måndag 31 maj 2010

Spegelblank Erstaviken och cabrioleter

Solen skiner, himlen är blå och Erstaviken ligger spegelblank. Jag tänker på smultron och att åka cabriolet och att det faktiskt blev sommar till sist.

Idag är en dag där möten löser av varandra hela dagen in på kvällen. Det här tempot fortsätter två veckor till och sedan börjar det sakta trappa ner. Samtidigt är det valår. Sommaren lär bli hektisk vare sig man vill eller inte.

Idag skrivs det om ett gemensamt ansvar vid oljeutsläpp. Det var väl på tiden! Och min drottning vill ha mer i apanage, att hon inte skäms! Med tre miljarder i förmögenhet kan säkert även hon skära ner en del. Alla teaparties som hålls kan man säkert göra billigare, te i sig kostar ju inte så mycket :-). Brittiska hovet vet att det är svåra tider, bryr man sig inte om opinionen ett dugg? Fergie har precis gjort bort sig ordentligt och så nu detta? Nej, inte är det fingertoppskänsla man har i överflöd där, inte...

söndag 30 maj 2010

Härligt bröllop och besvikelse

I helgen var Olle och jag på Öland och fick vara med om ett helt fantastiskt bröllop. Allt var så fint och välordnat och det kryllade av trevliga människor. Jag önskar mina vänner all lycka, de var så rara och jag blev väldigt rörd.

En bunt tidningar väntade när vi kom hem, bland annat står det att redan får en minister avgå i England, till min besvikelse en Liberal Democrat - typiskt! Och ytterligare besvikelse känner jag när de fortfarande inte kan lösa problemet med den utvällande oljan vid Louisianas kust.

Under denna helg hade ju också Folkpartiet partiråd där jag skulle ha varit ombud. Men att bli ombedd att förrätta vigsel av nära vänner är en stor ära och jag valde bort partirådet. Det som bland annat hördes på radion på väg hem i bilen från Öland var det faktum att det ska tillskapas 40 000 lärlingsplatser till en kostnad av en miljard.

Björklund och Wetterstrand käbblade lite på agenda om skolan och jag kunde inte låta bli att konstatera att för första gången föll Maria i mina ögon. Hon argumenterade med att Folkpartiet vill ha betyg på sexåringar och trots att Jan sa att det handlar om betyg från ÅRSKURS sex så tjatade hon vidare tre gånger till om att Fp vill betygsätta sexåringar. Detta är ett grepp som (s) brukar köra med, detta att helt enkelt låta bli att lyssna på sin opponent, och i mina ögon visar det ett svaghetstecken. Man har helt enkelt inget att komma med utan ljuger i realtid, så att säga, makalöst fräckt egentligen. Att Maria Wetterstrand skulle hamna där trodde jag faktiskt inte...

Nej, nu tycker jag att tiden går så fort att snart har sommaren susat förbi - jag som längtat så!

torsdag 27 maj 2010

Oljiga pelikaner

När jag såg bilderna i SvD idag på de oljiga kusterna i Louisiana och en stackars oljeindränkt pelikan så ville jag åka dit och hjälpa till att sanera. Det har varit många katastrofer det senaste året där tiotusentals människor farit illa och där har jag inte reagerat på samma sätt. Inte för att jag inte vill hjälpa, någon gång ska jag åka iväg på volontärarbete, men därför att jag vet att så många människor strömmar till från olika delar av världen för att hjälpa vid sådana tillfällen.

Hur många strömmar till när det är naturen som främst drabbas, fågelliv och djur? Visserligen kommer folk i området i förlängningen drabbas i och med att deras näringar blir förstörda, såsom ostronodlingarna och fisket, så att de inte kan få någon utkomst.

Men just nu formligen dränks hela kuster in i ett vidrigt, kladdigt, svart gift som kommer att ta åratal att få bort. Kan man föreställa sig hur det skulle kännas att bli indränkt i detta klet, förlora bärkraft och flytkraft, sakta frysa och svälta ihjäl eller helt enkelt bara drunkna?

Sorgligt.

Folkpartiet=Mycket väl godkänt!

Att vara Liberal gör mig alltid stolt. Att vara folkpartist är inte alltid lika okomplicerat. Det tror jag varenda aktiv politiker i vilket parti som helst kan känna, detta att man varje sekund skulle kunna vara med på varenda millimeter av de frågor som ens parti driver. Så är det ju inte, ALLT kan man inte vara med på, det hör till att man inom alla partier ständigt diskuterar och argumenterar med eller mot andra i sitt parti som tycker eller inte tycker som man själv gör. Till sist landar partiet i det som de flesta tycker är bra. Det är bara att gå till sin egen familj: Hur många gånger vill alla familjemedlemmar göra precis samma sak vid samma tillfälle? Eller hur många gånger tycker alla precis lika i alla frågor?

Idag är det emellertid oerhört lätt att vara folkpartist. Självklart ska A-kassan vara statlig! Som vanligt finns det en svensk modell enligt facket som är totalt ologisk när man ser till resten av samhället. Makt är ett underligt djur, maktmissbruk ett monster!

Mänskliga rättigheter är en bas inom liberalismen och tvångsäktenskap är ett grovt brott mot mänskliga rättigheter. Arbetet mot detta fenomen är dessutom ett starkt inlägg i arbetet för jämställdhet. Vad har vänsterblocket gjort under alla sina år vid makten på det området? Just det, nada. Det ska daltas på grund av olika värderingar och religioner. Det håller inte om man ska försvara mänskliga rättigheter att sätta premisser för hur de ska försvaras eller vilka de ska försvaras mot.

Igår var jag på Rosenbad och intervjuade en av mina favoriter i folkpartiet, Birgitta Ohlsson och numera Klamberg, för Tyresö Närradio. Vi samtalade bland annat om kvinnors villkor i politiken, jag tog upp det roliga uttalande hon gjorde när hon blev utnämnd till EU-minister då många ansåg att det inte var bra att hon var gravid: "Jag är inte gift med en dinosaurie". Det faktum att två andra ministrar också väntar barn har aldrig nämnts med ett enda ord i media, men så är de ju också - män! Intervjun kommer att läggas ut 27/6 och rulla sex veckor med jämna mellanrum dygnet runt, räckvidden är, vad jag förstått, ända till Lidingö. (Försök ratta in 91,4, min vän Iréne :-)

Tack Norge, för att förslaget om slöjförbud inte kommer att gå igenom i ert land!

