:00.002+01:00

Någon berättade för mig att jag har fått epitetet "batikhäxa" av en anhängare till Sverigedemokraterna på något inlägg där jag tydligen kommenterats. Jag har inte läst det själv men måste småle. Vad betyder det ordet egentligen? Batik? Färgade förvisso med batikteknik på Nykvarns fritidsgård när jag var fjorton men aldrig sedan dess.

Har aldrig burit ett endaste plagg med batik i riksdagen... Häxa? Ja, det kan jag säkert framstå som för vissa men ännu har jag inte inlett något större korståg just i riksdagen mot SD, det har varit rätt så lugnt på den fronten vilket inte kan hålla i sig, förstås, de kväljer mig med sina huvudlösa inlägg. Min kritik mot SD har däremot pågått under de tio år jag varit aktiv i politiken, kanske det gör att jag förtjänar att kallas häxa. Men "batikhäxa"?
:-)

Jag kallar däremot anhängare till Sverigedemokraterna och deras "ideologi" för okunniga, fega, rädda, inskränkta, främlingsfientliga, provinsiella, fördomsfulla, homofobiska, islamofobiska, nationalistiska, verklighetsfrämmande och historielösa. Det finns mer men det får räcka.

Häxa: Tja, why not? De som kallades häxor och brändes för det var starka kvinnor som ju ansågs kunna förändra skeenden med sin egen kraft. Det vill jag gärna vara och försöka göra...

Ut med 2010 - in med 2011!

2011-01-05T10:39:00.006+01:00

Julen firades med min syster och hennes barn, hos oss hade vi Sofia på besök, de andra två kanadagässen valde London som julnäste.

Gjorde enorma mängder grönkål i år, vi har ännu inte fått i oss allt men den var fantastiskt fin (den bästa jag någonsin tillagat), inköpt på Arno Livs. Det är något av en ironi att detta är en sedvänja som min svärmor tog in i sin familj och som Olle och hans syskon kommit att uppskatta mycket, men den som upprätthåller traditionen är jag... Jag tycker att det är väldigt gott men inte livsviktigt på julbordet. Traditionen från Halland som svärmor lärt ut är inte den sorten med grädde utan man kokar den först i skinkspad och sedan steks den med smör och socker.

Mellandagarna rullade på med släkt och vänner i olika konstellationer, sedan nyårsmiddag hos goda vänner med avslut uppe hos oss för att kolla ut över Erstaviken eftersom man ser åt alla väderstreck. Tyvärr var det tjockdimma, man kunde inte se mer än ner till vägen. Vännerna hade några egna raketer och närmaste grannarna körde en del, annars hade vi inte sett ett dugg, de hördes bara från alla håll, det small och det smattrade och tjöt. Halv ett hade tjockan lättat som genom ett trollslag, märkligt! Alla hängde kvar till tre-tiden, det var en trevlig nyårsafton.

2010 har varit ett omtumlande år med mycket hårt arbete och nya insikter. Befinner mig i en tid i livet när det känns som att mycket håller på att förändras. Min tanke om att bjuda alla partivänner som jag känner på tioårsjubileum (tio år sedan jag blev aktiv i Folkpartiet) i augusti 2010 blev aldrig förverkligad, valet sög musten ur mig helt.

2011 blir nog ett spännande år, saker får landa för mig och det politiska arbetet kommer att utkristallisera sig och det kommer att bli helt tydligt hur vi måste arbeta som litet parti i skuggan av moderaterna och hur vårt förhållningssätt ska vara med Sverigedemokraterna nära inpå.

Operahuset är en underbar byggnad men otroligt svår som arbetsplats. Det är dags att verkligen ta ställning och ha en tydlig plan för en ny byggnad någonstans centralt i vår huvudstad. Förslaget från folkpartiet är marken bakom Nationalmuseum.

Digitaliseringen är ytterst aktuell, landets biografer mobiliserar sig för att kunna hantera den nya tekniken. Det finns olika infallsvinklar på detta: Tekniken behövs rent konkurrensmässigt, Hollywood dikterar gränssnittet, glesbygdsbiograferna är ofta mötesplatser och inte bara till för filmvisning och inte sällan ideellt drivna med stöd av kommunala medel. Tekniken är dyr men priset kommer att gå ner i takt med att fler skaffar sig den. Mäktar en liten biograf med att vänta in? Måste man lägga ner för att det inte finns några filmer som drar publik som görs i det "gamla" formatet? Kommer landsbygden att förlora viktiga träffpunkter och samlingsplatser om man inte speedar upp denna process? Lokala aktörer har ju ett ansvar, kommunerna måste värdera vad som är viktigt för bygden.

Sverige ska vara med när USA nu instiftar ett nytt organ specialiserat på digital krigsföring eftersom Telia Sonera är en av de stora spelarna i det globala nätet, det heter Cyber Command. Förhoppningsvis kan vi ta lärdom och instifta något liknande rent nationellt. Det finns en stor sårbarhet i vårt samhälle på många olika områden som är svåröverskådliga för de flesta, men om bara en "liten" sak som ett långvarigt övergripande elavbrott när det råder minusgrader i vårt land skulle få enorma konsekvenser. Vattentillgång, möjligheten att få tag på kontanter, fungerande leveranslogistik hos våra matleverantörer - det finns massor att göra om man skulle vilja skapa kaos i detta högt datoriserade land som Sverige är.

Det som förekommit mer eller mindre frekvent i media dessa veckor när jag inte skrivit ett ord är ju bland annat: SNÖN, fortsatt tågkaos, Elfenbenskusten, Vitryssland, svårt för Obama, ökat barnafödande i Stockholm, socialdemokratins dilemma, moderaternas storebrorsyndrom. Och mer.

Jag var med Emilie på Fotografiska museet igår och såg Lady Warhol(porträtt på Andy med olika peruker, fascinerande hur det förändrar identiteten) och Fashionphotos (fantastiska fotografier från alla världens mest kända modefotografer). Sofia och jag var och såg "Narnia: Prins Caspian och skeppet gryningen" i förra veckan.

Hänger mycket framför TV:n och kollar avsnitt av lysande "In treatment" och asroliga "30 rock" samt alla ströfilmer som har premiär på Canal plus.

Hade tänkt läsa "Spill" och Börje Ahlstedts biografi men har varit så trött hela tiden att jag inte förmår läsa en rad.

Klippte hundarna mot alla mina regler (tänker att det blir så kallt för dem) på vintern, det berodde på att Shi-Mi började ha päls som var som en enda tova och Soleil låg inte långt efter. Berg av päls kom av, Shi-Mi som är så stirrig och inte alls så stoisk som Soleil smet ur mitt grepp när jag kommit till hennes ben. Hon hade alltså en trådtunn liten kropp med tjocka ben en liten stund, vi log mot varandra hon och jag, av olika anledningar förstås. Hon tyckte att hon var bra smart medans jag tyckte att hon inte så klok ut...När allt var klart var båda jyckarna klart lättade, de fick sig varsin shamponering också, sedan hoppade de omkring som galningar och var väldigt glada.

Det finns väldigt mycket viktigt att ha åsikter om. Många är de partivänner jag har som är duktiga på att de "stora" frågorna i sikte mest hela tiden. Jag vill härmed slå ett slag för en konsumentfråga (de hör ju faktiskt till Civilutskottet) som jag tycker är viktig i det lilla vardagslivet varje dag. Det handlar om förpackningar och dess utformningar.

Det finns en sak som handlar om det där med onödigt mycket inpackande, alltså att en tub tandkräm inte nödvändigtvis MÅSTE ha ett pappersomslag OCKSÅ (ja, de måste kunna staplas i butikshyllan bla bla bla) men det jag hänger upp mig mycket på det är användarvänlighet och möjligheten att få ut HELA innehållet!

Jag försöker få till alla knep när det gäller de otaliga tuber och plastbehållare av alla slag som jag har runt omkring mig hela tiden. Antingen så är de ointagliga när pumpfunktionen slutat fungera och kvar finns en fjärdedel retfullt oåtkomligt inneslutet i tuben eller flaskan eller behållaren. Jag har brottats med shampoflaskor, knivskurit ansiktskrämstuber, dängt till bodylotionbehållare, gjort illa mig på parfymflaskor - ja, det är stora våldsamheter som pågår runt om i Sveriges bad- och duschrum dagligen, kan jag tro! Oftast är man ju dessutom naken, våt och slipprig när dessa scener utspelar sig. Det är så fräckt av producenterna att utforma förpackingarna så oergonomiska så att man inte får tag i mer än en viss procentsats av det man betalat för.

Det som är värre är när jag igår kväll skulle öppna en tetra med juice, den hade en skruvkork i i plast mitten av tetran. Jag är normalstark (Olle säger JÄTTE stark) men i h-e att jag lyckades öppna den. Emilie som har en handikappad hand var det ju tvärkört för! Hur går det egentligen för den stora skaran som inte har enorma 100-kilosmän i huset som man kan ropa på så fort det är svårt att ta sig in i de behållare som vår nutida mat och dryck levereras i?

Jag tycker att det är väldigt dåligt för det handlar i lika stor grad om tillgänglighet i vårt samhälle som att det finns avfalsningar på trottoarkanterna för att rullstolsbundna ska kunna ta sig fram.

Måste fundera mer på det här. 2011 bär nog smått och stort i sitt sköte. En del som verkar smått är dessutom enormt om man tänker efter. Så är det bara!

Belarus i mitt hjärta

2010-12-20T10:05:00.002+01:00

Trots en väntad valutgång i Vitryssland så är vi många som ser framåt och inte förlorar tanken på ett fritt och demokratiskt Belarus. Mitt hjärta går ut till mina vänner där borta som aldrig ger upp hoppet! Vi ger inte upp heller.

Under mina tjugosju år vid Erstaviken har jag aldrig varit med om att den frusit i december. Förra veckan lade sig isen en dag. Sedan blåste den bort. Nu är det dags igen. Med tanke på att det förutspås 20 grader minus om några dagar så kanske isen ligger kvar denna gången. I december! Wow!

Sofia kom hit ifrån Umeå igår kväll. Bussen var bara en och en halv timme försenad
:-/ Det är så fridfullt att vara med Sofia, en mycket fin känsla. Jag tvivlar på att mina föräldrar uppfattade mig som fridfull. Dagens barn och ungdomar verkar vara allt annat än det. Härligt att ha vår förstfödda hemma en stund.

Ska försöka ta mig ut till bilen nu, det är ett äventyr i sig. Kan inte minnas en sådan vinter redan i december, som sagt. Men när jag var liten var det kanske så, vita jular var inte ett undantag...

Nu börjar media skapa SD:s salongsfähighet

2010-12-19T14:56:00.005+01:00

I veckan skrev Mats J Larsson om "det invandrarkritiska partiet SD". Denna subtila skiftning i semantiken från ordet främlingsfientligt till invandrarkritiskt är för mig ytterst problematisk. Det handlar om att media med sin enorma makt kan skapa ett Sverige jag inte på några villkor vill se eller leva i.

Media har ett ansvar som är groteskt stort i förhållande till det ansvar man faktiskt tar för influenser och skeenden i samhället som media med sin stora (många gånger medvetna) påverkanskraft nyttjar. Varje dag jagar journalister mer eller mindre viktiga "sanningar" drivna av mer eller mindre hedervärt patos.

Endast en journalist som själv utsatts för mediedrevet förstår till fullo hur det förändrar tilltron till allt som är rätt och viktigt att kämpa för. Alla som har förmånen att förmedla sina egna tankar med sina egna ord i tidningar med någorlunda stor upplaga har fått en gåva som borde förvaltas med ödmjukhet och respekt för de ringar på vattnet som dessa tankar kommer att leda till.

Jag låter diffus nu, men jag syftar till allt från att kämpa mot myndighetsmissbruk och korruption, maktmissbruk och den lilla människan och rättvisan, whistleblowing och att gräva fram fakta till gagn för alla medborgare (som är vad jag tycker är medias jobb) till att lyfta fram eller begrava olika influenser som antingen förstoras eller förminskas. Media har hjälpt Sverigedemokraterna och fortsätter att göra det och den journalist som väljer att medvetet om än subtilt att skifta tonläget om ett regelrätt diskriminerande och främlingsfientligt parti till något nästan rumsrent och salongsfähigt genom ord som invandrarkritiskt (inte tilldragande heller, men absolut lättare för "vem som helst" att ta till sig) har gjort ett val som i mina ögon är förkastligt.

EU. Jag lever med drömmen om EU. Idag känns mitt förhållande till den drömmen en smula färgad av pessimism. Jag har alltid insett att det finns fördelar och nackdelar med de flesta företeelser i livet. Min bild av EU har aldrig varit okritisk. Det är just därför vi måste vara med och påverka. Men idag finns det saker som verkar oöverstigliga med kolossen som jag annars gillar skarpt.

Oacceptabelt att kvinnliga forskare inte får anslag i samma mån som manliga. Har ett citat som jag klippt ut och satt på min dörr på riksdagen: "Alla är trötta på jämställdhet. Märkligt att man kan vara trötta på något som inte finns."
I dagens Sverige. Skäms!

Vi hade julfest på riksdagskansliet i tisdags och Nina Larsson, partisekreteraren hade fixat körschemat som vi följde på minutrarna. Det var catering beställd och Lars Tysklind hade på sitt ansvar att ordna dryckerna. Jag skulle fixa lekar... Hua! Det blev en tipspromenad där man fick gissa vem som hade exempelvis "rött bälte i Taekwondo" eller "jägarexamen" etc. Sedan blev det tävling i grupper där man skulle bygga pepparkakshus på tid med hjälp av klister :-)

Det blev faktiskt roligare än det låter (lekarna alltså). Alla hade kul, maten var supergod, det dracks och dansades. Vi var drygt sjuttio personer, det var alla riksdagsledamöter, flera ministrar och personal från kansliet och departementen.

Kan inte fatta att det är mindre än en vecka till julafton. Sara skulle åka till London idag, måste ringa henne och kolla läget med tanke på snökaoset.

Voteringskaos och självmordsbombning i vår huvudstad

2010-12-12T19:38:00.002+01:00

Fick en kommentar till förra blogginlägget om att det var minoriteten som förlorade omröstningen... Eh, det är oppositionens uppfattning att 156 ledamöter (S, MP, V)är mer än 173 ledamöter (M, FP, C, KD). Dags för svensk skola att bli mycket bättre vad gäller att lära ut matematik.

Voteringen i torsdags visade sig var ett rent kaos vad gällde felvoteringar av olika partiers ledamöter (i flera partier) och antal närvarande trots att man trodde att kvitteringen fungerat. Skandal, i mitt tycke!

2010 kommer alltså vara året när Sveriges huvudstad fick sin första självmordsbombare. Fruktansvärt! Det hade ha kunnat gå mycket värre. Vad kommer mer? Tycker inte tanken om shopping på mellandagsrean i Stockholm city är lika lockande längre.

Wikileaks diskuteras nu mest var och varannan dag. Whistleblowers i all ära, jag har alltid beundrat det mod och styrka som krävs för att avslöja oegentligheter där sådana finns och de som "visslar" gör det utan att ha någon vinning själva. Den drivkraften som finns är att andra inte ska drabbas av liknande öden.

Nu kan man undra om allt som kommer ut verkligen är från människor som vill förbättra och rätta till. Det finns också andra signaler, de som vill påstå att det finns de som läcker av andra orsaker, på grund av hämnd eller för att sabotera.

Det här är också en sådan affär där jag undrar: Vad kommer mer?

Lobbyism, oppositionens avsteg från praxis och blandat

2010-12-10T22:09:00.007+01:00

Dessvärre skriver jag alltför sällan på denna blogg numera. För de flesta är nog det faktum att börja på ett nytt arbete ett skäl till att vissa ganska schemalagda aktiviteter, som varit självklara, plötsligt får stryka på foten ett tag för att ge plats åt tid att lära och landa.

Jag känner ofta en inklination att skriva på bloggen och tänker också att "ska göra det ikväll". Av någon anledning har jag varit totalt slut och allt roligt skvaller och annat intressant som händer på riksdagen blir därför tyvärr inte relaterade i detta forum.

För någon vecka sedan ställde jag en fråga i plenum om romernas situation så att Birgitta skulle få möjlighet att berätta om vad som görs. Bildt var också på plats. Han tittade på mig som någon katten släpat in. (Inbillning?) Sedan när han svarade på någon propå från en socialdemokrat fyllde han mina "fördomar" om honom med sanning när han svarade med sina skorrande r: "Jag tyckerr att du kan rringa migrrationsverrket själv och ställa den frrrågan!" Jag var fascinerad men inte förvånad...

Efter två månader börjar man känna igen varandra. Alla hälsar på alla. Utom Ohly och Eriksson. De hälsar i alla fall inte på mig. Däremot gör Sahlin det. Och Borg.

Det har diskuterats mycket om lobbying i Sverige, det är mycket hur media ser på saken, upplever jag. Under hela min tid i politiken så har jag själv lobbat. Det är en fullständigt naturlig del i detta att försöka få till stånd förändringar, detta att kontakta olika personer som i sig själva har påverkanskraft och då försöka påverka dem. Det handlar mycket om att ta del av olika åsikter, kunskaper och strömningar och väga samman och sedan kanske känna att: Detta är viktigt! Detta måste vi strida för!

Förra söndagen hade DN en bra beskrivning i detta ämne på ledarsidan. Jag kunde bara hålla med om varenda ord. Denna beröringsskräck som media vill att vi ska känna från politikens håll är helt mot mitt sätt att se på verkligheten. Jag argumenterade med en journalist per mail att: Om din bransch skulle vilja uppvakta mig för att få till stånd något, skulle jag då välja att inte möta den? Fick inget svar på den frågan, däremot om jag ansåg att det hade ökat med lobbyism och det kan jag konstatera att det har gjort.

Träffade en grupp från Sveriges TV- och filmproducenter med bland andra Björn Rosengren (kaxig) och Robert Aschberg (också kaxig). Intressant och viktiga synpunkter. All respekt till dem, vi ska försöka arbeta med frågorna.

Har många intressanta lunchträffar, personer som jag bjudit in för att få bjuda på lunch och visa runt på riksdagen. En partivän har arbetat på Operan som dansös och ombud och hon hade synpunkter som gjorde att jag gärna vill besöka Operan.

Företagarna hade sitt julbord förra söndagen och det var Kwalitel som vann årets föratagare pris i Tyresö för bokslutsåret 2009.

Mötte Sveriges Orienteringsförbund på ett morgonmöte och blev väldigt inspirerad till spontanorienteringskartor som de ger ut på vissa orter. Det borde ju vi i Tyresö också göra! Orientering härstammar från artonhundratalet och startade först i det militära i Sverige, sedan blev det civila tävlingar och aktiviteter.

Fick vara med om möte med Kultur- och hälsa gruppen. Man arbetar medvetet för att inbegripa kultur i olika former som folkhälsostimulerande faktor och att det ska kunna skrivas ut på recept, det gillar jag!

HBT-liberaler hade styrelsemöte i veckan med avslutande glöggmingel, trevligt.

Igår, torsdag, var Kulturutskottet på Nationalmuseum, där kommer att ske en hel del mycket behövliga ombyggnationer, som inbegriper skalskydd, klimatskydd och brandskydd. Muséet inrymmer enorma skatter som är helt ovärderliga och om en brand fick fart så skulle det vara oåterkalleligt för alla i efterhistorien.

Vi fick en egen visning av utställningen "Härskare och konsten" av en kommissarie och det var otroligt intressant. Alexander I, Napleon och Bernadotte var temat.

