Just a normal tuesday and wednesday

Dagen rullade på som vanligt. Det började med socialnämndsberedning på morgonen. Interaktion med presidiet och förvaltningschefen. På lunchen åkte jag hem en sväng till hundarna. Sedan åter till kommunhuset. Jag missade semlorna och trodde att de var slut. Men sedan sa Ami att de stod ute på balkongen - Anna glad! Vi hade vårt "liberala café" på centrumtorget. Det kom en hel del folk denna gång. Ska byta mitt foto. Jag har illrött hår på det exemplet som rullar på centrumskärmarna.

Sedan var det kommunstyrelse. Jag är dödstrött. Allt prat sedan i torsdags, är så trött på alltihopa. Ska det vara så svårt för vuxna män att förstå hur de är? Vilka konsekvenser ens handlingar får? Nu ska vi arbeta fram en arbetsordning. Och förhoppningsvis blir det en bra och givande resa.

Ikväll, onsdag, har jag socialnämnd. På eftermiddagen har jag brukarträff. En person som inte tycker att hans ärende har hanterats korrekt. Vi har haft kontakt i ett- och ett halvt år till och från. Inget lätt fall. Hoppas att det går att reda ut.

Problem, MAYOR problem med utskick av mailen. har en bibba på åtta stycken som bara inte går iväg som jag skrev imorse. Det är hopplöst. Naturligtvis blev det konflikt mellan Olle och mig eftersom jag gärna ser att dessa mail går iväg och jag bad honom om hjälp. han är alltid på uruselt humör på morgnarna så egentligen borde vi inte ha någon som helst kontakt med varandra den tiden på dygnet eftersom han är en sådan jävla gringubbe då, vilket gör mig rasande eftersom jag älskar morgnar och början på en ny dag...
SHIT!

Monday monday

Idag var jag på mitt livs första strategigruppsmöte. Det var intressant. Gruppen består av gruppledarna i alliansen och det som tas upp är strategiska frågor och planering.

Olle hade ordnat så att jag fick gå på förhandsvisning av filmen Män som hatar kvinnor. Visades på Scandia på Drottninggatan. Den var bra. Vill se resten av filmerna. Böckerna innehåller mer sex och detaljer men annars har de castat bra och följt historien bra. Ska bli kul att se vad folk tycker om den. Många har ju inte läst böckerna.

Kaos och kontemplativt läge

I torsdags hade vi fullmäktige. Föga anade jag konsekvenserna av detta möte. En partivän gjorde mer än vad vi pratat om innan så jag fick som gruppledare försöka rädda situationen genom att gå upp och säga att det var OK. Av respekt för partivännen i fråga och för partiet i helhets skull. Nu skriver jag ju på denna blogg om det men på något sätt så är dessa ord bara ett skrap på ytan, ett försök att beskriva en verklighet som många gruppledare nog känner igen eller stöter på förr eller senare.

Det blev en lite lätt kaotiskt stämning i fullmäktige som för en del kändes obehaglig och för andra stimulerande. Själv försökte jag bara behålla lugnet. Tyvärr kan konsekvenserna av denne enskildes agerande bli förödande. Kanske inte utåt sett, det återstår att se. Men internt i gruppen. Just nu och hela helgen har jag funderat, diskuterat med dem jag har stort förtroende för, bett om råd från erfaren partivän på högre nivå och slutligen hamnat i ett kontemplativt och planerande mentalt tillstånd. Ingen tjänar på att jag går omkring och kokar och lägger energi som inte får något bra utlopp. Därför har jag arbetat konstruktivt. Jag har skrivit ner skalet till en arbetsordning som vi alla ska arbeta fram tillsammans. Det är förhoppningsvis början på en ny era i Tyresö lokalförening.