Är det jag som ser dåligt, är det kvaliteten på fotot? Eller HAR han färgat håret en smula? Alla har rätt att vara fåfänga, självklart. Själv slingar jag håret regelbundet för att de grå stråna, som sakta börjar skönjas, inte ska synas alltför mycket. Men av någon anledning så gör män det (färgar håret) så att det syns tydligare. Jag har säkert fel...hoppas jag.

Men det är inte rättvist av mig. Kvinnor duttar och grejar ständigt med sitt utséende, man försöker frustrerat och oftast förgäves mota ålderstecknen i grind. Det är klart att män ska få göra vad de vill också. Jag vet inte varför jag blir besviken. Kan det vara att av alla styrkor kvinnor har, de är många, många, så är det en av de största svagheter vi har, nämligen den fåfängliga fåfängligheten.

Män, har jag tyckt, har den enorma styrkan att hur de än ser ut, hur gamla de än blir, så kan de slappna av med sina bukar, slafsiga kläder, gråa hår och ansikten som ser ut som väl använda resväskor. De är ju ändå attraktiva! De får ändå tag på kvinnor halva deras ålder! Tänk att kunna slappna av så!

Tjejer börjar anamma killars vanor att bli mer utåtagerande och killar blir alltmer utséendefixerade. Typiskt och ironiskt att könen ska anamma varandras mer svåra fenomen.

Nåväl, idag tycker jag att Folkpartiet Liberalerna får mycket väl godkänt!

onsdag 26 maj 2010

Nya Karolinska och Nya brittiska regeringen

Birgitta Rydberg med flera bjuder idag in oppositionen till gruppledaröverläggningar i DN och SvD. Detta efter Ilija Batjlans kritiska utspel om kostnaderna för projektet Nya Karolinska Universitetssjukhus. Det vore inte bra för vårtagarna om hela processen måste startas om, tvärtom, det vore förödande för hela regionen. Det känns inte seriöst av Batjlan att hota med detta. Förhoppningsvis når man en lösning som blir bra för alla parter och där oppositionen är med på tåget. När man står utanför processen och läser om de olika blockens synpunkter så framstår det ju närmast som om oppositionen inte har varit med alls i diskussionerna om projektet, och det är inte sant.

"Tories och liberaler tar fram varandras bästa sidor" är rubriken på en artikel i DN idag om den nya koalitionen i Storbritannien. Spännande att se att trots åsiktsskillnader så verkar det börja mycket bra med regeringsbildningen i mitt födelseland. Stora besparingar är på gång direkt och mer kommer. Någon sa att alla politiker som har varit vana vid att ha privatchaufförer snällt får vänja sig vid att börja åka kommunalt. Det tror jag på först när jag ser det, men det vore säkert en nyttig lärdom för dem.

Igår hade vi som vanligt Liberalt möte i Tyresö centrum en timme innan kommunstyrelsen. Detta aviseras en vecka innan ända fram till mötesdatumet på alla TV-skärmar i centrum. Så har vi arbetat under hela mandatperioden. Det är inte många som tar chansen att komma och prata med oss. Men vi syns i alla fall och vi har också visat vår vilja till kommunikation med Tyreös invånare, och det är viktigt.

Kommunstyrelsen slutade 20.40 vilket gav tid för folk att åka hem och titta på fotboll eller Eurovision songcontest, efter preferens. Jag tittade varken på det ena eller andra utan försökte sent omsider ställa samman frågor till intervjun med Birgitta Ohlsson som är tänkt ska rulla på Tyresö Närradio 91,4 innan valet.

Har ingen aning om hur det gick vare sig med fotbollen eller på sångtävlingen. Lyckligt förskonad eller hopplöst oinformerad? Jag sov ändå väldigt gott.

måndag 24 maj 2010

Sverigedemokraternas stöd rasar

Jaaaaaa, äntligen visar vi som bor i Sverige att den politik som Sverigedemokraterna vill driva inte är på något endaste sätt acceptabel!

Det finns mycket annat i tidningarna idag som är intressant men jag måste ändå kommentera hur opinionen svängt för SD och jag hoppas att det håller i sig alla månaderna fram till valet!

Om några timmar ska vi inviga byggstart av det nya Trygghetsboendet i Tyresö centrum där dryga tusen personer står på intresselistan för boendet. Jag är så stolt över vår kommun, det görs så mycket bra så det är oerhört svårt för oppositionen att finna saker att kritisera. Välkomna till första "spadtaget" kl.11.00!

Så är det bara!

lördag 22 maj 2010

Kampanj i Tyresö centrum

Nu känns det som att det riktiga startskottet går när kommunstyrelsens ordförande Fredrik Saweståhl (m) och oppositionsrådet Martin Nilsson (s) ska debattera i Tyresö centrum. Vi från Folkpartiet Liberalerna i Tyresö ska stå på vår vanliga plats och heja, förstås!

Snart är det Almedalen och jag har aldrig varit med under ett valår, det ska bli spännande att få uppleva. I år kommer dessutom Olle vara med i Företagarnas regi.

Japp, nu ska jag till centrum och sätta upp beachflaggan!

fredag 21 maj 2010

Kommunfullmäktige i Tyresö

Interpellationer och motioner är intressanta. Oavsett varifrån idéerna kommer ifrån så tvistas det alltid om härkomst och huruvida man ifrån majoritetens sida verkligen redan arbetar med frågan och därför kan anse en motion besvarad eller om man helt enkelt stulit idéerna och gjort dem till sina egna.

Jag kan bara vittna om att jag i början av min tid som aktiv politiker helt naivt kunde prata med någon trevlig sosse (ja, de finns faktiskt) om något som jag hade börjat driva i alliansen. Vips, så kom där en motion om detta från oppositionen. Det hände ett antal gånger tills min naivitet och min "tilltro till mänskligheten" :-) sargades en del. Jag tycker förstås att det inte är OK att agera på det sättet från oppositionens sida. Men allt är tydligen tillåtet i "krig och kärlek".

Nu anser miljöpartiet i Tyresö att det mesta som alliansen gör är deras påfund. Även om man kan bevisa för dem att ett arbete eller samtal har förts inom majoriteten långt före i tiden än det datum när deras motioner dyker upp så är det som att kommunicera med en vägg: Miljöpartiet, vi-vi-vi! Vi gör allt bäst, vet allt och det är VI som driver de "rätta" frågorna. Det är sorgligt.