På eftermiddagen var det den mycket upprörande voteringen om neddragningarna på Regeringskansliet. Den föregicks av en ganska avslagen debatt. Min partivän Karin Granbom Ellison, som jag uppfattat som lite torr och mycket korrekt, gjorde någonting som fick mig att rysa i hela kroppen av välbehag: Först höll hon ett lysande anförande som handlade om att varken nuvarande opposition eller nuvarande majoritet aldrig någonsin gjort så här förut, det vill säga, man har aldrig ifrågasatt regeringskansliets medeltilldelning enat och konsekvent...Man gör ett grovt avsteg från praxis för att så split och försvaga.

Sedan i debatten fortsatte Karin modigt, kunnigt och barskt och avslutade med att förmedla att oppositionen visar att de inte förväntar sig att komma i regeringsställning igen, vilket Karin visserligen tycker är bra, men att "Sverige behöver en ansvarstagande opposition".

Jag tyckte att hon var oerhört bra och en förebild. Trots det så förlorade majoriteten. Uselt!

Arbetet på riksdagen fortsätter till 22/12. Denna helg blir det torgmöte vid Mynttorget om valet i Belarus, inflyttningsfest hos Tyresös kommunstyrelseordförande och julavslut för Tyresö FP kommunförening.

Slottet

2010-11-27T08:48:00.005+01:00

I början på varje ny mandatperiod är det tradition att alla ledamöter i riksdagen blir inbjudna till middag på slottet. Jag hade först inte fått någon inbjudan och det hade heller inte min partivän Emma som kommit in istället för Tobias Krantz. Emma ringde till hovet och snart hade även vi fått inbjudningar till "Divertissement och supé".

I onsdags var det den stora dagen. Alla klädde sig fint i sina respektive tjänsterum om man inte hann åka hem emellan. Männen skulle ha smoking. Vi stämde träff hos Nina på plan tre. Det hade fallit mycket snö och då blev det extra svårt att försöka gå med långa klänningar. Vi traskade ett helt gäng uppför trapporna till slottet och kom in på borggården. Där öppnades dörrarna av olika personer och sedan fick man lämna sina speciella inbjudningskort med ean-koder som lästes in i datorer. Därefter hängde man av sig ytterkläderna och där fick alla sitt eget personliga placeringskort med en liten stjärna vid det bord och den plats man skulle sitta på. Sedan fick vi hälsa på slottfru och lite olika hovfolk.

Jag hade en vintageklänning i blå spets med en liten vintage bolerojacka i svart taft. Klänningen var fotsid med lite släp bakåt, väldigt fin men svår att gå i. Det värsta var alla stora salar med slitna, om än vackra, parkettgolv, de var extremt hala. Jag kunde skrida fram verkligen snyggt bara där det fanns mattor...

Vi samlades i en stor sal och fick förfriskningar, jag skulle köra så jag fick något mustliknande alkoholfritt. Där stod vi och minglade tills det sas till att vi kunde gå och hälsa på kungen med familj. Alla gick i rader framåt genom slottet till det ställe där vi skulle få ta i hand. Hovfolk gav instruktioner till oss när vi gick förbi om vad vi skulle säga: Namn och var vi kommer ifrån samt partitillhörighet. En partivän före mig berättade även om vilka utskott hon satt i varpå kungen barskt utbrast: Det var mycket information att ta in! Han såg glad ut när han hälsade på mig, drottningen såg lite plågad ut, ungefär som om hon inte riktigt uppfattat vad jag sa, kronprinsessan strålade och Daniel såg vänlig ut, Madeleine såg ut som om hon verkligen ville vara någon annanstans. Kungen och drottningen var mycket kortare än jag trott att de skulle vara.

Dessa heroiska personer fick ta fyrahundrafemtio gäster i hand denna kväll!

Vi samlades i den stora hall som man alltid haft för öppnandet av riksdagen förr. Där fanns orkestrar och körer. Vi fick lyssna på dessa i cirka en timme och sedan var det dags för maten. Vi tågade bort till våra bord, jag tog en sidoväg till damrummet. Där började sakta bildas en väldigt lång kö...

Väl framme vid bordet hälsade jag på alla genom att ta i hand. Jag hade en person från hovet till bordet, en mycket trevlig överintendent ungefär i min egen ålder. Vi samtalade om ditt och datt under hela middagen och vi skrattade en hel del. Bordet var dukat med mycket gamla tallrikar med hovsigillet på i guld och dessa skulle nästa dag alla diskas för hand. Linnedukarna, berättade överintendenten, kallmanglades och förvarades i speciella kylrum så att de inte skulle vittra sönder. Jag slogs av hur små glas vi hade. Jag valde ju alkoholfritt vin. Men jag tänkte att dessa små glas i storleksordning avec- eller likörglas, dem hade man valt så att inte alla riksdagsledamöter skulle bli överförfriskade...

Vi satt i bord om åtta. Överintendenten hade nog läst på om oss alla lite för plötsligt förvånade han mig med att säga: Du är ju född -59, så fick du bli firad i kommunhuset på din femtioårsdag förra året? Jag vet inte om det verkligen var att följa etiketten, att tala om en dams ålder... Men det kändes ju lite smickrande att stackarn hade fått lära sig lite om oss vid bordet.

Vi fick ankleverterrin till förrätt, renytterfilé till huvudrätt och pistageglass till efterrätt. Allt var väldigt gott. Det drog kallt från det stora fönstret där vårt bord var placerat. Jag är ju så känslig för drag, men det var värt kylan i rygg och nacke med tanke på att jag kunde speja ut över vårt magnifika Stockholm INIFRÅN slottet för en enda gångs skull i mitt liv.

Salen vi satt i heter Karl XI sal och den var otroligt vacker med massor av guld, stora speglar och olika målningar. Vi hade blivit tillsagda att man INTE FÅR LÄMNA BORDET innan kungen och drottningen gått ut. Sverigedemokraten vid vårt bord var vegetarian och av någon anledning serverades han även en annan efterrätt vilket gjorde att vi blev försenade med vårt inmundigande av vår pistageglass eftersom hans efterrätt hade dröjt så. När kungen och drottningen kom förvi med olika marskalkar med stavar före sig så skulle alla stå upp. Överintendenten sade då att: Ni som inte har ätit upp er efterrätt kan glömma den nu, vi måste alla gå nu!

Det är olika etikettsregler som man följer strikt, även tiderna måste hållas minutiöst. Överintendenten hade berättat för mig att kungens livmedikus satt vi bordet intill oss, hans väska som stod vid väggen innehöll allt möjligt "om så skulle behövas". Jag sa att det kändes tryggt. Fick då höra att en av ministrarna hade svimmat inne vid konserten, på "divertissementet". Då hade livmedikusen kommit väl till pass.

Överallt där vi rörde oss fanns fantastiska blomsterarrangemang som gick i rött, orange och rosa, även bordsdukningarna hade mycket vackra blommor i de färgerna. På spridda platser fanns olika små musikgrupper eller körer, det var barn och ungdomar som sjöng och spelade för oss, det var mycket stämningsfullt.

Alla lämnade den vackra salen där vi intagit middagen och så gick vi till en annan stor sal där kaffe serverades.

Jag bälgade i mig en kopp och tog mig sedan till kapprummet och ut på borggården. Tog mig till tjänsterummet och hämtade min handväska och kappa och sedan körde jag i snön hem till Tyresö för att få sova endast fyra-fem timmar. Det var fantastiskt att få vara med om en middag på slottet!

I torsdags hade företagarna ordnat med samling i företagens hus med lite dryck och en macka innan beställd buss kom och hämtade oss för färd till Oscarsteatern där vi fick se "Sugar". Den var väldigt bra och rolig, jag skrattade högt massor av gånger.

Igår var det avslutning på mandatperioden för kommunstyrelsen, vi fick åka beställd buss från Nordea i Tyresö centrum till Van der Nootska palatset på St Paulsgatan. Där åt vi en god middag och umgicks och sedan åkte vi tillbaka med bussen. Många sociala aktiviteter på en enda vecka...

Folkhögskolorna

2010-11-22T10:20:00.002+01:00

Förra veckan hade Civilutskottet mingel inför ny mandatperiod så att alla skulle få chansen att lära känna varandra lite. Vi fick börja med tipspromenad med allehanda mer eller mindre svåra frågor om just Civilutskottet och sedan blev det buffé. (Jag har aldrig under en så komprimerad period i mitt liv fått inmundiga så stort antal bufféer, det övergår till och med julbordsfrenesin man ibland får vara med om)

Medan vi satt och åt hade jag sällskap av en yngre kvinna som jag på något diffust sätt kände igen, men i mitt minnes dimridåer inte kunde placera var jag hade träffat. Vi mumsade och pratade och hon berättade att hon var lärare och hade varit förbundsstyrelseordförande i en nykterhetsorganisation. På ett infall frågade jag henne om hon någonsin varit på Tollare folkhögskola. "Jamen!" svarade hon. "2002, ledarskapsutbildningen! Jag kände igen dig med!"

Världen är liten. När jag fick mitt första politiska ordförandeuppdrag gick jag en ledarskapsutbildning på egen bekostnad på Tollare. Nu, åtta år senare, är två av oss som gått den utbildningen nya ledamöter i riksdagen. Olle utbrast när jag berättade detta att det måste vara en sjusärdeles ledarskapsutbildning. What can I say? Folkhögskolorna behövs.

I torsdags hade vi budgetfullmäktige och den nya gruppen med flera nya ledamöter skötte sig fantastiskt! Det var riktigt roligt. Folkbildningen ska tillföras medel som togs bort och det beror på Folkpartiets yrkande om detta som fick stöd av oppositionen.

Problemet med cystan i mitt bröst är inte över, tvärtom, nu har jag rejält ont. Ny tid på Bröstmottagningen. Ingen rast och ingen ro.

I helgen ville tjejerna gå på nya Harry Potter som vi såg på Heron city. Har också spenderat flera timmar med att restaurera min vintageklänning som jag planerar att bära på kungamiddagen. Hoppas att jag inte snubblar, den är jättelång.

Igår fyllde mitt andra syskonbarn år så det blev family gathering där. Min systers mans för detta fru som också var på plats arbetar med filminstitutet sedan många år och jag vill verkligen arbeta med promoverande av film så vi utbytte en del tankar.

Skulle ha handlat något till mitt syskonbarn på NK dit jag gick sedan jag kört Sofia till Umeåbussen (suck, saknar min dotter) men det blev istället ny kappa och Pertti Palmrothstövlar. Jag är hopplös.

Vädret skulle bli BUS, men just nu är det bara deprimerande grådaskigt och duggregn.

Nu in till riksdagen. Därefter intervju för Tyresö Närradio.

Att lysa upp mörkret - byta lampor på bilar

2010-11-18T11:27:00.003+01:00

Noterades att ena halvljuset var väldigt på avtagande för en tid sedan. Gjorde ingenting åt saken :-/. Plötsligt blev det beckmörkt när jag tog mig hem från staden väl framme i Tyresöskogen. Det var väldigt obehagligt. Efter några kvällars livsfarlig körning med bara varselljus så ringde jag Mekonomen. "Jag kan klämma in dig på fredag, innan dess har vi inga tider", sade Janne där. Nej, det gick ju inte, konstaterade jag. "Kan jag byta själv ,tror du?" undrade jag. "Tja, det kan fungera. Ibland kan det vara knöligt" svarade Janne då. Jag fick veta vilken sorts glödlampor jag skulle köpa till just min bil och sedan tog jag vägen förbi OK. Visade uppslaget i manualen och undrade var grejorna satt. Fick lite råd och sedan tog jag mig till garageplatsen i staden.

Det var en vidrig upplevelse. Trångt även för ganska små händer som mina, skitigt och totalt obegripligt hur man kan konstruera bilar så att en sådan sak som glödlampsbyte ska vara så komplicerat och svettigt för en vanlig amatör. Jag kunde inte se ordentligt, hur går det då för människor som är ännu äldre än jag? Lamporna satt fast väldigt hårt dessutom... Jag hade ett par kirurghandskar på mig, de var formligen i trasor när jag var klar.

Jag kan inte tänka mig att det finns en enda bilkonstruktör som är kvinna som skulle bygga på detta viset...

Finns det förresten någon kvinnlig bilkonstruktör? Jag vet att Volvo eller SAAB hade något projekt för några år sedan där man byggde en bil som skulle kunna passa ergonomiskt och appellera allmänt specifikt till kvinnor. De hade naturligtvis kvinnor involverade som konsulter. Sedan vet jag inget mer om det.

Förra veckan var jag på middag hos landshövdingen dit alla ledamöter från Stockholms län var bjudna. Vi fick information om infrastruktur, boende och demografi samt arbete. Sedan buffé på Tessinska, det var en mycket vacker byggnad och trevlig tillställning.

Fortsättning följer, måste rusa iväg till vakten för att ta emot lunchbesök...

Att ta ansvar

2010-11-11T17:03:00.003+01:00

I lördags träffades jag och min syster vid mina föräldrars grav där den nya stenen kommit på plats så att både fars och mors namn står ingraverade. Vi tände marschaller och lade dit en krans. Kan inte fatta att det gått ett och ett halvt år sedan pappa gick bort.

På söndagen samlades många folkpartimedlemmar i Grillska Huset i Gamla stan för att välja landstingsråd, det blev Birgitta Rydberg och Anna Starbrink som kommer att representera vårt parti i landstinget, två fantastiskt duktiga företrädare.

Jag åkte till Bröstmottagningen på måndagen och fick en tid och blev undersökt efter alla konstens regler och knölen var en cysta som inte var farlig. En hel del oro släppte och jag har varit mycket trött de senaste dagarna.

I Kulturutskottet har vi haft mingel för att lära känna varandra och vi träffar företrädare för olika verksamheter nästan varje utskott.

Igår lades riksdagens HBT-styrelse ner men ombildades som HBT-forum, för folkpartiet kommer jag och Barbro Westerholm finnas med.

Jag blev vaccinerad med någons slags influensacocktail och var ganska öm i armen på kvällen igår. Det var möte över lunchen i Nubiska rummet med företrädare för Handelskammaren, Svenskt näringsliv, Hantverkarna och Företagarna samt fackföreningen Unionen. Det var intressant.

Idag hade vi besök från Svenska Filminstitutet och Statens Musiksamlingar som nästa år går över till att bli Statens Musikverk.

Jag var med Skatteutskottet på besök på Finansdepartementet och fick lyssna på Anders Borg. Det som håller på att hända med budgetförslaget från (S) om att sänka anslaget till regeringskansliet med 670 miljoner med stöd av (SD) är totalt oansvarigt. Det är inte att ta ansvar och enbart i syfte att sabotera. Det handlar om att tusen av fyratusenfemhundra anställda får gå. Facket har redan påpekat att de som finns där nu har en enorm arbetsbörda.

Dessutom måste trettio ambassader stängas i olika delar av världen. Hur kommer man att ställa sig i dessa länder? I omvärlden överhuvudtaget? Hur går det för frivilligorganisationer och näringsliv i länderna som blir aktuella? Vad säger facket om att skära ner med en så stor skara människor på mycket kort varsel?

Detta är totalt oansvarigt!

Under tiden så krishanteras det i socialdemokratin. Alla ska gå - utom Mona? Jag som tycker mig ha uppfattat att hon är det största problemet för partiet...

Min snart nittioåriga granne som är änkling sedan några år och som alltid tillsammans med sin fru varit mycket rar mot mig och Olle alla år vi bott grannar sa till mig vid postlådan häromdagen: "Jag har alltid, i hela mitt liv, röstat på socialdemokraterna. Jag växte upp i fattigkvarteren på Söder. Men nu - nu handlade det om vilka som styr landet bäst! Det var bara det det handlade om!"

Var och varannan socialdemokrat säger liknande saker. Det måste vara oerhört tufft att vara aktiv i det partiet just nu.

Idag var det statsministerns frågestund, Reinfeldt är väldigt bra!

Nu ska jag gå på middag hos landshövdingen.

Sverigedemokraterna i riksdagen

2010-11-05T06:54:00.002+01:00

Som vanligt har veckan gått fort och det är fullt upp hela tiden. Partiledardebatten i onsdags var fascinerande av två orsaker: Sverigedemokraterna visade exakt vilka de är och Ohly tog debatt med båda sina, före detta, får man väl säga, samarbetspartners Sahlin och Eriksson.

Att lyssna på SD får mig att må fysiskt illa, det är verkligen så. Jag var på väg att hulka vid ett tillfälle, så hemskt är det att höra deras dravel.

Den allmänpolitiska debatten är märklig, alla som anmält sig är uppdelade i olika ämnesområden och sedan kör man på och har sina sex minuter och på det får vem som vill begära replik. Igårkväll blev kammaren tommare och tommare. För en ny ter sig detta förfarande underligt. Det borde vara lite mer drag och närvaroplikt.

Jag har en knöl i ena bröstet som nu börjar oroa mig ordentligt. Måste ta tag i det nu :-) Inte bröstet, men jag måste till doktorn.

Sofia och Jesper åkte till Göteborg i tisdags och sedan kommer Sofia tillbaka om några veckor och stannar till här innan hon åker vidare till Umeå. Otroligt - snart är det dags för lussebullar, min specialitet!

Hur kan tiden gå så fort??? Imorgon har jag varit rökfri en vecka och det ska hålla denna gång!

Sista veckan för motionsinlämning

2010-10-29T09:57:00.003+02:00

Även denna vecka rusade förbi och det verkar bara bli ett inlägg per vecka från mig just nu i detta forum. På måndagen hade vi i lokalföreningen nomnineringsmöte för nästa mandatperiods uppställning. Det är ett underbart taggat gäng som ska jobba och jag tycker att det blir en väldigt bra fördelning av olika poster och när förhandlingarna äntligen är i hamn ska vi vara nöjda från båda sidor, tycker jag. (Båda sidor syftar till moderaterna och folkpartiet)

På tisdagen var det förbundsstyrelsemöte där den största frågan som diskuterades var vem som ska ta plats i partistyrelsen som 1:e vice ordförande efter Cecilia Malmström som ju blivit EU-kommissionär. Nästa dag meddelades att Helene Odenljung går upp från 2:a till förste och Erik Ullenhag blir 2:e vice. En mycket bra lösning.

På onsdagen fick jag den vemodiga äran att hålla min sista socialnämnd (för denna gång?) och det gick bra men var som sagt inte helt utan sorg i hjärtat. Jag har lärt mig så otroligt mycket dessa fyra år, jag tycker att vi har en helt fantastisk förvaltning där alla sliter och jobbar så hårt för olika utsatta familjer, personer med funktionshinder, missbrukare och äldre.

Förvaltningschefen Anita Brynje är en helt fantastisk person som för alltid finns i mitt hjärta. Kring henne finns alla chefer för de olika enheterna som förvisso för det mesta råkar vara av kvinnligt kön, vilket någon brukare vid något tillfälle har kritiserat, de är alla så duktiga. Ann Näfver, vår metodutvecklare, är en av de mest drivande människor jag träffat, hon har också en speciell plats i mitt hjärta. Jag kommer aldrig att glömma denna tid och för alltid att vara mycket tacksam och ödmjuk över att jag fått vara med och arbeta med dessa otroliga individer.

På torsdagen hölls en avslutning för den gamla kommunfullmäktigegruppen, bland andra så tackades Inger från vänsterpartiet av efter tjugoåtta år i Tyresös fullmäktige och förstås Berit med sina trettiofyra år i samma församling!!!

En intervju med mig finns med i denna veckas NU, där står att jag är statsrådsersättare för Erik Ullenhag. Men det är ett faktafel, jag har hela tiden varit medveten om att jag är statsrådsersättare för Nyamko Sabuni, så jag vet inte var det kom ifrån... Annars tycker jag att det blev bra men jag hade gärna fått med något om jämställdhetsarbetet i partiet. Det blev mest fokus på arbetet mot främlingsfientlighet vilket ju är nog så viktigt med SD i riksdagen. Givet är dock att inom kulturen kan man initiera arbete både för jämställdheten och mångfalden och det hoppas jag kunna påverka.