Mitt i ringarna på vattnet efter KF skulle jag hålla i alliansgruppen i socialnämndens konferens som vi hade på Tollare folkhögskola. 12.00 på fredagen samlades vi för att äta lunch och sedan började vi arbeta 13.00. Gruppen bestod bara av åtta personer. Vi hade mycket god stämning och benade ut vad varje parti vill driva. Alla var på gott humör. Jag rökte som en borstbindare i pauserna. Under det dygnet gick det åt ett och ett halvt paket Blend Ultra menthol. Nu ska jag inte röka mer! Genast börjar det släppa i luftvägarna och jag låter astmatisk och rosslig, uräckligt! På kvällen efter middagen satt vi på mitt rum med lite drickbart och snacks. Efter det gick vi ner till huvudbyggnaden där det serverades te/kaffe och smörgås/kaka. Vi satt och samtalade och allt var mycket trevligt. Nästa dag som var lördag arbetade vi på efter frukost tills 11.00 då vi avslutade med fika och sedan hemfärd i snön till Tyresö.

Det var strålande väder och jag borde gjort följande: Långpromenad, röja upp all ren tvätt, röja upp alla kläder, städat arbetsrummet, städat toa, satt upp speglarna, gymnastiserat plus miljoner andra saker. Istället svassade jag planlöst omkring och funderade. Gick och smååt på lite av varje som jag hittade i kylen samt godis som jag hade liggande. Pussade Olle i nacken och funderade. Glodde på TV och funderade. Tog ut hundarna och funderade. Kontemplativt läge. Somnade så småningom som en stock.

Igår, söndag, åkte jag in till Rosengatan och KFUM:s lokaler där Amnesty skulle ha sitt årsmöte för länet. Jag skulle få äran att vara årsmötesordförande. Det blev ett trevligt årsmöte och flera ansikten var bekanta från min aktiva tid. Dessutom hade det kommit många nya unga kvinnor. Väldigt kul att se. Var hemma redan 15.30 fastän mötet skulle slutat 16.00.

Pratade med en klok partivän om mina funderingar om en arbetsordning. Väldigt bra respons. Mycket trött. Vi bastade, jag, Olle och Staffan. Jag lade mig i den sammetsmjuka snön några gånger, det var ljuvligt. Förra gången jag rulllade i snön för ett antal år sedan så märkte jag inte att det var skare under. När jag kom in i bastun gjorde sig en massa skärsår till känna, satan vad ont! Denna gång var underbar. Vi var hemma lagom till Beck. Sedan stupade jag återigen i säng. Och nu är det en ny vecka, ny tag och nya möjligheter.

Blottlagt berg

Nu är hela den, som en gång var, idylliska lilla backen förbi vår grind blivit uppgrävd och uppblästrad och man har blottlagt hela berget. Det känns nästan lite intimt och lite läskigt. Därunder jorden och marken där vi gått i decennier finns detta fina berg med skåror och ådringar och gropar och krön. Så ser vårt land ut när det är avklätt. Mitt fina urberg som jag legat på när det varit uppvärmt av gassande sol och stirrat på stjärnhimlen, detta magiska berg med ärr efter istiden. Nu ska det sprängas. Det kallas utveckling. Vi kommer aldrig mer känna av att grundvattnet inte är tillräckligt. Vi kommer få spoltoalett. Vi kommer få en gatubelysningslampa precis utanför vårt sovrumsfönster. Jag är inte emot detta. Men jag finner att det känns som en extrem extreme makeover. Och - bara vi får det lugnt i sommar!

Ögonblicksbild igen av Tyresö

Erstaviken har legat överfrusen en kort tid. Ändå är det folk som är ute på isen redan! Vad är det för ödesdiger dragningskraft som gör att man trotsar nästan genomskinlig is och risken att förfrysa i iskallt vatten? Solen skiner och det är onekligen vackert. Men mina långfärdsskridskor får vänta tills isen håller när en tung, fullvuxen karl kan hoppa på den utan att den sakta krackelerar, sorry!

Företag och statliga stöd - bland annat

I min värld är det den fria marknaden som är det bästa sättet att nå tillväxt och sysselsättning. När producenter tar fram produkter som marknaden vill ha så kan man anställa fler och man kan investera i sitt företag. När producenter är dåliga på att läsa av vad marknaden vill ha så blir det tvärtom. Staten ska inte agera företagare. Det är fullkomligt obegripligt för mig att företagare nu går till regeringar för att be dem investera miljarder i deras egentillverkade svarta hål!