Kommunfullmäktige hade ärenden som renderade i långa debatter. En interpellation om studieförbunden föranledde oppositionen att säga att det är en "spricka" i alliansen därför att vi i Folkpartiet absolut inte kan godta det faktum att man drar bort det kommunala stödet till studieförbunden. Det verkar som om moderaterna inte vill ta till sig hur viktigt det är med folkbildning. Man brukar ju säga att det inte går att urskilja skillnader mellan partierna i alliansen. Det finns absolut skillnader och här är en av dem.

Annars kan jag bara säga att det är sakfrågor och det finns en mycket god stämning i alliansen just nu och det är till stor del Fredrik Saweståhls förtjänst. Vi har tillförsikt, det händer massor med roligt och framåtsiktande i kommunen och det är som att ha fått en duktig OCH trevlig arbetskamrat. Vi fyra partier har ett gott arbetsklimat och våra olikheter ger oss faktiskt styrka, snarare än att vi försvagas. Det borde vara tilltalande för väljarna att ha fyra goda alternativ där driftighet och samarbetsförmåga är en viktig del i att saker faktiskt blir av. Våra olika infallsvinklar inom olika samhällsfrågor är också utvecklande, det tarvar eftertanke att se på Tyresö, riket och världen med olika ideal, även om våra ideal ofta korsar varandra och är lika.

Idag och imorgon kampanjar vi i centrum. Imorgon blir det dessutom debatt mellan Fredrik Saweståhl(m) och Martin Nilsson (s). Det ska bli roligt.

onsdag 19 maj 2010

Huvudvärk på grund av huvudvärk

Idag står det i morgontidningen att man får kronisk huvudvärk av överanvändning av värktabletter. Vilken ironi. Samtidigt är det helt logiskt. Trots att jag varit tvungen att ta värktabletter varje månad sedan jag var fjorton så är det mycket restriktivt, jag vet att det inte är bra för kroppen att använda. 2005 när jag hade ständig smärta på grund av diskbråck och även efter operationen så blev jag ordinerad två Alvedon och en Ipren att ta tillsammans flera gånger per dag. Det är inte alls bra en längre tid.

Min pappa var emot alla tabletter. När han låg döende i cancer så stod han emot att ta smärtstillande hur länge som helst, envist och av intet hjälp för honom själv eftersom det viktigaste då (kände min syster och jag) var att han skulle få vara smärtfri.

Just nu är det naturligtvis mycket i media om "tidigare" betyg. Det känns som om fokus ligger på helt fel saker. Det finns redan skriftliga omdömen, man har samtal om nådda och inte nådda mål med mera. Hur traumatiskt kan det vara för eleverna att få betyg vid tolv års ålder? "Om det visar sig att man har dåliga resultat så kan det sluta med att eleven ger upp helt". Så tycker till exempel en LÄRARE! Känner att jag får huvudvärk, men tänker inte ta något piller. :-)

Det får väl vara någon balans i hur skolan ser på sitt uppdrag? Var har vi hamnat när det blir synd om elever som får veta att de behöver arbeta lite mer för att nå sina mål för att kunna gå ut med gondkända betyg?

Samtidigt kan jag tycka att det är väldigt synd att detta kommer nu. Precis som fler har påpekat kunde detta beslut tagits tidigare under mandatperioden. Att strategiskt vänta in så att det blir en valfråga är olyckligt, men det är min personliga åsikt.

Frisk luft är också bra när spänningshuvudvärken sätter in. Mot kommunhuset, mycket att göra och socialnämnd ikväll.

tisdag 18 maj 2010

Beckmans examensvisning på Berns 2010

"The only way to fly is to die" är rubriken på Emilie Steeles beskrivning av sitt examensarbete på Beckmans designhögskola. Igår var hela familjen på visningen på Berns. Emilies kollektion var sist på listan. Vi fick se massor av vackert, fult, välskräddat, havsigt sytt, ja, det var en salig blandning av kollektioner som väckte olika känslor. En av mannekängerna var så mager att jag fick ont i hela mig och ville skrika!

Emilie, lilla Emi. Hon började rita ofattbart bra långt innan hon kunde skriva, hon var bara tre när hon ritade av Kalle Anka på fri hand helt perfekt. Hon har en förmåga att teckna som gjort att det är hennes sätt att förmedla allt. Hon hade ständiga öroninflammationer när hon var liten och från det att hon var tolv fick hon problem med sin vänsterhand som hon varit tvungen att operera otaliga gånger. Trots ständig värk skapar hon med dessa små händer otroliga kreationer, hon syr i hårdaste skinn och tunnaste tyll. Om jag hade kunnat ta hennes smärta istället för henne så skulle jag ha gjort det. Istället bär hon själv på den och ändå satt vi då på Berns för att vänta in hennes examensarbete.

Sisten ut kom alltså Emilies skapelser. Jag blev tårögd. De var så vackra och välgjorda och betagande. Temat med fjädrar, vingar och fåglar var oslagbart, det var haute couture! Jag är så stolt över mellandotter Emilie som kämpat i månader med detta arbete. Jag vet hur hon haft kontakt med nordens duktigaste plymmakare för att få råd om hur man arbetar med fjädrar. Jag vet hur hon haft kontakt med en norrländsk jägare som skulle hjälpa henne att få tag på fågelkranier och fågelklor. Jag satt förstummad och tårögd och såg de olika modellerna gå i hennes hårt framarbetade kläder och det var helt overkligt. Allt avslutades med en magnifik brudklänning helt täckt av vita fjädrar som var så vacker så att man tyckte att man såg en svan glida fram med sin brudgum...

Allt slit och nedlagd tid blev en fantastisk kollektion som Emilie ska vara oerhört stolt över. Hon blev inbjuden till TV4 morgon till idag men tackade nej, hon är helt slut och ville äntligen slappna av. Sitter just och tittar på TV4 och det verkar som att de dissar hennes kollektion på grund av det vilket jag tycker är skamligt.

Men det var hennes beslut och det kunde inte jag påverka. I alla fall står världen öppen för denna otroligt begåvade varelse som jag inte (ännu en gång) fattar finns till på grund av Olles och min kärlek för varandra. Världen är märklig, fantastisk, skrämmande och hemsk. Modevärlden är hård. Må all hennes begåvning få komma till sin rätta och Emilie: Du är unik och marvellous! Bli lycklig, min älskling!

söndag 16 maj 2010

Nu brinner Bankok

Oroshärdar i hela världen. Bankok brinner och flera dödade. Här hemma lunkar allt på med frågor i valupptakten som ter sig ganska små i det stora hela.