Träffade en förälder vid affären igår, vars barn gått i samma klass som en av mina döttrar, och han gratulerade till riksdagsplatsen men tillade att han inte röstat på mig. "Det gör ingenting", svarade jag. Han fortsatte: "Jag stödröstade på KD, de behövs ju också". Jag frågade om detta med dynamiken med stödröstande: "Hur tänkte du då?" Han svarade att det var första gången i hela hans liv som han inte röstat på socialdemokraterna. "När Sahlin blev partiordförande gick jag upp till kansliet och avslutade mitt medlemskap".

Wow! Hårda ord och inga visor!

Denna onsdag som varit var sista motionsinlämning totalt, det fanns en egen intern deadline till fredagen förra veckan. Tre olika rådgivare inspirerade till tre riktigt viktiga motioner: Att födas in i donationsregistret, Nationella riktlinjer för upphandling av äldreomsorg samt Vapenslag för E-krig.

Nästa vecka blir det bland annat partiledardebatt och två dagar med allmänpolitisk debatt.

Jag har börjat bo in mig på mitt rum och börjat hitta genom de mest obskyra gångarna och kulverterna. Ännu har jag dock inte besökt biblioteket som lär vara mycket fint. Har heller inte hunnit ta ett dopp i badhallen. Om nu inget av statsråden Nyamko eller Erik avgår så kanske jag hinner med det också. Annars är den bistra sanningen att jag inte får sitta kvar i riksdagen. :-(

Man får helt enkelt "go with the flow"!

Andra veckan på riksdagen

2010-10-24T09:04:00.002+02:00

Veckan har susat förbi. Utskottsmöten, besök hos Kulturministern på departementet, partigruppsmöte, intervju med tidningen NU, klurande med motioner och inlämning av den första färdiga på kammarkollegiet.

Veckan avslutades med att hela familjen kom till Riksgatan 1, där jag stod och väntade på trappan, för att äta lunch med mig och få en rundvisning. Olle kom längst fram och såg så glad ut i snålblåsten. Sedan kom tjejerna och Jesper. James hade kommit en liten stund före eftersom han kom från sitt jobb. Vi var totalt sju personer som intog restaurang Strömmen som var renons på andra gäster den mesta tiden vi befann oss där tills Östros med ett sällskap kom in och åt.

Vi åt och njöt och det var så trevligt. Sara var dock stressad, hon hade trott att hon skulle kunna klämma in både restid fram- och tillbaka till sitt arbete i närheten av SÖS samt intagande av lunch på endast en timme.

Hon sprang tillbaka till sitt arbete utan att kunna följa med på rundvandringen. Jag skulle vilja byta några ord med hennes chef...

Alla tyckte det var kul och intressant att se kammaren, första- och andrakammarsalen, mitt arbetsrum, partikansliet och allt annat. Har ännu inte lärt mig historiken om riksdagen så bra och måste läsa på om all konst. Men det var så roligt att få ha familjen där och de kan nu placera in mig i den verklighet JAG befinner mig i.

Byte av däck idag samt hämtning av de sista prylarna från kommunhuset. Nästa vecka har jag bokat in lunchträffar varje dag utom fredag. Det är väldigt roligt. I'll be back!

Vita huset

2010-10-18T06:06:00.006+02:00

Min bil har gått mer och mer per automatik till Tyresö Kommunhus eller, som det också kallas,"Vita huset" de senaste fyra åren. Nu körde jag dit både i lördags och igår för att packa ihop mina prylar. Det blev ett antal IKEA-kassar med allt man behöver på ett tjänsterum och tre papperskassar med orkidéerna.

Sofia har varit väldigt förkyld så vi hängde hemma på lördagen och åt middag ihop. Igår kände hon sig bättre. Jag spenderade alltså ett antal timmar på plan sex och lyckades fylla en hel pappersinsamlingstunna med allt jag rensade ut. Nu är rummet nästan klart att tas över av efterföljande ordförande...

Jag körde till Mynttorget och ledamotshuset med bilen, den vägen är kortast väg in om man har mycket att bära. Jag släpade in sju blå IKEA-kassar, fyra papperskassar och min otympliga Mulberry-väska. Jag blev precis svettig. Då kom en snygg ung tjej in när jag nästan blockerat ingången med alla grejor. Hon var också ny ledamot, jurist, och representerade KD. Vi hälsade på varandra och hon trodde att jag höll på att flytta in "för att jag inte bodde i Stockholm" :-) Är det bara jag som har ett arbetsrum med saker i? Har alla andra bara ett skrivbord utan personliga ägodelar, exempelvis böcker, stereo, CD-skivor?

Nåväl, när det snygga tjejen försvunnit in i ledamotshuset skulle jag försöka baxa en vagn, som stått lägligt tillgänglig och som jag snabbt fyllde, in genom spärrarna och bort mot hissen. Då rasade en av kassarna ner i stengolvet och massor av saker ramlade ut och gick sönder. (Vad har hon som kan gå sönder? Skålar till allt godis jag brukar ha och bjuda folk, vad annars? Sedan var det faktiskt någon märklig porslinstavla jag fått som gåva från en av vänorterna, den var i något brunt keramiskt material) Bitarna flög iväg ganska långt på det hala underlaget. Jag tänkte att det var tur att det inte var väktare på plats, det hela var ju otroligt pinsamt. Samtidigt hade jag valt att göra detta på en söndag för ju färre som ser mig släpa in mina pinaler, desto bättre.

Jag hastade in och upp till fyran med bagaget och tog mig sedan tillbaka till ingången med en plastkasse. Plockade hjälpligt upp allt jag bara kunde, det var prekärt eftersom det var glasbitar. Till sist tog jag och "sopade" upp det sista med en pappersbit. Förmodligen så syntes allt detta på en kamera någonstans i någon vaktcentral. Då vet de att jag åtminstone försökte städa upp efter mig...

Sedan susade jag tillbaka till Tyresö där Olle och Sofia väntade, vi skulle åka in gemensamt till stan och min syster vars yngste son fyllde nio. Vi fick underbart goda köttbullar, zinfandelvin och efter det så blev det Prinsesstårta. Jag åt köttbullar en masse! Det var såååå gott! Mysigt att få träffa lillasyster, vi ses så sällan.

Nu är sista veckan för motionsinlämning på kansliet. Jag har fem på gång varav en är färdig från Barbro och Birgitta. Några väntar jag faktauppgifter om från RUT, Riksdagens utredningstjänst. En kommer från södertörnsgänget, en har jag fått hjälp med att börja skriva. Måste sätta fart med dem.

Ska inte glömma sim- och träningskläder, dags för en Anna som rör på sig? Eh, jag tror på det när jag ser det. :-)

Adjö, kära Vita huset.

Nytt arbete - nytt telefonnummer

2010-10-15T22:01:00.006+02:00

Jag har fått en mycket avancerad mobiltelefon som gör det möjligt för mig att följa alla skeenden i riksdagen, scheman och allt. Jag valde den själv men borde kanske tagit den enklare versionen, denna har en liten skärm som man viker upp så att det går att skriva som på ett litet tangentbord.
Mitt nya nummer är 070 818 19 50. Ring om det är något, jag hoppas att jag lärt mig svara, den är fortfarande svår att förstå sig på. Den har en häftig funktion, om den ringer med ljudet på kan man flippa den (vända på den bestämt mot bordet) och då går den över till ljudlöst.

Jag tackar Martin Nilsson som hade kommentererat mitt inlägg om "sambandscentralen". Det hade jag missat, jag är ju så dålig på det tekniska, ser inte kommentarer förrän efter en tid, kan inte länka etcetera etcetera.

Jag ska försöka läsa in mig på riksdagens historia så att jag kan guida på ett godtyckligt och entusiastiskt sätt om jag får besökare, vare sig det är vänner eller mer obekanta grupper som kommer.

Jag känner ett vemod över mycket just nu. Jan Larsson, min gruppledare när jag blev medlem år 2000, har varit kommunfullmäktiges ordförande denna mandatperiod med den äran. Han var en av de personer som fick med mig i Folkpartiet då.

Den som ändå har det största ansvaret, förhoppningsvis utan att hon ångrar det alltför mycket, är en fantastiskt kompetent och fin person, Åsa Perman, vår nuvarande kassör. Hon har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Alltid kunnig, alltid klok och eftertänksam, man lyssnar när hon talar. Hon lockade med mig till partiet för nästan exakt tio år sedan. Åsa, I love you!

Jan, som har enorm pondus och som är en formidabel ledargestalt, honom såg jag i många år som den storebror jag aldrig hade. Men i takt med att tiderna förändrats och jag strävat efter förändring i vår kommunförening så har det inte varit lätt att arbeta ihop utan att vi har gått i klinch. Det smärtar mig djupt att en känsla av avstånd nu infunnit sig emellan oss. Hoppas att han ändå vet att jag hyser stor tacksamhet till honom.

Mats Larsson, bror till Jan, en partivän och vän. Mats är en av de mest pålitliga personer jag känner, dock med vissa typiska folkpartistiska drag som är hedrande: "Det jag tror på gör att jag går min egen väg och jag kommer inte att ge upp!" En klippa som kommer att göra ett gott arbete nu när scenariot förändrats och jag kom in i riksdagen.

Sedan finns Mats Lindblom, Nomi Lind, Margareta Ternstedt, Leif Lanke, Lassana Soumare, Thomas Holmberg, Åke Johansson, Douglas Mörth (vår yngste i kommunföreningen), Lars Eriksson, Britt Eriksson, Sven-Arne Rosvall, Marie-Louise Larsson och många fler helt underbara personer som har varit och är som en familj för mig.

Hämtade äldsta dottern Sofia, som är på besök från Umeå, vid Stockholms centralstation och vi har umgåtts här under kvällen. Hon frågade mig om jag hade en tanke på riksdagen för många år sedan när hon och hennes systrar var små. NEJ! svarar jag mycket entydigt. Det fanns inte i min sinnesvärld.

Idag fick jag mitt eget rum på plan 4. Jag har suttit i Erik (Ullenhags) rum denna vecka och det har inte gjort mig något. Det har stått kartonger lite här och var och det har varit lite rörigt, men det är helt OK om man vet att det inte är bestående. Han var inne igår och packade ihop sina saker. Jag tycker att han kommer att bli en lysande integrationsminister. Erik är socialliberal och i mitt tycke ett partiledarämne av stora mått.

Mitt rum ligger med utsikt mot vattnet och riksdagen på andra sidan och det är stort och ljust. Jag känner att jag håller på att bli förälskad. Jag tycker att det är så himla kul att jag hamnat där jag är nu. Sedan återstår det att se om jag kan leva upp till förtroendet. Sofia, Emilie och Sara ska komma och äta lunch med mig på Strömmen, den fina restaurangen på riksdagen och om Olle hinner så ska även han vara med. Det ser jag fram emot. Vad jag INTE ser fram emot är tömningen av tjänsterummet på kommunhuset i Tyresö. Det är ju så himla dryyyyygt att packa ihop allt och flytta!

Men nu verkar det som att jag måste börja inse att det är verklighet. Och att det är väldigt roligt!

Assarssons sista fullmäktige

2010-10-15T07:28:00.003+02:00

Den stora salen i gamla delen av riksdagen heter sammanbindningsbanan och inte "sambandscentralen" som jag så felaktigt kallade den :-). Jag läste i en bok igår att den gjorde det möjligt för riksdagsmännen från första och andra kamrarna att träffas och beblanda sig. Tyresös oppositionsråd Martin Nilsson berättade att det sägs att den stora öppna spisen i denna pampiga sal endast använts en gång sedan byggnation. Tydligen hade man byggt den så att rökgången gick på ett sätt så att när röken väl kom ut så kom den ut precis vid statyn på Moder Svea med Vaksamheten och Eftertanken, så att hon blev alldeles svart! Martin bad mig dock att kontrollera om detta kunde stämma, så det ska jag göra.

Det finns många historier om riksdagen och mycket historia har skrivits där. Återkommer om det. Tittade in i badhuset igår och det var väldigt fint, en cirkelformad bassäng.

Vi som är nya har fått en dragning om säkerhet med Säkerhetscheferna på riksdagen och säkerhetspolisen. Det finns mycket att tänka på hädanefter men man är tydligen väldigt duktiga på att sköta detta. Känns tryggt.

Igår var jag på introduktion till skatteutskottet och jag blev mycket förvånad över hur intressant det var.

Sedan tog jag en promenad ner till Riksdagens utredningstjänst, RUT, med Jonatan som ska hjälpa mig med det praktiska vad gäller motionerna, och kollade läget där. Det finns en fiffig sak på intranätet: Man knappar in sig på en beställningssedel och så kan man be om information om precis allt på denna jord, i princip. Det är RUT som står för insamlandet av denna information, de har en gigantisk databas och är till för de trehundrafyrtionio riksdagsledamöterna.

Senare, på kvällen igår, var det mandatperiodens sista fullmäktige. Berit Assarsson tog farväl efter att ha suttit i kommunfullmäktige sedan 1976. Otroligt! Vemodigt.

Budgetdebatt

2010-10-12T22:17:00.002+02:00

Idag fastslogs de olika utskottens konstellationer med ledamöter och suppleanter, jag har nu officiella placeringar som ersättare i Skatteutskottet :-/ och Kulturutskottet :-). Nästa vecka tar man övriga suppleanter och då ska jag tydligen även sitta med i Civilutskottet.

Efter att dessa ärenden tagits i kammaren gick alla till sina respektive utskott för att konstituera sig. Jag följde min partivän Christer Nylander från Kristianstad till Kulturutskottet där han ska vara vice ordförande.

Det är ett enormt brett område som Kulturutskottet råder över vilket betyder att det är hela fem departement som inkluderas som ansvariga.

Efter lunch med trevliga tjänstemän på folkpartiets riksdagskansli gick jag ut för ett snabbt ärende. Vandrade Drottninggatan upp och såg en mediaansamling vid Finansdepartementet. Just det, snart skulle finansministern promenera ner till riksdagen med budgetpropositionen...När jag gick tillbaka mot riksdagen så kom Borg precis ut och det blev nästan omöjligt att komma förbi. Jag pinnade på och kom fram till stora ingången till riksdagen i grevens tid, höll på att inte bli insläppt, det var avspärrat och vakter överallt.

Sedan var det alltså budgetdebatt, klockan 13.00. Trehundrafyrtionio ledamöter fanns på plats då. Klockan 16.18 fanns det femton kvar (varav en var Anna) och ett antal tjänstemän. Det var intressant men ganska tröttsamt att sitta stilla och lyssna, speciellt på Östros. En gång i timmen gick jag ut och tog en kaffe fem minuter och sedan tillbaka in. Annars hade jag inte klarat det.

Senare samlades alla ledamöter i alliansen i andrakammarsalen med partiledarna som alla berättade vad vi ska lägga krut på de närmaste fyra åren. Sedan kom Anders Borg och höll en dragning om det finansiella läget i världen kontra Sverige. Ja, det är otvivelaktigt så att man måste jämföra Sverige med resten av världen. Det är ett exceptionellt gott läge i vårt land när man jämför med andra länder runt omkring oss och över "The whole world".

Efter detta så gick alla över till den så kallade sambandscentralen som är en enorm lång stor sal där man brukar ha olika tillställningar med mingel och mat. Jag har någon gång fått höra berättas varför den kallas just sambandscentralen men har glömt det. Måste kolla igen.

Min dator har inte fungerat alls på grund av att inloggningskortet verkar ha flippat ut/blivit obrukbart. Ska ordna det imorgon när jag samtidigt får nya telefonen.

I helgen måste jag börja tömma mitt rum på kommunhuset. Det är fortfarande inte helt verkligt för mig. Det är som att stå och prata med en mycket god vän i lugn och ro när någon plötsligt kommer och sliter iväg vännen och förkunnar att man aldrig mer ska få se vännen igen. Man vill ju ta farväl och försöker kanske springa efter men - vännen är borta! Samtidigt placeras en annan mycket intressant person framför en som man länge velat lära känna. Märklig känsla.

Idag när jag skulle ta hissen till riksdagskansliet såg jag plötsligt att hissarna ligger precis bredvid riksdagens badhus. Ska titta in där imorgon. Simning är en av de få saker som jag kunnat göra utan att få ont i ryggen efter operationen, verkar ju som en bra idé att få lite muskler och kondition när man har så nära till en simhall. För om det är något jag just nu INTE har så är det flås...

En helt ny värld - riksdagen.

2010-10-11T07:56:00.003+02:00

Detta att ha ett uppdrag som upptar hela min tid och sedan plötsligt få ett nytt uppdrag som kommer att uppta hela min tid, samtidigt som det föregående uppdraget fortfarande pågår, det är inte helt optimalt. Nu infinner sig massor med praktiska problem med olika möten som måste bokas av eller där vice ordförande får ta över. Jag ska avsäga mig ordförandeskapet i socialnämnden på kommande fullmäktigemöte.

En känsla av vemod kommer över mig, för det är så abrupt och snabbt. Samtidigt är ju Tyresö "min" kommun och det ska bli roligt att utveckla det arbetet. Jag vill komma ut till olika företag och verksamheter och hälsa på, gärna i sällskap av mina partivänner som företräder Stockholms län tillsammans med mig, Gunnar Andrén och Nina Lundström.

I fredags var jag på teoridelen av utbildningen i Eco-driving som ju alla anställda som kör bilen i tjänsten för kommunen får genomgå. Mycket intressant.

I lördags åkte Olle och jag till Harbo och hälsade på vänner som har mark där. Det blir älgjakt i veckan. Vännen som har marken berättade att han får tvåtusen kronor per hektar i EU-bidrag för att hålla marken öppen. Han tycker att det är vansinnigt. Det tycker jag med. Men jag måste lära mig mer om detta med att det ges så mycket pengar till öppna landskap. Nog ligger det i markägares intresse att ha sina marker öppna ändå, för sin boskap och gröda?

Jag är ju redan emot jordbrukssubventionerna i stort vad gäller EU. Men fortsättning lär följa, det känns som att det är många saker att följa upp nu.

Vi sköt på tallrikar med salongsgevär och det var kul. Sedan åt vi gott och när de andra gick ut för att plocka svamp lade jag mig och sov middag. Veckans händelser hann ikapp och jag var helt slut. Vi hade en trevlig lugn helg. Emilie bodde hemma och var hundvakt. Hon har köpt ett ljusbord för en del av stipendiet från Svenskt tenn. Så hon är inspirerad och satt och jobbade till fem på morgonen här hemma medan vi var i Harbo.

Idag ska jag ta tag i saker som datorn och telefonen som sägs vara klara på riksdagen, jag ska försöka hitta till viktiga enheter där och kolla rummet och lite annat. Riksdagen är för mig en helt ny värld.

Anna goes to parliament

2010-10-06T19:58:00.004+02:00

Igår hade vi nämndberedning där vi planerade kommande nämnd och de olika ärenden vi ska ha då. Sedan träffade jag en mycket engagerad brukare. Vi ska med emfas börja titta på hur avtalsskrivningar ser ut i Sverige.

Lunchen var planerad i Jakobsberg där jag träffade Peter som är en fantastisk ombudsman för Folkpartiet och en annan mycket trevlig ung man från Belgien som lever med en svensk tjej här i Sverige sedan tre år. Han pratar redan utmärkt svenska och är mycket insatt i integrationsfrågor så Peter och jag kom igång ordentligt och vi bestämde att vi ska ses igen alla tre och arbeta vidare med dessa frågor.