Jag hoppas att man står på sig i detta land. Låt inte skattemedel gå till att rätta till misstag som företagare gjort. Det skulle vara ett missbruk av stora mått. Skattemedel kan däremot gå till de människor som mister arbeten på grund av företagarnas dåliga avläsning av marknaden. Skattemedel kan gå till utbildnig, fortbildning eller omskolning och studiemedel och lån till dem, punkt!

Igår hade vi en diger lunta på socialutskottet. En person hade önskat företräde men avvek vid ankomst till Tyresö, så det var inte svårt att bifalla ett LVU.

Min partivän Maria var i DN angående förbifart Stockholm.

Hela dagen rann på med olika diskussioner och kvällen avslutades med alliansgruppsmöte som alltid veckan före kommunstyrelse. Vi diskuterade möjligheten till att en skola skulle kunna prova att producera egen mat. Vi pratade om rejäla satsningar på centrumskolorna. Vi pratade om ett brev från en medborgare som var mäkta förgrymmad över vad han uppfattade som dåligt bemötande från tjänstemän med mera. Och vi pratade om annat också. Berit är bortrest när vi har fullmäktige på torsdag.

Vår lilla fina backe upp förbi grinden där det aldrig under våra tjugofem år här varit genomfartstrafik är nu en autostrada. Det kommer att kännas märkligt med en vändplan på vårt jungfruliga berg, världens vackrast belägna vändplan, kan jag säga. Vi borde ta betalt för att folk ska få vända där! Dessutom har våra förtjusande grannar längre in verkat för genomfart till deras tomt efterom de vill kunna sälja nedre delen av en för övrigt i mina ögon totalt obebyggbar markbit. Detta betyder alltså att vi kommer ha bilar körande förbi vårt hus morgon, middag, kväll. Vi har haft en idyll där vi kund låta barnen springa utan oro i tjugofem år. Nu är det slut med det. Nya tider. Och det blir väl bra det med. Gäller bara att acklimatisera sig. Gav männen i grävmaskin, lastbil och de andra lite öl som tack för att de är väldigt hänsynsfulla. Aldrig träffat på ett grävargäng med sådan fin attityd. De flyttar sina fordon genast när man kommer, de hjälper till när det är lerigt och svårt att gå, nästan som forna tiders riddare som slängde ut slängkappan för att damerna skulle kunna gå torrskodda. Ett guldgäng! "JVAB Grundare av städer"! Och de har det jag tror allt detta beror på: En kvinnlig arbetsledare! Yes. Unikt, skulle jag tro.

Bara vi får lugn och ro i sommar är jag nöjd. Att väckas sju varje morgon är inte min melodi, åtminstone inte om jag inte behöver väckas då...

Ögonblicksbild 2 från Tyresö

Erstaviken ligger överfrusen. Inga svirrande sidensvansar. Däremot en stor grävmaskin, en stor lastbil och en blästrande man på vårt berg. Kommunalt VA på gång. Oljud från 7 på morgonen. Solen blek i diset. Hundarna rädda. Märgben som tröst.

Ögonblicksbild från Tyresö

Erstaviken ligger överfrusen. Sidensvansarna svirrar i magra flockar över min mäktiga gamla ek som siktat havet i flera hundra år. Deras sköra kvittranden hörs i kyligt grådis när de söker föda för att överleva.