Såg en del av en dokumentärfilm igår om en ung man vars klass hade skänkt pengar för att köpa regnskog för några decennier sedan. Han reste till Sydamerika för att kolla hur det hade gått: Stod regnskogen kvar? Det visade sig att organisationen och botanikern som hade samlat pengarna konsekvent hade köpt in små gårdar med olika åkerlappar som ändå hade sålts till apelsinodlingar. Därefter hade man låtit dessa marker växa igen för att ge plats för ny regnskog.

Aktivister blir mördade för sitt engagemang mot regnskogsavverkning. Hela regnskogen är en lunga som förser stora områden med vatten. Regnskogsskövlingen medverkar till total utarmning och skapar öknar till sist. Allt detta har vi hört förut. Men i vårt trygga lilla Sverige kan vi inte ens föreställa oss att man skulle bli dödad för att man inte vill att skogen ska avverkas för att denna avverkning påverkar så mycket mer än det område där det sker.

Den som har sett filmen Avatar som visserligen är sensationsskapande och lite klyschig vet också hur viktiga regnskogarna är för hela världen. Förutom att köpa regnskog så borde vi vara mer ifrågasättande av vilka produkter vi köper, var de kommer ifrån och om vi verkligen ska köpa dem. Om nio miljoner svenskar beslutade sig för att inte köpa exempelvis apelsiner från ett visst område, eller bananer, eller trä och träprodukter från regnskogsträd, nog skulle det göra en skillnad?

Men vi finns på andra sidan jordklotet i vår egen trygga lilla värld, varför skulle vi bry oss om vad som händer "därborta"?

Hela produktionen av olja för energi är också ett gissel. Att det inte finns större krav på åtgärdsplaner vid olyckor och riskanalytiskt tänkande hos oljebolagen är för mig en gåta. Jag har sagt det förut: Vi kan ta levande varelser till månen och längre i de allra mest människofientliga atmosfärer och livsvillkor men vi kan inte stoppa ett läckande borrhål på havets botten. Var ligger prioriteringarna?

Bränsle är livsviktigt för människan att överleva, för utveckling och produktion och därmed arbetstillfällen. Ändå har stormakter valt att satsa miljarder på att utforska rymden. Det har därmed utvecklats massor av teknik för att lösa ytterligt svåra olyckor, det har utvecklats metaller och material som tål extrema situationer.

Kunde inte NASA och andra institutioner i världen gå ihop med sin kunskap och lära ut hur man kan använda den unika kunskapen till att förhindra, förebygga och ta hand om katastrofer på jorden?

Eller är det för uppenbart och jag har helt fel i mina tankar? Någonstans finns det säkert en hake, men jag kan inte för mitt liv komma på vad den skulle vara...

lördag 15 maj 2010

Havsöring och Bisfenol

Veckan tuffade på en takt som gjorde att min hjärna kortslöt sig några tillfällen. Jag kollade med ett av kommunalråden på tisdagkväll: Är du med på lunchen imorgon? varpå han svarade jakande. Dagen därpå när arbetslunchen skulle gå av stapeln susade jag stressat hem till hundarna mellan möten och glömde bort lunchen! Jag blandade också ihop vilken kväll som dotter Sofia skulle komma hem.

Nåväl, på torsdagen hade jag stämt träff med min syster. Vi skullle röja på Listudden, min mosters gamla kolonilott med tillhörande lilla stuga som hon hade sedan jag var fjorton. På den tiden var Skarpnäck ett flygfält. Jag var genomförkyld och fick vidriga hostattacker. Vi röjde så mycket vi hann medan solen sken för sedan kom regntunga moln och vi hann precis till våra bilar när de första dropparna föll. Då hade vi i alla fall jobbat i fem timmar. Det finns förstås massor kvar att göra. Min syster tycker att vi ska sälja och jag tycker att det känns svårt. Jag vet inte vad som kommer hända framöver och Listudden är en del av barndomen.

När jag kom hem så hade vi bestämt att vi skulle ha familjemiddag eftersom Sofia för en gångs skull är hemma. Olle lagade till den fina havsöringen han fångat några dagar innan. Han fick två! Den andra ligger i frysen för gravning. Alla döttrarna kom och Sara hade med sig sin nye pojkvän som är engelsman och trevlig som sådana oftast är.

Sara hade fått hårförlängningar av sin agentur så hon har nu väldigt långt blont hår. "Men - varför bekostar de dig det?" frågade jag eftersom det kostar mellan tio-femton tusen... "Det ska vara min nya image."sa Sara glatt. SÅ stor skillnad på imagen var det ju inte, typ en decimeter :-) Men vi fick lyssna på en studioinspelning av hennes låt "Gone" som jag grät så mycket av när hon spelade och sjöng den i Umeå stadskyrka på Förintelsedagen. Nu var jag för genomförkyld för att gråta, men det lät otroligt fint! Tänkte att det väl är märkligt att mina tre döttrar förverkligar allt det jag EGENTLIGEN velat göra av MITT liv. Arbeta med konst, designa kläder och sjunga och skapa musik.

Hur kunde det bli så?

Öringen var mycket god och det känns häftigt att äta mat som man skaffat själv...

Lib Dems i Storbritannien ska nu regera med Tories. Jag slogs av att det väl fanns en endaste kvinna bland ministrarna och inte var det Lib Dems ministerpost, tyvärr. Mycket trist att man inte kan finna kvinnliga kompetenta minsitrar i detta enormt befolkade land. Inte bara trist, det är skandalöst! Brittiska kvinnor borde reagera!

Har alltid haft en magkänsla vad gäller plaster som hettas upp i olika sammanhang - det borde rent logiskt resultera i att ämnen utlöses som inte vi borde på i oss...

Likadant när det gäller alla förpackningar som vi tar hem vår mat i. Alla dessa plaster med aluminium, konserver med innehåll som i vanliga fall missfärgar eller sakta fräter, det syns ju inte alls i konservburkarna. Det är klart att de behandlas! Idag är det alltså Bisfenol som är boven. Imorgon kommer något annat. I förra månaden var det köttklister...

Jag tror att den enda äkta kontrollen över våra matvaror som vi kan få är om vi alla producerar själva det vi ska ta in i våra kroppar. Nej, inte ens då kan vi kontrollera, eftersom vi inte rår över varken land, hav eller himmel. Ganska kört med andra ord.