När jag kom tillbaka till parkeringen vid kommunhuset mötte jag Fredrik som skulle åka iväg precis och han undrade om inte portarna till riksdagen hade öppnats eftersom Ullenhag blivit minister. Nej, svarade jag, så är inte fallet.
Kort därefter ringde Mikael och sa att jag måste komma och titta på datorn på
plan 6. "Erik har blivit minister, Anna! Förstår du inte vad det innebär?"

Jag sa att jag skulle komma och kolla. Då ringde min telefon och folkpartiets kanslichef ringde och lät glad: "Har du hört nyheten?" Näe, svarade jag fåraktigt. "Du har kommit in i riksdagen!" Jag tjoade lite och fick veta att jag måste komma in imorgon, gruppmöte kl. 15.00. Jag åkte upp till plan 6 och skrek lite med Mikael och Maria och tjänstemän/kvinnor kom i korridoren och undrade vad som hänt. Telefonen började ringa hela tiden och Mikael talade om för dem som undrat att jag kommit in i riksdagen.

Vi var på plan 6 men detta spred sig som en löpeld i kommunhuset och snart visste tydligen alla!

Jag var helt tagen och det var mycket overkligt. Senare pratade jag med en partivän som jobbar på kansliet som sa att jag måste vara med från morgonen på introduktionskurs i kammaren.

Idag var jag på riksdagen hela dagen, jag har fått passerkort och ska få en telefon och dator och ett rum och allt går med rasande fart. I kammaren sitter jag med min älskade Nina Lundström och vi satt bara och fnissade av glädje tillsammans idag, det känns helt drömlikt! Mitt namn finns på den platsen, i kammaren i riksdagen! Talmannen utalade det Stele så jag gick fram och presenterade mig efteråt och sa att jag heter Anna StiiiiilKarlström. Åhå, som Tommy Steele, svarade han. Han tog inte illa upp :-)

Gunnar, Nina och jag utgör länets representanter och vi är så glada att vi ska få arbeta ihop. Alla är så snälla och glada. Erik kom och sa grattis och jag var så omtumlad och självupptagen att jag glömde att gratulera HONOM! Förlåt Erik, jag är så glad för din skull, naturligtvis!

Igår morse hade jag börjat landa i kommunen igen och börjat bli taggad inför arbetet med en ny kommunfullmäktigegrupp och nya åtaganden.

Igår eftermiddag förändrades allt. Tänk om mina föräldrar hade levat... Anna goes to parliament.

"Vi bygger ett liberalt samhälle."

2010-10-02T10:02:00.009+02:00

En partivän skrev på FB att han fnissade åt tankar om att det finns liberaler som har tankar om att bilda ett nytt parti: Liberaldemokraterna. Jag svarade att det väl inte borde vara något att fnissa åt utan snarare ge rum för självkritik. Svaret på det blev något i stil med att han väl inte ansvarade för Folkpartiet och geisten av det hela var att det mest var en föraktlig viljeyttring som kommer från den gruppen av individer.

Nog måste väl ett visst mått av sjävkritik vara logisk eftersom jag fortfarande hävdar å det bestämdaste att Folkpartiet borde vara det parti som är det sanna liberala partiet? Låt oss säga att vi bygger ett samhälle med liberala hus. De kan alla variera i olika blå nyanser, från mörkblått ända till lila. De borde dock vara byggda på samma grund, den grund som är basen i liberalismen. Låt säga att den grunden inte verkar överensstämma med "den sanna liberalismen". Det är klart att det finns de som vill starta ett nytt samhälle, där grunden bättre stämmer överens med det man anser är just denna sanna bas.

Att se på det med självgodhet eller självtillräcklighet är inte tillfyllest.

Det råder "förhöjd hotbild" i Sverige. På något sätt har jag nog trott att det varit så länge. Sverige är ett öppet land där det borde vara lätt att verka tämligen ostört för vem som helst som har en vilja att planera vad det än vara månde.

Sofia Arkelsten blir ny partisekreterare för moderaterna. Vilket trams att fråga henne om hennes längd i DN! Typiskt irrelevant information och frågan skulle aldrig ställts till en ovanligt kort man. Urlöjligt!

Talmansposter diskuteras. Må det landa på ett gott sätt.

Ett tåg från Olso har spårat ur. Jag undrar alltid vad som gör att ett tåg spårar ur, det verkar finnas lövhalka och sådant. Om man för fram fordon i hög fart där människor transporteras i ett land som Sverige, finns det inte sätt att säkra mot sådana händelser? I takt med att vi ska bygga höghastighetståg och vi vill att fler ska transporteras på det sättet, hur gör man för att minska riskerna?

Jag tycker att det känns hotfullt med snabba tåg som dundrar fram på ett helt annat sätt än biltrafiken. Ja, det är förvisso sant att biltrafiken har höga olyckstal även om vi nästan är bäst i världen på trafiksäkerhet. Men står man intill en banvall när ett tåg åker förbi känns det nästan som en besinningslös kraft som flyger förbi, med avsaknad av kontroll på vad som befinner sig framför eller vid sidan av.

Jag gillar att åka tåg men har aldrig i mitt liv känt mig säkrare på tåg än med andra sätt att transportera sig.

Richard Swartz skriver tänkvärt i DN på ledarsidan om varför integration alltid kommer att vara svårt. Det han skrev slog an på mitt liberala hjärta och rätt in i märgen! Romernas situation är fruktansvärd och att vi i vårt land beter oss som vi gör mot denna folkgrupp är en skam.

Alla vill inte "integreras" och det är verkligen nyckeln i hur man ska agera när det gäller detta vi och de perspektivet som de flesta anammar. Leva och låta leva! Låt alla få bestämma själva vad som är rätt för dem. Det som blir ett problem är ju förstås att när människor väljer att hålla sig utanför alla rullor och insatser, då blir det problem i ett land som Sverige där allt är extremt kontrollerat och där premisserna för insatser oftast bygger på personnummer, en stadigvarande adress, viljan att ta emot dessa insatser och viljan att vara med i utbildningssystemet.

Jag tänker nu inte bara på romer utan på individer som helt enkelt inte vill "vara med". Jag kommer aldrig glömma när jag pratade med en man som inte hade någonstans att bo. Jag frågade honom om han kunde vara med i ett program mot sitt missbruk, för då skulle vi kunna ordna ett boende för honom. Nej, för faan! svarade han. Det kommer inte på fråga! Och där försvann han ur "systemet". Normerna i det här samhället går ut på att sälla sig till flocken och gå med på vissa krav. De må vara inskränkande rent personligt, men det är det som gäller.

Alltså faller till exempel "uteliggare" och romer ur systemet. Det finns fler exempel. Det finns religiösa grupperingar som anser att man ska ha hemskolning för sina barn. Jag tycker att det är förfärligt för dessa barn eftersom de inte har en chans att träffa andra barn med andra värderingar och eftersom de förmodligen hjärntvättas till en tro. Jag har samma åsikt om religiösa friskolor. Vårt utbildningssystem är basen för vår demokrati, det forum där alla innevånare i Sverige får lära sig samma världsbild (???) Hm. Hur låter det...

Alexander Bard, denna extremt begåvade och charmerande person, anser att sexköpslagen ska bort och knarket ska släppas fritt. Basen för hans övertygelse vad gäller sexköpslagen är, om jag uppfattat rätt vilket jag hoppas, att vi alla är fria individer och därför har rätt att göra vad vi vill med våra kroppar. Jag håller med honom om just det. Däremot så skulle ingen, eller ytterst få, sälja sina kroppar om det inte fanns köpare.

Det finns säkert någon promille som verkligen njuter av att ha sex med främlingar. Resten gör det för att de måste. För att de inte har något val och för att det inte finns några andra optioner/sätt att skaffa snabba pengar än att sälja sina kroppar.

Och så har vi den gruppen som i mina ögon är mest förfärande, gruppen slavar som är inlåsta och tvingade av andra personer att lämna över sina kroppar till främlingar och alltså inte på grund av missbruk eller fattigdom. Den mest hemska inskränkningen av en människas liv torde inte vara att bli inlåst, även om det i sig är en hemsk inskränkning, utan inlåst och ständigt kroppsligen och mentalt kränkt och förnedrad.

Hur är människor funtade som går med på att nyttja dessa kvinnor, flickor, pojkar? Jag skriver människor men egentligen är det absolut största andelen i könsfördelning män som går med på att göra detta.

Därför kan jag inte hålla med Bard. Jag tycker att det ska vara olagligt att köpa sex men inte sälja. När det gäller knark tycker jag tvärtom: Olagligt att sälja men inte köpa. Jag utgår från att det är den svaga parten som säljer i det första fallet, men den svaga parten som köper i det andra.

Dessa två företeelser i vårt samhälle, sex och droger, omsätter också de största pengarna och det är en utopi att tro att vi ska kunna stoppa deras existens. Det är min förkunnelse: Under min levnadstid och under kommande generationer kommer ingenting förändras i detta. Det är helt enkelt de pesthärdar vi måste leva med och försöka stävja varhelst det går, en ständig och för alltid oavslutad kamp.

Annars har veckan rullat på med massor av möten, både "schemalagda" som budgetarbete, kommunstyrelse, samordningsförbund och konferens, samt de som handlar om brukarmöten, de som jag tycker är oerhört intressanta och som jag tycker att alla politiker kontinuerligt ska ägna sig åt.

Jag älskar mitt parti

2010-09-28T15:05:00.003+02:00

...det vill jag verkligen poängtera. Men efter tio år som aktiv i Folkpartiet så är det som i en längre relation: Vart är vi på väg, vad är det vi vill ha av framtiden? Passar vi överhuvudtaget ihop?

Jag ska göra allt jag kan för att denna relation ska hålla och för att full tillfredställelse ska erhållas från alla parter.

Jag älskar mitt parti.

Gäddqueneller

2010-09-27T21:20:00.002+02:00

Olle var ute och fiskade i lördags medan jag åkte och förrättade en vigsel. Han fick en gädda. Han tappade en. På söndag skulle våra två yngsta döttrar komma, Sara med James och så Emilie. Olle hade planerat att göra gäddqueneller, något som är en delikatess och som jag själv gjort för tjugo år sedan. Det blev otroligt gott. Vi satt och njöt och småpratade. Sedan hade jag köpt färska fikon som vi åt med HäegenDaz glass. Sara hade med sig tre demolåtar som hon spelat in för att visa prov på sin röst. Det lät superbra. Jag bad Olle bränna av sångerna så att jag kan lyssna i bilen.

Socialjouren kom ut precis när tjejerna skulle åka hem och vi var på väg till bastun, de behövde ett ordförandebeslut.

Vi bastade och satt och tittade på ett stormigt Erstaviken när vi gick ut för att svalka oss. Inte badade vi, inte! Alldeles för kallt för både Olle och mig.

Liberaldemokraterna i Sveriges eventuella bildande kommer att ta tid. Frågan är hur spelplanen ser ut efter de kommande fyra åren. Etableringar av ny partier och deras genomslagskraft är inte helt enkla processer. Jag är nyfiken på hur dynamiken i dagens svenska partisystem kommer att förändras i framtiden och om det blir ännu mer blockbildning på bekostnad av småpartierna eller om det poppar upp flera nya partier...

Jag är trött, kanske eftervalstrött. Funderar till och med på en sista minuten resa för att jag känner mig så sliten. Vi får se hur det blir med allt.

Liberaldemokraterna

2010-09-27T09:22:00.002+02:00

Liberati ska läggas ner och arbetet för den sanna liberalismen läggas om.
Ett förslag som finns på agendan är att man kanske bildar ett nytt parti: Liberaldemokraterna. Det tycker jag låter väldigt spännande.

Folkpartiet är inte liberalt

2010-09-25T08:59:00.003+02:00

Ja, nu talar jag ur skägget. Det är ingen idé att försöka dölja vad jag tycker längre. Det är med sorg och besvikelse som jag följt vårt parti denna gångna mandatperiod. Det partiet står för utåt är inte den sanna liberalismen. Det är ett nederlag för oss alla som kämpar för liberalismen och som tror på den ideologin så starkt, för vi är många. Leva och låta leva är det credo som vi bland annat står för. Men nu har vi misslyckats och jag är mycket nedstämd inför framtiden.

Ola Karlman och Anton Landehag, presidiet i Ungdom mot rasism, skriver idag i SvD om att det är arbetet mot rasism som måste stärkas, snarare än att man hela tiden ska konstatera att integrationspolitiken har misslyckats. Arbeta med alla människor i samhället på samma sätt, oavsett var de kommer ifrån. Utgångsläget måste vara att alla ska ha en utkomst och möjlighet till ett värdigt liv i detta land. Vi har inte en inkluderande inställning, snarare gör vi skillnaderna än mer tydliga. Det är inte acceptabelt.

Valet har varit extra rörigt denna gång, känns det som. Säckar med röstsedlar hittas på obskyra ställen på var och varannan ort i Sverige, det rättssäkra valet verkar ha varit en chimär. Har det alltid varit så här eller är det plötsligt mer fokuserat på att varje röst är viktig på grund av att socialdemokraterna förut alltid haft en sådan överväldigande majoritet att det inte behövts extra kontroller?

Det är självklart att moderaterna inte hade klarat detta framgångsval på egen hand. Fyra partier har lagt allt sitt krut på att vinna, med sina hela organisationer och valarbetare i hela landet. De hade inte fått denna framgång om vi inte alla hade jobbat järnet. Därför känns det inte smakfullt om moderaterna ska insistera på alla de poster de rent valfördelningsmässigt "borde" ha rätt till. Nej, där går gränsen åtsminstone för mig som aktiv politiker. Om inte vi hade samarbetat och därmed inte tydligare utkristalliserat oss på vissa områden, det vill säga, inte avhållit oss från att driva vissa egna frågor, så hade det inte funnits en enighet utåt och man hade inte velat rösta på moderaterna eftersom väljarna vill se enighet snarare än splittring för att det överhuvudtaget ska vara värt att lägga sin röst på ett parti som ensamt inte kan vinna mot socialdemokraterna.

Jag är ledsen att jag inte kom in riksdagen men har hållit det för ganska osannolikt. Det här är nog det närmaste till riksdagen jag kommer i mitt liv. Tack kära alla som kryssat mig och som visat ett stort förtroende, det kommer jag aldrig att glömma! Jag är mycket glad över vårt extra mandat i Tyresö, det gör att jag ser med tillförsikt på framtiden under kommande mandatperiod med möjlighet till att ännu mer driva liberala värderingar i kommunen.

Valtrötthet

2010-09-24T20:25:00.004+02:00

Tog lite tid för mig att komma tillbaka till bloggläge. Veckan har susat förbi, det vanliga arbetet i kommunen fortsätter som vanligt och det är med blandade känslor som jag ser våra valresultat. Det är självklart fantastiskt att Alliansen får fortsätta regera. Det stora smolket i bägaren är Sverigedemokraternas inmarsch i riksdagen. En annan frustration jag personligen känner är hur mitt parti misslyckats med att förmedla det liberala budskapet.

Det är faktiskt inte en framgång att få sju procent av rösterna till det sanna liberala partiet när det faktiskt är minst tjugofem procent av väljarna som är liberaler. Jag är inte förvånad. Men oerhört besviken.

Vi har börjat med budgetarbetet och haft socialnämnd. Jag fick äran att luncha med en mycket trevlig diplomat i veckan som berättade om en forskare i England som följt alla akutmottagningar på sjukhus inom ett distrikt alla dagar i veckan och kartlagt alla skador som folk kom in med. Det fanns tydliga indikationer på en markant ökning av stick- och skärskador på fredagar och lördagar. Det skulle kunna ha slutat där.

Men forskaren ville se ett resultat av sina rön så han kontaktade näringslivet. Av den kontakten kom att man bytte ut pintbägarna av glas på pubarna till bägare gjorda av plast. Detta minskade i sin tur drastiskt frekvensen av stick- och skärskador! Si, det är i min smak!

Trött och lite tom. Nu väntar förhandlingar om vilka olika poster vi ska få i kommunen.

Möten och kräftfiske

2010-09-18T09:19:00.003+02:00

Tyresö har de högsta siffrorna i länet vad gäller ungdomsaborter. På fredagen hade vi ett möte på Ungdomsmottagningen för att försöka utröna sätt att få ner dessa siffror. Efter det åkta jag till stan för att ha ett möte med SILC, Swedish international Liberal centre, om ett fortsatt samarbetesprojekt med vår kommun.

Tillbaka till Tyresö var det dags att kampanja en stund i Tyresö centrum. Åkte hem så att jag var i huset fem i halv sex. Där kastade jag på mig varma kläder eftersom det var bråttom, vi skulle vara vid Nyfors vid 18.00. Vi rodde ut i Tyresö Flaten där inga båtmotorer av något slag får användas. Det ösregnade när vi åkte hemifrån men sedan blev det en helt underbar kväll, vattnet låg som en spegel. Vi lade ut de tinor vi fått oss tilldelade och sedan samlades det granngäng som var med på en höjd vid vattnet och grillade korv medan mörkret sänkte sig. Det var en ljuvligt stilla kväll och vi småpratade och fyllde på brasan. En av grannarna hade hittat ett ställe med fårtickor och jag fyllde en kasse med dessa, som jag tycker, underskattade svampar. Precis ovanför oss var himlen stjärnklar när den för övrigt var molnig.

22.30 var det dags att samla in tinorna. Det var ett visst sjå, man måste öppna tinan, ta bort betet som eventuellt var kvar från den stora "säkerhetsnål" som man betar på och sedan försöka skaka ut kräftorna, om det finns några, ner i en hink. Efter det ska man trycka ihop tinan som ju består av en stor ståltråd i cirkel som är utdragen, med nät om. Det finns knäppen som ska säkra på två sidor. Det var varmt i vattnet så det var inte obehagligt. Däremot var det beckmörkt så en fick lysa med lampa och en fick ro medan jag knölade med tinorna. Det var en mycket avkopplande och fin kväll som jag sent kommer att glömma. Väl hemma kunde jag inte låta bli att slänga i lite smör i en panna och fräsa upp några fårtickor, trots att klockan var halv ett på natten. Vi mumsade glatt detta goda från skogen innan vi stupade i säng.

Nu ska jag kampanja.

Rosendal och kommunfullmäktige

2010-09-16T21:45:00.003+02:00

Igår var vi ett kompisgäng som tillsammans gick på buffékurs på Rosendals trädgårdar. Det var en present till en av vännerna i gänget eftersom hon fyllt femtio. Alla samlades vid fem på eftermiddgen och då fick vi te, fantastiska mackor och ljuvliga bullar, alla kom ju direkt efter jobbet. Sedan fick vi en föreläsning om buffémat och hur man ska smaksätta och en del tips. Därefter gick vi igenom menyn som vi tillsammans skulle laga för att sedan inmundiga.

Viatnemiska nemrullar med myntavinegrette
Mangoldknyten med feta, päron och valnötter
Rostad rotsellerikräm
Rimmad och halstrad lammytterfilé
Chevrepaj med rostade grönsaker
Rödbetscarpaccio
Dijondressade mungbönor med äpplen, bacon och hasselnötter
Grönsallad med tomatdressing

Apelsinchokladmousse

Jag lovar att varje rätt var helt underbart god.

Idag hade vi kommunstyrelseberedning på förmiddagen. Jag förtidsröstade på Servicecentret. Sedan kampanjade vi i centrum och jag gick ifrån för att träffa tre kvinnor från ett föräldraråd tillsammans med ordförande för barn- och utbildningsnämnden. Efter det var det dags för kommunfullmäktige. Vi slutade kvart över åtta, vilket var extremt kort för att vara fullmäktigemöte.

Just nu lyssnar/halvtittar jag på debatten mellan båda partiblocken. Jag tycker att alliansen har tydliga svar, är mindre ilskna och kommer med mindre skällande. Coolt!