Hård vecka

I måndags hade vi tid för återbesök för att kolla Soleils brutna fot. Trodde vi. Den som bokat hade tittat på fel månad vilket är lätt hänt eftersom dagarna blir samma eftersom mars har samma veckodagar och datum som det är i februari. Det var efter en halvtimmes väntan för vår del då jag frågat om de glömt bort oss som de kom på detta misstag. De klämde in oss ändå. Vi fick träffa den fjärde veterinären i detta ärende, den förste manlige. Han var väldigt tillmötesgående och det blev en röntgen till där det konstaterades att Soleil måste gå med stödbandage ytterligare tre veckor. Som hon hoppar omkring och står i så blev jag inte förvånad.
Sedan hade vi det vanliga måndagsmötet med kommunföreningen. På tisdagen åkte vi tidigt till Västerås. Där fick vi sitta i den imponerande kommunfullmäktigesalen och höra dragningar från tjänstemännen om hur kommunen styrs. Först var det dock den moderata KSO som berättade lite om Västerås och organisationen. Lunchen var god och Roger med flera var med från folkpartiet eftersom de sitter i majoritet. Sedan åkte vi en rundtur för att se på olika byggprojekt som var klara eller planerade. Efter det började vi konferera på First hotel och därefter blev det middag. Jag hamnade bredvid vår tekniske chef som entusiastiskt talade om för mig hur jag kunde fira min femtioårsdag med hjälp av lånad skola och fyrverkerier. Han skulle hjälpa mig fixa. Otroligt vänligt! Alla åkte upp till Skybar för att ta en drink. Jag hade haft menssmärtor som vanligt mycket jobbiga, jämförbara med förlossningssmärtor. Jag gick på damernas och konstaterade att denna månad var osedvanligt tung så jag gick till mitt rum för att dra mig tillbaka för natten. Ringde Olle och hamnade i diskussion som varade en timme. Plötsligt dog telefonen. Även den andra laddade ur. Jag hade ingen laddare med mig, urklantigt. Ringde för att säga godnatt till Olle på hotelltelefonen. Det tog tre minuter. När jag nästa dag checkade ut visade det sig att det samtalet kostat 47:-. Wow!

På onsdagen hade vi konferens hela dagen med grupparbeten. Det är inte min favoritsyssla, detta med grupparbeten. Får alltid förnimmelser av skoltiden när grupparbeten alltid bars upp av några i gruppen och resten åkte snålskjuts. Nu är det ju inte riktigt så när vuxna engagerade politiker och tjänstemän är med i arbetet. Men ändå. På det hela taget var det en bra kommunledningskonferens. Hemma vid Nordea med bussen cirka 17.00. Var tvungen att springa upp till ungdomsenheten för att skriva på en flytt från ett boende till ett annat.

På torsdagen började dagen med mitt livs första kommunstyrelseberedning eftersom Mats L inte kunda vara med. Skulle ha varit med på folkpartisternas Södertörnsmöte i Nynäshamn men blev tvungen att avboka. Stressad. Bokade även av mötet med Douglas från LUF. På kvällen var det FS. Jag var lite orolig för att jag skulle få bassning för mitt lite skarpa mail angående partirådet. Hade hört att någon av de äldre herrarna hade tyckt att "det bara var gnäll". På FS var det så varmt och vänligt och alla var fantastiska. Nu tycker jag att det ska bli kul nästa gång. Så kände jag inte riktigt innan jag fått höra vad resten av styrelsen tyckte. Väl hemma hann klockan bli halv elva på kvällen innan jag ringde för att kolla var Olle tagit vägen, han höll som vanligt i företagens hus som han ju gör nästan varje torsdagskväll. "Vi sitter och spelar poker" utropar han glatt. Jag kommer och hämtar dig, svarade jag. Sedan åkte jag dit och munhöggs lite vänligt med herrarna som var på gott humör. De hade fått i sig några G&T:s. Då kanske man blir lite glad. Jag vill att Olle ska vara glad så det är väl OK. Han var glad att få hämtning. Han var glad punkt.