Igår låg jag och försökte kurera min dunderförkylning. Mådde pyton. Idag känns det lite bättre och nu ska jag iväg och kampanja i Tyresö centrum. Det är ju valår!

tisdag 11 maj 2010

Det judiska Stockholm och finbesök av Börje Ahlstedt

På söndagsmorgonen åkte jag vid nio-tiden från Violstigen för att komma i tid till bussen som skulle gå från Luntmakargatan. Jag hittade en parkeringsplats på en gata lite ovanför och gick dit i sakta mak. Vi hade en buss full med guider som samlade poäng som de måste ha för att kunna fortsätta ha kvar sin guide-licensiering, samt en del lärare. Jag verkade vara den enda politikern. Vi fick höra allt om hur de första judarna kom till Sverige. Redan på femtohundratalet kom det judar som inte fick bosätta sig i Sverige om de inte konverterade. De fick inte heller konkurrera med de olika skrån som fanns.

Vi hade en fantastisk guide som var rolig, mycket kunnig och intressant. En partivän, därav möjligheten för mig att få följa med på denna tur som gått av stapeln varje år sedan 1997. De svenska judarnas historia är verkligen en historia för sig. Stockholm var uppdelat på Norrjudar och Söderjudar. Det fanns så kallade judehus där man hade filantropisk verksamhet och hjälpte fattiga judar med mat och bad. De uppfördes av rika judar som ville hjälpa de sina som inte var riktigt lika framgångsrika. Det finns tre synagogor i Stockholm och två gamla begravningsplatser som inte längre används.

Förr fanns det textilindustri eller skrädderier i var och varannan stad som drevs av judar. Det fanns inte så många yrkesområden som inte konkurrerade med skråsystemet. Därför blev det banker som drevs av judar och de var läkare med mera.

Sachska spädbarnssjukhuset som det hette då byggdes 1911 av familjen Sachs. Det fanns massor med stiftelser som kom till med pengar från förmögna judar. I princip varje museum i Stockholm har kommit till med hjälp av judar. Tjugofem procent av alla Nobelpristagare har judiskt påbrå.

Vi fick veta massor mer och se massor. Det var en mycket givande rundtur.

När jag kom hem var jag kall och trött och var tvungen att ta tag i vårt valprogram som blivit försenat.

På måndagen besökte jag kvinnojouren i Tyresö och sedan vigde jag ett par. På kvällen hade vi medlemsmöte och gick igenom valprogrammet. Det var roligt och det blev en del tillägg och ändringar.

Idag höll jag socialutskott på förmiddagen. Sedan skulle väntjänsten i Tyresö ha vårlunch för alla sina volontärer och då skulle en hemlig gäst komma. Jag hade det stora nöjet att få hämta Börje Ahlstedt vid Dramaten. Vi har träffats några gånger förut vid olika tillfällen, eftersom han känner Ann Näfver, socialförvaltningens metodutvecklare. Han är en underbar person. Trots stress och det faktum att han klämde in oss i sitt redan hektiskta schema så kom han med strålande humör, humor, inlevelse i sorg och karisma. Alla blev väldigt glada att han var med.

I bilen när jag körde Börje ville jag verkligen att han skulle veta att han inte behövde vara konversabel utan han fick gärna vara tyst och vila om han ville. Men han är genuint intresserad och lyssnande och gav mig goda råd och kom med klokskap. Jag gillar honom väldigt mycket.

Han kommer nog aldrig förstå hur mycket det betydde för alla som arbetar på väntjänsten att han var där och gjorde en fantastisk komprimerad föreställning med både berättelser, sång och diktläsning. På plats var även nämnda Ann Näfver som höll i allsången och hennes man Leif som spelar dragspel så bra och en man från Manscentrum i Haninge som var en duktig gitarrist. Allt som allt en väldigt lyckad kombination.

Nu måste jag arbeta med de justeringar i valprogrammet som kom till efter medlemsmötet. Snart börjar jag nog drömma VALPROGRAM VALPROGRAM VALPRPOGRAM...

lördag 8 maj 2010

LibDems ner men ändå en faktor

Konstigt att Liberal Democrats gick tillbaka i England med tanke på den mediala uppmärksamhet som Nick Clegg fick. Eller så kan det vara att man har ett system där någon måste vara en tydlig segrare och därför stöder man inte gärna ett litet parti som istället blir vågmästare.

Igår var jag med lite som "värdinna" för vårt vänortsbesök från Cesis, ett gäng kvinnor i olika befattningar därifrån, som under sitt studiebesök i Tyresö skulle äta lunch i kommunhuset. Tog emot klockan 12.00 tillsammans med några tjänstemän. Vi åt en god lunch och sedan skulle damerna få en lucka tills nästa besök på C3L så de gick och shoppade lite i vårt centrum. Själv åkte jag hem för att packa med lite saker till Centralbadet. Ledarskapsutvecklingsgruppen skulle träffas, de som kunde komma loss lite tidigare på dagen, och softa på badet.

Jag hade väntat för länge med att boka behandling så jag fick nöja mig med tjugofem minuters hot-stone massage (vilket visade sig vara ljuvligt, trots allt) istället för den femtio minuters kanelinpackning med ansiktsbehandling som jag spetsat in mig på. "Ja, om du vill ha den så är det först i juni som det finns tider till den", sa flickan på bokningen.

Jag SKA uppleva att bli helt inpackad i kanelkräm och folie någon gång!

Men tillbaka till min fredag. Min Olle kom och hämtade mig hemma och körde mig in till staden, han var så gullig. Han har väl märkt hur sliten och trött jag är och jag har värk i hela kroppen, det är ju inte så bra...Så jag slapp köra och leta parkering eller åka buss och bli kall och trött.

Väl på badet letade jag efter de andra. Några skulle vara där, några skulle komma direkt till den planerade middagen. Lade mig i en hängmatta uppe utanför behandlingsavdelningen. Där började jag sakta dåsa... Si, efter en stund kom min partivän från Huddinge.

Det råder en mysig stämning på Centralbadet, man hasar omkring i badrockar och simmar lite, tar någon behandling eller sätter sig i bastun eller ångbastun. Jag är galen i ångbastu, skulle vilja ha en egen om det hade varit möjligt. Men den de har på centralbadet är gemensam för herrar och damer. Det som alltid fascinerar mig är att männen alltid glor lite förstulet på de kvinnor som kommer in och sätter sig. De flesta kvinnor försöker undvika att titta sig omkring.

Om det är något jag ska fixa om jag skaffar ett nytt badrum när vi drar in kommunalt VA så är det en lite ångbastu. Sedan är jag nöjd! :-) Då är det bara Olles inte fullt så förstulna blickar jag behöver stå ut med och det är gott så.