Lag om förbud mot burka

2010-09-14T20:31:00.002+02:00

Frankrike har antagit en lag om burka och niqabförbud. Det känns inte bra. Jag hoppas verkligen att vårt land inte hamnar i en sfär där vi börjar förbjuda människor att klä sig i vad de själva vill.

Råder det tvång för en person att se ut eller klä sig på vad sätt det än vara månde så måste det anses som en kränkning mot den personliga integriteten och blir en helt annan fråga.

Rosorna inne på sin andra blomning

2010-09-13T07:59:00.002+02:00

Vinbergssnäckorna klättrar i något ogräs som jag har utanför ytterdörren, det ser märkligt ut. Har kastat ut så många frön så att jag inte vet vad det är för någon ört, men gott verkar det vara. Rosorna är inne på sin andra blomning, hoppas att det inte är något omen.

Handspriten har inte stoppat svininfluensan menas det i en ny undersökning. Märkligt, det med.

Ett X-2000tåg har krockat med ett arbetsfordon och många är skadade. Det borde inte kunna ske. Ibland undrar man. Hemskt.

Det är otroligt lugnt i vårt område idag. Grått och regnigt, Erstaviken helt stilla. Nej, sol vill vi ha!

Turkiet - och debatt!

2010-09-12T20:27:00.002+02:00

En ny grundlag har röstats igenom i Turkiet. Jag var orolig för att Turkiet tidigare kändes längre bort från ett EU-medlemskap än vad vi egentligen skulle önska. Nu har en stor majoritet röstat igenom en ny grundlag som bereder vägen för ett närmande till EU. Jag är glad.

Just nu pågår debatten mellan Reinfeldt och Sahlin. En dryg halvtimme har gått och Reinfeldt är otroligt bra. Han för fram allt som vi i alliansen lever och verkar för varje dag. Jag hoppas att väljarna förstår att Sverige behöver en alliansregering ytterligare en mandatperiod.

Om en sjuksköterska får en hel månadslön till per år i skattelättnader samtidigt som välfärden finns kvar i samma utsträckning, hur kan man vilja gå tillbaka till en regering där ett försvagat socialdemokratiskt parti ska samregera med (mp) som vill leda Sverige bakåt och med (v) som faktiskt är ett kommunistiskt parti som har en skev bild av vad demokrati faktiskt är.

Jag tror på ett Sverige med en fortsatt alliansregering. Må det ske.

Inatt jag drömde...

2010-09-12T09:55:00.005+02:00

Drömde massor inatt, saker som jag inte minns men min döda mamma var med, tror jag. Det hela slutade med att jag föll ihop gråtande, en sådan där gråt där man hulkar och gråter så tårarna sprutar och snoren rinner. Jag vet inte vad i drömmen som föranledde denna stora sorg. Jag tror att jag hade fått en anklagelse mot mig om att jag gjort allting fel. När jag vaknade hade jag tårar runt ögonen och kände mig inte utsövd alls.

Alla behöver sova och också drömma. Många jag pratat med minns nästan aldrig att de drömmer. Men vi behöver sortera upp alla intryck vi får under vaken tid och det gör hjärnan genom drömmarna. Just nu är det många som vill ha olika besked i många olika frågor. Ett enda feltänkt svar kan få större konsekvenser än om det hade varit bara förra valet. Vi är alla påpassade med enkäter på nätet och tidningar som frågar saker om allt möjligt.

Förmodligen är det en oro för detta som fick mig att få en sådan känslosam dröm. Eller massor med saker sammantaget. Mina föräldrar finns inte i livet längre. De hade nog tyckt att det var helt fantastiskt att vara med om denna valkampanj där deras dotter har en liten chans att komma in i riksdagen. Kanske sörjer jag att de aldrig får uppleva det.

Annars är allt som vanligt, det blir ytterligare en intensiv vecka. Nu ska jag till centrum och kampanja.

Desperation

2010-09-11T20:07:00.003+02:00

Räkfesten var som vanligt trevlig och som alltid höll vi till på Tyresö Bygdegård. Samma koncept varje år. Alla samlas. Lisa spelar suveränt dragspel. Alla äter. Lisa spelar lite till. Vi sjunger allsång. Någon sjunger solo. Lotter säljs. Kaffe med kaka. Lottdragning. Livemusik och dans. Vid pass tjugotre har alla gått hem. Inte direkt några röjarfester :-)

Jag drack vatten och kände mig piggare på natten när vi kommit hem än vad jag känt på morgonen samma dag. Olle hade varit med och spelat så han var tvungen att plocka med sig sina instrument och jag hjälpte till att svabba golven så vi blev kvar lite längre med festorganisatörerna. Det är ett fantastiskt gäng som varje år oförtrutet ordnar denna räkfest arrangerad av vår båtklubb.

Idag var det som vanligt valbord i Tyresö centrum och jag susade in till Norrmalmstorg för att lyssna på partiledarna i alliansen och deras sista gemensamma framträdande innan valet. Det var tämligen dystert väder och väldigt lugnt i stan. Stort polisuppbåd och ganska mycket folk just på Norrmalmstorg. Jag vet inte varför, men jag föll in i en vemodig känsla när jag stod där när vi applåderade våra olika partiledare.

Jag har fått höra en del denna sista vecka. En äldre kvinna (närmare åttio) utbrast spontant: "Men om de rödgröna vinner, ja, då kan man lika gärna gå och dö!" när hon gick förbi vårt valbord i centrum på väg mot moderaternas.

När jag gick på Riksgatan från Drottninggatan efter att ha varit vid Folkpartiets valstuga vid Sergels torg så sa en ung tjej till killen som hon promenerade med: "Men - det borde vara skottpengar på den där Sahlin!"

Ganska hemska saker som folk bär på.

Idag delade sossarna ut rosor till alla och envar i Tyresö centrum och på scenen satt Martin Nilsson och Ingvar Carlsson och ondgjorde sig över hur dåligt allt redan var i vår kommun men också hur mycket sämre det skulle bli om alliansen fortsatte att styra eftersom vi ska sänka skatten ytterligare på bekostnad av välfärden! Ingen har sagt att vi ska sänka skatten. Fredrik, kommunstyrelsens ordförande, har till och med sagt att vi INTE ska sänka skatten. Men ett sådant faktum hindrar inte oppositionen. Roll-ups med "Tyresös skolparti" fanns bakom grabbarna på scenen.

Jag blev erbjuden rosor av flera av socialdemokraterna, jag sa att de får spara dem till sina väljare, jag tar en kram istället. En (s)kille kom jag i samspråk med när vi kramats (vi är ju arbetskamrater även om vi är opponenter)och jag sa: "Ni verkar desperata!" Han svarade förvånansvärt nog helt ärligt: "Vi ÄR desperata!"

Jag vet faktiskt inte. Det är en underlig stämning.

Sara och James kom ut på fyrhjulingen, som jag önskar att de inte skulle åka på ända från stan, för att plocka svamp. De tog Olles bil till Tyresta och kom hem med massor, mest taggsvamp. De var nöjda men lite irriterade på Shi-Mi som hade bitit sönder sitt koppel, det som Sara gjorde i läder för tolv år sedan, jäkla hundskrälle. Tydligen var Shi-Mi helt spattig medan Soleil var ko-lugn. Nu har de (hundarna) hela skogen med sig hem på sina små magar, massor med små kvistar och barr intrasslade i sina pälsar. Och de är helt slut.

Sara och James i sin tur har hoppat på monstermotorcykeln och åkt hem till stan. De hade inte skogen med sig hem på sina små magar. :-)

Jag har värk runt hela nacken, ner mot axlarna och skuldrorna, helt spänd. Jag bad Olle knåda lite men han är så rädd att göra mig illa att det inte hjälpte. Ska boka tid hos en professionell person på området.

På tisdag ska Martin Nilsson (s), oppositionsrådet i Tyresö och Fredrik Saweståhl (m), kommunstyrelsens ordförande, debattera på scenen i Tyresö centrum. Vi har kommunfullmäktige på torsdag.

Om allt går som det ska kommer jag att få följa med och fiska kräftor på fredag. Det ska bli väldigt roligt. Senast jag gjorde det var jag typ sju år och vi var i Småland. Jag minns att det var mycket spännande och att de vuxna verkade ha himla kul senare på kvällen...

På söndag 19/9 är det val.

Långa dagar

2010-09-10T05:06:00.002+02:00

På söndag är det en vecka kvar. Det är många debatter på TV. Reinfeldt mot Sahlin, Borg mot Östros. Jag tyckte (nästan) synd om Sahlin när hon helt uppenbart tappade fotfästet och började svamla floskler, skulle inte velat vara i hennes skor just då. Östros är bara så hal så att jag nästan mår lite illa.

Det är långa dagar nu. Många enkäter och olika frågor har kommit från massor med håll, från olika organisationer och från media under den senaste månaden. Det värsta är ett fackförbund (för övrigt det enda som kontaktat oss) som påstår sig vara opolitiskt bundet som i princip KRÄVER svar om HUR vi ska genomföra olika saker. För det första känns det som att LO skulle påstå att de är opolitiskt bundna. För det andra så förstår jag faktiskt inte nyttan av att man som parti MÅSTE berätta hur saker och ting ska genomföras. För det tredje så är det totalt respektlöst att inte nöja sig med de svar man ger. Jag vaknade nyss av att hundarna skällde över något obskyrt ljud utanför huset. Nu kan jag inte somna om för att jag blir så upprörd över att ett fackförbund kan ha sådanan arbetsmetoder. Som liberal reagerar jag med hela kroppen. Nej tack!

Denna vecka har jag varit i Jakobsberg två gånger på inbjudan av vår pol.sek där, Peter Kjällkvist. Han arbetar stenhårt hela tiden och är mycket glad och drivande. Jag hälsade på med honom hos Tjejjouren där och det var mycket intressant och positivt att höra hur de jobbar. Jag hoppas kunna hjälpa till med ett länstäckande nätverk som de skulle vilja komma igång med.

Vi kampanjar i centrum varje dag. Denna vecka kom nummer tre av Tyresöliberalen ut till (alla) hushållen i Tyresö(trodde vi) Det är S-post som skulle dela ut dem tillsammans med Mitt i Tyresö. Mats hittade dock flera buntar dumpade! Vilket jäkla sätt! Själv har jag inte fått den till detta område, vilket betyder att massor med hushåll i våra väljarstarka områden inte har fått den! Jag är upprörd!

Har varit i valstugan vid Sergels torg igen. Alltid lika trevligt. Bert Karlsson var vid Expressens valstuga och fick en stor folkmängd som lyssnade. Han hade tydligen varit så tjatig på dem så att de till sist tog dit honom trots att han inte är på någon lista.

Vi har samlats alla partier på Café Ringen och svarat på "allmänhetens" frågor, det vill säga, det var människor inbjudna från området via annonser och lappar uppsatta i portarna. Det var väldigt trevligt. Caféet är ett av våra sociala företag, och jag hoppas att det startar fler liknande projekt i Tyresö.

Imorgon ska jag till Amnestys valstuga på Medborgarplatsen för ett "samtal". Var där idag men då var ingen där. Passade på att hälsa på hos folkpartisterna där, de var vid gott mod. Innan jag åkte till stan susade jag in på garaget vid ICA i Tyresö centrum för att lämna in en FP-flagga vid Servicecentret till Douglas att ha på vårt bokbord på gymnasiet. Ett par som parkerade precis före mig hälsade jag på medan jag rusade förbi. Damen ropade: Hoppas att ni vinner! Men - hur kunde hon se på mig att jag var en politiker? undrade jag. Hon pekade då glatt på min Folkpartiskylt i bilfönstret. Ja, det är många som delger oss att: Hoppas att ni vinner! En väldigt märklig känsla. Måtte den hålla hela vägen!

Dimma och spindeväv

2010-09-07T08:25:00.004+02:00

Dimman ligger tungt över Erstaviken och överallt på altanens träräcken har spindlar byggt spindelnät som är täckta av dagg - vackert!

Det är något märkligt med hur hjärnan fungerar. I förrförra blogginlägget skrev jag om ett möte med Kommunala rådet för funktionshindrade. Där skrev jag om barn med "sifferkombinationer", jag kände att det var något som var fel men kunde inte sätta fingret på det. Plötsligt nu på morgonen, fem dagar senare, kommer jag på att det ju heter bokstavskombinationer. Inte känner jag att jag gått och funderat på det, precis. Men det måste ha retat mig, därinne i hjärnbarken, att något inte stämde.

Jag tycker att man ska vara mycket ödmjuk inför våra sinnen och våra mentala tillstånd. Det finns en del sorters människor som är mycket nedlåtande över personer som inte förmår kunna allt eller som har svårt med minnet eller som aldrig fått möjlighet att lära sig allt som många tycker är basala kunskaper. För mig ter det sig som en av de största synderna, att se ner på andra människor på grund av avsaknad av egenskaper eller egenskaper som är förvärvade av olika anledningar.

I stress så förändras förmågan att minnas. Man kan säga att jag ibland får spindelväv i hjärnbarken. Just nu ställs oerhörda krav på oss alla som vill få förtroendet att få arbeta ytterligare en mandatperiod med det vi tror på. Man ska vara alert och kunna allt som människor ställer frågor om. Det är inte lätt.

Nu måste jag åka till tryckeriet för att få en valsedel inscannad, det var för dålig upplösning på filen som tryckeriet hade fått i InDesign-dokumentet jag hade skickat. Hå hå ja ja. Sista numret innan valet ska ut nästa vecka.

Sedan dröjer det väl fram till jul innan vi gör något nummer.
Drygt en vecka kvar, spännande värre!

P-Floyd och Dalhalla

2010-09-05T23:32:00.003+02:00

OBS! Om du ska se P-Floyd i framtiden och vill bli överraskad, sluta läsa här!

Vi åkte ett kompisgäng till Dalarna som present till en av våra vänner som fyllt femtio. Middag ihop i Rättvik innan vi åkte till Dalhalla. Parkeringen var välorganiserad med mycket folk som riktade med skyltar så att det blev smidigt. Alla byltade på sig, vi hade fått varningar om att det kunde bli mycket kallt nere i det före detta kalkstensbrottet som är Dalhalla.

Parkeringen var uppdelad i bokstäver så att man lätt skulle hitta tillbaka till sin bil. Jag var klar först och stod och lutade mig mot stolpen som visade att vi parkerat vid G. Plötsligt ropade Olle: Där står Anna vid G-punkten! :-) Stämningen var på topp och alla på mycket gott humör. Vi troppade iväg mot biljettkontrollerna medan ett antal män stod nedanför parkeringen i skogen på spridda platser för en sista urinering.

Väl inne mötte oss det spektakulära området som gjorts om till en enorm scen omgärdad av vatten och sittplatser för fyratusen åskådare. Vägen går högt upp i en svag nerförsbacke hela vägen ner till scenen och publikområdet. Höga bergsväggar höjer sig på alla sidor med säkerhetsnät uppspända överallt för att stävja nerfallande stenar eller klippblock.

Redan i Rättvik hade jag träffat en Tyresöbo, här träffade jag två till, världen är liten! Det hyrdes ut filtar, det såldes dryck och mat och det gick omkring personer i fina folkdräkter. Det var massor av människor. När vi hittat till våra platser hördes hornsignaler för att markera att det snart var dags för föreställningen att börja. Tre signaler och så kom en presentatör fram på scenen för att tillkännage att vi skulle få höra på P-Floyd.

Plötsligt brast ett litet uppvisningsplan fram bakom trädtopparna samtidigt som det small till uppe på ena sidan berget och det kom eldslågor. Planet gjorde en halsbrytande och helt fantastisk uppvisning ovanför oss, ömsom rakt upp i himlen, ömsom upp-och-ner och ofta med motorn avstängd för att sedan starta motorn när man trodde att planet skulle störta. Det snurrade och dök och flög fram och tillbaka över oss, publiken skrek av förtjusning! Helt otroligt!

Showen var underbar, med massor av effekter, fyrverkerier, brinnande vatten och bergsklättrare, två "gick" nerför berget i vita overaller medan en klättrade upp.

Sakta sänkte sig mörkret och ovanför oss fanns en enorm klar stjärnhimmel. Showmässigt/konsertmässigt är detta något av det bästa jag varit med om! Omgivningen är förtrollande, nästan overklig och man har gjort allt för att använda sig av denna omgivning.

P-Floyd är ett tribute- eller coverband som bildades på nittiotalet i Dalarna. Duktiga musiker och sångare som gör allt för att göra Pink Floyds alla höjdarlåtar rättvisa.

Dalhalla invigdes 1995 efter en trägen kamp av en kvinnlig operasångerska som såg potentialen, kalkstensbrottet har nämligen en perfekt akustik på grund av de skrovliga väggarna.

En upplevelse som jag varmt kan rekommendera vem som helst när vad som helst uppförs, vare sig man gillar rock eller opera. Stället förför!

Sedan åkte vi för övernattning på Leksands bed&breakfast. Hela gänget samlades i ett sällskapsrum för att prata, ta ett glas vin eller öl och umgås. Vi hinner inte ses så ofta och det är underbart att få vara med nära vänner som man känt länge som kan vara helt trygga och sig själva med. Alla är rörande överens om detta faktum. Det blev rätt så sent.

Efter frukosten vid halv tio imorse åkte vi hemåt. Jag konstaterade i bilen att: Hur kan man klara sig i Dalarna utan NRJ? (Det är en radiokanal som jag ofta lyssnar på med massor av topplåtar som rullar hela tiden, men räckvidden är noll bortom Stockholms län) Då svarade Olle som tydligen trodde att jag menade "Energy": Men de har ju ved! Jag höll på att skratta ihjäl mig.

Vi stannade för lunch på det märkliga Dragon House mitt ute i ingenstans.

Väl hemma kastade jag mig på färdigställandet av Tyresöliberalen som ska tryckas i veckan.

Jag är så nöjd med denna fina paus mitt i valkampanjandet.

Debatter, debatter och debatter

2010-09-02T20:54:00.004+02:00

Igår bjöd Kommunala rådet för funktionshindrade (före detta Handikapprådet) till möte där alla partierna skulle svara på frågor om tillgänglighet och annat. Det var dess värre en något inkongruent grupp som samlats, å ena sidan lite äldre människor som ville föra fram sin syn på hur kommunen genomför tillgänglighetsplan och FN-konventionen.

Sedan fanns det ganska många föräldrar med barn med olika bokstavskombinationer (här hade jag tidigare skrivit "sifferkombinationer" och långt inne i min trötta hjärna så kändes det helt fel men jag kunde inte sätta fingret på VAD som var fel. Detta för att illustrera hur komplex den mentala kapaciteten är. Det var förra veckan jag skrev om det, nu alldeles nyss kom jag på hur jag tänkt fel. Stressade hjärnor mår inte så bra) och annan problematik. Bitvis ganska förfärande berättelser. Jag önskar att människor vände sig till oss politiker direkt när de anser att saker inte fungerar. Det verkar bli ett glapp mellan tjänstemän och oss som inte är tillfyllest.

Sedan kom ett underbart, sakligt mail från en person som var glad att familjen bosatt sig i Tyresö och inte i Stockholm eller Nacka, för sina barns skull. Det värmde. Ibland blir allt bara svartmålat. Men världen är inte bara svart eller vit. Thank heavens!

Idag samlades alla representanter för de partier som finns i Tyresö kommunfullmäktige förutom (c) för att prata med elever i årskurs 6-9 i Kumla skolas aula. De kom i varje årskurs en timme och så fick vi alla dra vår skolpolitik och vad vi ville med jobb och miljö. Åttorna var ganska lugna och hade inga frågor. Sexorna var helt bedårande och resonerande och kom med kritiskt tänkande frågeställningar, det var en glädje att lyssna på dem. Sjuorna vällde in och klev på stolar och var ganska slängiga och faktiskt ganska kritiska till oppositionen. Niorna kunde jag inte riktigt härleda vilka de egentligen tyckte bäst om av oss block. Tyvärr resulterar en sådan här dag att man är tvungen att lyssna på just oppositionen väldigt mycket vilket gör mig förbannad och trött.