På fredagen åkte jag och hämtade pappa Clive och lillasyster Karin. Vi skulle vara med pappa på radiumhemmet så att han skulle ha vårt stöd när han skulle få veta vad som ska hända med honom. Dessvärre är de tvungna att göra fler tester. Han får vänta två veckor. Jag skjutsade hem dem till Heleneborgsgatan, de bor ju på varsin ände. Åkte själv hem och väntade in Olle och sedan väntade vi på IKEA-sofforna. Emilie kom ut och åt middag med oss, Olle gjorde ljuvlig lammrostbiff med sås och potatis. Så gott! Sofforna kom ju aldrig... Till sist ringde de från lastbilen vid 20.40. "Vi är där om en halvtimme!" Det var beckmörkt ute och jävligt halt. Lyckligtvis tog de sig upp med lastbilen och vi fick in soffan och divanen. När jag slitit av kartongen så låg de i stora påsar som vi lyckasdes prångla av dem med en del möda. Inga ben! Typiskt IKEA! Nej, där var de ju, i små påsar instuckna i soffans och divanens underreden. Vi skruvade med gemensamma krafter på dem. Jag var glad. Olle inte. Han gillade dem inte alls. Anna inte glad. Olle inte glad.

Sammanbitet sa Olle att han absolut inte ville ha en soffa med raka armstöd för det var helt ointressant för honom, han ville kunna sträcka ut sig. Jag sa att man kan väl ha kuddar i ändarna så att man kan få det bekvämt ändå? Och divanen, var den inte härlig? Olle grumsade.

Jag vet aldrig hur jag ska hantera sådan besvikelse. Men jag tog hand om honom lite extra. Nästa dag var det lördag. Vi gosade i divanen och den är fantastisk. Jag arbetade med handlingar inför årsmötet på förmiddagen och eftermiddagen åkte jag med Emilie till IKEA. Hon behövde en massa prylar och var glad att få skjuts med sitt bagage. Vi bjöd upp Peter och Fia för att inviga sofforna och titta på Wanted men först åt vi middag ihop. Det blev en mysig kväll men när klockan var halv ett på natten när de gick hem var jag helt slut. Jag har haft jour denna vecka och ville inte dricka eftersom det är risk att man måste vara alert mitt i natten om socialjouren ringer i ett ärende.

Idag söndag har jag in i det sista skrivit politiskt rapport och sedan åkte jag till kommunhuset för att kolla mail och skriva ut en del. Sedan åkte jag till kommunföreningslokalen och vi donade lite. Det mesta hade gänget ordnat denna gång, det kändes skönt att inte behöva vara involverad i det praktiska detta årsmöte. Maria Leissner kom precis i tid och hon höll ett mycket fint anförande om sitt engagemang i demokrati- och minoritetsfrågor. Vi åt gott och sedan hade vi årsmötet. Som vanligt var Gunnar Berndtson årsmötesordförande. Det är så många fina trotjänare i denna förening. Jag blir varm i hjärtat. Men det behövs nytänkande. Och det kommer att ske förändringar under resten av mandatperioden. Vi har två val och mycket att klara av. Spännande!

Det blev så sent att jag inte orkade joina Olle i bastun utan åkte direkt hem. Nu tittar vi på Beck och ska bara softa. Olle har börjat ändra inställning till vår nya möblering. :-)

Politiken överallt

Det har varit en extremt slitig vecka, därav avsaknad av blogginlägg. På tisdagen var det justering av föregående nämndprotokoll och Socialnämndsberedning. Liberalt café ute på centrumtorget och rusning till förmöte och kommunstyrelse. Liberati hade sin pubkväll dit Erik Ullenhag var inbjuden. Många närvarande men inte ett perfekt möte. Jag hann aldrig dit utan fick det berättat för mig nästa dag.

På onsdagen åkta jag och hämtade Sara och Emilie i Solna, hann få en snabb titt på deras lägenhet. Vi åkte till Gröndal där vi hyr utrymmen där vi förvarar möbler. Tjejerna ville kolla vad de skulle vilja ha till sitt boende. Ett rum, där vi förvarar sex tunga hundra år gamla ekstolar som jag nu hade tänkt att vi skulle ta hem, samt två två hundra år gamla nollstolar som Clive vill sälja, var tvärtomt! Snacka om chock! Nästa dag pratade jag med fastighetsbolagets fastighetsförvaltare som skulle söka reda på fastighetsskötaren. Han ringde senare på torsdagen tillbaka och sa att det blivit ett missförstånd och att den dåvarande fastighetsskötaren beställt en tömning av rummet av en utomstående firma. Våra stolar har antingen sålts vidare eller kommit till stolshimlen! Jag blev tvärtyst, han blev tvärtyst. Vi var båda ganska förtvivlade, kände jag, på varsin sida om luren. Fortsättning följer.