Sedan vi funnit varandra, fyra av oss åtta från utbildningen, så hängde vi med varsitt glas rosé och lite nötter i bardelen där de även har jacuzzi och termalbadet. Det var otroligt mysigt. Tiden flög och plötsligt var det dags att börja göra sig iordning för att gå bort till matstället.

Vi promenerade på Drottninggatan och tvärade sedan över Hötorget för att ta oss till Oxtorgsgatan där SMAK på Restaurangen ligger. Där hade vi fått bord först 19.45. De andra som kom direkt var redan där smuttandes på olika drycker. Kärt återseende, behövdes tre månaders varsel för att alla skulle kunna boka ett gemensamt datum, detta är en grupp mycket upptagna kvinnor!

Denna restaurang hade jag ingen aning om att den existerade förrän min världsvana gamla väninna (vi har känt varandra sedan vi var tolv år gamla, sedan Nykvarn och hela skoltiden och hon rör sig i staden och dess fina krogar mycket mer än vad jag gör)tog mig dit till en lunch för några år sedan. Jag blev helt begistrad, det är så fin inredning och konceptet som de har på middagstid är att man väljer ett antal avsmakningsrätter samt (om man vill) tillhörande drycker som finns rekommenderade. Jag valde fyra rätter samt tre!!! efterrätter (do I love desserts or do I not?)

Vi satt bara och aaaaaade och ooooooade och njöööt. Det var så otroligt häftigt, det var fantastiska smakupplevelser.

Vi åt och vi åt och den ena tallriken efter den andra kom in. Lagom stora portioner, vi blev inte proppmätta men var mätta när allt var klart. En annan stackars partivän från en annan kommun i länet satt bredvid mig och masserade sina tinningar, hon hade samma dilemma som jag haft dagen innan, ett värkande huvud där värken inte ville släppa. Hon hade en teori om att massagen hon fått gjort att huvudvärken som hon hade haft sedan morgonen blivit ännu värre med den påföljande avslappningen och blodcirkulationen som kommer av massage. Jag tror att hon har rätt. Jag fick veta att jag var väldigt spänd på ena sidan av ryggen när jag fick min hotstone-massage. Ja, svarade ja, jag kompenserar med hjälp av den sidan ryggen eftersom jag har väldigt ont på motsatt sida. Hon masserade extra där...

Man blir lite groggy av att få dessa stimuli, massage, värme, simning, ånga, värme och så vidare. Stackars min partivän, det blev inte bättre av huvudvärkstabletten som hon fick.

Alla var glada över en skön eftermiddag och härlig kväll. Olle hämtade mig utanför restaurangen och jag blev hemkörd som en prinsessa.

Idag ska vi kampanja i centrum så nu måste jag snart gå. Det är skitväder, stormigt och kallt och jag är så besviken för jag har kastat strumpbyxorna för denna vinter, men det är obehagligt kallt. Så sjutton jag tar på mig dem igen, det får bli när frosten kommer i höst!

fredag 7 maj 2010

Min förstfödda dotter Sofia - den kloka

Den 28 juli för tjugofem år sedan efter en jobbig graviditet föddes vårt första barn, lilla Sofia, tre veckor för tidigt. Jag blev ganska chockad över hur lik sin pappa hon var så jag utbrast: Men så lik Olle hon är! det första jag sa på förlossningsbädden.

Olle och jag tvistade om vad hon skulle heta. Jag tyckte att hon skulle heta Karolina och Olle tyckte Susanne. De allra första dagarna har jag för mig att vi kallade henne Isabelle. Till sist blev det Sofia som vi båda kunde enas om. Namnet betyder "vishet" eller "den kloka" och härstammar från grekiskan. Föga anade vi att ett bättre och mer passande namn kunde vi aldrig ha valt för detta lilla underverk av intelligens och klarsynthet. Hon har alltid förstått saker och ting och haft ett seende för sammanhang som få av hennes jämnåriga haft.

"Sharp as a wip with the beauty of a swan and the softness of silk in her manour." Det är Sofia, min allra förstfödda dotter.

Nu har hon tagit sin kandidatexamen på Umeå konsthögskola. Förmodligen blir det även magisterexamen på samma ställe. Jag är så oerhört stolt över Sofia Anna Karolina Olofsdotter Karlström som bott långt ifrån oss i tre år och som vi har saknat så mycket. Hon har gjort ett examensarbete som är obeskrivligt. Examinationen var i måndags, på lördag är det vernissage. Vi hinner inte åka dit.

Jag är så stolt över alla hennes bedrifter. Jag är så sorgsen över att hon alltid fick vara storasyster, duktig och tålmodigt hänvisad till att vara vid sidan av när jag tog itu med hennes minst sagt pockande småsystrar. Jag kan aldrig vrida tillbaka klockan så därav sorgen. Men glad över hur fantastisk Sofia är, hur vad hon än gör så gör hon det otroligt bra.

Man brukar säga att barnen är det man gör dem till. Jag skulle vilja säga att våra barn har format sig själva på något vis, självklart kunde de inte undgå att de hade oss som föräldrar och kanske influeras av det, men till sist så har de valt vägar helt själva.

Sofia, min lilla svan, mitt fantastiska första barn, stort grattis med all min kärlek ur hela mitt hjärta!

torsdag 6 maj 2010

Huvudvärk och opinionsmätningar

Vaknade imorse med huvudvärk. Upp, duschade och gjorde mig iordning efter det att jag skummat DN och SvD. Åkte till kommunhuset och väntade in en grupp från Cesis, vår vänort i Lettland. Jag och Fredrik (m)(kommunstyrelsens ordförande) välkomnade och sedan fick gruppen en dragning om hur Servicecentret fungerar.

Fredrik och jag gick iväg lite tidigare, vi skulle få ta emot diplom från Svenskt Näringsliv, kommunen har gjort ett jätteskutt upp när det gäller gott företagarklimat från sextioandra plats till tolfte. Vi blev fotograferade hållandes i varsitt hörn av det inramade diplomet. Därefter rusade jag ner till blomsterhandeln för att köpa en ros att lägga på min gamle partiväns kista. Susade till Tyresö kyrka. Det var en vacker begravning och jag grät floder. Huvudet värkte.

Det blev samling i bygdegården för minnesstund, så fint ordnat. Vi fick landgångar och det gick ett bildspel med bilder på den bortgångne. Hans favoritmusik spelades och jag grät igen.

Avvek först av alla, hemskt nog, skulle in till stan för web-utbildning. Först var jag tvungen att svänga förbi hemma och hämta min dator. Där hade en taxi 020 kört in i vår mur och fastnat framför vårt garage. Jag sprang in i huset, tog ut hundarna, sprang på toa, tog in hundarna och sprang till bilen. Hälsade först på taxichauffören som hade beställt bärgning.