Förmodligen känner de likaledes.

Annars är det så himla kul att träffa barn och ungdomar, de är intresserade rent allmänt och glada över att vi fixat så att de har mat lagad på plats på skolan. Vi fick prova den och det var verkligen väldigt gott. Två rätter att välja mellan dessutom.

Imorgon har vi debatt i Tyresö centrum. Nu på hemvägen var det väldigt många affischer nedrivna, förstörda och alla pinnar avbrutna. Det är ett tungt jobb att banka upp och rätta till och skaffa fram nya hela, men skam den som ger sig!

Vilken vecka det har varit. Two to go! Det är bara att hålla humöret uppe och huvudet över vattnet.

Äldres missnöjesröstande på - SD!

2010-09-01T10:07:00.002+02:00

Igår mötte jag en äldre man som medgav att han gillade Folkpartiet men som absolut inte skulle rösta på något av de sju partierna i riksdagen utan på SD! Han sa att det berodde på att ingen bryr sin om pensionärerna. Efter en ganska lång diskussion där jag ville få honom att tänka på att SD inte kan influera till förändring och att han därför ändå borde rösta på ett annat parti som de facto kan påverka till förändring så höll han med mig och hade nästan börjat säga att han inte skulle rösta alls. Det är klart att du ska rösta! kontrade jag. Ja, i så fall måste det bli SD för jag vill visa mitt missnöje!

Jag kan inte förstå logiken. Men så lever vi ju i två skilda världar. När min tid kommer vet jag inte ens om det finns någon pension att få. Jag vet inte heller om det finns tillräckligt med människor som kan tänka sig att arbeta inom vård och omsorg. Jag vet inte om välfärdssystemet fortfarande tillåter hemtjänst och vård i hemmet. Jag har inte den blekaste om hur det blir med min ålderdom.

Pensionärerna verkar vara otroligt missnöjda. Jag begriper inte varför. Jo, vem är inte rädd för att inte få en värdig tid som äldre? I denna kommun gör vi allt för att det ska finnas all valfrihet som kan tänkas kan. Det finns boende där man kan ha med sina djur. Det finns massor med aktiviteter. Vi har satsat på en avdelning med vård i livets slutskede, unikt, det finns inte många kommuner som gör eller har gjort det. Vi har satsat som spetskommun på utbildning av all personal, kompetensstegen, som sker på arbetstid. Maten har vi som en mycket viktig del i tankarna om vård och omsorg. Anhörigstöd tycker vi att det ständigt ska satsas på. En kvalitetsinspektör för socialförvaltningens alla olika verksamheter. Förenklad biståndsbedömning pågår att tas fram, inte klart än men på gång. Det finns massor som vi har arbetat med.

Jag tycker att det är väldigt synd att man aldrig uppfattar någonting som bra bland pensionärerna i Sverige. För vi har det egentligen mycket bra här.

Hektiskt!

2010-08-31T21:23:00.003+02:00

Igår började dagen med att jag delade ut mängder av kassar med valmaterial och ett äpple i till folk som kom och åkte med bussarna till och från Tyresö centrum. Efter det höll jag socialutskott som varade länge eftersom vi hade två företräden. Beatrice Ask kom på besök, hon ville veta mer om Tyresös brottsförebyggande arbete som bland annat inbegriper att Tyresö trafikskola kör extra mycket i områden där inbrottsstatistiken gått upp.

Sedan åkte jag in till vår valstuga vid Sergels torg igen. Det var massor med människor som ställde frågor och ville ha material. Tre unga män tyckte att jag ser äldre ut i verkligheten än på mitt valmaterial och då kände jag mig genast extremt sliten och gammal, :-(

Efter avklarat pass i valstugan lyssnade jag på Martin Andreasson som blev utfrågad vid Expressens valstuga. Dödstrött körde jag hem med värkande axel och arm, kunde knappt växla. Fick en Treo Comp av Olle och sov så tungt så att han påstår att jag och hundarna snarkade ikapp. Det kan väl ändå inte vara sant...

Idag körde jag till kommunhuset och ställde bilen för sen blev jag hämtad av Karin som är ett av valombuden för Folkpartiet, hon kom i en av våra fina bilar med Björklunds leende ansikte på sidorna. Hon är en helt underbar ung kvinna, lika gammal som vår äldsta dotter, Sofia. Vi körde till Nynäshamn raffinaderi och väntade in Mats Odell och Ewa Björling. Beatrice Ask hade fått förhinder. Vi fick vara med om ett väldigt intressant studiebesök. Ewa Björling tycker jag är en himla strong person, jag gillar hennes inställning och det hon gör totally!

Vi hann med en snabb fika i Nynäshamns kommunhus, en sväng förbi alla valstugor i Nynäshamns centrum innan vi åkte till Västerhaninge centrum där vi gjorde en gemensam alliansvalkampanj.

Väl tillbaka till Tyresö centrum hann jag hem till hundarna innan jag åkte tillbaka för att förbereda Erik Ullenhags besök. Vi stod vid Seattle coffee house och bjöd folk att ta en kaffe. Det blev många intressanta samtal med förbipasserande. En ung kvinna mumlade "tycker inte om" när jag frågade om jag kunde få ge henne Folkpartiets valbroschyr och då skrattade jag till lite generat. Hon kom tillbaka och frågade förnärmat om jag HÅNSKRATTAT åt henne, med verklig emfas på hånskrattat. Jag svarade "ABSOLUT inte, jag blev bara lite chockad". Då sa hon att hon inte tyckte om vår skolpolitik. OK, sa jag. Sedan gick hon igen. Det hade varit lätt för henne att säga det på en gång eller faktiskt inte säga något alls. Jag vet inte vad det är med en del.

Sedan hade vi förmöte till KS och sedan KS. De kommande dagarna ska jag deltaga i tre olika debatter. Kul.
Värken har inte gått över och min teori är att jag har fått muskelvärk av att banka affischer och lite allmän överansträngning som kanske egentligen borde ha blivit en förkylning.

Överallt kämpar alla på, det är bara mer och mer spännande.

Expressens valstuga

2010-08-29T18:06:00.002+02:00

Det var väldigt kul att stå vi Expressens valstuga idag, få berätta om mina åsikter i olika sfärer, bli utfrågad av reportern och publiken. Några kära partivänner stod och lyssnade och ställde även de några frågor. En farbror tyckte att jag var söt och ville pussa mig :-)

Innan jag gick till Expressen tog Joakim och jag en lov till vår egen valstuga, där var mycket folk som stannade och fyra valombud med orange jackor, de syns och de är så duktiga!

Det är så roligt att få tillhöra denna grupp trägna människor som kämpar på med att få fram vårt budskap.

Anna lika med JAG

2010-08-28T20:15:00.002+02:00

Idag var det min tur att öppna i centrum. Innan jag fortsätter så vill jag bara berätta att en kille jag träffat när vi stått och kampanjat, en mycket trevlig person, hade gått in på denna blogg. Idag stötte vi ihop igen och han sa att han tyckte att jag skrev väldigt mycket jag, jag, jag. Nu är det ju så att jag känner lite likadant. Samtidigt är det ju inte direkt falsk varudeklaration, bloggen heter "Anna i livet och politiken", det är jag som skriver om mig och det jag upplever samt om mina åsikter. Vi provar hur det blir att ta bort ordet jag.

--- åkte mot centrum vid halv elva och på vägen såg --- att en del affischer stod och svajade så --- stannade och bankade ner dem och rättade till dem så gott det gick. Åkte sedan upp till plan 6 i kommunhuset och hämtade vår valtunna och material och tog sedan hissen ner till torgplanet. Åke väntade redan på mig. Vi brottades med flaggan och fick upp allt. Det var tämligen lugnt i centrum.

Straxt efter 12.00 kom Mats. --- skulle deltaga i en debatt med hyresgästföreningen och alla partierna nere vid utgången från COOP och Bollmora kyrka. Hyresgästföreningen hade bullat upp med grillkorv och dryck. TUFF hade loppisbord. Vi stod och argumenterade i en timme. En kvinna kom fram när vi hade slutat och sa att moderaterna inte ville ha hyresrätter. --- svarade att det ville de visst, samtliga allianspartier hade samma linje här. Nej, moderaterna vill inte det, vidhöll hon. --- blev riktigt trött och sa att hon måste lyssna, alla vi, även moderaterna VILL VISST HA HYRESLÄGENHETER!

En ung man som såg snäll ut som --- tyckte att --- kände igen stod vid sidan av och sa vänligt: --- tycker att ni har en bra bostadspolitik i folkpartiet! Kvinnan dröp av och den unge mannen presenterade sig som en partivän i Solna. --- blev så glad, vi har setts förut och är facebookvänner men --- kunde inte placera honom. Följde med honom till TUFF:s loppis och vi stod och småpratade lite. Han peppade mig och hoppades att det skulle gå bra i valet, han var väldigt rar.

Därefter åkte --- till partilokalen och limmade affischer och lade i material och ett äpple vardera i ungefär sextio folkpartikassar. Vi ska dela ut på morgonen på måndag.

Det är mycket me, me, me när man bloggar. --- vet inte hur --- ska kunna skriva om mig själv om --- inte får använda ordet JAG. Så är det bara. Imorgon är det dags för Expressens valstuga igen. Ska bli kul förutom at det sägs att det blir svårt att ta sig in till stan då det är triathlon och avstängningar.

Kommande vecka är tvärchokad, utskott och ministerbesök till Tyresö på måndag och en stund i folkpartiets valstuga på Sergels torg igen. Jag ska med alliansbussen och tre ministrar till Nynäshamn på tisdag och sedan får vi besök av vår partisekretare Erik Ullenhag, på kvällen är det kommunstyrelse, funktionshindersdebatt på onsdag, torsdag är det debatt på Kumla skola, fredag debatt i Tyresö centrum...

Tiden flyger.

Tänk att få vara en katt...

2010-08-28T09:39:00.002+02:00

Esmeralda, vår fina svartvita katt, ligger med sina vackra framtassar instuckna inunder sig på bänken i solen. En bild av totalt lugn och harmoni och med avsaknad av oro för framtiden. Tänk att få vara en katt en stund, tills allt är avklarat. ;-)

Sundbybergsfestivalen och valupptakt på Berns

2010-08-28T00:13:00.004+02:00

Igår var åter en hektisk dag. Åkte till kommunhuset där jag och Mats spelade in tio minuters påfyllnad av radioprogrammet för Tyresö Närradio. Björklundsintervjun blev endast tjugo minuter och det ska vara en halvtimme. Det blev väldigt bra. Därefter telefonkonferens med alla riksdagskandidater i länet (de som kunde närvara) och länsförbundspresidiet/valledningen.

Öppnade valbokbordet i Tyresö centrum, sedan åkte jag till Sumpan för att kampanja där. Hela centrums gågata var fylld av folk, man hade dukat upp långbord och där satt folk och åt kräftor och surströmming och musik spelades och det såldes allt från kokosbollar till leggings. Jag delade ut material och pratade med partivänner och intresserade medborgare. Efter två timmar blev jag plötsligt alldeles kall och tvärtrött, nästan svimfärdig. Jag blev tvungen att tacka för mig och vanka iväg till min bil. Blev lite orolig om jag skulle orka köra, så trött var jag. Tog en sväng till Solna där Sofia skulle sova sista natten innan hon åkte vidare till Umeå. Kramade på två av mina tre döttrar en stund, de är så fina.

Väl hemma hade Olle lagat makaroner och falukorv, jag glupade i mig på tre sekunder, Olle skrattade förvånat. Mådde genast lite bättre. Sedan i vintras har jag gått ner fem kilo. Ingen bantningskur är bättre än valår och valkampanj :-)

Sov djupt och gott.

Imorse hade vi möte med en representant för ICLD om våra internationella samarbetsprojekt. Sedan åkte jag in till Berns där det var valupptakt. Vi minglade och åt wraps och sedan höll Björklund ett mycket bra tal. Efter det var det dags för våra ministrar som "intervjuades" av Cecilia Malmström, de stod i en panel och berättade vad de tyckte var det bästa de gjort denna mandatperiod och alla fick rungande applåder av olika orsaker. Det var trevligt.

Tillbaka i Tyresö stod vi på vårt inomhustorg några timmar. Två killar kom och var mycket upprörda över att Folkpartiet haft sin valupptakt på Berns som är i konflikt med Syndikalisterna. De tyckte att det var osmakligt. Jag blev förbannad och sa att det finns mycket som är bra mycket mer osmakligt. De gick efter en stund. Som vanligt pratar vi med folk som kommer förbi och många man känner hejar.

Jag åkte hem till ett tomt hus. Första gången på hela sommaren som jag är för mig själv. Fick ett mycket rart mail från någon som lovade att han skulle försöka få hela familjen att rösta på mig, fyra röster till riksdagen, vanligtvis brukade han rösta på et annat parti. Det värmde! Somnade på soffan framför teven.

Vid det här laget borde jag vara i säng, men nu har jag rubbat rytmen. Imorgon blir det debatt med hyresgästföreningen och alla partier i Tyresö centrum. Vi ska packa kassar med äpplen och valmaterial i helgen för utdelning nästa vecka. Vi ska förmodligen filma lite filmsnuttar för utlägg på Youtube, jag och Joakim. Jag ska vara i Expressens valstuga på söndag. Helg och vardag har börjat flyta ihop.

Det är oerhört spännande. Alla ger järnet nu.

Blött valarbete och förstagångsväljare

2010-08-26T09:39:00.004+02:00

Igår åkte jag in till stan i mina sandaletter och klädd för en mild höstdag. Väl framme vid Sergelstorg hann vi bara öppna valstugan så började det att regna. Vi pratade med många människor, jag pratade och pratade och pratade. Under tiden regnade det mer och mer och mer. Jag blev dyngsur. Satte på mig en folkpartijacka med huva. Vattnet rann över ansiktet på mig. Det var kul men jag blev blöt och mycket kall. Sandaletterna var skrattretande. Mina fötter blev som efter att ha stått i en kall vattenpöl en längre stund. Hann med en hastig fika med en god vän innan jag rusade till Riddarholmen för att åka till Olle och hämta 2500 förstagångsväljarbrev.

Mats och jag möttes i garaget för att lämpa över materialet från min bil till hans inför kvällens stora arbete med dessa brev.

Jag tinade sakta upp efter min avkylning inne vid valstugan vid Sergels torg och slutade hacka tänder. Bytte till andra skor som inte lästen hade lossnat på, sandaletterna verkade ha gått hädan efter denna sejour.

LUF var ute hos oss i centrumet och kampanjade, de hade pumptermos med kaffe och kakor med sig, trevligt. Vi samtalade med olika människor som kom förbi. Man PRATAR väldigt mycket inför ett val, kan jag berätta!

Sedan var det dags för socialnämnd som blev denna mandatperiods kortaste. Fyrtio minuter. Otroligt!

Åkte genast till partilokalen där en grupp trägna folkpartister satt och vek brev, lade in röstsedlar, flik om Erik Ullenhags besök till Tyresö på tisdag samt kuverterade och stämplade porto. Folk hade varit där sedan 18.00. Vi slutade vid 23.00. Puh! Alla som ska rösta första gången i ett riksdagsval i Tyresö får förhoppningsvis detta brev senast måndag. Bra jobbat, kära partivänner!

Björklund på Tyresö Närradio 91,4

2010-08-25T09:07:00.001+02:00

Just det ja, intervjun med Björklund gick bra, tekniken fungerade och han var lika proffsig som alltid. Börja gå 29/8 tills 18/9. I am happy!

Kommunalt arbete och valkampanj

2010-08-25T08:33:00.003+02:00

Tycker plötsligt att det står väldigt mycket om flygkrascher och seriekrockar i tidningen på sistone. Förutom alla olika vallöften och utspel som kommer hela tiden. Det får andra blogga om, jag hinner inte! Stod i Expressens valstuga en stund i måndags, det som de har öppnat vid Sergels torg. Det var väldigt trevligt, ett bra intiativ från deras sida.

Vi kampanjar för fullt. Alliansgrupp igår kväll och när jag kom hem tog jag på mig jeans och gympadojor och åkte ut i mörkret för att sätta upp fler affischer. Kände mig väldigt nöjd med mig själv när jag kom hem vid ett-snåret på natten. Nu ska jag till Folkpartiets valstuga vid Sergelstorg, sedan kommer LUF till Tyresö och sedan ska jag hålla socialnämnd. Ingen rast och ingen ro, det kommunala arbetet fortsätter, business as usual.

Många veckor kvar

2010-08-22T19:48:00.002+02:00

Skulle ha affischerat inatt men olika omständigheter gjorde att det blev idag på förmiddagen istället. Det är ett tufft jobb att ensam brottas med vindfångande affischer och tre stolpar som ska bankas ner i inte alltid den lättaste mark att banka i. Man är dessutom i synfång för människor som passerar förbi och det känns lite utsatt.

Fler platser kvar att affischera men pinnarna började ta slut, liksom flärparna som man använder för att fästa affischerna med. Limmade några nya "Kryssa Anna" som får ligga och torka. Det här jobbet är under en valkampanj det absolut mest krävande av allt, tycker jag. Kommunen är ganska vidsträckt och man måste åka runt och kolla att alla affischeringspunkterna är intakta, ta bort skadade och sätta upp nya. Förra valet (2006) hade någon lagt bajs på en av våra affischer med Nyamko på och dessutom eldat på den. Vidrigt!

Ska vara i Expressens valstuga vid Sergels Torg imorgon. En lite lätt optimism kan skönjas bland oss i alliansen. Men allt kan hända. Fyra veckor kvar.

Sida vid sida på upploppet...

2010-08-20T10:03:00.002+02:00

Ja, spänningen tätnar. Kan inte skaka av mig känslan att någonstans därute ligger någon mediastrateg i oppositionens tjänst med en smutsbomb beredd att kastas ut de sista skälvande veckorna/dagarna innan valet. Den behöver inte ens vara baserad på sanningar. Skadan sker ändå.

"Hon verkar ju paranoid!" och "Vilken misstro hon hyser mot motståndarsidan!" är förstås tankar som kommer upp i normala människors huvuden. Helt relevanta frågeställningar.

Låt mig då säga till mitt försvar att jag är en rookie i politiken med mina tio år som aktiv. Ändå har jag hunnit vara med om saker bakom kulisserna som jag inte trodde kunda vara möjliga. Jag känner inte misstro till individerna som tillhör motståndarsidan i detta skådespel, däremot till den stora lealösa kropp som utgör makten som dessa individer åstundar. Den kroppen lever sitt eget liv och påverkar alla och ingen vet ur vilket skrymsle det kan komma något illaluktande som är till för att förgöra fienden så att makten åter kan tillförskansas.

Sida vid sida på upploppet, minsta snubbling och det är kört.

Igår hade vi det kortaste kommunberedningsmötet någonsin. Sedan gick jag och fick min plomb lagad, det var skönt. Besöket i Jakobsberg och kampanjandet där var trevligt. Har aldrig varit där förut. Det tog en halvtimme att köra dit. Köerna tillbaka in till stan gjorde att det tog en dryg timme att ta mig till Tyresö.
I hate traffic congestion!