Tjejerna kom på att det inte var mycket de ville ha, möjligen en massa glas som fanns i olika kartonger. Jag var ju i chocktillstånd och dessutom stressad för jag skulle till KPR, kommunalpolitiska rådet på landstingshuset. Jag sa att vi får ta det när vi har mer tid. Släppte av dem vid Fridhemsplan och kom för tidigt till landstinget. Gick in till Patrik och tog en kaffe och pladdrade lite. Han var glad för de hade fått in en artikel i en tidning om Fp:s landstingsgrupp i Stockholm där tjänstemännen beskrevs som mycket kompetenta och där fotot på Birgitta Rydberg och Filippa Reinfeldt visade en animerade talande Brigitta och en lyssnande "talad till" Filippa.

Per Unckel hade en dragning om länsplanen där tio miljarder kronor ska fördelas på olika projekt i länet för att förbättra framkomlighet och kommunikation. Vi fick dragningar om en del annat också. Sedan susade jag vidare till Tyresö för att gå på mitt livs första civilförsvarsföreningsårsmöte. Pratade med lite olika människor som arbetat frivilligt länge i dessa sammanhang. Kom på att det skulle vara kul att bli bilkårist. Åt lite och tackade för mig och åkte hem. Så trött.

På torsdagen jobbade jag på förmiddagen och efter lunch. Min artikel om kärnkraft och vindkraft kom in i tidningen NU. Sedan var det möte som jag varit inblandad i att ordna på riksdagens partiklubbrum. Göran Stanton som arbetar med hatbrott inom polisen var där och Alex Bengtsson från Expo. Det blev intressant och jag var hemma vid 22.00. Då hade jag inte packat och jag visste att jag skulle gå upp tidigt för at thinna med ett tåg till Göteborg och partirådet nästa morgon. Släckte lampan 00.45.

Gick upp 05.30. Ut med hundarna i beckmörkret. Packa klart, göra sig iordning. Rostade bröd som jag inte fick i mig, för tidigt för mig. Olle skulle för ovanlighetens skull åka så här tidigt så jag fick skjuts av honom till Tyresö skola så jag kunda nappa en Vattugatans buss. Kom i god tid till Stockholms central. På perrongen till Göteborgståget anslöt jag mig till Lars J och Yvonne S som också representerar länet i partirådet. Vi fick en rolig och behaglig resa trots försening på nästan en halvtimme. Man var tvungen att "starta om" tåget flera gånger... Märkliga tider.

Väl framme i Göteborg gick vill i rask takt genom nordstan centrum och till Lilla Bommen där Älvsnabben går. När färjan kom och folk började kliva av såg jag ett välbekant ansikte: Sofias kille Jesper! Han skulle in för att äta lunch. Hur många chanser är det att vi skulle träffas i Göteborg precis där och då? Helt otroligt...

Partirådet var välordnat. God mat och bra organiserat. PR tog ett beslut om att klubba igenom "Alliansöverenskommelse om Energipolitiken". Utskottsarbetet rullade på, sedan var plenumjobbet det som är mest traggligt. En del saker som hände kring och på PR föranledde mig att skriva ett mail till förbundsstyrelsen, partissekreteraren och partiledaren imorse.

Kom hem dödstrött till centralen men blev lyxigt hämtad av Olle och väl hemma gick vi direkt till grannarna på middag.

Igår söndag fyllde min moster 80 år så jag hämtade syster Karin på Helenborgsgatan och så åkte vi till Körsbärsgården på Roslagstull. Där fanns fin tårta som moster får bjuda på och kaffekopparna var framställda. Anna-Brita satt i rullstol och såg ut att vilja somna hela tiden. Men hon var med bitvis och gör sina gamla tjusiga gester emellanåt. Annars är det inte mycket kvar av min stiliga, välklädda, ärtiga moster. Hon vet inte vilka vi är och inte vem hon själv är. Vi stod ut att vara kvar i en- och en halv timme vilket är rekord. Det är så fruktansvärt deprimerande att umgås med en människa som inte förstår eller vet någonting om sin omvärld, när man vet vem den personen en gång har varit.