Susade in till stan, alldeles för fort på motorvägen, kom ändå tio minuter för sent till partikansliet. Värken i huvudet tilltog.

En partivän som är politisk sekreterare föreslog att vi skulle ta en fika efter kursen. Vi gick till Stortorget och Frälsningsarméns café. Där pratade vi lite om ditt och datt men mest om partiet. Vi skildes åt, jag hämtade bilen på Riddarholmen och susade tillbaka till Tyresö. Bytte om från begravningskläderna, tog ut hundarna och sedan åkte jag till företagarnas hus. Där var grillarna igång och bystfullt med folk.

Nisse på Arnos livs ordnade kött med alla tillbehör, han hade fått dit en representant för Hälsingestintan. Jesse och Logna från Skärgårdsradion var där. Den företagare som äger huset där företagarklubben håller till hade fixat grillarna. Det var helt otroligt gott kött, jag som är så kinkig när det gäller just kött. Det var väldigt god stämning. Men huvudvärken hade inte avtagit så jag åkte hem, men först fick jag en näve rosor av Nisse, han hade med sig blommor till alla damerna, han är en pärla.

Opinionsmätningarna visade att oppositionen hade försprång igår, idag visade mätningarna att alliansen hade det istället. Huvudvärken blir ju inte bättre med så motsägelsefulla och snabbt förändrade fakta. Jag borde vara glad men begravningen tog på krafterna och hur mycket kan man lita på sådana mätningar när de kan förändras så drastiskt över en natt?

Vilken dag!

onsdag 5 maj 2010

Nu brinner Aten och havet vid Amerikas kust

Ett fruktansvärt läge i Greklands huvudstad Aten. Det går inte att sia om hur det ska sluta men på nyheterna sa en politiker att antingen får man anta avtalet om lån eller gå tillbaka till drachmer. Det bådar inte gott.

Samtidigt på andra sidan Atlanten brinner havet medan BP:s tekniker försöker komma på lösningar för att stoppa flödet av olja. Vi flyger till månen men har inte utvecklat system för hur man ska kontrollera läckande borrhål i havet... Människan är i sanning en märklig varelse.

tisdag 4 maj 2010

Att vara en offentlig person

När man ger sig in i politiken så gör man det med iver och glädje, åtminstone var det så för mig. Jag hade ingen aning om vad som väntade i form av hela den oändliga strömmen av möten med människor och alla nya kunskaper inom områden som jag överhuvud taget aldrig förut reflekterat över som icke politiskt aktiv.

Det är en fascinerande värld att möta och insikten att ALLT är politik kom snabbt. Jag har aldrig ångrat en sekund. Jag brinner för liberalismen och för de värden som jag står för.

Jag var dock helt oförberedd inför det faktum att det finns människor som trots att de inte känner mig alls skulle kunna nära ett hat eller agg mot mig som person.

Att inte gilla det som partiet står för och som man också ska företräda, det är en sak. Men att hysa en aversion mot mig personligen som är så stark att man är beredd att ljuga, smutskasta, förtala och göra allt för att sprida detta agg till så många som möjligt, det är något som jag absolut inte kan förstå.

Jag kan inte ens föreställa mig hur man tänker. Jag har försökt sätta mig in i en sådan känsla. Det finns naturligtvis personer som jag träffat under mitt liv som jag verkligen ogillat. Det finns personer som gjort mig otroligt illa. Det finns de som gjort saker mot andra eller som står för saker som gör att jag inte kan känna någon som helst sympati för dem. Men från det till att börja skicka mail till en stor skara människor eller göra allt för att skada dessa individer på de sätt man kan och bära på ett förtärande hat - nej, det övergår mitt förstånd. Jag kan inte förstå hur man fungerar då.

I det fall som är aktuellt just nu så har jag ingen aning om vad som kan ha utlöst denna avsky. Det som verkar uppenbart är att det inte handlar om vilket parti jag står för. Det är jag, Anna, som gjort något, ÄR något, som är så till den grad stötande att det inte finns några normala hämningar för hur man får bete sig, uttrycka sig, eller för hur mycket lögner man får sprida om mig.

Det blåser på toppen, det har sagts många gånger. Ja, det är förvisso sant. Och det kan jag faktiskt tåla. Mycket HAR jag fått tåla. Det hör till.

Men gränsen går när en individ har förlorat alla proportioner. Gränsen går när det inte finns någon förklaring till hatet. Gränsen går när verkligheten inte överensstämmer med individens syn på verkligheten och när hatet förvrider all existerande sanning till lögn.

Jag kan inte bemöta det här hatet eftersom jag inte kan härleda den. Jag har fått rådet att inte ha någon kontakt med sagda person för att inte "lägga ved på brasan". Det är ett sätt att arbeta med konflikter som jag inte är van vid. Jag tycker att man ska kunna sätta sig ner och prata igenom och reda ut vari problemet består. Det går inte i detta fall.

Att vara en offentlig person inrymmer en del som beskär ens liv. Dit hör att alltid vara en företrädare och att alltid vara vänlig, proper och inte bryta mot lagar.

Tänk efter - det är väl inte så svårt att alltid vara vänlig, proper och inte bryta mot lagar? Nej, egentligen inte. Jag har verkligen inte svårt att vara vänlig mot folk. Försöker vara proper, gå omålad i mjukisbyxor kan jag göra hemma. Har alltid försökt vara en laglydig medborgare, går förvisso mot rött ibland, kör lite för fort ibland...

Är alltid tillgänglig, träffar alla som vill träffa mig, svarar på alla mail som jag får in och det är många, talar med alla som vill tala med mig per telefon, är alltid nåbar för och talar med pressen om/när de vill det.

Om någon stoppar mig var jag än är så tar jag mig tid, är jag på språng till möten så ber jag folk höra av sig per telefon för att stämma träff senare. Allt detta är självklart för mig, det hör till att vara lyssnande, lätt att möta och intresserad. Detta är min vardag, många andra politikers också. Detta är att vara en offentlig person.

Det finns faktiskt människor som inte skulle klara en sekund av det livet. Jag älskar det. Det finns många som väljer bort det när de provat på det endast en kort tid. Jag har hållit på i tio år nu. Det finns de som inte saknar det alls när de slutat vara aktiva i politiken. Jag tror att jag skulle känna en oändlig saknad.