Hann kampanja en stund även i vårt eget centrum. Sedan upp till mig på plan sex med "bokbordstunnan" och allt material, därefter till kommunstyrelsesalen där vi skulle träffa lärarfacken. Det var ett givande möte. Ur min personliga synvinkel så är det förvånande att man inte har fler möten öga mot öga i alla sammanhang. Man hinner lyssna, få direktkontakt, kommunikation utan mellanhänder. Många drar sig för det men jag tycker att det är då som man kan bli konstruktiv och få alla med på tåget, man ökar förståelsen för olika ställningstaganden.

Nu menar jag inte att jag gillar möten bara för att sitta av tid. Men olika viktiga grupper som företrädar olika sfärer i samhället, de bör träffas några gånger per år för att reda ut olika saker, och det behöver inte vara hela dagar, det räcker med högst några timmar så har man kommit mycket långt. När kommunikation saknas ökar klyftorna.

Affischeringen börjar natten till söndag. Höst i luften. Känner mig vemodig.

Snögeneral

2010-08-19T08:07:00.002+02:00

Efter snökaoset skall man ha en snögeneral. Borde de inte vara flera? Det är väl inte en enfrontskrig man för mot snön, snarare behövs mobiliserade styrkor med starka ledare över hela landet... Nå, vi får väl se hur det går.

Igår limmade vi "mina" pappersaffischer på gamla plastaffischer, jag och Mats. Sedan åkte vi till Fornuddsparken där de samlade bouleföreningarna bjudit in till bouleturnering med alla partierna i Tyresö. Massor av människor med varierande skicklighet, vi spelade i omgångar med olika medspelare. Inte en droppe regn, massor av liv och väldigt kul. Jag fick en silvermedalj vilket jag verkligen inte förtjänade, det är åratal sedan jag spelade så både teknik och träffsäkerhet var ringrostigt. Men det var trevligt! Vi kämpar för en inomhusboulehall åt detta stora gäng.

Åkte sedan till mellandottern i Solna för att ge henne en ångstrykmaskin, hon behöver det till alla sina skapelser. Hennes vita fjäderklänning ska vara med på Svensk tenns utställning för att söka deras stipendium om några veckor. De ringde upp och frågade om hon ville vara med. Otroligt spännande! Nu till kommunstyrelse beredning.

Nu är vi igång!

2010-08-18T00:25:00.005+02:00

Upp tidigt igen för att bereda nästa socialnämndsmöte. Många människor tillbaka i kommunhuset efter semestrarna. Vi i valledningen i gruppen i Tyresö har massor att ta itu med. På natten till kommande söndag ska affischeringen starta. Egentligen fanns en länsövergripande överenskommelse med alla partierna i riksdagen att starta affischeringen kl.10.00 på söndag men varken SD eller FI avser att följa den överenskommelsen så allt från 00.00 natten till söndagen är fritt fram.

Idag kom våra personvalsbroschyrer och affischer. Måste tillstå att det känns konstigt att se mig själv uppblåst i det formatet.

Det var styrelsemöte för Samördningsförbundet Östra Södertörn idag också och efter det gjorde vi studiebesök på Manscentrum i Haninge vilket var mycket intressant.

Därefter snabbt iväg för att hämta mina broschyrer och sedan vidare till Botkyrka Kommunhus. Där hade ett ansenligt gäng liberaler samlats för att prata val och lyssna lite på Carl som är ombudsman för den delen av länet, Linda från LUF och nummer sex på länets lista - mig. En ny roll för mig som jag inte landat riktigt i ännu. Det var ett väldigt trevligt möte och känslan är optimistisk.

I princip varje kväll är nu bokad fram till valet, dagtid fullt upp också, förstås, eftersom den kommunala verksamheten inte upphör bara för att det är valår och endast en månad kvar till valet. Jag tycker att det är mycket kul med kampanjande men nu ser jag fram emot att denna månad speedar förbi i rekordfart. Nästa vecka har jag äntligen fått tid för en intervju med Björklund och ve mig om inte tekniken fungerar! Denna gång finns inget utrymme för misstag.

Så mycket att göra, varje timme. Nu är vi på allvar igång!

Svenska kräftor från Vadstena

2010-08-15T10:21:00.002+02:00

Det blev ingen svamp igår. Vi fick en promenad till Stensjön i Tyresta i tryckande värme, det var väldigt vackert men inte en svamp utom några maskstungna soppar. Vi var ute för tidigt.

Jag åt mig proppmätt på svenska kräftor från Vadstena igår kväll, de var otroligt goda och klart bäst av de fyra sorter jag har hunnit prova denna kräftsäsong.

Tyresöliberalen!!!

Dags för kampanj

2010-08-14T12:09:00.000+02:00

Igår började dagen med valplanering på partilokalen. Därefter ett snabbt bankbesök med lillasyster och sedan lunch med Joakim (fp)i Tumba. Allt material kommer på måndag och kampanjandet kommer igång med en rivstart.

Måste börja arbeta med Tyresöliberalen men nu ska vi ut och plocka svamp först.

Jag har en partivän(?) som på Facebook går ut och säger sig ska rösta på moderaterna i landstingsvalet(??!) och som skålar i chamnpagne med Jimmie Åkesson. Ibland undrar jag hur sökande man kan få vara som ung person aktiv i ett parti...

Framför allt kanske man ska välja att vara partipolitiskt obunden under tiden som man hoppar mellan olika ideologier. Eller kräver jag för mycket?

Har kollat Perseidernas meteorregn två nätter i rad. Det är läckert!
Ikväll blir det kräftskiva hos goda vänner. :-)

Först Sandhamn, sedan kampanj!

2010-08-12T09:24:00.006+02:00

I måndags hälsade jag på Seved och Henrik för en snabbfika. Deras båt ville inte starta så de skulle inte komma iväg på sin planerade båttur. Seglingen med min vän Bosse som jag trodde jag skulle kunna hoppa på hade skjutits upp så jag insåg att jag inte kunde segla denna vecka. Seved höll på att kolla en tur till Sandhamn på nätet som kompensation för inställd båttur. Som det nu blev så bestämde vi på stående fot att jag skulle hänga med ut nästa dag, som var tisdag. Jag hade några inplanerade träffar med olika medborgare som jag skulle hinna med innan vi åkte mot Stavsnäs.

Seved bokade hotellrum åt oss med middag och frukost. Vi körde till Stavsnäs före tolv och kom fram dit i god tid så vi hann ät lunch innan båten gick. Jag valde strömming och potatismos efter att ha kollat att moset var hemlagat. Det hemlagade moset bestod av på tallriken gaffelmosad nypotatis (ni vet, som man gör för små barn)Tänk att man aldrig upphör att förvånas!

Båtresan var mysig, vädret som varit lite ostadigt klarnade sakta upp. När vi kom fram till Sandön var det varmt och skönt. Seved och Henrik hade aldrig varit där så vi letade upp våra rum och sedan tog vi en promenad. Därefter snabb scanning av öns shopping. Seved köpte en fin skjorta. Det var rea på massor av Odd Molly men underligt nog hittade jag ingenting som jag ville ha.

Vi hängde sedan i poolanläggningen i bubbelpoolen. Alla behandlingar var fullbokade utom ett återbud på massage till nästa dag. Jag bokade en halvtimme. Vi bastade i herr-respektive damavdelningarna och sedan gjorde vi oss i ordning för middagen. Seglarhotellet är väldigt trevligt, läget är perfekt och den stora salen där man både har middagsservering och bar som förvandlas till dansställe senare på kvällen är häftig med sitt höga tak och olika attiraljer på seglartemat.

Vi åt en underbar middag med förrätt, varmrätt och efterrätt och goda viner. Alla var mycket nöjda när vi proppmätta tog oss tillbaka till sovavdelningen av hotellet. Jag hängde lite med killarna på deras rum där vi diskuterade valet, folkpartiet och politik rent allmänt (diskussionen var stundvis både högljudd och känsloladdad :-))tills vi var trötta nog för att säga godnatt.

Nästa dag åt vi frukost (killarna hann med en timme i bubbelpoolen före) innan vi vandrade bort mot klipporna och havskanten. Där satt vi i solen och njöt, tog ett dopp (extremt ograciöst för min del, det var svårt att ta sig ut på djupare vatten, hala tång- och sjögrästäckta stenar på botten, jag gled omkring och ojade mig) och fortsatte prata politik.

Därefter var det dags för mig att ta mig till hotellets spa-avdelning för min massage. Den bestod av en kombination av mjuk och skön knådning samt fruktansvärt smärtsamma tryckningar på mina stela leder och muskler främst kring hals och skuldror. Förmodligen skulle jag behöva massage varannan dag tills all samlad oro släppte kring nacken... Det var i alla fall skönt efteråt.

Vi tog vår packning och gick bort mot hamndelen där det fanns ett otal olika matställen och där valde vi stället med rätter från havet. Jag ville ha en dryck till maten och pekade på några plastmuggar med en skär sörja i. "Är det där en slurpie?" undrade jag. Kvinnan bakom disken höjde på ögonbrynet och svarade: "Nej, det är en smoothie, men det du sa var nästan ett bättre namn." Hon log. Seved log inte, han gapskrattade. Sedan slutade vi inte skratta. Jag är SÄKER på att det finns slurpisar någonstans i världen. Efter en enastående god lunch med rökt lax, rökt makrill, potatissallad och romsås så gick vi mot båtangöringen.

Resan hem var skön och snabb, inga angöringar vid några andra bryggor utan båten gick direkt till Stavsnäs. Det blev förstås bro-öppning i Strömma kanal. Och det var långa, nästan stillastående köer i tunneln mot Nynäshamn efter det att jag släppt av mina vänner i Årstadal...

Nu kommer fler och fler signaler om att läget för alliansen ser ljust ut. Personligen tycker jag att det är det mest rysansvärda valet jag fått vara med om, det är med både vånda och förtjusning som jag ser trettioåtta dagar framåt. Nu är det kampanj som gäller, vi ska köra så att det ryker!

Katastrofer igen - och pälsdjursfarmning

2010-08-10T07:38:00.004+02:00

Läget i Pakistan är fruktansvärt. Kan man överhuvudtaget föreställa sig känslan av att vara omgiven av vatten, vatten och vatten som samtidigt inte är drickbart? Nu kommer Sverige med reningsverk, fantastiskt. Men vad jag förstår så räcker dessa endast till tjugofyratusen personer. I Pakistan är det miljoner människor som nu lever under hemska förhållanden. Epidemier kommer att börja grassera, människor dör i tusental. Har det alltid sett ut så här, att varje månad så händer nya katastrofer eller blir man mer medveten när man skriver blogg?

Det brinner i trakterna kring Moskva, det känns helt overkligt när man ser bilder på människor som hjälpligt försöker värja sig mot röken med munskydd. Jag har pratat med ryska brandmän som berättade att deras situation är helt annan mot till exempel svenska brandmäns villkor. De har inte samma utbildning, de har absolut inte samma skyddsutrustning och de är förbrukningsbara, det vill säga: Om en går åt så är det bara att skicka fram en ny. Det låter som om man befann sig i ett annat århundrade, men det är sant! Även här är det svårt att föreställa sig känslan att vara omgiven av eld och rök konstant. Det närmaste jag kan komma är när det brann i Tyresta och det föll ner brända granbarr i min bok som jag satt utomhus och läste i, flera kilometer från branden.

Eld och vatten. Svåra element att behärska.

Sedan har vi då pälsdjursfarmningen. Finns det någon mer onödig industri? Varför kan någon vilja bära pälsar från mink och räv när man vet hur dessa djur har lidit? Dessa små kroppar frambringar dessutom bara en bråkdel av pälsen, så där går man med hundratalet små pälsar från kroppar som led helvetes kval under sin livstid kring sin egen kropp. Hur nöjaktigt är det? Jag hör deras plågade skrik i mitt huvud, jag känner deras smärta och tycker att detta är totalt ociviliserat, omoraliskt och icke försvarbart i vårt land. Vi människor beter oss i sanning så lågt som inget annat djur kan bete sig eftersom vi ändå har möjligheten att välja väg. Bort med pälsdjursindustrin!

Köp lamm- och fårpäls istället, de har levt under drägliga förhållanden (förhoppningsvis) och vi äter köttet.

Nu ska jag på minisemester till Sandhamn med mina vänner Seved och Henrik. Men först några medborgarmöten, de vill prata med en politiker om olika saker. Sådana möten tycker jag mycket om. Hoppas att jag kan hjälpa till.

Föräldrar i skolan och elevhälsa

2010-08-08T18:50:00.003+02:00

Med tre döttrar i olika klasser på två olika skolor så känner jag mycket väl till problematiken med stök i klassrummen. I den äldsta dotterns klass löste rektorn saken, med föräldrarnas bistånd, genom att plocka ut de åtta-tio jobbigaste pojkarna under årskurs åtta till ett eget klassrum där de fick extra stöd. Om jag minns rätt varade detta under en termin, sedan hade de lugnat ner sig så att de kunde komma tillbaka och vistas med resten av klassen.

I yngsta dotterns klass kom vi föräldrar överens om att vistas i klassrummet till och från så att det kunde bli lugnare. Det är klart att det inte kan vara helt självklart för lärarna att föräldrarna är med som ytterligare auktoriteter. Men samtidigt så är det nödvändigt att varje förälder visar sina barn att vissa beteenden inte är OK och att det blir konsekvenser av sådant beteende.

Jag har haft svårt när Björklund har haft åsikter om kvarsittning, för mig har det framstått som något dammigt från äldre dagar. En annan sak är att arbeta extra timmar för att komma ifatt eventuella brister i utbildningen. Men som bestraffningsmetod tycker jag att det inte kan vara konstruktivt.

Jag tycker att det är bra att föreslå att föräldrarna ska vara med mer i skolan, den här åsikten har jag haft sedan jag började i politiken redan för tio år sedan. Det sades mig att det inte skulle kunna vara genomförbart så därför är jag glad att det tas upp idag som ett nästan färdigt förslag.

Jag tror dock att vissa föräldragrupper kommer att ta avstånd från detta och inte vilja vara närvarande. De upplever konflikter som uppkommer med sina barn av olika anledningar som så extremt besvärliga, obekväma och rent av smärtsamma så att de hellre backar för det barnen vill och tycker snarare än hävdar sitt föräldrarskap. Föräldrarskap är att visa vägen och lära ut de rätta värderingarna, de regler och sociala koder man behöver kunna för att man ska överleva i samhället och gruppen.

Det handlar också om att föräldrar förmedlar till sina barn hur oerhört viktigt det är med kunskapen som skolan ger, som utbildning ger. Det kan inte bara komma an på skolan att ständigt kämpa med ovilliga, ointresserade och bångstyriga elever. Har barnet någon slags inlärningssvårigheter så ska skolan ta tag i det så snart det uppdagas, det får inte gå år ut och år in med status quo som det nu sker på många ställen. Jag pratar emellanåt med föräldrar som desperat har gjort allt, kommunicerat allt med skolan och inte fått någon respons. Det är ovärdigt och helt onödigt. Förutom att eleven kommer oåterkalleligt efter så är det ett systemfel som är oacceptabelt.

Därför är det glädjande att elevhälsan får stor betydelse. Alla resurser till förebyggande insatser. Det ska inte vara möjligt att gå ut nian utan att eventuella läs- eller skrivsvårigheter eller annan problematik konstaterats för länge sedan och tagits itu med. Nu händer det faktiskt oftare än man vill tro. Så ser det ut i Sverige idag. Det måste bli en förändring.

Nu drar det igång...

2010-08-08T09:27:00.002+02:00

I torsdags hade vi det första förbundsstyrelsemötet efter sommarens uppehåll. Jag susade som vanligt in och parkerade på Riddarholmen och gick upp till partikansliet i Gamla stan där vi oftast brukar hålla till. Där var det tomt. Då slog det mig att vi skulle vara på landstingshuset denna gång! Med tio minuter till godo rusade jag tillbaka till bilen efter att ha grabbat med mig lådorna med mina nytryckta visitkort som jag hade fått intruktioner om var de var så att jag kunde passa på att hämta dem. Hann i tid till mötets början, puh.

På eftermiddagen hade jag varit och handlat två hinkar finska och två lådor turkiska färska kräftor. Jag och alla tre döttrar som var på besök samt den yngstas pojkvän hade bestämt att vi skulle äta en kräftsupé när jag kom tillbaka från förbundstyrelsen.

När jag kom hem upptäckte jag att jag hade fått med mig en annan persons visitkort också, retfullt.

Allt var klart och upplagt på vårt stora skaldjursfat från Martin Ohlsson när jag kom genom dörren. Vi började genast att glufsa i oss. Dessa kräftor var definitivt bättre än de svenska jag ätit tidigare i veckan. Av de två sorterna skulle jag vilja säga att de turkiska var bäst.

Olle har varit uppe i Jämtland för att kolla stugan vars arrende upphör och han åkte med Bosse som skulle inspektera vindkraftverk där och i Härjedalen.

Utedasset vi har i stugan är kombinerad med vedskjul. Där bland vedtravarna bor en vessla som Emilie döpt till Mr Mississippi. Han kom fram på natten när Olle besökte toan och var väldigt nyfiken och kom mycket nära. När Olle skulle stänga fönsterluckorna inför hemfärd så hängde det en liten darrande fladdermus bakom en av dem, Olle var så ledsen att den blev alldeles oskyddad. Han såg också en enorm orrtupp sträcka ut vingarna där den hade stått mitt på vägen när de var ute och körde. Onekligen påtagliga naturupplevelser. Ammerån är lugnare än Indalsälven även om det finns forsar där också, kanske Olle kan få tag på något där istället. Det vore kul.

Igår var vi på middag hos goda vänner och när blixtovädret började komma närmare släckte några av oss ner på verandan och bara satt och tittade och njöt av detta spektakulära och magnifika skådespel. En av blixtarna var så stark att jag för en millisekund inte kunde se någonting direkt efteråt.

Vi hade en mycket trevlig afton. Jag är trött hela tiden så jag hoppas få upp energin snarast, för nu börjar allt dra igång.

Djurskydd, EU och maten på våra bord

2010-08-05T08:26:00.003+02:00

Igår åkte jag och de tre döttrarna samt den yngstas kille och lyssnade på bland andra Birgitta Ohlsson på riksdagskansliet där det hölls ett seminarium om djurskyddsfrågor. Olika organisationer följer djurtransporterna, talar med chaufförerna, är öppna med vilka de företräder och tar fotografier för att dokumentera.

Fruktansvärda bilder med levande grisar staplade på varandra så att de understa vid framkomsten ligger döda eller döende med blodet rinnande ur lastbilarna (olagligt). Transportlådor monterade mellan bildäcken där djuren får utstå fruktansvärd värme, avgaser och oljud (olagligt). Kalvar som bara är tre till åtta veckor gamla, ej avvanda, som transporteras från Holland till Gran Canaria med vattennipplar som de inte kan ta vatten ifrån eftersom nipplarna är avsedda för vuxna djur. Transporter som kan ta en vecka under vidriga omständigheter där inspektion är godtycklig eftersom man vill inte vill "störa systemet". Groteska belgianblue med brutna ben som också transporteras under svåra smärtor med dessa brutna ben (olagligt)

Ska vi som konsumenter verkligen gå med på detta? Idag står det i tidningen om att ursprungsmärkningen också är godtycklig. Vi kan inte veta varifrån köttet kommer, hur djuren har behandlats eller ens om de är sprängfyllda med antibiotika. För mig är det otroligt viktigt att det kött jag äter från vilket djur som helst är från djur som har fått leva under bra villkor. I Sverige har vi riktlinjer, till exempel så ska betesdjur få vistas på sommarbete. Kycklingar ska ha sittpinnar, reden och sandbäddar. Nu kan vi alltså inte säkert veta om djuren de facto kommer från Sverige!