Vi tittade in till pappa och tog en kopp te innan vi skildes åt. Det var också oerhört svårt. Vi ska åka med honom till Radiumhemmet på fredag. Då får vi veta mer. Åkte hem för att hämta Olle och vända in till stan igen. Vi gick med Nisse och Eva och såg "The Producers" på Chinateatern. Den var bra. Efteråt tog vi en bit mat på Bistro Berns. Jag tog Musslor. De var väldigt många. Det slutade med att jag började rensa de musslor som var kvar och lade dem i ett tomt glas istället för att lämna dem. Jag ville ta hem dem till katten. Det fick jag. Cattie-bag.

Pascalidou versus Demirbag-Sten

Alexandra Pascalidou retar sig på debattören Dilsa Demirbag-Sten i en intervju i Realtid.se. "Hon har låtit sig bli högerns favoritblatte".

Man kan då undra om Alexandra på fullt allvar inte tycker att hon själv låtit sig bli en favoritblatte i vänsterblocket. Och varför skulle man inte få vara favorit på någon kant inom politiken? Och så har jag svårt för ordet blatte...

Adrenalin

Helgen flöt på med flytt för tjejerna, denna gång till förstahandskontrakt i Solna. Emilie kom och förberedde på lördagen, hela vårt vardagsrum var fyllt av hennes grejor. Hon slängde massor, rensade ut tyg till Sofia och ratade kläder i expressfart. Min kära mellandotter! Hon är så fin. På söndagen kom Pelle med lastbilen och stora ekbordet togs till panncentralen och sedan hämtades en fin säng skänkt från snälla grannar som Emilie skulle få överta. Alla prylar kördes från Kärrtorp och sedan tömdes i princip vardagsrummet. Nu väntar vi på soffa och divan, cooolt! Jag sydde på spets för hand på en klänning och det var märkligt lugnande. Det tog hela söndagen. Emellanåt gick jag ut och rökte. Men det måste bli ett slut på den olaten, jag har börjat få kramp i fötterna, de blir jätte kalla... Och allt man har på sig luktar illa, yack!

Idag var en adrenalindag. Det började med att jag viker upp SvD och ser rubrik om Fp som vill förbjuda undervisning på andra språk. Jag blev så trött! Va fan! Ska vi nu försöka få väljare från SD eller vad är det frågan om? Tack och lov så dementerades detta av partiledaren. Men adrenalin blev det, väldigt tidigt på dagen...

Sedan hade det uppstått en schism på grund av frågeställningar till några tjänstemän som kände sig påhoppade och det blev ett möte och diskussioner med KSO om hur detta hade hanterats. Jag har varit upprörd över detta sedan igårkväll. Samtidigt kan man inte blåsa upp allt ur proportion. Innan dess hade jag möte om hur vi har våra möten i föreningen. Det behövs nytänk för att nya och unga medlemmar ska tycka att det är värt och kul att vara med. Lite röda kinder blev det på det mötet också.

Åkte hem för att hämta Sofia på eftermiddagen, hon skulle ta flygbussen för att flyga hem till Umeå. Min kära äldsta dotter! Hon är så fin.

Tillbaka till kommunhuset kollade jag facebook där jag skrivit work, work, work. Sara hade kommenterat min status med: Mami, slit inte ut dig, jag kan försörja dig! Min kära yngsta dotter! Hon är så fin.

Demokratiberedningen är ett kapitel för sig. Adrenalinet hade uppenbarligen inte tagit slut tidigare på dagen.

Väl hemma hade Olle gjort mat som var jättegod och jag var vrålhungrig. Min käre man! Han är så fin.

Jag känner mig inte så fin :-(