Det krävs envishet, tålamod och driv för att man ska orka arbeta politiskt. Det kan man säga om väldigt många sfärer. Men människor är väldigt olika. "För att du riktigt ska kunna förstå en annan människa måste du gå i den människans skor en dag" har det sagts. Jag försöker verkligen sätta mig in i hur andra ser på världen.

Jag står för mina åsikter, jag står för alla misstag jag gjort genom livet, jag står för att jag kan ha sårat nära och kära, jag står för allt jag har varit och är.

När hat är drivkraften finns inget att sätta emot. Det är ett bedövande sorgligt faktum.

Valprogrammet arbetas igenom

Sedan flera veckor har vi arbetat med vårt valprogram. Detta arbete borde ha kommit igång mycket tidigare men alla har så mycket att göra hela tiden. Det är också olika hur mycket folk kan och vill vara med i jobbet att ta fram ett valprogram.

Det finns massor med bra tankar denna gång och allt vill och ska vi driva under nästa mandatperiod. Det ska bli otroligt roligt!

Det är fantastiskt med alla som är aktiva och som kommer med så mycket bra och insiktsfullt. Det blir ett visionärt och realistiskt genomförbart program. I am proud to be liberal!

Rödgrön budgetröra

Nu är alla aktiva med att kommentera oppositionens budgetförslag. Hur kan någon vara förvånad över den sillmjölkesaktiga, urvattnade vätska som de nu vill servera som god och värmande soppa? Klart att det inte går att köra rejset fullt ut och visa svenska folket vad men VERKLIGEN skulle ha velat ställa på bordet!

Fegt, försåtligt och tillrättalagt för att vinna så många som möjligt. Ta en chokladbit till, Mona.

En skam att Sverige står utanför euro-samarbetet

Sverige är ett land som alltid haft åsikter om hur man ska lösa olika världsproblem. Vi tycker att vi är väldigt bra på det. Runt omkring oss händer fruktansvärda katastrofer, låt vara naturkatastrofer, krig eller ekonomiska katastrofer. Vi bara puttrar på och har det oförskämt bra. Det är fantasiskt att bo och leva i Sverige.

Vi gick med i EU för snart två decennier sedan. Ändå har vi inte, så att säga, konsummerat äktenskapet utan står utanför den ekonomiska delen av avtalet, den som handlar om att också införa euron. Jag tycker att det är skamligt.

Nu sitter vi tillbakalutade när ett av medlemsländerna behöver stöd och gör - ingenting! Eurons belackare må applådera. De må tycka att vi vinner på att inte behöva vara med.

Vi ska tycka så mycket om så många företeelser, vi vet bäst. Ändå bangar vi och fullföljer inte våra åtaganden. De som verkligen tycker att det är något positivt och något att vara stolta över, de står inte för rekorderlighet eller hederlighet i mina ögon!

Jag vet att det är fullständigt omöjligt men jag skulle önska att man kunde besluta om samarbetet utan att folkomrösta. Det var ett av de uslaste beslut som någonsin gjorts, det om att det skulle folkomröstas i frågan.

söndag 2 maj 2010

Basala behov

Så länge jag kan minnas har jag alltid förundrats över par som jag besökt som varit tillsammans länge. Ofta har de haft skilda sovrum. Så tråkigt de måtte ha det, har jag tänkt. Under årens lopp så har jag sovit med min Olle som snarkar och som väcker mig varje natt. Jag har köpt olika snarkdämpande preparat från apoteket som han inte velat använda. Jag har blivit allt mer utmattad och sliten för varje månad som gått.

För någon vecka sedan började jag sova i äldsta dotterns gamla sovrum. Plötsligt kan jag tänka och jag vaknar utsövd och glad varje morgon. Vi har hamnat där jag aldrig trodde att vi skulle hamna, med skilda SOVrum. Och nu förstår jag!

Människan har ett fåtal basala behov, vi behöver dryck, mat, sömn och sex. Det sista verkar vara extremt individuellt. Men de tre första behoven går inte att förneka. Forskning visar att brist på sömn är mycket farligt. Jag fattar inte att jag har fungerat överhuvudtaget de senaste åren! Jag är samtidigt ledsen. Olle och jag har varit tillsammans mer än halva våra liv. När Olle bortrest har jag svårt att sova, det blir en vana att ha varandra nära. Nu har det stadiet passerat, verkar det. Nu är behovet av sömn det allomgivande.

Jag menar verkligen inte att jag INTE snarkar. Men det är nog ganska stor skillnad på ljudnivån.

I fredags var det meningen att jag skulle elda. Men sedan gick planerna i stöpet, de ringde från socialtjänsten och behövde en påskrift för en polisanmälan under dagen och jag åkte till kommunhuset och kom liksom av mig i eldningsplanerna. Men igår kunde jag skrida till verket. Jag har helg- och nattjour denna vecka men tänkte att det skulle ordna sig om någon påskrift behövdes, jag får väl helt enkelt släcka elden! (Skulle aldrig lämna en brasa obevakad och Olle var på jobbet med Bosse och arbetade med deklarationerna)

Att elda är extremt roligt. Stora saker som man vill bli av med, typ trasiga gamla korgstolar och annat, försvinner snabbt och man slipper transportera till uppsamlingscentralen. Men det är prekärt också. Det blåste kastvindar igår, det blåste åt alla håll och det var ingen ordning på vartåt röken kom. Jag blev totalt inpyrd. Vattenslangen låg beredd på marken bredvid mig. Samtidigt är jag fullt medveten om hur eld kan sprida sig och ta sig oerhört snabbt. En liten stråle från en vanlig trädgårdsslang skulle faktiskt inte förslå om det ville sig riktigt illa. Den basala instinkten som människan har för att elda, och som jag har å det starkaste, följs av försiktighet. Faktiskt rentav en känsla av att elden är opålitlig.

Samma känsla som man kan hysa för en extremt karismatisk person som man älskar att titta och lyssna på men som man innerst inne vet inte är att lita på och därför bär man samtidigt på en viss skepsis och misstro...

Att stirra in i elden är nog något som de flesta gärna gör. Att sova vid en öppen eld är härligt. Men man måste ha brasvakt. Både för att hålla igång den och för att hålla koll på att elden inte plötsligt sprider sig utanför det utrymme där den har satts att hållas.

På något sätt så kan det liknas vid mycket här i livet. Ideologier. Forskning.

Äktenskap.

Hålla elden vid liv, hålla igång brasan, inte blåsa ut lågan.

Så har jag alltså kommit till den punkt i livet då jag prioriterar sömn framför närhet. Rätt så sorgligt egentligen...