De olika medlemsländerna i EU har mycket divergerande syn på hur man ska behandla djur. Marit Paulsen arbetar med att få igenom ett förslag där basala krav ska ställas på alla medlemsländer vad gäller både transporter, uppfödning, antibiotikaanvändning med mera.

Antibiotikan är ett kapitel för sig. Eftersom man föder upp under sådana usla villkor så måste man tillsätta antibiotika i djurens foder eller medicinera dem för att de ska hålla sig någorlunda friska fram till slakt. Vi människor får i vår tur i oss dessa antibiotika. Resistens mot olika sjukdomar är följden och vi ser redan denna tendens. Om djuren behandlades som levande varelser som har rätt att under sina korta livstider ha de livsvillkor som passar just dem så att de mår bra så skulle vi slippa medicinering. Vi skulle kunna äta med bättre samvete och även slippa få i oss medel som gör att sjukdomar som vi drabbas av inte går att behandla.

Kött från jakt borde vara det bästa köttet vi kan äta, en god jägare skadskjuter inte och djuret har levat i sitt sanna habitat hela sitt liv. Slakterierna är ytterligare en dimension och hur det går till där vill vi inte veta.

Vi människor borde känna mer vördnad för de varelser som hjälper oss att överleva. Dessa frågor borde lyftas på den politiska agendan men behandlas med löjets skimmer. "Äh, vad spelar det för roll vad som pågår med djuren, bara jag får min köttbit!"

Det som pågår kommer att slå tillbaka på oss alla. Vi är redan där. Epidemier som vi inte rår på. Västvärldens stora ohälsotal vad gäller hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och övervikt.

Jag som älskar salami och absolut tycker att man ska kunna äta även hästkött, jag skäms, SKÄMS, när jag hör om hästtransporterna från östeuropa till Italien, där man insisterar på att ta emot levande hästar för salamitillverkningen. Bilderna på de transporterna och under vilka omständigheter de genomförs, där hästarna packas så att de trycks mot väggar och tak och där många är halvdöda när de kommer fram på grund av brist på vatten och tillfogade skador under resan gör att jag önskar att vi bojkottade denna produkt!

Det här är ingen liten skitfråga, det här är det vi alla lever på varje dag, nämligen maten på våra bord.

Liberal Mångfald och slöjförbud

2010-08-05T08:18:00.002+02:00

Många år var jag passiv medlem i Liberal Mångfald. Blev aktiv i Stockholmssektionen för tre år sedan och var ordförande för riks i nästan ett år. Avgick i mars i år och är nu passiv medlem igen. Under denna tid har jag aldrig en enda gång hört att frågan om slöjförbud ska drivas. Därför är det märkligt att höra uttalanden från nuvarande förbundssekreteraren som påstår att detta har drivits i Liberal Mångfald under många år.

Liberal Mångfald är en sidoorganisation till Folkpartiet Liberalerna vars syfte är att driva liberalismen och få människor med utländsk bakgrund att bli intresserade av denna ideologi och också aktiva i politiken.

Det som sägs om att man driver slöjförbudsfrågan är 1 Osant 2 Krockar med alla liberala värderingar.

Jag är ledsen för alla medlemmar som gått med i Liberal Mångfald i tron att det är ett förbund som är ideologiskt förankrat i liberalismen när dessa uttalanden kommer.

Slöjförbud för elever också?

2010-08-05T07:37:00.002+02:00

Måste säga att det är svårt med förbud. Jag var snabb igår när jag skrev om hur jag ser på min partiledares utspel. Jag tog för givet att det han syftade på var lärarna. Elever är det svårare med tycker jag. Problemet där är ju det knepiga för en lärare och skolledning att veta att det verkligen är "Amira" eller "Zahrah" bakom tyget som intar den kunskap hon behöver och gör de examina hon ska ha för att få sina betyg.

För en sann liberal är förbud ett mycket stort dilemma. Så lite som möjligt ska staten lägga sig i hur individen lever sitt liv. Individen ska själv bestämma vad som är rätt för just den. I en helhet handlar det om att leva och låta leva så länge man inte skadar andra. Skadar man andra med val av livsstil och klädsel? I de sociala normsystem som alla samhällen är uppbyggda på kan visserligen omgivningen känna obehag eller rädsla inför vissa företeelser. Men det måste accepteras att vi inte är skapade i samma mallar, har samma bakgrunder, åsikter eller trossatser.

Värderingar i ett samhälle ska vara basala, de som handlar om allas lika värde och rättigheter samt skyldigheter.

Problemet med slöjan är att den i mina ögon står för förtryck. Om en kvinna säger att hon bär den av eget val har jag ändå inte rätt att döma och önska förbud, jag måste respektera det valet. En diskussion om vad själva slöjan symboliserar kan man ju ta. Kanske en dag denna kvinna väljer att låta SINA döttrar slippa?

När kvinnor åker till mellanöstern så måste klädkoderna där tas på allvar, annars råkar de illa ut. Det går inte att klä sig som vi gör.

Det som breder ut sig som en löpeld i Europa är att vi omvänt inte ska acceptera det som slöjan SYMBOLISERAR, snarare än själva tanken att alla ska ha rätt att vara sig själva. Alla attribut som olika grupperingar i samhället står för är ju symboler. Varför just välja ut en liten, liten skara människor, som dessutom råkar vara kvinnor, som redan har det mycket svårt på grund av den kultur de kommer ifrån med total ojämställdhet?

Detta är otroligt svårt, en samvetsfråga för en sann liberal. Att detta utspel kom nu är jag väldigt ledsen för. Jag önskar att vår partiledare hade haft större känsla för vad som är OK när vi utgår från vår ideologi. Många gånger har jag uppfattat att jagandet efter sympati baserat på opinionsundersökningar (så som det nyligen skrevs en artikel om i en av morgontidningarna: Partiledarna kollar opinionen snarare än följer sina övertygelser) tar över och det sunda förnuftet far all världens väg.

Och vi som ska arbeta på gräsrotsnivå inför ett viktigt val, vi får enorma problem med att försvara vad vi står för som parti. I tio år har jag varit med och det verkar aldrig bli någon förändring på det här området.

Nej, jag önskar att det funnes större klokskap "däruppe".

Att ha eller inte ha slöja...

2010-08-04T09:14:00.003+02:00

Jahapp, så kom då ett lagändringsförslag från vår partiledare Jan Björklund gällande att bära slöja i skolans värld. Det finns inte en tillstymmelse till tvekan för mig att det är rätt. Det finns få yrken där det är OK att täcka ansiktet helt och hållet. Om detta skulle sträcka sig till förbud i hela samhällets offentliga sfärer, alltså att exempelvis gå på en gata med slöja, ja, DÅ har vi kommit helt fel!

Kommande rader är ironiska OBS menade som ironi!"Då kan vi lika gärna förbjuda allt i klädväg och utseendeväg som utgår från personligt tyckande. Jag vill ha förbud på byxor som inte räcker till för att täcka överdelen av skinkorna när män böjer sig fram när de ska kolla däcken eller vad de nu böjer sig fram för att göra... Och förbud på nakna överkroppar på äldre män på matställen.

Jag vill också slippa alla märkeskläder på små barn och även stringtrosor för desamma. Jag tycker att vi ska ta bort all dålig klädsmak och slafsighet i det offentliga rummet. Jag vill också att folk ska sluta spotta offentligt och också sluta låta snus rinna ner över tänder och ut i mungipor.

Jag vill också förbjuda otrevliga människor att finnas i den offentliga sfären. Små barn som ständigt skriker måste vi ta bort. Dåliga bilförare borde inte tillåtas. Vi borde inrätta ett råd som tar itu med alla dessa problem som är störande för de flesta men som vi ändå verkar behöva stå ut med. Helst ska det vara jag som bestämmer allt utifrån hur JAG tycker!"

Nej, de som har läst inlägg om burkha och niqab med mera som jag skrivit vet hur jag känner inför ett totalförbud. Men i arbetslivet passar det definitivt inte. Hela vår sociala tillvaro bygger på kommunikation med ansiktet, gester och kroppsspråk. Det är som att famla i blindo med personer som inte visar någonting. Not OK at all.

Pride, papperslösas rätt till vård och splitterbomber

2010-08-01T14:46:00.006+02:00

Nu är det den första augusti! Jag har inte bloggat på några veckor. Det har ändå varit fullt upp. Huset fullt med besökande hemifrånflyttade barn (nice!), småjobb med förvaltningsfrågor, middagar på altanen med goda vänner och grannar, Sofias tjugofemårsfest (ja, det är två- och ett halvt decennium sedan lilla Sofia, vår förstfödda kom tre veckor för tidigt med små ludna öron och väldigt lik Olle. Luddet är borta, har jag sett :-))och förstås: Prideveckan!

Vi har inte haft det så torrt på hundra år. Ett magnifikt åskoväder med mycket regn var kronan på verket, det måste ju ske efter sådan värme.

Prideveckan förlöpte mycket bra. Pridegruppen i HBT-liberalers styrelse, där jag är stolt enda hetero, arbetade med allt från att samordna inför de olika seminarierna till att köra möbler och inredning till tältet och att fixa så att våra gästbesökare skulle komma in utan krångel. Tältet bemannades i år av LUF, Liberala Kvinnor och HBT-liberaler. Det var väldigt roligt för det var gott om folk hela tiden. Dessvärre öste regnet ganska ihållande just på schlagerkvällen som brukar vara höjdpunkten i Pridepark. Men det var ändå stor publik.

Paraden gick otroligt bra med ny sträckning och allt. Vi har aldrig haft så många med i paradtåget, fantastiskt. Nyamko kom som latexklädd catwoman, ursnygg. Jag hade fått låna en orange sextiotalsklänning från min före detta svägerska och till det hade jag en kornblå fjäderboa, oj, vad varmt det var runt halsen! I år hade vi bra material, otroligt bra seminarier på Pridehouse, bra inredning, mycket god bemanning i tältet, en underbar valombudsman till vår tjänst och största närvaron någonsin i paraden. Kort sagt: Lysande!

Själva parken var i år förlagd till Sjöhistoriska muséet gräsklädda omgivning. Väldigt "off" kan man tycka men det gick bussar varje kvart från kl.17.00 från Sergelstorg. Gräset var absolut ett plus, utom när det ösregnade för då var allt bara en lerpöl. (Grusplanen på Tanto är alltid dammig.) Man hade placerat tälten ganska glest och lite ostrukturerat så det var ett stort minus. Allt som allt är jag glad för en lyckad Pridevecka. Vi liberaler kan vara stolta för vi har haft stort genomslag i år med våra frågor.

Papperslösa flyktingar behandlas godtyckligt i Sverige vilket är en skam! För mig som är liberal är det självklart att alla som befinner sig här ska ha rätt till vård. Som det nu ser ut är det upp till landsting eller enskild person inom vården hur/om man blir behandlad. Nej, det krävs ändring på detta handhavande snarast.

För fyra år sedan, mitt första Almedalen, så träffade jag en representant/lobbyist för svensk vapentillverkning. Jag tog genast upp min aversion mot att Sverige tillverkar splitterbomber och minor för export. Det var naturligtvis inte behagligt för lobbyisten att företräda sådan tillverkning och vi skildes åt med vänlig men bestämd inställning till att vi var oeniga. Idag kan vi läsa om att många nationer ska sluta att använda dessa vapen. Är det överhuvudtaget OK med vapentillverkning för krigsbruk bara för att man annars förlorar arbetstillfällen?

Shrek 4

2010-07-13T09:36:00.002+02:00

Döttrarna, två av tre, som är på semestervisit hos oss, blev rastlösa igår och ville att vi skulle gå på bio. Det blev Shrek 4 i 3D på Rigoletto. Underbart svalt, ett dyrt sätt att få svalka av sig. Filmen i sig var en liten moralkaka inpackad i spektakulärt roliga scener med alla figurer vi känner igen från föregående Shrek-filmer. Jag hävdar bestämt att jag och Olle är som Fiona och Shrek: Utgångsläget för ett kvarts sekel sedan var två underbart vackra unga personer som nu har förvandlats till lite träsktrollsaktiga men ganska mycket trevligare individer.

Det där med 3D var just för denna film lite överreklamerat.

Klarblå himmel. Åskregn på väg, vilket skulle behövas. Mina honungsrosor har dött. Så här torrt har det inte varit på många år. Grannarna vill att vi ska häcka i vårt eget lilla badparadis på Talludden vid Erstaviken. Kanske hänger med dem lite.

...och Spanien vann fotbollen!

2010-07-12T12:02:00.004+02:00

Måste ju kommentera att Spanien vann fotbollen! Jag satt med goda vänner och min man och höll på Holland medan alla andra i rummet höll på Spanien. Holländarna spelade ruffigt och den nederländska karatesparken i bröstkorgen på en motspelare var totalt oförlåtlig. Till sist i förlängningens slutskede fick de ändå in ett mål, de små spanjorerna (de såg små ut om man jämförde dem med holländarna). Det var ju faktiskt kul att Spanien vann, jag är inte den som är den! Annars var det en rätt så seg match, det tror jag att de flesta tyckte.

Någon frågade: Vad ska man göra nu då? När fotbolls-VM är slut?
Tja, varför inte njuta av sommaren?

Händelserikt i Almedalen

2010-07-12T11:37:00.003+02:00

Detta år i Almedalen var det första på de fyra år jag varit där som min man Olle var med. För honom var det tydligen en rolig och lärorik upplevelse, både för att förstå vad Almedalen egentligen är och även för att han såg mig "in action", i arbete, för första gången på nära håll. Han kallar mig för ett socialt geni vilket säkerligen är en överdrift men icke dess då mindre en stor komplimang från den man jag levat och skavt med i tjugosex år.

Vi träffade många av mina partivänner och många från olika lobbygrupper och många från andra partier. Vi umgicks varje dag och varje kväll med olika konstellationer av människor. Jag gick på några seminarier varje dag, ingen extrem frekvens detta år, mycket därför att Olle var med. Vi avslutade veckan och vistelsen med en underbar dag i Ekeviken på Fårö där jag verkligen kände att jag varvade ner och bara var. Sanden, havet, solen, inga tider att passa, min älskade med mig. En ljuvlig dag. På lördagen skulle vi ta båten hem på kvällen och under dagen for vi ner till vänner som bor vid Holmhällar. Det blev en trevlig dag också.

Under tiden vi var i Almedalen hände många saker men det som stod ut mest var först de rykten som kom om Maud Olofssons avgång som raskt dementerades via ett "Bullshit" från en av Mauds talesmän (ganska avfärdande får man ju konstatera). Sedan kom Littorins sorgliga avgång/avsked som grep de flesta av oss och fick åtminstone mig att inte för första gången fundera lite extra på vad jag egentligen håller på med och "varför utsätter man sig för detta frivilligt?". Sedan spelade Gudrun ut sina sedlar med medietäckande genialisk bravur. Samtidigt tycker jag att det var otroligt smaklöst. Alla händelser förtog liksom de olika partiernas speciella dagar så att frågan för mig blir: Vem/vilka/vilka partier vann på dessa olika händelser sammantaget? Gick det kanske på ett ut?

Just nu så vilar vi, de flesta av oss, inför den stundande valkampanjen. Men sedan kommer allt igång. För mig ter sig hösten ömsom som ett skimrande löfte, ömsom som en vit fläck på kartan. Jag vet inte var jag hamnar. Jag vet inte någonting. Detta är vad många av oss lever med, vi som inte har hunnit bli luttrade och säkra yrkespolitiker som har politiken som enda tänkbara jobb.

Det känns både spännande och läskigt. Ska försöka häcka så mycket som möjligt på min altan, med så få klädespersedlar som möjligt på kroppen och så lite inbokat som möjligt. Ut på havet vill jag också när tillfälle ges. Håll ut, sol, I need you!

Framme i Almedalen

2010-07-05T09:41:00.002+02:00

Igår tog vi färjan 17.50 från Nynäshamn, Olle och jag. Resan var lugn, träffade redaktionsfolk från tidningen NU, annars inga andra folkpartister. Väl framme vid vårt boende som är en sjuttiotals mexitegelshus som är nystajlat så fanns ingen där så vi fick ta en tur in till Visby och hämta nyckel. Vi vandrade ner genom staden och träffade många som jag känner och till sist hamnade vi vid Stortorget och på Rosengården där många tjänstemän från kansliet samlats för att äta en bit mat. Seved var där och det var kul att träffas.

Vi var ensamma i huset denna första natt vilket var skönt. Ett lugnt villaområde. Vår första semester ihop på mycket länge. Nu ska vi bunkra upp lite frukostmat och sedan ut i vimlet.

Nu börjar semestern!

2010-07-04T11:33:00.003+02:00

Veckan slutade med utskott. På kvällen kom ett gäng underbara människor på middag. Jag hade hissat Folkpartiets flagga till deras ära. Hade tänkt ta ner den sedan, men vid diskussion med goda vänner som också är grannar så tyckte vi att den borde hänga kvar tills valet är över. Fick dock dubier när äldsta dottern Sofia sa att hon får obehagskänslor av den, vad det nu står för...(Nyss sa hon att det känns lite som en sekt. OK. Det ÄR lite så. Man tror verkligen på sin ideologi och att den är bra för alla)

Vi hade en härlig kväll, första riktiga sommarkvällen för min del. Resten av familj och vänner häckade ju på altanen under midsommarhelgen när jag var i Savigny. Jag tycker att det är så fantastiskt att umgås med begåvade och insatta människor och det är så roligt vilka diskussioner det blir. Olle hade gravat egen infångade havsöring som blev mycket god. Vi åt hans anka och sedan lite olika märkliga ostar från Arnos Livs delikatessavdelning. Jag mådde så bra och fick slappna av och känna på att få vara ledig, äntligen!

Igår klippte jag mer midjehögt gräs för att stvja fästingarna. Trimmern Olle införskaffat är urhäftig, jag känner mig riktigt macho när jag drar igång den, det är ett jäkla drag och inga sladdar som jag trasslar in mig i.

På kvällen var vi hos vår vän och granne som efter alla år ska flytta längre ut på halvön. Han lämnar sitt egenhändigt byggda fina hus där hans barn vuxit upp. Han och hans fru och vi har umgåtts så mycket, vi är så nära vänner och det skär i hjärtat att de nu är skilda sedan flera år och vår vän inte ska bo kvar. En era går ur tiden. Många gemensamma minnen har vi. Det här området var fantastiskt. Vi flyttade ut 1984 när bara vi var permanentboende och resten omkring oss hade sina hus som sommarställen. De frågade oss alltid ängsligt de första åren hur vintern hade gått. Vi levde i mörkret härute och de kunde inte förstå hur det kunde fungera. Med tiden märkte man en viss avund i deras röster. Vi bodde ju året om i deras semesterparadis. Jag förstår dem.

Jag har följt Erstavikens alla kynnen i tjugosex år. Det är som att följa sin älskades ansiktes alla humörsvängningar från morgon till kväll. Att läsa färgen på vattnet, vågornas olika riktningar, skiftningarna på vattnet från spegelblankt till vattrat siden eller enorma vita gäss, färgen på himlen, dofta till mig förebådande regn, se solen gå upp och ner, diset, dimmorna. Till och med ett magnifikt norrsken en gång! Att följa när isen lägger sig och när den går upp. Jag har legat på mitt berg och sett Perseidernas meteorregn många gånger, magiska ögonblick. Att leva nära vatten känns som ett absolut måste. Men samtidigt är det kanske dags att gå vidare. Hur det skulle gå till och vart den vägen bär vet jag inte. Kanske bara ett litet frö som börjat gro som eventuellt aldrig få fäste.

Hur ska jag kunna leva utan mitt Erstaviken?

Ska nu packa för Almedalen. I år tar jag med mig min dator vilket jag inte har haft förut. Ska twittra, facbooka och blogga, i den mån tiden tillåter. Nu börjar semestern!